Planering och utformning för ett ökat gående - FOT

Planering och utformning för ett ökat gående:Litteraturstudie, expertseminarium och intervju med kommunkontakteransvaret för barnens säkerhet i trafiken, tillsammans med barnens föräldrar (Arnold et al.1990). Det är trafikplanerarna och bilförarna som ska tillämpa strategier för trafiksäkerhet påvägar där det finns barn, och för det behövs stöd i utformningen av vägnätet.3.2.1.2 Äldre och funktionshindradeÄldre personer som gåendetrafikanter beskrivs också ofta som en del av de så kallade svagaretrafikanterna, men det är väldigt individuellt och beskrivningen utgår från den litteratur somfinns. Äldre personer går av förklarliga skäl ibland långsammare än yngre personer och attkorsa en gata vid korsningspunkter kan vara svårare för äldre personer än andra vuxnapersoner. I empiriska studier av fotgängares starttid och gånghastighet för vuxna personeryngre än och äldre än 65 år (Knoblauch et al., 1996) vid signalreglerade övergångsställenhade yngre manliga fotgängare den snabbaste gånghastigheten, 1,56 m/s. Äldre kvinnor hadeden långsammaste, 1,19 m/s. Unga kvinnor gick 0,1 m/s långsammare än yngre män och äldrekvinnor var 0,12 m/s långsammare än äldre män. Starttiden definierades som den tid somförflutit från början av en signal till det ögonblick då fotgängare steg från trottoaren och börjargå över. Den genomsnittliga starttiden för unga fotgängare var 1,9 s och för äldre fotgängare2,5 s.I planeringssammanhang behandlas ofta äldre och funktionshindrade som en grupp medliknande behov. Äldre har däremot oftare en kombination av olika funktionsnedsättningarsom nedsatt rörlighet, syn och hörsel. Åldrandeprocessen sker gradvis och ser olika ut frånindivid till individ. Det är därför en stor variation inom gruppen äldre med avseende påförmåga och behov.I en observationsstudie (Oxley et al., 1997) avseende äldre fotgängares risk för kollision pågata med dubbelriktad trafik utan refug visades att äldre vuxna (äldre än 65 år jämför med 30-45 år) utsatte sig för större risk på grund av felaktigt uppskattade ankomsttider för fordon irörelse, och/eller underkompensation av långsammare gånghastighet. De äldre fotgängarnavar också mer benägna att stanna i mitten av gatan trots att det inte fanns refug, ochsamverkade med biltrafiken, särskilt med trafiken på den bortre sidan. Det var delångsammare äldre fotgängarna, snarare än de snabbare, som löpte större risk att råka ut för enkollision. Totalt uttyddes två grupper: icke-interaktiva fotgängare syftar på dem som användeen extra säker strategi. De väntade tills vägen var klar i båda riktningarna. Interaktivafotgängare hade en mindre säker strategi, de var mer villiga att korsa nära trafik.Wennberg (2009) beskriver vad äldre personer tycker är viktigt som fotgängare. Olikamiljörelaterade barriärer uppleves som ett stort problem för äldre, och då särskilt för de äldresom har någon form av funktionsnedsättning och använder gånghjälpmedel. Få ellerbristfälliga toaletter, brist på sittplatser i form av sittbänkar i utemiljön, höga kantstenar ochojämna ytor samt dålig snöröjning och halkbekämpning är exempel på sådana brister. Enslutsats från studien är att hinderfria miljöer är en grundläggande förutsättning för äldresmöjligheter till utomhusvistelser och självständiga resor till fots, men det finns fler barriärerför äldres mobilitet som också måste hanteras, t ex bristande säkerhet och trygghet, barriärerkopplat till bilisters och cyklisters framfart, avståndet till olika målpunkter i staden, rädsla förbrott osv. Motsvarande resultat från liknande äldrestudier presenteras av Ståhl m.fl. (2008)och Svensson m.fl. (2008).I snö- och isförhållanden var det förebyggande av halka och is som var viktigast, med jämnaytor och inte ojämn is (Wennberg, 2009). Kvalitén av snöröjningen på detaljerad nivå ansågsmindre viktig än på färdvägar i stort, men blockerande högar av snö och att det inte ska varasnö på övergångsställen ansågs viktigt. God belysning är även viktigt för äldre fotgängare föratt kunna se ojämneter i vägytan för att undvika fallolyckor (Fors och Nygårdhs, 2010). Det är25