VÄRDE - synpunkter på ett ojämlikt Finland

Recommendations

Info

Markku Hassinen verksamhetsledare, Valtakunnallinen Työpajayhdistys ry Vem är rädd för den fattiga Vi är inne på de sista månaderna av EU:s temaår om fattigdom och social utestängning. Fattigdomen har inte behandlats i offentligheten med undantag av några slarvigt skrivna löpsedlar under den heta, våldsamma sommaren då spriten flödade. Löpsedlar är ett sätt att sälja och de blir oavsiktligt alltid bakgrundslösa utropstecken i människors undermedvetande och ilbud från verklighetens sliriga spelfält. Bakom alla löpsedlar finns verkliga människor vars gärningar som ofta är desperata inte förklaras. De lyfts bara fram till allmänt påseende i skyltfönstret för uppmärksamhetsekonomins eftersträvande av vinst. För en tid sedan förkunnades det i kvällstidningarna ‒”Finland är det bästa landet i världen” och efter det har det varit lätt att andas. Vi är det utvalda folket som har haft en stum och tyst vetskap om att vårt folk, vår ras och vårt språk är utan like. Ibland råder det brist på gemenskap, kommunikation, arbete och uppehälle samt tolerans, men vi är det bästa folket. Finland är ett land där det enligt EU-kriterier bor ungefär 900 000 fattiga, i världens bästa land. Förekommer det fattigdom i Finland och borde man i stil med Pisa-undersökningen upptäcka något kvalitativt mer storslaget i dess uttrycksformer än hos fattigdomen i andra länder? Vad skiljer en fattig person i Finland från en fattig i Polen eller fattigdomen i Berlin från den finländska normfattigdomen? Vi har länge lyckats med att förneka förekomsten av fenomenet fattigdom och jag har ofta hört talas om att det inte längre finns verklig fattigdom i Finland. Vi tricksar med begreppet relativ fattigdom som ger en bild av växande inkomstskillnader men som inte beskriver fattigdomens absoluta fenomen. I en jämförelse med det internationella Gini-indexet är inkomstskillnaderna mellan olika befolkningsgrupper lika stora i Finland och Etiopien. Detta kan också väcka en diskussion om meningsfullheten i att jämföra medelinkomsterna mellan dessa länder. Som en internationell mätare på absolut fattigdom anses även att hela tiden vara tvungen att 12 leva på en dagsbudget om ungefär 1,25 dollar. Även sådana människor finns i Finland även om man inte skulle vilja tro det. Fattigdomen är ett globalt fenomen med tydliga förbindelser även till internationell terrorism. Västländerna har fortsatt sin historiska mission för att försvara demokratin än här, än där i världen. Traditionen har varit obruten ända sedan korstågen. Många fredsforskare är av den åsikten att moderna erövringskrig har maskerats till strider för demokratin ”mot fel religioner”. Den religiösa argumentationen på båda sidorna av frontlinjerna må vara hurdan som helst. På de ”tuktades” sida är det även fråga om fattigdom och social ojämställdhet. Den internationella vapenindustrin är stor business där det används hårda medel. Samma vapen säljs till alla villiga så att marknadsläget ska förbli förmånligt. Med kostnaderna för och vinsterna från den västerländska vapenindustrin skulle man sannolikt kunna avskaffa största delen av ojämställdheten, fattigdomen och hungersnöden i världen. I stället för vapensystem skulle genuin demokrati och social jämställdhet vara den exportprodukt som behövs. I Finland har man under historiens lopp upplevt många omvälvningar som temporärt påverkat människornas möjligheter att tillgodose sina dagliga mänskliga behov Det har också funnits finländska tiggare och egentligen är det inte så väldigt länge sedan. I Finland har man upplevt hungersnöd, krig, ojämställdhet på grund av ekonomisk depression och i början av 1990-talet en lågkonjunktur som närapå äventyrade Finlands existens då medborgarnas och familjernas inkomstskillnader ökade enormt. Som en följd av lågkonjunkturen återstår en bestående arbetslöshet som periodvis även syns som ökande arbetslöshet bland ungdomar. Man har inte funnit lösningar på problemet och mycket sällan ens under ekonomiska högkonjunkturer har antalet arbetslösa minskat till mindre än 200 000 personer.
