pdf-fil - bild - Jordbruksverket

Med utgångspunkt från gödselmedlens innehåll av ammonium- och nitratkvävesamt basiska ämnen kan gödselmedlens teoretiska kalkverkanberäknas. Ammoniumnitrat, Axan och de flesta NP/NPK-gödselmedelhar en försurande verkan som uppgår till ca 1 kg CaO/kg N, medankalkammonsalpeter (Suprasalpeter) har en försurande verkan på ca 0,5 kgCaO/kg N (Ericsson & Bertilsson 1982). Kalksalpeter har en kalkverkansom uppgår till ca 0,7 kg CaO/kg N. I produktinformation från gödselmedelsindustrinoch företag som säljer mineralgödsel, anges vanligenkvävegödselmedlens syra/basverkan antingen i allmänna termer eller i kgCaO/kg N.På grund av ändrat förbrukningsmönster av kvävegödselmedel, har kvävegödslingensförsurande verkan ökat något jämfört med uppgifterna itabell 25.Kalkning har normalt positiv inverkan på en jords odlingsegenskaper.Bra kalktillstånd underlättar brukning och rottillväxt på aggregatbildandejordar, samtidigt som det ökar tillgängligheten av fosfor. Vidare motverkasupptagningen av giftiga tungmetaller, t.ex. kadmium. Biologiskt medförbra kalktillstånd att bakterier gynnas på svampars bekostnad.Sockerbetor, oljeväxter och lusern är grödor som är särskilt beroende avatt kalktillståndet är tillfredsställande. Det har också konstaterats i försökatt kalkningseffekten är högre i korn än i höstvete (Haak & Simàn, 1992).Speciell uppmärksamhet beträffande kalkningsbehov bör ägnas åt dengröda som följer efter potatis på lätta jordar.Kalktillståndet uttrycks oftast som pH-värde. I Sverige mäts pH-värdeti destillerat vatten, medan mätning i kalciumklorid (CaCl 2) är vanligt imånga andra länder. För att jämföra mätvärden, och översätta ett pHvärdemätt i kalciumklorid, adderas 0,5 till detta värde för att uppskattamotsvarande pH-värde mätt i destillerat vatten.Eftersom pH-värdet inte ger något mått på kalkbehovet, måste det kompletterasmed uppgifter om lerhalt och mullhalt innan någon kalkningsrekommendationkan ges. Ett kvantitativt mått på kalkbehovet kan ävenfås genom bestämning av basmättnadsgraden. I praktiken beräknaskalkbehovet vanligen utifrån pH-värde, lerhalt och mullhalt p.g.a. högreanalyskostnad för basmättnadsgrad. Lerhalten bestäms ofta indirekt genomatt utgå från K-HCl-talet. Korrelationen mellan lerhalt och K-HClvarierar dock mellan olika jordar. Enligt Fredriksson & Haak (1995) ärkvoten mellan K-HCl och lerhalten ca 10 i norra och östra Sverige, 8 iVästsverige samt 6 i södra delen av landet. Att beräkna kalkbehovet utifrånK-HCl innebär alltså en viss osäkerhet. Till följd av reglerna i miljöstödet”Miljöskyddsåtgärder” kommer lerhalten i många jordprov att bestämmasgenom sedimentationsanalys, vilket ger en säkrare bestämningav lerhalten.Utöver beskriven metodik kan bestämning av halten utbytbart aluminium(Al-AS) i marken också användas för att ge vägledning om kalkningsåtgärder.Vid låga pH-värden ökar normalt mängden utbytbart aluminium imarken. Fria aluminiumjoner är giftiga för växtrötterna och den positivaeffekten av kalkning beror åtminstone delvis på att mängden utbytbart66