Nummer 3 2008 - Dialäsen

– Ofta beskrivs en svullnad i kroppen, till exempel efterscharlakansfeber, och jag kan också hitta symtom på uremibeskrivna, berättar Gudrun. Två bröder med cystnjurar finnsmed i journalanteckningarna. Några symtom på diabetes,som till exempel stark törst eller stora urinmängder, kan jagdäremot inte finna, och det verkar inte som diabetes fannsdär då.Att få möta människorna i doktor Carlanders journalerutan att behöva ta ansvar för deras situation var en god avkoppling.Det kombinerade också det medicinska och naturvetenskapligaintresset med det etnologiska, vilka alla funnitshos Gudrun sedan tidigt i livet. Mamma var etnolog,pappa meteorolog och redan som 16-åring visste Gudrun atthon ville bli läkare.1970 tog Gudrun läkarexamen, och började efter någraår i Jönköping arbeta vid medicinkliniken på Sahlgrenska iGöteborg. Hon disputerade 1976 inom området hormoneffekterpå fettväv. Som småbarnsmamma i mitten av 70-taletpassade en tjänst vid njurmedicinschemamässigt bra in, det var bara 40timmars arbetsvecka, därutöver en deljourer förstås. Gudrun blev sedan kvarinom njurmedicin och transplantationsmedicinvid Sahlgrenska ända fram till2001.– Mitt intresse har alltid varit att letasamband. Tillsammans med flera doktorander undersöktejag hur förloppet efter njurtransplantation präglas av grundsjukdomen,till exempel IgA-nefrit och cystnjurar, och vilkaspeciella risker det finns i samband med transplantation vidSLE eller diabetes. Jag var den första som skrev att SLE kan gåöver i transplantatet, berättar Gudrun.– Min forskning låg mest vid sidan av transplantationskirurgin,vilket var en förutsättning eftersom det fanns ett visstrevirtänkande bland kirurgerna. Jag har själv ingen starkkänsla för revir och när jag ibland överskred gränsen kundedet bli besvärligt. Att jag då ändå stod på mig berodde på attjag var målmedveten. Det jag gjorde hade ett gott syfte, ochnågra viktiga små bidrag har jag kommit fram med.Gudrun beskriver sig som både noggrann och ivrig, menockså envis. Det låter som en god drivkraft, men Gudrun menaratt det ibland också kan vara en nackdel.– Jag brukar säga att jag föddes med ett glas vin för lite ikroppen, säger hon.Efter 18 år inom transplantationsmedicin blev Gudrun2001 tillfrågad att bli klinikchef vid njurmedicinska klinikeni Lund.– Jag var tveksam om jag var rätt person, eftersom jag intehade arbetat direkt med njurmedicin på 18 år, säger Gudrun.Jag har också mycket liten dialyserfarenhet, det mestajag kan om dialys har jag lärt mig på omvägar, som när jagtill exempel tittade på hur peritonealdialys fungerar vid cystnjuresjukdom.Men professor Bengt Rippe i Lund sa »det är» Att få möta människorna idoktor Carlanders journalerutan att behöva ta ansvar förderas situation var en god avkoppling.«väl ingen som är så bred som du«. Chefskapet medförde sedanfrämst utmaningar av annat slag, som Gudrun fann mycketstimulerande.Som nybliven pensionär möter hon inga patienter längre,men har kvar en doktorand i Lund. Och ganska nyligen varhon opponent i Oslo.– Men det var nog sista gången, det kräver ganska mycketatt vara en bra opponent som också ger auditoriet en händelserikdisputation.Medan vi samtalar ringer Gudruns mobil, och hon verkarbli glad. Det visar sig att det gäller doktor Carlander. Bokenhar blivit utsedd till »Västergötlands vackraste bok 2007«, ochkommande lördag ska det bli högtidligheter i Skara med anledningav det.– Jag visste att den var nominerad, men inte trodde jag attden skulle vinna, säger hon. Allt som händer mig nu är barapå plussidan. Till skillnad från tidigare behöver jag inte hanågon prestige och jag måste inte lyckas som författare. Jaggör det jag tycker är roligt – och går detsedan bra blir det bara en bonus.Ytterligare en bok är snart i hamn. Dagenefter vi träffats ska Gudrun till sinförläggare för att lämna in sitt manusom doktor Carlander själv, »Läkekonst –Doktor Carlander i praktiken«.Och så redigerar hon texter åt en godvän, som arbetade som rikskurator för neurosedynbarnen under60-talet. Hennes minnen från den tiden är en viktig skildringav hur samhället fungerar respektive inte fungerar ikris.– För mig är det viktigt att hjälpa till att lyfta fram problemet,och att kunna glädja henne genom att vara hennes redaktör.Gudrun är just hemkommen från St. Barthélemy i Västindien.Hit reste doktor Carlander som skeppsläkare 1787–1788.Och här arbetade en anfader till Gudrun under 13 år somhamnkapten. Han gifte sig sedan med ingen mindre än en avPeter Militz tre döttrar, och cirkeln tycks på något sätt därmedslutas.En bok om Peter Militz kommer det också med stor sannolikhetatt bli, hans liv har Gudrun lyckats ringa in genom attsöka i olika arkiv.Gudrun kallar sig nu för »privatetnolog«. I slutet av augustibär det av till Gent och kongressen International Society ofCultural History, ISCH. Det lovar möten med nya människor.Och förstås kommer doktor Carlander, som numer har bliviten nära bekant, vara med på ett hörn.I Göteborg finns de två sönerna, och två barnbarn. Att umgåsmed dem är förstås en stor bonus.– Som sagt, det är bara roliga saker som händer nu, avslutarGudrun.Text Anna-Lena Byström Foto Michel DomeDIALÄSEN 3.2008 23