ApA 2005 - MSD

apa 2005
Gunilla Olsson
till ADHD som sådan. Det förekom förhöjt stämningsläge,
grandiositet, snabba associationer, minskat sömnbehov och en
icke åldersadekvat upptagenhet av sex. Barnens humör svängde
ytterligt snabbt och utan synbar orsak. Deras känslostormar,
irritabilitet och utbrott var värre än hos barn med vanlig ADHDdiagnos
och deras funktion sämre. Många hade ett närmast
kontinuerligt irritabelt tillstånd och det var svårt att hitta några
eutyma perioder. Dessa barn klassas nu efter flera konsensus konferenser
i USA inom bipolärspektrum. Man diskuterar idag om
detta kan visa sig vara en egen undergrupp med speciell hereditet.
De har en komorbid ADHD i 90 procent av fallen. Det är ännu
oklart om tillståndet utvecklas till en mera klassisk typ av bipolär
sjukdom eller om det förblir en komplicerad form med hög frekvens
av beteendestörning.
Förvånansvärt goda resultat
Dessa tillstånd har varit mycket svåra att behandla och man har
försökt med olika ”mood stabilizers” ofta i kombination med
gängse ADHD – mediciner som atomoxetin eller centralstimulantia.
På APA presenterades nu kontrollerade studier av atypiska
neuroleptika som enda medel och med förvånansvärt goda resultat,
med en respons på 60-80 procent för risperidon, ziprasidon
och quetiapin. Lovande studier med aripiprazol pågick. Tyvärr
hade man höga bortfall främst på grund av utebliven effekt, men
forskarna trodde ändå att dessa medel kommer att visa sig vara de
mest effektiva stabiliserarna vid de bipolära tillstånden hos barn.
Depression
Depressioner skiljer sig också delvis i symtomatologin hos barn
gentemot vuxna. Dessutom har SSRI i testningar inte haft riktigt
god effekt. Vid den amerikanska barnpsykkongressen hösten
2004 presenterade FDA en genomgång av samtliga genomförda
38