RFV Anser 2000:2 - Försäkringskassan

hjälpbehov får till största delen anses tillgodosett genom kommunalt anställdhemsamarit. A:s kostnader för hemsamarithjälpenjämte övriga kostnader som A skäligen behövt vidkännas på grund av sitthandikapp uppgår inte till sådant belopp att de kan anses betydande. Inte hellermedför dessa merkostnader i förening med det hjälpbehov som A har utöver vadsom täcks av hemsamarithjälpen att hon är berättigad till handikappersättning.FÖD 1993:4, mål nr 1854/91 (1992-12-20)Referatmening: Handikappersättning har utgått med högsta belopp till enrullstolsbunden kvinna med hjälpbehov i stort sett hela dygnet trots atthjälpbehovet i viss utsträckning tillgodosågs genom anhörig, som uppbaranhörigbidrag och hemsamarithjälp.Målet gällde en kvinna L, född 1927. Hon hade handikappersättning med 50 %av basbeloppet och ansökte i september 1989 om förhöjning avhandikappersättningen. Hon var reumatiker och var helt rullstolsberoende. Honhade betydande funktionsnedsättning i axlar, armar och händer och behövdehjälp under i stort sett hela dygnet. Hon hade hjälp av hemsamarit fyra timmar iveckan. Den huvudsakliga hjälpen utfördes av hennes make som uppbaranhörigbidrag från landstinget med 3 000 kr per månad vilket var det högstabelopp som kunde betalas ut. RFV överklagade försäkringskassans beslut attavslå ansökan. Verket ansåg att även om man tog hänsyn till det samhällsstödsom utgick hade L ett sådant stödbehov att hon borde vara berättigad tillhandikappersättning med 65 % av basbeloppet. Försäkringsrätten avslogöverklagandet och RFV överklagade domen till FÖD.FÖD förklarade att bedömningen av rätten till handikappersättning grundas påden handikappades sammanlagda behov av stöd i form av hjälp av annanoch kompensation för merutgifter. I tidigare avgöranden bl.a. FÖD 1991:16 harslagits fast att i den mån hjälpbehovet tillgodoses genom kommunal hemsamarit,bortses från hjälpbehovet och i stället beaktas den handikappades kostnad förhjälpen. På motsvarande sätt bör även bortses från hjälpbehov som tillgodosesgenom annat samhällsstöd. I detta fall skulle bortses från det hjälpbehov somtillgodosågs genom anhörigbidraget och hemsamarithjälpen. Även medbortseende från det hjälpbehov som tillgodosågs på dessa sätt och också medbeaktande av den hjälpinsats som naturligen följde av ett äktenskap eller annatsammanboendeförhållande fann FÖD att L:s återstående hjälpbehov ochmerutgifter till följd av handikappet var av sådan omfattning att hon var berättigadtill handikappersättning med 65 % av basbeloppet.Mål nr 2520/90 (1991-05-20) avgjordes samtidigt som FÖD 1991:16 ochgällde en kvinna J, född 1927, som hade reumatism och var delvisrullstolsberoende. Den hjälp hon behövde fick hon tre gånger per dag avvårdbiträden inom hemtjänsten och kvällspatrull inom primärvården. För dennahjälp betalade hon viss avgift.FÖD gjorde samma bedömning som i FÖD 1991:16 – hjälpbehovet fick ansestillgodosett genom kommunalt anställd hemsamarit och kostnaderna uppgick intetill sådant belopp att de kunde anses betydande - och fann att J inte varberättigad till handikappersättning.21