Det finns ett klart samband mellan arbetslöshet och fattigdom. Även inom familjerna upplevs fattigdomen på olika sätt beroende på om den arbetande makens/ makans inkomstnivå är sådan att den begränsar den arbetslösa makens/makans möjligheter till att få arbetslöshetsersättning. Brödköerna har blivit ett bestående fenomen i Finland och många forskare har börjat göra konjunkturprognoser utgående från antalet personer i brödköerna. Bland dem som är fattiga enligt den officiella fattigdomsstatistiken finns även människor som inte anser sig vara fattiga. I mängden finns även alternativa människor som har gjort ett medvetet val och medborgare som lever i närapå naturhushållning, och som förbrukar så litet som möjligt och skaffar sin mat genom att odla, jaga, samla bär, fiska och utnyttja naturen enligt ekologiska principer. Det är dock en mycket liten grupp i Finland som förnekar fattigdom och det finns även en stark misstanke bakom att det enda alternativet att få en suverän medborgares status skulle vara att leva enligt värdena för dagens konsumtionssamhälle. Kanske de ungefär 900 000 personer i Finland som är fattiga enligt statistiken kan berätta något om den samhälleliga uppfattningen som finns i mätarna. Vi tror starkt på ekonomisk tillväxt och konsumtion verkar vara det enda sättet att skapa välfärd, arbetsplatser och en socialt godkänd livsföring. Faktum är även att det i Finland finns ett stort antal människor som lever under den relativa fattigdomsgränsen då det råder brist på nästan allt i det vardagliga livet. Ofta är dessa livssituationer även förknippade med ”branschövergripande” trångmål med vilka personerna inte kan få hjälp av det officiella servicesystemet. Är det även fråga om att det ihållande sektortänkandet som har rotat sig i den finländska förvaltningstraditionen leder till att människor marginaliseras? I Finland har man effektivt förskansat sig i olika administrativa sektorer och försvarar gränserna svartsjukt. I många länder har man skapat bra modeller för nätverkande mellan olika förvaltningsområden men den största energin i den finländska kulturen för lottlöshet och marginalisering verkar gå till att bolla klienter från den ena sektorn till den andra. I sista hand är motiveringen inte klientens väl utan en tvist om vem som betalar servicen. Finland är fullt av historier om människor som har råkat i verkliga fällor. Dessa personers trångmål skulle ha kunnat åtgärdas om man hade gått med på att tänja på sektorgränsen åtminstone något. En annan omständighet som berör det förvaltningskulturella arvet är att klienterna inte får den service de behöver, eftersom ansökningsförfarandena för förmåner ofta är mycket invecklade och formella. Skillnaden jämfört med till exempel den svenska mentaliteten är stor eftersom det i Sverige är tjänstemännens skyldighet att ge råd åt medborgarna och även att instruera dem så att de ska kunna ansöka om de förmåner som de har rätt till. Vem är rädd för den fattiga - Markku Hassinen I den finländska diskussionskulturen har även en tradition rotat sig där man strävar efter att hitta en officiell skyldig till alla problem. Efter en tillfällig smäll väntar man att dammet lägger sig och fortsätter på samma sätt som tidigare. Diskussionen om fattigdom och arbetslöshet präglas även av en avsaknad av visioner och konstruktiva alternativ. Det finns även mycket fördomar och rädsla. För tillfället är de rumänska tiggarna och invandrarna de skyldiga. Tiggarna som har kommit från Rumänen till Finland är ett bra exempel på vårt sätt att förhålla oss till ett fenomen som har sina rötter djupt i den europeiska historien. Romerna