9.5.1 EffektivitetPå marknaden finns ett stort antal kalkprodukter. De flesta kan hänförastill kalkstensgruppen. För att kunna karaktärisera en kalkprodukt måstehänsyn tas till dess geologiska ursprung, hårdhet och finfördelningsgrad.Generellt gäller att kalkgivan måste ökas om samma effekt ska uppnåsmed grövre och hårdare produkter jämfört med mjölprodukter.För att lättare kunna värdera olika kalkprodukter och beräkna lämplig tillförselav respektive produkt har ”kalkvärden enligt Erstad” (Erstad m fl,1999) tagits fram för olika kalkprodukter. Företag som säljer kalkprodukteranger vanligen kalkvärdet för sina produkter. Kalkvärdet tar hänsyntill produktens CaO-innehåll, geologiskt ursprung och kornstorleksfördelning.Kalkvärdet anges för ett och fem år. Om behovet av pH-höjninginte är akut, bör produkterna i första hand jämföras på 5-årsbasis.Arbetet har gjorts i samarbete mellan SLU och Svenska Kalkföreningen.70
10 REFERENSERAndersson, P-G. 2005. Slamspridning på åkermark. Hushållningssällskapens rapportserie nr 13.Bengtsson, A. & Cedell, T. 1993. Våroljeväxternas N-gödsling. Sv frötidn nr 3 1993.Bertilsson, G., Rosenqvist, H. & Mattsson, L. 2005. Fosforgödsling och odlingsekonomi med perspektivpå miljömål. Naturvårdsverkets rapport 5518Engström, L. & Gruvaeus, I. 1998. Ekonomiskt optimal kvävegödsling till höstvete, analys av 160 försökfrån 1980 till 1997. Inst f jordbruksvetenskap, SLU Skara. Serie B Mark och växter, rapport 3. Skara 1998.Engström, L. Lindén, B. & Roland, J. 2000. Höstraps i Mellansverige – Inverkan av såtid och ogräsbekämpningpå övervintring, skörd och kvävehushållning. Institutionen för jordbruksvetenskap SLU Skara.Serie B Mark och växter, rapport 7.Ericsson, J. & Bertilsson, G. 1982. Regionala behov av underhållskalkning. Inst. För markvetenskap. Avdför växtnäringslära. Rapport nr 144. SLU.Erstad, K.-J. & Linke, J. 1999. Reactivity by soil incubation and ENV 1 year of new dolomitic and calciticproducts from northern Europe. Rådgivande Agronomar Rapport 4/99. Korssund, Norge.Fredriksson, L. & Haak, E. 1995. Svenska åkermarkspro<strong>fil</strong>er. Kungl. Skogs- och LantbruksakademiensTidskrift. Nr 13. 1995.Försök i Väst, Försöksrapport år 2000 & 2001.Försöksringarna och Hushållningssällskapen i Skåne. Meddel nr 66-75, 1999-2008.Gruvaeus, I. 2007. NPKS till vårkorn med stigande fosforgiva. Försöksrapport för Mellansvenska försökssamarbetet2007.Gustavsson, A-M. 1989. Kvävegödslingens och klöverns betydelse i vallen. Grovfoder nr 1. SLU, 1989.Gustafsson, K. 2000. Odal. När, Vad, Hur 2001.Haak, E. 1991. Kalkning av fastmarksjordar. Växtpressen nr 2, 1991. Sid 12-13.Haak, E. & Simán, G. 1992. Fältförsök med kalkning av fastmarksjordar till olika basmättnadsgrad. Avd fväxtnäringslära, SLU Rapport 188.Joelsson, A., Kyllmar, K., Lindström, S. & Wijkmark, L. 1999. Utveckling av jordbruket mot miljömålen.Meddelande – Länsstyrerelsen Halland nr 23 1999.Johnsson, H. & Hoffmann, M. 1997. Kväveläckage från svensk åkermark. Naturvårdsverkets rapport 47411997.<strong>Jordbruksverket</strong> 1995. Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet vid nötkreaturshållning. Rapport1995:10.<strong>Jordbruksverket</strong> 2001. Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet i olika djurhållningssystem medgrisar. Rapport 2001:13.Kihlberg, J. 2002. Avvikelser från optimum vid kvävegödsling till spannmålsgrödor på gårdar i Skåne.Seminarier och examensarbeten nr 43. Avd f vattenvårdslära, SLU.Kjellquist, T. 1998. K/Mg-kvoten- ett samspel mellan växtnäringsämnen. Växtpressen nr 3 1998.Kornher, A. 1982. Vallskördens storlek och kvalitet. SLU. Grovfoder nr 1, 1982.Kumm, K-I. 2004. Kvävehushållning och kväveförluster – förbättringsmöjligheter i praktiskt jordbruk.KSLA:s tidskriftsserie nr 12 2004.71