Skogsskötselns ekonomi, 70 sidor (pdf 1 Mb) - Skogsstyrelsen

Skogsskötselserien nr 18, Skogsskötselns ekonomi
© Skogsstyrelsen, Hans Ekvall, Göran Bostedt, 22 juni 2009
Det finns många metoder 18 för skattning av den kalkylränta vi kan använda
på bestånds- och företagsnivån. Den enklaste varianten är:
Kalkylränta = Alternativränta + Korrektion
Alternativränta är den högsta möjliga avkastning dina pengar skulle få om du
placerade pengarna i en annan investering eller verksamhet än skogsbruk. 19
Alternativräntan kan bli olika stor för olika skogsägare. Variabeln Korrektion
kan påverkas av bl a skattesystemets utformning, ägarens lån med fastigheten
som säkerhet, konjunkturen för virkesråvaran, inflation, risk m m. Värdet
på variabeln Korrektion brukar variera med ± några få procentenheter.
Fram till mitten av 1900-talet ägnades stor tid av undervisningen i skogsekonomi
åt att bestämma korrektionsfaktorn. Virkesproduktionen ansågs
vara av strategisk natur och för att undvika att ”fel” produkter, på grund av
exempelvis för hög kalkylränta, skulle produceras i skogarna lanserades en
s k forstlig räntefot som kalkylränta.
Forstliga räntefoten
Den forstliga räntefoten är lika med alternativräntan plus korrektionsfaktorn.
I fallet med den forstliga räntefoten var korrektionsfaktorn negativ. En hög
kalkylränta leder till kortare omloppstid och därmed en högre relativ andel
massaved och en lägre relativ andel sågtimmer. En låg kalkylränta styr produktionen
mot lång omloppstid med framförallt en högre relativ andel sågtimmer.
Den forstliga räntefoten är en s k undantagsräntefot och har alltid
varit lägre än de kalkylräntor som tillämpats på andra investeringar.
Huvudmotivet för en lägre kalkylränta för skogsbruket var att kalkylen
skulle utvälja, peka på, den skogsskötsel, som skulle leda till produktion av
de virkessortiment skogsindustrin efterfrågade.
Kalkylränta mellan 2-5 procent
Det finns dock ingen entydig och alltigenom riktig metod att bestämma kalkylräntan.
Storleken på kalkylräntan i skogliga sammanhang brukar variera
mellan 2-5 %. För investerare med högre avkastningskrav torde en investering
i virkesproduktion ej vara aktuell. Märk dock att köp och skötsel av
skogsfastigheter för närvarande är mycket gynnad sett ur skattesynpunkt. I
det företagsekonomiska avsnittet ”Kalkyler på företagsnivå”, kommer detta
att visas.
Stundom uppstår debatt huruvida skatten skall få påverka storleken på kalkylräntan.
Ur företagsekonomisk synvinkel kan man visa 20 att det är kor-
18
En mer uttömmande beskrivning av att fastställa kalkylräntan kan man läsa i: Ekvall, H.
2001. Plan33 - ett verktyg för ekonomisk analys av skogsbruksföretagets virkesproduktion.
Bilaga 3. Rapport 123, SLU, inst. för skogsekonomi, Umeå.
19
Det finns inga nyligen utförda vetenskapliga studier som kan visa skogsbrukets långsiktiga
lönsamhet. Dock brukar flera intresseorganisationer, däribland LRF, regelbundet publicera
utvecklingstendenser för prisutvecklingen på virke och fastigheter.
20
Ekvall, H. 2001. Plan33 - ett verktyg för ekonomisk analys av skogsbruksföretagets virkesproduktion.
Bilaga 3. Rapport 123, SLU, inst. för skogsekonomi, Umeå.
SKOGSSTYRELSEN SKOGSINDUSTRIERNA SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET LRF SKOGSÄGARNA 17