som har kommit till Finland har en egen stark kultur och erfarenhet av fattigdom, fördomar och kulturell internering. I Finland är man rädd för Ryssland och alla utlänningar som flyttar till Finland. Skillnaden mellan fördomar som är kamouflerade under ett rationellt tänkande och rädslorna är hårfin. Med argument som vädjar till förnuftet vill vi till och med med hjälp av lagar förbjuda tiggeri men i verkligheten ligger rädslor och det nationella arvet med fördomar i bakgrunden. I bakgrunden ligger alltid oron över en avvikelse från normerna. Om de tråkiga fenomenen går att kontrollera är livet under kontroll. I Finland har även inställningen ”någon annan sköter det” rotat sig. Följderna av detta kan vi skönja särskilt som ett uteslutande av de finländska ungdomarna. Ofta är det slutliga argumentet som man hör att denna eventuella ändring eller lösning är för dyr för Finland. Detta budskap har under den senaste tiden hörts särskilt från finansministeriets håll. Forskare, medborgarorganisationer och samhälleliga opinionsbildare får även se sig i spegeln, då problemet i den finländska diskussionen är innovationer på detaljnivå som inte fogas till ett vidare perspektiv. Till vittnen för en åsikt som valts på förhand ställer man upp ett mycket stort antal experter med vars fakta man legitimerar omständigheternas oföränderlighet i ännu högre grad. De nyaste projekten berör uppbyggandet av varumärket Finland, men kan man skönja förebyggandet av fattigdom, arbetslöshet och social lottlöshet i diskussionen? Kunde Finland även vara ett varumärke för att utveckla sociala innovationer, utveckla utbildningssystem på internationell nivå, avskaffa arbetslöshet och fattigdom eller utveckla förebyggande system för social marginalisering? Alla dessa är produkter som exporteras ut i världen. I sista hand är det även fråga om prioritering av skatteinkomsterna, mentaliteten ”happy taxpayer” som i alla fall danskarna vill representera officiellt. Det krävs en intensiv diskussion i Finland om huruvida vi vill bevara den nordiska socialstaten för att avskaffa fattigdom eller förebygga och avhjälpa dess värsta följder. För tillfället råder en illusion som verkar vara mycket amerikansk om 13
Page 1: VÄRDE! - synpunkter på ett ojäml
Page 4 and 5: Förläggare: Valtakunnallinen työ
Page 6 and 7: Inledning Detta år har varit det e
Page 8 and 9: Pentti Arajärvi JD, docent, Helsin
Page 10 and 11: Sirpa Pietikäinen ekonom, medlem i
Page 14 and 15: Vem är rädd för den fattiga - Ma
Page 16 and 17: Klassamhällets återkomst - Erkki
Page 18 and 19: Tom Tarvainen utvecklingschef, Sosi
Page 20 and 21: Virpi Koskela lärare i teateruttry
Page 22 and 23: Rosa Meriläinen SVM, fri skribent
Page 24 and 25: Ett skarpt nej till gemenskap - Ros
Page 26 and 27: En kanal till arbetslivet för dem
Page 28 and 29: Det behövs mer omfattande perspekt
Page 30 and 31: Hur skulle det vara om man slutade
Page 32 and 33: Är aktivitet räddningen? Den tred
Page 34 and 35: Social marginalisering bland invand
Page 36 and 37: Kaisa Krogerus koordinator, Det rik
Page 38 and 39: Hur syns marginalisering högst upp
Page 40 and 41: Hur syns marginalisering högst upp
Page 42 and 43: Förekommer det marginalisering i F
Page 44 and 45: Teflonliv eller riktigt liv - Suvi
Page 46 and 47: I en lös tjuderlina - Tapio Kuure
Page 48 and 49: Aila Paloniemi riksdagsledamot, ord
Page 50 and 51: Katja Komonen SVD, forskningsledare
Page 52 and 53: Håll fast vid skolan - Katja Komon
Page 54 and 55: Fram från utkanten, från uppsöka
Page 56 and 57: Jukka Gustafsson riksdagsledamot Fr
Page 58 and 59: Framgångshistorien för verkstäde
Page 60 and 61: Korrigerande erfarenheter och ombyg
Page 62 and 63:
Förebyggande eller främjande av a
Page 68:
Valtakunnallinen Työpajayhdistys r
show all

VÄRDE - synpunkter på ett ojämlikt Finland

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?