RFV Anser 2000:2 - Försäkringskassan

17I det första målet ansågs den försäkrade på grund av psoriasis vara i behov avbl.a. solariebehandling. Hans fobiska besvär medförde att denna behandling gavupphov till högre kostnader än vad den annars skulle ha gjort.I det andra målet hade den försäkrade inte uppgett något hjälpbehov på grund avsin sjukdom utan endast merkostnader.Psykiska besvär m.m.FÖD 1992:6, mål nr 663/89 (1992-02-25) gällde en kvinna M, född 1944 somhade schizofreni och vårdades på sjukhus. Hon yrkade handikappersättning bl.a.på grund av kostnader för god man och på grund av vidlyftighet med pengar ochägodelar under frigång. FÖD beviljade inte handikappersättning. (Domen ärredovisad under rubriken Merutgifter i övrigt).FÖD 1992:37, mål nr 2716/91,(1992-11-10) gällde en kvinna G, född 1948,som hade tvångsneuros. Hon hade kostnader främst för rengöringsmedel ochkasserade föremål. FÖD fann att G:s merutgifter till följd av sjukdomen var såbetydande att hon var berättigad till handikappersättning med 34 % avbasbeloppet. (Domen är redovisad under rubriken Merutgifter i övrigt).Mål nr 383/87 (1990-05-21)gällde en man A, född 1944, med mycket svårkronisk tvångsneuros med fobier. Han kunde bara ta emot hjälp från hustrun somminskat sin arbetstid från 40 till 30 timmar i veckan. Försäkringskassan avslogansökan om handikappersättning och försäkringsrätten lämnade överklagandetutan bifall. RFV ansåg att J inte var berättigad till handikappersättning. FÖDinhämtade utlåtande från sakkunnig enligt vilken det var tveksamt om det förelågklara psykiatriska skäl att gå emot försäkringsrättens bedömning.FÖD bedömde att A:s sammanlagda behov av stöd berättigad honom tillhandikappersättning med 48 procent av basbeloppet fr.o.m. oktober 1982.Mål nr 2617/89 (1991-09-10) gällde en man A, född 1954. Han varutvecklingsstörd, hade astma och epilepsi, men fick sällan anfall, och varinfektionskänslig. Han behövde ständig tillsyn. Han åberopade ävenmerkostnader. Modern hade anhörigbidrag.Han uppbar handikappersättning med 50 % av basbeloppet och yrkade höjning.FÖD ändrade inte underinstansernas beslut att inte höja utgåendehandikappersättning.Mål nr 315/91 (1992-07-28) gällde en man S, född 1951, med psoriasisoch fobi. Domen redovisas under rubriken Psoriasis och är upptagen ävenunder rubriken Merkostnader i övrigt.