Att lyfta den pedagogiska praktiken.

Det är inte ovanligt att dessa strukturer blandas samman när man vill förbättra
skolarbetet. Förändringar görs i en struktur för att åstadkomma förändringar i en
annan. Man inför t.ex. arbetsenheter och arbetslag som enda åtgärd för att ändra
lärares grundläggande föreställningar om hur undervisningen genomförs när man
i stället borde ha bearbetat både organisations- och tankestrukturerna. Förändringsarbete
kräver ofta initiativ och åtgärder inom flera strukturer samtidigt. Att
hålla reda på vad man vill åstadkomma och vilka strukturer man måste påverka är
därför en viktig del i arbetet med att utveckla skolan till en lärande organisation.
Arbetslagen
Arbetslag är en viktig del av organisationsstrukturen i de flesta skolor. Vilken
reell funktion lagen har varierar dock. Ibland fungerar de enbart som socialt stöd,
ett andningshål där man kan prata om sina erfarenheter och upplevelser, ibland
används de för planering av gemensamma aktiviteter och för samtal om det som
brukar kallas ”kringfrågor”. Det är dock först när arbetslaget blir uppgiftsorienterat
d.v.s. inriktar sig på elevernas och sitt eget lärande som dess arbete blir betydelsefullt
för den pedagogiska utvecklingen. I förening med fullt förfogande över de
resurser som verksamheten kräver kan laget göra alla de anpassningar som krävs
för att nå uppsatta mål. Det kan då bli det som brukar benämnas ”självstyrande”.
Att ha fått befogenheter i fråga om organisation, tid och pengar och blivit
självstyrande är naturligtvis ett viktigt steg i ett arbetslags utveckling. Men – har
laget inte samtidigt utvecklat ett reflekterande arbetssätt i ett erfarenhetsbaserat
lärande så har man inte utvecklat hela den grund som krävs för en professionell
yrkesutövning. De kollegiala samtalen i form av problemformulering, värdering,
generalisering och omprövning av den pedagogiska praktiken måste därför vara
ryggraden i arbetslagens gemensamma arbete.
Arbetslagen har en central roll i arbetet med att utveckla skolan till en lärande
organisation. De är fasta enheter med preciserade uppgifter och med kontinuerlig
funktion i organisationen. De kan därför fungera som ”sambandscentral” för
lärandet från individ- till grupp- och organisationsnivå. 65 Det gäller därför att de
utvecklas på ett sådant sätt att det gagnar lärandet i organisationen.
65) Granberg, O. (2004). Lära eller läras. Om kompetens och utbildningsplanering i arbetslivet. Lund:
Studentlitteratur
48 ATT LYFTA DEN PEDAGOGISKA PRAKTIKEN