pdf-fil - bild - Jordbruksverket

Bortförseln av kalium med grödorna varierar i hög utsträckning. För stråsädoch oljeväxter rekommenderas lika stor tillförsel som bortförsel, såkallad ersättningsgödsling, om jordanalysen visar att K-AL-klassen är igränstrakten mellan K-AL-klass II och III. Till vall rekommenderas lägregödsling än ersättning i alla situationer förutom till äldre vall i K-ALklassI, eftersom full ersättning leder till onödigt hög kaliumhalt i vallfodret.Av samma skäl anpassas rekommendationen också till vallens ålder.Om jordanalys görs under pågående vallperiod, bör kaliumgödsling detförsta året efter markkartering ske enligt rekommendationen för vall Ioberoende av vallålder. Rekommendationen till sockerbetor ligger generelltunder bortförseln. Detta motiveras av att kaliumvittringen oftast ärgod på de jordar där sockerbetor odlas.Riktgivorna förutsätter att halm eller blast brukas ned. Bortförsel av halmpåverkar kaliumtillståndet i ett längre tidsperspektiv, i första hand på lättajordar, där den kaliumlevererande förmågan är svag. Om blast eller halmförs bort justeras givan enligt kommentar under tabell 23. Till gröda efterflerårig vall, som inte gödslats i balans med bortförseln av kalium, börgivan ökas med ca 20 kg K/ha. Denna “extragödsling” till följd av extrabortförsel behöver inte ske på lerjordar i klass IV och V. Kalium i stallgödselanses ha samma effekt som kalium i mineralgödsel. En preliminärrekommendation för fodermajs har införts i tabell 23. Successiv omprövningav denna kan bli aktuell efter ytterligare erfarenheter av odlingen.På lerjordar kan vittring avlermineral bidra med ett avsevärttillskott till grödornas kaliumbehov.På lätta jordar somofta har låga K-AL-klasser gällerdet emellertid att vara vaksamoch anpassa gödslingenefter kaliumkrävande grödorsom vall och potatis.56