11.07.2015 Views

Ingenjören nr 5 2011

Ingenjören nr 5 2011

Ingenjören nr 5 2011

SHOW MORE
SHOW LESS
  • No tags were found...

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Mjukvaran. De som kanläsa och skriva använder etttangentbord på skärmen för attskriva med ögonen. Med hjälp avkommunikationsprogrammet kanman till chatta, mejla och SMS:a.blinkningar. Sjuksköterskorna förstår ingenting ochfrågar om han har fått något skräp i ögonen.Så småningom hämtar de ett papper med helaalfabetet och börjar peka på bokstav för bokstav. Deber Marcus att blinka på rätt bokstav och långsamtkan han bokstavera vad han vill säga. Han frågarefter flickvännen Stephanie. Dessutom oroar hansig för att han inte kan kontakta antagningen påstridspilotutbildningen som han under hösten harsökt i hemlighet. När föräldrarna sitter vid sjuksängenskriver han orden stridspilot och väska. Deletar igenom hans väska och hittar beskeden attMarcus har klarat av försvarets fyra tuffa antagningsprovunder hösten. Det enda som återstår ärg-kraftsslungan.December 2000. Ytkemiska Institutet på KTH iStockholm. John Elvesjö, en av studenterna påTeknisk fysik håller blicken riktad på skärmen. Hanmäter hur bubblorna påverkar sedimenteringenav pappersmassa. Med hjälp av en sensor medkamerateknik studerar han den simmiga vätskan.Plötsligt får han ett infall och vrider på sensorn ochvänder den mot sig själv. Då märker han att denbörjar registrera hans ögo<strong>nr</strong>örelser. John plockarfram några mynt som han börjar rulla framförsensorn. Han märker att den registrerar åt vilkethåll mynten ru llar. Tankarna börjar snurra i hanshuvud. Tänk om man kan använda ögonen för attstyra en dator?Redan nästa dag börjar John diskutera idén meden av sina kurskamrater, Mårten Skogö, som ha<strong>nr</strong>edan driver ett företag tillsammans med. Mårtenlyssnar nyfiket. Han inser också att tekniken skulleinnebära en revolution inom datorutvecklingenmen han undrar om uppgiften inte är för stor förtvå entusiastiska 23-åriga studenter på KTH. Menutmaningen lockar. De köper en digitalkamera somde slaktar och börjar göra matematiska modeller.Efter några månader känner John och Mårtenett behov av att bolla idén med någon som de trorhar bra känsla för affärer. John ringer sin kompisH e<strong>nr</strong>ik Eskilsson som är tre år äldre. Han hartidigare samma år tagit en civilingenjörsexamen iindustriell ekonomi i Linköping och jobbar på ettnystartat IT-företag.He<strong>nr</strong>ik minns fortfarande samtalet väl. ”HejH e<strong>nr</strong>ik, det var länge sedan sist. Du, jag har enaffärsidé som jag vill bolla lite med dig. Jag tror attman kan styra en dator med hjälp av ögonen”.– Jag minns att jag rös. Det här skulle vara obeskrivligthäftigt om det fungerade, säger He<strong>nr</strong>ikEskilsson.En varm julidag 2001 träffas John, Mårten ochHe<strong>nr</strong>ik på ett café på Drottninggatan i Stockholmoch diskuterar möjligheten att starta ett bolag ochutveckla teknik för blickspårning och ögonstyrning.Nu har de kommit lite längre i sina försök och allasom de pratar med säger att det är en fantastisk idé.John föreslår att företaget ska heta Tobii efter hanssysterson Tobias som är tre år gammal och inte riktigtkan uttala sitt eget namn. Innan vännerna skiljsåt skakar de hand och säger ”nu kör vi”.Under hösten söker John och Mårten upp någraav de smartaste studenterna på teknisk fysik ochlockar dem att jobba för Tobii. De unga killarnatycker att idén med ögonstyrning känns häftig ochden tekniska problemställningen är dessutom ettutmanande matematiskt problem. Det lilla teametSå fungerareyetrackingInnanför en panel underskärmen finns lampor somskickar ut lågfrekventljus som inte uppfattas avögonen men som reflekterasav hornhinnorna.Två inbyggda kamerorfångar upp reflektionenfrån ögonen och informationenbehandlas genomavancerade algoritmer föratt beräkna hur ögone<strong>nr</strong>ör sig över skärmen.på en sex personer som sitter i en lokal intill dennedlagda kär<strong>nr</strong>eaktorn på KTH har arbetat hårti flera månader men en färdig eyetracker kännsljusår bort. Företagspresentationen på webbsidanligger helt enkelt steget före verkligheten menHe<strong>nr</strong>ik är övertygad om att de är så de måste jobba.Har man ingen produkt får man inga kunder ochriskkapitalisterna är iskalla. IT-bubblan har justspruckit och konkurserna står som spön i backen.Ett halvår senare, i början av januari 2002, ringerdet på He<strong>nr</strong>iks telefon. Mannen som presenterarsig kommer från ett företag i Österrike som arbetarmed webbutveckling. Han har hittat Tobii på nätetoch ser att företaget utvecklar och säljer datorer förblickspårning, så kallad eyetracking. Det är precisvad hans företag behöver för att kunna analyserawebbsidor. De vill kunna registrera vad användarnauppfattar på webbsidorna, hur ögonen rör sig översidan, vad man ser och vad man inte ser. Han haretthundratusen kronor i ett forskningsanslag somlöper ut om två veckor. Nu vill han köpa en eyetrackerav Tobii. He<strong>nr</strong>ik samlar sig, låter tillmötesgåendemen ber att få återkomma.He<strong>nr</strong>ik samlar gänget för en överläggning. Hurlångt har vi kommit? Vilka problem har vi inte löst?Klarar vi det här? De bestämmer sig för att satsa.Det här är en chans de helt enkelt inte kan tacka nejtill. He<strong>nr</strong>ik ringer upp kunden och förhandlar framleverans tiden till juni. Företaget betalar in helabeloppet i förskott och sedan startar ett intensivtarbete. Ett leveransdatum är spikat om drygt fyramånader.He<strong>nr</strong>ik erbjuder sig att inleda familjens semestermed en bilresa till Österrike för att levereraeyetrackern till kunden. Ett par dagar före avresanär den fortfarande inte färdig men sista dagenlyckas de äntligen få den att fungera perfekt. Nästamorgon lastar He<strong>nr</strong>ik in Tobiis första eyetracker isin bil och rullar söderut.Tobii var inte först i världen med att ta fram endator som kunde registrera ögonens rörelser.Grundarna hade googlat på nätet och visste att detredan fanns flera företag som sålde eyetrackers,främst till forskningsinstitutioner. Men de kundeockså konstatera att den teknik som fanns hadeflera stora brister. Användaren var alltid tvungenatt sitta helt stilla framför skärmen, om huvudetrörde sig för mycket hängde inte mjukvaran med.Några fungerande inte för dem med glasögon ellerkontaktlinser. En modell krävde att användarenhade hjälm på huvudet.– Vi bestämde oss från starten att vi skulle tafram ett robust system som fungerade utan hjälm32 ingenjören 5 • <strong>2011</strong> ingenjören 5 • <strong>2011</strong>33

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!