Malmberget - Koskullskulle

Man anser att det inte finns något demokratiskt beslut som stödjer en flytt/avveckling avMalmberget som en lösning på konflikten i samexistensen mellan industri och samhälle. Manupplever att det saknas en politisk ledning och en långsiktig planering av processen. Det finns ävenen upplevelse av brister i insikt om vem som äger problemet, och att det leder till ett beslutsvakuumom det framtida Gällivare. Intervjuade personer från de boende uppger att man tycker att bolaget,kommunen, ägaren och Länsstyrelsen bollar ansvaret mellan varandra, att man är dålig på attinformera om beslut, förändringar i verksamheten och incidenter. Man anser att aktörerna iblandkommer med dubbla budskap, som motsäger sig själva och varandra. Vidare anser man att det integår att kommunicera med bolaget, att man inom bolaget har utvecklat en företagskultur som innebäratt man nonchalerar allmänhetens frågor. Avvecklingen ger sociala konsekvenser, att man skingrarsociala strukturer bland de boende.Man upplever en oro för vad man exponeras för, och det är främst den sammantagnamiljöbelastningen. När bolaget sen ska kontrollera emission så upplever man att mätningar sker påfel ställe, med felaktig tekning och jämförs med otydliga och gamla miljövillkor och regler.Vidare upplever man både bolagen och ägaren som snåla, att bolaget inte bär sina egna kostnadersamt att den vinst bolaget genererar inte kommer samhällsomvandlingsprocessen till del, medanMalmberget förfaller och de boende lider privatekonomiska förluster. Bostadsbristen kopplad till detsjunkande värdet på fastigheter i Malmberget får konsekvensen att även om man som boende iMalmberget vill sälja och flytta till Gällivare, kan man inte det. Man får inte ut den summa pengar vidförsäljning som vad ett likvärdigt hus i Gällivare kostar. Detta gör att man upplever svårigheter attplanera sin framtid. Malmberget försvinner och förfaller samtidigt som det finns en negativbefolkningsutveckling på orten. Man upplever att många som väljer att flytta inte flyttar till andradelar i kommunen. Det är dels på grund av bristen på bostäder, men beror även på en besvikelseöver hur samhällsomvandlingen hanterats och därmed en ovilja att bo kvar.Ungdomar mellan 14 - 16 årUngdomarnas upplevelse av situationen karaktäriseras av att man ser industrin som en förutsättningför samhället, något som i sig är positivt. Man tycker att förändringen i sig är spännande, det händernågot, men att det finns en konflikt mellan den industriella verksamheten och samhället. Det innebäratt Malmberget försvinner bit för bit och att Gällvare växer. Man anser även att på grund av att denhär processen inte har något facit leder det till mycket prat, konspirationsteorier om hur människortror att det ligger till, utan att egentligen veta. Man upplever även att andra aktörers, somkommunen och bolaget, kommer med dubbla budskap. Först lovar man att samhället ska bli fint,med gruvstadsparker, sen händer inget. Sen kan bolaget säga en sak, medan man från kommunensäger ett annat.Man upplever samhället som trivsamt, att det är tryggt, det är här man har sina rötter. Samtidigtupplever man en önskan att flytta från orten, och det främst av två skäl. Det ena är att möjlighetentill utbildning minskar. I och med att befolkningen på orten minskar, minskar också underlaget förutbildningsverksamheten. Då läggs utbildningsalternativ ner. Det andra är att man upplever enbegränsning i karriärmöjligheter, de arbetstillfällen som finns på orten är knutna till gruvan. Om maninte vill jobba där måste man flytta, och alternativen som uppges är norrlandskusten eller Stockholm.Här upplever man även att det får sociala effekter: man får flytta från sin familj och sina vänner. Det