RFV Anser 2000:2 - Försäkringskassan

35hjärnblödning. Han beräknade merutgifter till följd av övergång från vedeldningtill elvärme och för trädgårds- och fastighetsskötsel. RFV ansåg att behov avhjälp och kostnader för skötsel av fastighet inte utgör sådant stöd i den dagligalivsföringen som kunde beaktas vid bedömningen av rätten tillhandikappersättning utan sammanhängde främst med den boendeform som denförsäkrade valt. Kammarrätten fann att detta hjälpbehov och dessa kostnaderinte kunde beaktas vid bedömningen av rätt till handikappersättning. Domen haröverklagats till RegR. RegR har inte tagit ställning i prövningstillståndsfrågan..Kammarrättens i Göteborg mål nr 505-1998 (1998-12-10) gällde en kvinnaS, född 1953 med en tandvårdskostnad om 34 000 kr för insättning avtitanskruvar i överkäken. Med hänsyn till att försäkringskassans förtroendeläkarebedömde att hållbarheten för implantatet var ca 15 år fördelade kassankostnaden för behandlingen på denna tid.Kammarrätten ansåg att en fördelning på 15 år var alltför tidsmässigt utsträcktoch gick på den tid som RFV rekommenderade för kapitalvaror i det Allmännarådet, dvs. 10 år.KommentarDå det gäller kostnad som en funktionshindrad har för god man måste utredas omkostnaden avser förmögenhetsförvaltning eller personlig omvårdnad. Kostnad förförmögenhetsförvaltning kan inte grunda rätt till handikappersättning. Kostnadsom gäller personlig omvårdnad kan däremot godtas som merutgift.FÖD liksom RFV ansåg i mål 1545/91 att en avskrivningstid om 4-5 år var rimligför en insulinpump och i mål 1226/91 att en avskrivningstid om 3 år var rimlig fören doseringspump. Det framgår inte varför man i dessa mål kommit fram till olikalånga avskrivningstider. När det gällde viss tandvårdsbehandling (titanskruvar)ansåg kammarrätten att 15 år var en alltför lång tid och begränsadeavskrivningstiden till 10 år.I mål 1226/91 godtog FÖD kostnaderna för läkemedel med belopp motsvarandehögkostnadsskyddet. FÖD godtog visserligen kostnaden för batterier sommerutgift, men framhöll att en ackumulator borde ha skaffats och beräknademerutgifterna utifrån detta förhållande.FÖD konstaterade att kostnader för ett vidlyftigt levnadssätt var osäkra ochoförutsebara (FÖD .1992:6). Däremot godtog FÖD kostnader förrengöringsmedel och kasserade föremål som merutgifter(FÖD 1992:37). Isistnämnda mål förklarade FÖD att domstolen delade verkets bedömning att detvar lämpligast att göra en skälighetsbedömning. Det är i många fall svårt - kanskeomöjligt - att bedöma hur stor del av uppgivna kostnader som kananses vara normala respektive hur stor del som beror på funktionshindret. I dessafall är det lämpligast att göra en skälighetsbedömning, även om det kan medförasvårigheter för den funktionshindrade att argumentera i ett överklagande.