RFV Anser 2000:2 - Försäkringskassan

konversationsprov och frifältsmätningar stora svårigheter att uppfatta ordinärkonversation. Hörselnedsättningen fick därför betraktas som grav10enligt den praxis som tillämpas vid bedömning av rätt till handikappersättning.FÖD förklarade bl.a. följande. Undersökning som utförts i en helt tystmiljö hade visserligen visat endast lätt nedsatt taldiskrimination hos S. Graden avS:s hörselnedsättning borde dock i görligaste mån bedömas mot bakgrund avhans möjligheter att uppfatta tal i sin normala sociala miljö. De prov ochmätningar som utförts i en helt tyst ljudmiljö gav inte ett riktigt mått på desvårigheter att uppfatta tal som S hade i det praktiska livet. Den medicinskautredningen visade att S:s hörselnedsättning var gravnär proven och mätningarna utförts under förutsättning jämförbara med demunder vilka ordinära samtal fördes. FÖD fann att S var berättigad tillhandikappersättning.Mål nr 910/87 (1991-09-20) gällde en man P, född 1932. FÖD hördesakkunnig som framhöll bl.a. följande. Vid bedömning av graden av enhörselnedsättning bör taluppfattbarheten mätt vid talaudiometri ellerkonversationsprov tillmätas avgörande betydelse. Förmågan att förstå tal kanibland var starkt nedsatt trots att hörseln i tonaudiogrammet har etttonmedelvärde som är betydligt lägre än 70 dB som nämnts som en nivå vidvilken taldiskriminationen vid många former av sensorineural hörselnedsättningmera allmänt är förenad med betydande svårigheter att förstå tal. I tonaudiogramden 2 augusti 1984 förelåg en starkt nedsatt taldiskrimination, som uppgick till 56% vid 80 dB på höger öra och 64 % vid 80 dB på vänster öra. Tonmedelvärdetvar därvid på bägge öronen 50 dB. Vid tonaudiometrisk undersökning den 3januari 1985 förelåg en ytterligare progress med tonmedelvärden som på högeröra uppgick till 60 dB och på vänster öra till 52 dB. ”På tu man hand” hade Psvårt att uppfatta vad man sa med apparat i örat och utan läppavläsning. I kliniskasammanhang används detta uttryck ofta för att ange ett närakonversationsavstånd uppgående till cirka en meter såsom anges i tillämpadpraxis för handikappersättning. Med hänsyn till P:s starkt reduceradetaluppfattbarhet vid talaudiometri och konversationsprov med hörapparat bordehan anses ha en grav hörselnedsättning i den bemärkelse som avses i utveckladpraxis avseende handikappersättning. RFV medgav i FÖD P:s yrkande omhandikappersättning med 34 % av basbeloppet.FÖD fann med stöd av den medicinska utredningen i målet att P:s hörselförmågavid tiden för hans ansökan i januari 1985 varit nedsatt i sådan grad att han varberättigad till handikappersättning med 34 % av basbeloppet.Mål nr 1796/91 (1994-03-01) gällde en man A, född 1927, som på grund avhörselnedsättning uppbar handikappersättning med lägsta nivå och yrkade högrehandikappersättning. Han framhöll att han även fått besvär med bråck, allergi ochkärlkramp samt ökade rörelsesvårigheter och beräknade merkostnader förläkarbesök, diet, bilkostnader, hjälp med trädgård och villa.