no-forslag-fp-2014-webb

Norra ÖstersjönVattendistriktets förutsättningarVatten i distriktetNorra Östersjöns vattendistrikt, som till större delen ligger under den högsta kustlinjen,genomkorsas av många stora rullstensåsar, som håller stora, lättutnyttjadegrundvattenresurser. Exempel på sådana åsar är Uppsalaåsen, Enköpingsåsen ochBadelundaåsen. Åsarna är breda och fortsätter ofta i sidled under täckande leror.Ibland försvinner åsarna från ytan, men återfinns under lerorna. Inom stora områdenav vattendistriktet består jordlagren av moräner, det vill säga en osorterad jordartsom oftast har relativt litet jorddjup. Endast små mängder vatten kan utvinnas urmoränerna, ibland inte ens i tillräcklig mängd för enstaka hushåll.Urberget i vattendistriktets östra och norra delar håller mycket små uttagbaragrundvatten¬mängder, medan förutsättningarna för att utnyttja berggrundvattnetför vattenförsörjning är bättre i den centrala västra delen av vattendistriktet.Närkeslättens sedimentära berggrundsområde har en begränsad utbredning, mensandstensakviferen är en grundvattentillgång med goda uttagsmöjligheter. Grundvattenförekomsteni kalkstenen är däremot av underordnad betydelse för vattenförsörjningen.Grundvattenbildningen i större delen av vattendistriktet är mellan 200 och 300 mmper år, men är större längst i väster. Grundvattenmagasinen fylls på ungefär likamycket under våren och hösten, men töms mer under den varma vegetationsperiodenän under vintern. Det medför att årets högsta grundvattennivåer uppträder undervåren och de lägsta under sensommaren.De största vattendragen i distriktet är Tämnarån, Olandsån, Nyköpingsån och Norrströmmed dess biflöden Fyrisån, Örsundaån, Sagån, Svartån, Kolbäcksån, Hedströmmen,Arbogaån och Eskilstunaån. Några av Norrströms biflöden har i sin turstora biflöden till exempel Sävjaån som är biflöde till Fyrisån, Dyltaån som är biflödetill Arbogaån samt Svartån som mynnar i Hjälmaren. De största sjöarna är Mälaren,Hjälmaren, Båven, Yngaren, Väsman, Tisnaren, Tämnaren, Långhalsen, Sottern,Åmänningen och Erken.– 30 –