Nummer 3 2008 - Dialäsen

4 5 00 04 0 00 03 5 00 03 0 00 02 5 00 02 0 00 01 5 00 01 0 00 05 0 00E S L / v b a s elin e0-5 0 0 0K o n trollIn t e rv e n tionE S L / v m ån 5E S L / v m ån 9E S L / v m ån 1 1Figur 3: Medianvärde ESL (E/v) för båda grupperna.sjuksköterskor att engagera sig i anemibehandling och uppföljningav denna är brist på tid, avsaknad av utbildning samtbrist på stöd i verksamheten samt dåligt med ekonomiskamöjligheter (7). I relation till detta menar jag att det är oerhörtviktigt att ge den sjuksköterska som tar på sig rollen somanemiansvarig avsatt tid och resurser för utbildning, uppföljningoch dokumentation. I den anemiansvariga sjuksköterskansroll bör det ingå ett utbildningsansvar till kollegor ochpatienter. För att göra detta på ett bra sätt behövs tid att förberedautbildningar samt god presentationsteknik.En stor vinst i som kommit ur denna pilotstudie är denökade medvetenheten och ökade kunskap bland omvårdnadspersonalgällande anemi, anemibehandling samt desseffekter. Idag tar alla PAS:ar aktiv del i patienterna provsvar.Blodvärde och järnstatus analyseras och dagligen diskuterasbehandlingsresultat och effekter av järnbehandling på kliniken.Jag upplever att engagemanget för behandlingsresultathar ökat och att det är riktigt roligt att analysera provsvarnär man har en anemiansvarig sjuksköterska att bollasina frågor med.Den anemiansvarige sjuksköterskan blir även ett bollplankför ansvarig läkare på kliniken. En engagerad sjuksköterskainom anemibehandling som aktivt tar del av provsvar och visaratt denna kan göra korrekta bedömningar ökar kommunikationenmed ansvarig läkare och ofta går samtalet överett bredare spann än »bara« anemibehandlingen vilket kommerpatienten tillgodo.Denna pilotstudie bör följas av en randomiserad studie.Genom powerberäkning kan antalet patienter som behöveringå i studien beräknas samt hur lång tid patienterna behöverföljas för att uppnå tillförlitliga resultat. Randomiseradestudier inom detta område finns inte i nuläget publicerade.Text Matilda Appelgren, legitimerad sjuksköterska,dialysmottagningen A14, Karolinska Universitetssjukhuset,Solna.matilda.appelgren@karolinska.seFör fullständig referens, vänligen kontakta författaren.Referenser1. Obrador, G.T., & Pereira, B.J.G. (2002). Anaemia of Chronic KidneyDisease: an Under-Recognized and Under-Treated Problem.Nephrology Dialysis Transplant, Vol. 17 (11), s. 44-46.2. Silverberg, D.S., et al. (2002). The correction of anemia in severeresistant heart failure with erythropoietin and intravenousiron prevents the progression of both the heart and the renal failureand markedly reduces hospitalization. Clinical Nephrology,Vol. 58(1), s. 37- 45.3. Martin- Lester, M. (1997). Cognitive Function in Dialysis Patients:Case Study of the Anemic Patient. ANNA Journal, Vol.24(3), s. 359-356.4. Singh, A.K., et al. (2006). Correction of Anemia with EpoetinAlfa in Chronic Kidney Disease. The New England Journalof Medicin, Vol., 355(20), s. 2085-2098. Hämtad 17 oktober 2007.http://content.nejm.org5. Pisoni, R.L., et al. (2004). Anemia Management and Outcomesfrom 12 Countries in the Dialysis Outcomes and Practice PatternsStudy (DOPPS). American Journal of Kidney Disease, Vol.44, s. 94-111.6. Bárány, P. & Müller, H-J. (2007). Maintaining control over haemoglobinlevels: optimizing hte management of anaemia in chronickidney disease. Nephrology Dialysis Transplantation, Vol. 22(4), iv 10-iv18.7. Bennet, L. & Alonso, M.A. (2005). Current Practice in RenalAnaemia Management: Two Multinational Surveys. Journal of RenalCare, Vol.2, s. 99-103.8. European Best Practice Guidlines for the Management of Anemiain Patients With Chronic Renal Failure. (2004). NephrologyDialysis Transplantation, Vol. 19(2).DIALÄSEN 3.2008 27