Ladda ned publikation (PDF) - Riksrevisionen

I detta fall är det alltså inte nödvändigt att fundera på vad interventionen faktiskt handlar om.
Riksdagen har bestämt att åldersgränsen för inköp på Systembolaget är 20 år och det är detta
förbud som implementeras av systembolaget. En helt annan fråga är om förbudet är bra i den
meningen att det motverkar alkoholkonsumtion inom den aktuella åldersgruppen och om det
ger upphov till illegal spritförsäljning.
Om vi i stället tänker oss ett exempel som innebär att kommunerna genom lag är ålagda att
erbjuda rådgivning till alla som har alkoholrelaterade problem ställs vi inför andra svårigheter.
Själva den statliga insatsen kan tyckas klar, men själva rådgivningen kommer att variera inom
riket i avseende på omfattning, inriktning etc. I verkligheten blir här det allra första problemet
att försöka ta reda på vilken verksamhet som de facto genomförs. När vi senare – möjligen –
uttalar oss om effekterna av den statliga interventionen blir detta ointressant om vi faktiskt inte
kan precisera interventionens innehåll, hur det varierar och hur dessa variationer förhåller sig till
effekterna.
Genom studier av implementeringsprocesser vet vi att just detta även kan vara en viktig fråga. Ett
specifikt bidrag till kommunerna för att stimulera till en viss bestämd typ av insatser i skolorna är
visserligen enkelt i sitt första led – bidraget – men det är inget som säger att det som faktiskt görs
är de insatser staten tänkte sig. Även om vi bortser från, den bl.a. av Riksrevisionen påvisade,
risken att pengarna över huvud taget inte går till den tänkta insatsen så kan själva insatsen ha en
mycket skiftande karaktär.
Ett problem som sammanhänger med detta är att olika interventioner kan vara mer eller mindre
direkt riktade till dem som man på något sätt vill påverka. Många interventioner har inte denna
direkta karaktär. Många interventioner bygger på att åtgärder genomförs av olika organisatoriska
mellanled, t.ex. kommuner, organisationer, företag osv. Själva formen på den intervention som
når slutmottagarna kan därför vara svår att fånga in, även om styrmedlet från början ter sig ganska
lätt att få grepp om. I många fall kan vi också notera att det sker en slags styrmedelsväxling.
EU:s direktiv om pengatvätt implementeras i sitt ”slutled” av bankerna, den praxis som växer
fram i bankerna avgör alltså därmed karaktären på denna intervention.
Problemet kan kompliceras av att staten ibland tror sig ha en ganska klar uppfattning om vad interventionen
innebär men att den som interventionen är riktad mot uppfattar den på annat sätt,
sändaren och mottagaren kan alltså ha två olika uppfattningar om vad det faktiskt är för statlig
insats som genomförts. Den första AIDS-delegationen genomförde t.ex. informationsinsatser
som av sändaren ansågs kommunicera ett visst – tolerant och öppet – budskap, men en del av
den avsedda målgruppen ansåg i stället att det uttryckte fördomsfullhet. Studier om effekter som
utgår från sändarens uppfattning om vad som var budskapet skulle därmed i verkligheten ha
studerat en annan insats än den som i verkligheten nådde mottagarna.
Detta bidrar till att det i en utvärdering kan vara oklart hur den intervention ser ut som faktiskt
skall utvärderas.
EFFEKTER OCH INTERVENTIONER 45