STI-pärmen - Landstinget Dalarna

Basal handläggning STI
Vid osäkerhet kring handläggning/provtagning; kontakta gärna STI-mottagningen, Falu
lasarett, tel: 023-491015.
Klamydia, gonorré, syfilis, HIV och hepatit B räknas enligt Smittskyddslagen (2004)till
de allmänfarliga sexuellt överförbara sjukdomarna, varför varje konstaterat fall måste
smittskyddsanmälas och genomgå smittspårning. Den provtagande ansvarar för att
detta blir gjort, antingen på den egna enheten eller med hjälp av STI-mottagningen.
Hiv och hepatit B handläggs av infektionskliniken. Smittskyddsanmälan görs av
provtagaren.
Basal handläggning STI:
Anamnes:
- Vad är det som gör att patienten söker idag? Symptom? Vilka? Hur länge? Test för
säkerhets skull? Oro? Partner med symptom/sjukdom?
- Epidemiologi. Har patienten haft oskyddat sex? När var det senast? ( om det ex.vis gått
mindre än 1 v kan proverna vara falskt negativa) Utlandskontakter?- vilket land, när?
- Sexualanamnes/sexuell preferens. Man kan t.e.x fråga både män och kvinnor: Har du
haft sex med män, kvinnor eller både och? Detta kan vara avgörande/vägledande för hur och
vilka prover som skall tas.
Tänk på att en del ibland enbart haft anal- eller oralsex och att en vanlig provtagning med
urin/vaginalpinne då inte är representativ. För att inte missa rätt provtagningslokal kan man
t.e.x fråga: Har du haft oskyddat anal- eller oralsex? Eller: Finns det någon anledning att ta
prover från svalget eller ändtarmen?
Obs! Screening av ex.vis klamydia i svalget skall ej ske rutinmässigt utan endast i
vissa fall, se avsnittet om klamydia.
- Partners? Fast partner? Behöver inte vara en ”traditionell” make/maka/flick- pojkvän utan
kan också vara en ”fast sexualpartner”. Tillfälliga kontakter? Våga fråga efter ytterligare
sexpartners även om patienten har en stadig relation sedan länge.
- Preventivmedel ?
- Läkemedel (särskilt antibiotika nu eller nyligen), tidsfaktorer som kan påverka
provtagningsresultatet
Undersökning:
Hur noggrant undersökningen görs beror förstås på kompetens hos undersökaren,
mottagningens möjligheter till diagnostik och patientens symptom. På vissa mottagningar,
t.ex. STI-mottagningen, görs, förutom STI-provtagning, även mer utförliga
direktundersökningar med ”wetsmear” och färgade sekretprover från både cervix och uretra.
På andra mottagningar utförs kanske ”wetsmear”-mikroskopi hos kvinnor, men ingen
mikroskopi på män. På många ställen är dock den direktmikroskopiska diagnostiska
möjligheten liten och man får då koncentrera sig på själva STI-proverna, som ju ändå är det
allra viktigaste.
5