Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
NYHETER<br />
UTBLICK<br />
Sharifa Akther är del av en generation tjejer med en dramatiskt<br />
förändrad självbild i Bangladesh. Hon kommer inte låta gamla normer<br />
och traditioner begränsa henne. Hon ska ta sig långt. ”När jag cyklar<br />
känner jag mig fri. Jag känner mig oberoende”, säger hon.<br />
gramansvarig på Diakonias kontor i<br />
Bangladesh.<br />
Möjligheten för flickor att röra sig<br />
i samhället blev central, och cykeln<br />
blev alltså den enkla men genialiska<br />
lösningen. Men det krävdes mer än<br />
cykellektioner.<br />
– En del familjer anser att cykling<br />
inte är för flickor. Men efter att vi arbetat<br />
med att öka kunskapen är många<br />
mer positiva, säger Morjina Khatun.<br />
Arbetet som startades rörde sig<br />
därför på två nivåer, dels att faktiskt<br />
lära flickor att cykla, och dels att<br />
förändra normerna kring flickor i<br />
samhället. Ju fler cyklande flickor<br />
som syntes på gatorna, desto lägre<br />
blev tröskeln. Därför satsade man<br />
på cykelskolor där flickorna övade<br />
tillsammans. Det var också viktigt att<br />
prata om jämställdhet med makthavare,<br />
lärare och föräldrar. Och pojkar.<br />
För även om cyklingen är en del av<br />
lösningen kan man inte bortse från<br />
att det är pojkarna och manlighetsnormer<br />
som är en del av problemet,<br />
med återkommande trakasserier och<br />
en förlegad syn på flickornas roll i<br />
samhället.<br />
PANDEMIN SATTE STOPP<br />
Cykelprojektet växte. Allt fler flickor<br />
kunde stanna i skolan och även om det<br />
fortfarande bara handlade om en liten<br />
del av alla Bangladeshs flickor var det<br />
en långsam revolution för flickors rättigheter<br />
som hade inletts.<br />
Så kom pandemin. Skolorna i<br />
Bangladesh har varit stängda i ett<br />
och ett halvt år. Under tiden har fattigdomen<br />
ökat och barnäktenskapen<br />
blivit fler. Men ingen flicka i cykelprojektet<br />
har blivit bortgift. I ett samtal<br />
över nätet nyligen berättade några av<br />
cykeltjejerna om en flicka i grannbyn.<br />
De hämtade henne på kvällen och<br />
bröllopet genomfördes i smyg. Hon<br />
går inte i skolan längre.<br />
– Hade vi vetat hade vi kanske kunnat<br />
stoppa det. Om det hade varit en<br />
flicka som är med i våra grupper hade<br />
vi kunnat göra något, säger flickorna.<br />
Ledarna har fortsatt att hålla kontakt<br />
med alla de flickor som deltar i<br />
cykelträningar, ungdomsgrupper och<br />
aktiviteter, även när det inte har varit<br />
möjligt att genomföra dem.<br />
– Flickorna i de skolor där vi arbetar<br />
stöttar varandra. Föräldrarna berättar<br />
om flickornas nyvunna självförtroende.<br />
Flickorna har stora planer på att<br />
lära fler av sina vänner att cykla, säger<br />
Morjina Khatun.<br />
”Ju fler cyklande flickor<br />
som syntes på gatorna,<br />
desto lägre blev tröskeln.”<br />
HUNDRATALS FLICKOR PÅ CYKEL<br />
För tio år sedan var det otänkbart att<br />
unga tjejer cyklade på landsbygden i<br />
Bangladesh. De skulle stanna hemma,<br />
och om de någon gång gick ut skulle de<br />
eskorteras av en manlig släkting. Nu<br />
syns de på gatorna igen – hundratals<br />
flickor som tar sig till skolan på cykel<br />
varje dag. Längs vägarna där det förut<br />
mest syntes pojkar och män, går eller<br />
cyklar nu flickor. Sharifa Akther är en<br />
av dem.<br />
– När jag cyklar känner jag mig fri.<br />
Jag känner mig oberoende, säger hon.<br />
Tänk att något så enkelt som en<br />
cykel kan vara ett verktyg för frihet<br />
och jämställdhet.<br />
<strong>Cykling</strong> nummer 4-<strong>2021</strong> 23
Change language