no-forslag-fp-2014-webb

Norra ÖstersjönKartläggning och analys av ytvattenReglerna för båtbottenfärger har dock skärpts under de senaste åren och dessutomhar allt fler alternativ till båtbottenfärg börjat dyka upp. Muddring av hamnar ochfarleder innebär en risk för att föroreningar i sedimentet når vattenmassan.FörsurningFörsurning är ett miljöproblem som framförallt påverkar mark, sötvatten och grundvattenmen även havsmiljöer kan ha problem med försurning. Försurningen gerskador på vattenlevande organismer och kan påverka hela ekosystem. Fiskarter somtill exempel lax, öring och mört samt kräftor drabbas hårt. Även planktonsamhälletförändras, kiselalger saknas exempelvis helt vid låga pH-värden. Skadorna uppkommerinte enbart på grund av surheten i sig utan orsakas också av att aluminium ochandra skadliga metaller utlakas från marken vid låga pH-värden.Det är framför allt atmoSFÄriskt nedfall av försurande ämnen och utdikade sulfidjordarsom ger problem med vattenförsurning. Skogstillväxten bidrar till markförsurning,som blir permanentad vid skörd (avverkning) i områden där neutraliserandeprocesser som t.ex. vittring inte balanserar biomassauttagets försurande effekt.Skogsbrukseffekter på ytvatten kan uppstå om det leder till ett ökat utflöde av mobilaanjoner (negativt laddade joner, t.ex. klorid, nitrat och sulfat). Det kan ske isamband med slutavverkning som leder till läckage av främst nitrat. De luftburnautsläppen av försurande ämnen har minskat inom Europa vilket lett till en viss återhämtningi sjöar och vattendrag. Återhämtningen är långsam och kan endast marginelltpåverkas av att åtgärder inom skogsbruket anpassas så att tillväxt och skördinte ger en nettoförsurning av marken. Det är däremot viktigt att upprätthålla ettlågt nitratläckage i samband med slutavverkning.De kalkningsåtgärder som genomförs i Sverige har som syfte att motverka dennegativa inverkan som försurningen har på djur- och växtlivet, i väntan på attvattenkvaliteten återhämtar sig. Kalkning av sjöar och vattendrag har pågått iorganiserad form sedan början av 1980-talet. Idag sprids det ca 105 000-121 000 tonkalk per år i de svenska sjöarna och vattendragen. Tack vare minskad försurningsbelastningoch förbättrade kalkningsstrategier har kalkningen kunnat minskas sedanbörjan av 2000-talet. Men även om många sjöar börjar återhämta sig från försurningenså ses inte denna positiva utveckling överallt. I de känsligaste områdena kommerbehovet av kalkning att finnas kvar i många år framöver.Kritisk belastning vid försurning av sjöarKritisk belastning är ett mått på hur mycket miljön, i detta fall sjöar, tål. Beräkningarav kritisk belastning av försurande ämnen på sjöar har genomförts för att tillhandahållaunderlag för internationell rapportering inom luftkonventionen. Enligt beräkningarnaöverskrids den kritiska belastningen i huvudsak i sydvästra Sverige och iviss mån även i sydöstra delarna 51 (diagram D9.) Beräkningarna visar också att försurningslägeti svenska sjöar har förbättrats sedan 2000, och att de förväntas förbättrasytterligare något till 2020 (diagram D9).51 I dessa beräkningar har inte hänsyn tagits till den effekt som uttag av granar och toppar(GROT) har. Om GROT-uttaget inkluderas i beräkningarna blir överskridandet ännu större.– 100 –