VÄRDE - synpunkter på ett ojämlikt Finland

Virpi Koskela
lärare i teateruttryck
Vem är verkligen utanför och från vad?
- du och jag i två olika soffor i vardagsrummet?
Det är verkligen roligt att skriva text till en pamflett i
dessa tider, då den förre statsministern för vår regering
av misstag har lotsat medel till sin egen och sitt partis
valkampanj, och då miljöministern å sin sida offentligt
meddelar att hon har företagsekonomiska anknytningar
till t.ex. uranbrytning. Man behöver inte annat än läsa
morgontidningen noggrant för att märka att det materialistiska
tänkesättet och konsumtionskulturen, sett
ur jordklotets perspektiv, håller på att nå slutet av sin
mycket korta väg.
Den verkliga naturen – både skogen som syns utanför
vardagsrumsfönstret och vårt inre naturliga tillstånd – ropar
på hjälp. Den så kallade ”marginaliseringen” – ekonomisk,
arbetskraftspolitisk, utbildningsmässig, fysisk,
psykisk, andlig eller vilken mänsklig utslagning som
helst, var som helst – är en logisk följd av apokalypsen
som vi som rasen homo sapiens har orsakat oss själva.
Även Finland har lydigt och stadigt blivit en del av festivalen
”köp och sälj” inom marknadsekonomisystemet,
som är på gång och hela tiden tilltar, för att man inte vill
bli utestängd från de stora pojkarnas fest. Finland vill
vara en del av gruppen och nog finns det ju då tillräckligt
att göra... Den ytterst lilla ekonomiska eliten som består
av dem som äger storkapitalet har kontroll över en stor
del av världens penning- och naturresurser, arbets- och
utbildningspolitik samt indirekt även staternas ledning.
Nu försöker denna elit med sina redskap desperat att
strama åt tyglarna då den stora kraschen och lättnaden
håller på att börja. Ett plan där kraschen redan syns tydligt
är det som vi kallar social marginalisering. Vi ständiga
konsumenter av hemelektronik och underhållningsprogram
som sitter i sofforna i våra vardagsrum förstår inte
att ”de” som vi anser vara utslagna från medelklassens
konsumtionskultur kanske är mer hemma än vi...
Den gamla strukturen som inte fungerar måste först
bryta samman på många plan för att en ny ska kunna
20
blomstra. Det är naturens och dess utvecklingsmedvetna
lag.
Vi lever på den fria viljans planet. En stor del av de
människor som vi kallar utslagna väljer sin lott frivilligt,
en del mycket medvetet, en del fullständigt omedvetet,
en del tvingas till det bland annat på grund av sitt missbruksproblem
eller ett lika addiktivt beroende. Då denna
marginaliseringsfilosofi granskas närmare märker man
att nästan alla av oss är marginaliserade från någonting.
Man kunde snarare fråga vem som inte är marginaliserad?
Men en stor del, den största delen, är hjärntvättade
att tro att de inte kan göra något för sin egen eller miljöns
situation, att de är utan händer, fötter, ögon och öron
framför en värld som går framåt i ett otroligt högt tempo.
Således ger de upp och blir kvar inom bekvämlighetssektorn
i sitt hem för att titta på reality-TV och spela
datorspel – det vill säga som om ingenting skulle hända
och allt var precis ”som tidigare”. Jag tycker att de som
verkligen är marginaliserade i Finland är den arbetande
medelklassen som ännu orkar tro på att bruttonationalprodukten
ökar och att årets höjdpunkt är en gemensam
utlandsresa med familjen, en ny bil eller ett hus från
bostadsmässoområdet. Dem smakar årligen även en
allt större mängd alkohol, avtrubbande underhållning,
shopping och antidepressiva läkemedel. De ifrågasätter
inte för vem eller varför de arbetar även om de innerst
inne mår aningen illa. Men nog går det om med en rejäl
konjakssup... Det tror man i alla fall allmänt.
Ur den arbetande medelklassens perspektiv är bland
annat sådana arbetslösa ungdomar som ockuperar hus,
bor i kommun, ”dyker” efter sin mat, använder kläder
som de har köpt på lopptorg och använda möbler marginaliserade.
Få kommer att tänka på att de unga fattar
ett medvetet beslut, därför att de inte är intresserade av
ekorrhjulet och titlar med vars hjälp man får något materiellt
någonstans ifrån för en kort tid. De är intresserade