Fortsättning... - Scania

konkurrensfördel som skulle vara avgörande
långt in på 1970-talet. 11-litersmotorn
hängde, med många förbättringar,
med ända fram till 4-serien.
Under hela 1900-talet tvingade en
knivskarp konkurrens med Volvo på
hemmamarknaden Scania-Vabis att
ständigt ligga i forsknings- och
utvecklingsarbetets absoluta frontlinje.
Just denna konkurrens har starkt
bidragit till att de båda svenska lastbilstillverkarna
i dag är bland de
ledande i världen.
Under 1960-talet inriktades Scania-
Vabis forsknings- och utvecklingsarbete
på två huvudområden. Dels
sökte man motorer med hög effekt
som kunde köras på låga varvtal för
bättre bränsleekonomi, mindre buller
och ökad livslängd – enligt Scanias
lågvarvsfilosofi som sedan fått stå
modell i branschen. Dels började
konstruktörernas systematiska insamlande
av kunskaper om hur lastbilens
komponenter belastas under alla slags
körförhållanden slå igenom i nykonstruktionerna.
Dessa kunskaper
resulterade i fordon med högre lastkapacitet
utan negativa konsekvenser
för ram och axlar.
handlade lika mycket om utrymmen
och enkelt insteg som om lastbilar
som var lättare att köra. Den nya
växellådan hade tryckluftsmanövrerad
tillsatsdel och 1971 kom en helt
ny växellådsgeneration av rangetyp.
Fem år senare introducerades automatisk
växellåda samtidigt som
servostyrning blev standard över hela
linjen. Samma år kom den luftfjädrade
bakaxeln och 1978 monterades
även luftfjädring på 3-axliga bilar med
stödaxelboggi.
King of the Road
Utvecklingen av chassi och fjädring
fortsatte. Utöver starkare växellådor
fick Program Scania kraftigare ramar
och vidareutvecklade bromsar för att
motsvara de allt högre motoreffekterna.
En utvecklingstopp i fråga om
motoreffekter uppnåddes 1969, då
Scania-Vabis V8-turbodieselmotor på
14 liters slagvolym introducerades.
Med en effekt på 350 hk var den marknadens
kraftigaste lastbilsmotor och
med ett modifierat utförande 1977
blev V8-motorn ett tydligt uttryck för
Scanias lågvarvsfilosofi. Genom att
motorn alltid kunde köras på låga
motorvarvtal och ändå med hög dragkraft,
kunde förarna uppnå mycket
låg bränsleförbrukning – och lång
livslängd på motorn. Motorn blev en
legend. Att köra en Scania V8 blev ett
privilegium som hjälpte till att göra
Scania till ”King of the Road”.
1980 var ett märkesår för Scania.
Då startade introduktionen av företagets
dittills mest genomgripande
förändringar i produktprogrammet.
Ett arbete som startat nära tio år tidigare
resulterade nu i ett helt nytt lastbilsprogram,
där inte bara motorer,
transmissioner och axlar var uppbyggda
i ett modulsystem, utan även
ramar och hytter: Tre motorer på 8,
11 och 14 liter; tre chassiklasser (M –
medium duty, H – heavy duty, E –
extra heavy duty); fyra huvudhyttmodeller
(G, P, R och T); totalvikter
mellan 16,5 och 36 ton; allhjulsdrivna
och fyraxliga lastbilar.
Det nya produktprogrammet, även
kallat 2-serien, gav Scanias kunder
oöverträffade möjligheter att få sina
bilar i exakt rätt utförande – samtidigt
som det rationella modulsystemet med
få unika artiklar ledde till låg tillverkningskostnad
och korta leveranstider.
▼
Slutet för enhetsmotorerna
Introduktionen av L75-serien 1958
innebar också att serien av enhetsmotorer
övergavs. I stället introducerades
ett antal 6-cylindriga motorer
med olika slaglängd och
cylindervolym. De var dimensionerade
för och utrustade med turboladdning.
Under samma årtionde,
1963, tog Scania-Vabis åter upp konceptet
med frambyggda lastbilar.
LB76 – som också fanns med högerstyrning,
för första gången efter 1945
– kom under sina blott fem år i produktion
att bli uppskattad. 1968 ersattes
den av den betydligt modernare
LB110 med tipphytt. Under perioden
introducerades också tvåkrets tryckluftsbromsar
och en växellåda med
huvud- och tillsatslåda i ett och
samma hus.
Den nya generationen frambyggda
lastbilar från 1968 markerade avsevärda
framsteg i förarmiljön. Det
Hesselman-motorn byggde på
förgasarmotorn men kunde köras
på brännolja i stället för bensin.