Ladda ned publikation (PDF) - Riksrevisionen

innebörd av ansvar är att någon form av konsekvenser kan följa om en skyldighet som agenten
har ålagts inte fullföljs.
De uttalanden som görs måste alltså vara tillförlitliga. Det är ett överordnat krav. De skall alltså
inte gå att tolka lite hur som helst, de måste kunna uppfattas som (tämligen) entydiga. Det är
också viktigt, fast inte lika viktigt, att de är precisa. Ett tillförlitligt men mycket oprecist uttalande
är knappast särskilt användbart när det gäller att leverera ett underlag för att pröva om något gått
snett och i så fall vem som är ansvarig för detta.
När vi diskuterar effekter är alltså den överordnade frågan för revisionen: När är det möjligt för
oss att uttala oss med effekter på ett precist och tillförlitligt sätt?
Inte sällan kan man i dokument från t.ex. myndigheter hitta ord som resultat, effekter, kostnader
osv. Ibland används orden på ett sätt som antyder skillnader i betydelse där det egentligen inte
finns någon skillnad. I det följande skall därför innebörden av ett antal nyckeltermer preciseras.
När detta görs är det viktigt att ha en sak i åtanke. Många ord har en innebörd i ett mera allmänt
språkbruk och en annan innebörd i ett visst inomprofessionellt språkbruk. Detta behöver inte
vara något problem – om man vet vilket språk som talas eller skrivs! Ibland är dock detta inte helt
klart. Det är däremot viktigt att förstå dessa olika användningar.
Varför då denna diskussion…?
Varför är då denna diskussion om vad revision – och mera specifikt effektivitetsrevision är – viktig?
Helt rimliga frågor är ju: Varför begränsa innebörden av effektivitetsrevision eller performance
auditing, är det inte bättre att acceptera olika tolkningar och den kreativa spänningen detta ger
upphov till? Och när det gäller många andra intellektuella verksamheter och olika former av
social praxis accepterar vi en sådan syn som självklar. När det gäller t.ex. utvärdering är nog flertalet
av dem som haft anledning att skriva och tänka om utvärdering överens om att utvärdering
måste tillåtas mycket stor – låt oss kalla det –pluralism. Och flertalet accepterar att utvärdering
kan ha högst varierande perspektiv, utföras i högst varierande sammanhang och vara avsedd att
användas på olika sätt (deliberation, kunskapsbyggande, accountability etc.). Men … utvärdering
som en samhällelig praxis kräver inte en särskild legal position eller att de som utför utvärdering
skall ha särskilt anställningsskydd eller att det skall finnas särskilda lagreglerade procedurer för
att säkra att deras rapporter behandlas eller att de skall ha en särskild rätt att inhämta information.
Men allt detta krävs för revisionen. Och om någon kräver särskild laglig protektion är det
kanske rimligt att kräva att denna någon också kan beskriva vad hon eller han gör. Enkelt uttryckt:
En riksrevisor kan inte säga till medborgarna ”jag gör vad jag vill göra”. Han eller hon måste säga
”jag gör vad jag vill göra, men det sker inom vissa ramar och syften som jag kan berätta om”.
EFFEKTER OCH SYN PÅ EFFEKTIVITETSREVISIONEN 23