pdf-fil - bild - Jordbruksverket

(Stenberg m fl, 2009). Kihlberg (2002) konstaterade att överdosering ärsärskilt vanlig på gårdar med stallgödsel.Underlaget för beräkningarna av ekonomiskt optimal kvävegiva utgörssom tidigare nämnts av medeltal av ett stort antal försök. Genom attgödsla något mindre än vad rekommendationen anger, minskas riskenför att överoptimal giva tillförs under år med sämre odlingsbetingelser ännormalt.Vid minskning av kvävegivan till fodervete, korn, havre och oljeväxtermed 10 kg/ha från beräknat optimum, minskar det ekonomiska resultateti medeltal med ca 10 kr/ha. Enskilda år kan utslaget dock bli större.Motsvarande sänkning av kvävegivan till höstvete med proteinbetalningkan förändra resultatet med ca 100 kr/ha om proteinbetalningen påverkas.Leder gödslingsminskningen däremot inte till någon prisförändringminskar resultatet i samma storleksordning som för fodervete. Sänkskvävetillförseln med 20 kg N/ha minskar täckningsbidraget med ca 30kr/ha för fodervete, korn, havre och oljeväxter. Sänkning av kvävegivanmed 20 kg/ha till höstvete med proteinbetalning kan emellertid leda tillatt det ekonomiska resultatet försämras med flera hundra kr/ha beroendepå hur prisregleringsskalan ser ut.I medeltal kan konstateras att en måttlig minskning av kvävegödslingenför att reducera risken för kväveutlakning eller andra kväveförluster endastpåverkar det ekonomiska resultatet av odlingen marginellt. Dettagäller åtminstone vid odling av grödor där proteinhalten inte är betalningsgrundande.Sänkning av gödslingen med ca 10 kg N/ha i förhållandetill lämnade rekommendationer vid odling av spannmål kan förväntasminska utlakningen med 1-2 kg N/ha, beroende på jordartsförhållandenoch klimatiska betingelser. Större minskning av kvävegödslingen leder tillstörre utlakningsreduktion. I tabell 15 har inga minskningar gjorts enligtresonemanget ovan. Högre givor än vad rekommendationerna anger kanifrågasättas både med hänsyn till resurshushållning och miljö.4.3 KvävegödslingsrekommendationerTabellerna för kvävegödslingsrekommendationer till spannmål, vall ocholjeväxter bygger på de optimumberäkningar, som gjorts på historisktförsöksmaterial och som presenterats i avsnitt 4.1. Beräkningarna gerupplysning om optimal kvävegiva vid en viss skördenivå.Gödslingsförsök genomförs vanligen på platser med goda odlingsbetingelserdär skördenivån ofta överstiger normalskördar för skörde- ellerproduktionsområden. För att även kunna ge råd för skördenivåer somförväntas avvika från medeltalet, har omräkning skett. Den korrektionsfaktorsom använts för spannmål är 15 kg N/ton på flertalet positioner itabell 15. För oljeväxter och gräsvall med två skördar tillämpas 20 kg N/ton skördeförändring. Avvikande skörd vid odling av gräsvall med tre ellerfyra skördar korrigeras med 25 kg N/ton. Vid höga skördenivåer harkorrektionerna, kg N/ton, trappats ner för vissa stråsädesgrödor och förslåttervall med tre och fyra delskördar. Riktgivorna till potatis har ocksåutformats med stegvis korrigering per ton skörd, men underlaget till re-30