Ingenjören nr 5 2011

John Elvesjö Henrik Eskilsson Mårten Skogöeller andra begränsningar och även om användarenrörde sig framför skärmen. Redan från börjanförstod vi att ögonstyrda datorer skulle kunna bli ettfantastiskt hjälpmedel för handikappade som intekan använda händerna, säger Henrik Eskilsson.För den gruppen, framför allt för cp-skadade,var det nödvändigt att tekniken fungerade ävenom användaren hade spasmer och kastade medhuvudet.Direkt efter leveransen till Österrike av Tobiisförsta eyetracker kom nästa beställning. Ochsedan nästa och nästa. Kunderna var universitetoch forskningsföretag som alla hade sina speciellaönskemål. Varje ny beställning krävde mer utvecklingsarbete.Henrik sålde alltid nya tillämpningarsom inte fanns men på så vis betalade kundernautvecklingskostnaderna. Varje beställning bleven ny teknisk utmaning och en kamp mot tiden.Men arbetet ledde hela tiden fram till bättre ochbättre produkter. Analysmjukvaran byggdes ut förvarje kunds behov och blev med tiden mer och merkomplex.Henrik hade en fantastisk förmåga att vinna kundernasförtroende och förhandla fram leveranstidenutan tandagnisslan, samtidigt som teknikteametslet sitt hår. Det viktiga var att produkterna höll vadde lovade, och kunderna blev också alltid väldigtnöjda med vad de fick. Tobii hade lyckats ta fram enteknik som var världsledande. Försäljningen ökadeunder 2003 och ännu mer under 2004. Vid det härlaget gick företaget redan med vinst och hade vuxittill omkring 15 anställda.Hittills hade Tobii lagt all fokus på att utveckladatorer som registrerade ögonens rörelser överskärmen. Från forskningsvärlden fanns en storefterfrågan på tekniken. Men drömmen om endator som man styr med ögonen hade Henrik,M årten och John aldrig släppt, och 2005 var teknikenför blickspårning så stabil att det var dags förnästa stora kliv.Siktet var inställt på massmarknaden men ditskulle man inte nå förrän priset på tekniken blevtillräckligt lågt. Vägen måste gå via en marknad därkunden kunde betala 150 000 kronor för en ögonstyrddator. För hjälpmedelscentraler som finansieradeutrustning för handikappade som inte kundeanvända sina händer eller prata var priset inte förhögt. Med en ögonstyrd dator skulle de, kanske förförsta gången i livet, få möjlighet att kommuniceramed omvärlden. De skulle få ett språk.– Flera handikapporganisationer kontaktadeockså oss och sa att vi skulle kunna göra någotr evolutionerande för människor med svåra handikapp.På sikt skulle det här kunna bli en storTobiit echnologyOmsättning 2010: 315miljoner kronorAntal anställda: Omkring300 varav omkring hälftenpå huvudkontoret iDanderyd norr om Stockholm.Mjukvaruutvecklarefinns också i Norge,Ukraina och Kina där visstillverkning också sker.Dotterbolag: i USA,Tyskland, Norge, Japanoch Kina.Utmärkelser: Tobii harlovordats och fått fleraprestigefyllda utmärkelser,bland annat som åretsIT-företag 2009 och BullyAward 2011 i kategorinlonghorn.marknad men det krävdes en avancerad mjukvaraför att få det att fungera, säger Henrik.Redan efter drygt ett halvår var de första prototypernaklara och det blev dags att testa dem påanvändarna. För många på Tobii blev mötena medde handikappade upplevelser som de aldrig hadetidigare haft. Hjälpmedelscentralerna hjälpte Tobiiatt få kontakt med cp-skadade och bokade testdagar.Henrik Eskilsson minns att han var ganskanervös.– Jag visste inte hur jag skulle bete mig motmänniskor som inte kan prata. Jag var duktig påatt göra affärsplaner och förhandla med kundermen jag hade aldrig träffat människor med svårahandikapp.Det blev många oförglömliga möten och fantastiskaupplevelser. För första gången i livet kundehandikappade som inte kunde prata säga vad deville göra, vad de ville äta och berätta om känsloroch tankar. Henrik kände ofta en slags mänskligurkraft och styrka hos de här familjerna.– Många har en enorm livsglädje och saker somvi upplever som problem är helt oväsentliga för densom är handikappad och för deras familjer. Det ärfantastiskt att se, säger han.2006 släppte Tobii världens första ögonstyrdadator som ett hjälpmedel för handikappade. Imjukvaran Tobii Communicator finns tangentbordför dem som är skrivkunniga. Man tittar på bokstävernaoch dröjer kvar med blicken en kort stundeller blinkar för att bekräfta. Ett stavningsprogramsom T9 föreslår ord och snabbar upp tempot.Användarna har ofta drabbats av sjuk domar tillexempel stroke, ALS eller olyckor som gjort demmer eller mindre förlamade. Men de flesta handikappadesom använder ögonstyrning har enutvecklingsstörning och använder istället symbolerför att kommunicera.Tisdagen den fjärde januari 2011 var dagen som förändradeMarcus Lilliebjörns liv. Han bröt nackenpå gymnastiklägret i Ängelholm och genomgick ensvår operation på Lunds akademiska sjukhus. Enneurokirurg plockade ut den fjärde kotan som varkrossad, försökte pussla ihop den innan den sattestillbaka och justerade den tredje kotan som hadehoppat ur led. En titanplatta placerades mellan dentredje och femte kotan för att stabilisera ryggraden.Efter en vecka på sjukhuset i Lund flyttadesMarcus till intensivvårdsavdelningen på Karolinskasjukhuset där han blev kvar ytterligare tvåveckor. Därefter flyttades han till en rehabiliteringsavdelningtvå våningar upp. Marcus låg i sängen 24timmar om dygnet, var totalförlamad från halsenoch nedåt och andades med hjälp av ventilatordygnet runt. Prognosen var nattsvart. Läkarnaförberedde honom på ett liv i rullstol.På rehabiliteringsavdelningen fick Marcustränings hjälp av sjukgymnaster och till läkarnasförvåning började han göra vissa framsteg. Ifebruari kunde han röra lite på benen. I mars kundehan lyfta benen och den vänstra armen ett par decimeterfrån sjuksängen. Fortfarande var kopplad tillen ventilator dygnet runt, men kunde prata utanstörre problem. Däremot saknade han den kraft ochrörlighet i armar och händer som krävdes för attkunna använda en dator.Marcus hade hunnit läsa första terminen påfarkost programmet på KTH och nästan levt i sym-34 ingenjören 5 • 2011 ingenjören 5 • 201135