Kriminella nätverk och grupperingar

Brå rapport 2016:12
Syftet med grupperingarna är också ytterst sällan att fungera som
kriminella organisationer i betydelsen att vinstdrivande brottslighet
utförs av dess medlemmar tillsammans och i viss bestämd
ordning, ungefär som vilket företag som helst. I stället är det de
enskilda individerna som ser en fördel med att ingå i en gruppering.
Nyss nämndes bland annat trygghet och kontakter; det är i
den meningen grupperingarna kan betraktas som kriminella organisationer:
något som underlättar den egna kriminaliteten, men
knappast är en organisatorisk utförare av vinstdrivande brott.
Från samhällets sida har tillväxten av grupper och nätverk blivit
ett problem. Särskilt själv- och externdefinierade grupper samt
icke namngivna grupper med koppling till förorter och familjer
utmanar myndigheternas förmåga att upprätthålla lag och ordning.
Konflikter som uppstår mellan individer och grupper i den
kriminella miljön leder till skjutningar på allmän plats. Det kan
leda till att människor känner otrygghet och kan minska legitimiteten
hos samhällets institutioner. Särskilt gäller det de socialt
utsatta områden där grupper har fått för stort handlingsutrymme.
Sammanfattningsvis finns det därför starka skäl att motverka
grupperingarna.
Socialt utsatta områden och fasteorin
I resultatredovisningen beskrivs problematiken i vissa socialt
utsatta områden och hur förorts- och stadsdelsbaserade grupper
fått fäste där. Många områden som kännetecknas av både social
utsatthet och kriminalitet bedöms behöva långsiktiga insatser
för att stegvis minska brottsligheten och öka tryggheten. När ett
samverkansprojekt, mellan exempelvis polis och kommun, är
tänkt att pågå under en längre tid och är riktat mot en komplex
problematik ställs särskilt höga krav på planering, prioritering
och kommunikation. För att nå ett så bra resultat som möjligt
behövs därför en genomtänkt strategi över i vilken ordning de
planerade åtgärderna bör genomföras. Risken är annars stor att
bågen spänns för hårt genom att man vill ta tag i alla problem
på en och samma gång. I rapporten beskrivs en strategi – fasteorin
– som kan tillämpas vid långsiktiga samverkansprojekt
mot brottslighet och otrygghet i utsatta områden. Grunden för
fasteorin är att ett område kan befinna sig i tre olika faser och att
varje fas har olika förutsättningar för så väl brottsbekämpande
som brottsförebyggande arbete.
21