CRAPHIS ScnIPTA - Universitetet i Oslo

Gunnar Degelius 90 frr
Mitt forsta m6te med Gunnar Degelius iigde
rum i borjan av augusti 1968. Vi var en grupp
studenter som stod infor Z-betygskursen i
botanik, dAr han gjorde sin sista termin som
universitetslektor fore pensioneringen. En och
en kallades vi in till professorn som forhorde
sig om studentbetyg i biologi, tidigare liirare
mm. Snart kom vi att uppskatta denne tankspridde,
sprdngliirde och mycket morgontr6tte
f6reliisare. Gunnar iir en biolog av den gamla
stammen, diir latinet iir lika naturligt som
svenska, tyska eller engelska. "Idag stg jag en
Vulpes vulpes" (rtiv) kan det heta, eller "vi fflr
Psetta maxima till middog", det vill sSga piggvar.
Det tir inte alltid s6 ltitt att hiinga med och
om man nigon g8ng ser undrande ut kommer
frigan blixtsnabbt: "Du har viil klassisk bildning?".
Motet med Gunnar Degelius kom att
betyda mycket for oss och hans encyklopediska
vetande stimulerade oerh6rt. Det var ocksi
6tskilliga ur kursen som kom att fortstitta med
botanik och inte mindre rin tre specialiserade
sig pi lichenologi.
Degelius samlade sin forsta lav (Peltigera
canina) som tolv6ring 61 1915. Den f6rsta
kunskapen om viixter fick Gunnar fr5n sin
fader, apotekaren och amatorbotanisten Bror
Nilsson. Kapten Carl Stenholm bistod tidigt
med identifieringar av lavar liksom sedermera
A. H. Magnusson. De legendariska professorerna
i viixtbiologi i Uppsala, Rutger Sernander
och G. Einar Du Rietz, stimulerade
Degelius studier av de oceaniska lavarna och
tillsammans kom de att bilda ett centrum for
lichenologisk forskning i vilket ocksi ingick
Sten Ahlner, Torsten Hasselrot och Rolf Santesson.
Ingen annan nu levande lavforskare har sA
l6ng erfarenhet av iimnet som Degelius. Hans
forsta publikation (om ett fynd av Anhonia
spadicea) trycktes redan L923. Sedan dess har
han publicerat en l6ng rad avhandlingar,
m6nga redan klassiska. Han skriver fbr
tilltiillet p5 ett arbete om nya Collema-arter.
Det handlar om 70 6r av lichenologisk forskning!
Gunnar 6r en god beriittare och det iir
alltid spiinnande att hora om de vidstriickta
resorna och personliga moten med lichenologer
som Anders, Erichsen, Gyelnik, Havaas,
Hillmann, kttau, Malme, Redinger, Watson
och hhlbruckner.
Generositet och hjalpsamhet ktinnetecknar
hans person och de studenter och etablerade
lichenologer som besdkt honom i Askim har
under hemttirden dignat under stora hogar av
bocker och siirtryck som han frikostigt skiinkt.
Minga har konsulterat honom i knepiga
nomenklaturfrflgor eller med latinska diagnoser.
Noggrannhet 6r en annan egenskap hos
Gunnar och han klagar ofta over slarvfel och
diligt latin i yngre kollegers arbeten. Det
makalosa biblioteket har varit till oskattbar
hjalp och mitt eget avhandlingsarbete hade
blivit mycket svirare utan hans assistans.
Genom Gunnars frikostighet fick jag 1986
folja honom pi en oforglomlig tiird till
Azorerna.
Efter en viss overtalning reste Degelius till
det internationella lavsymposiet i Hemmesl6v i
september 192. HAr kom han att erhilla den
forsta Acharius-medaljen, instiftad av IAL,
den internationella sammanslutningen av
lavforskare. For m6nga av deltagarna blev det
en h6gtidsstund att te triiffa honom och insvept
i cigarr6k syntes han ivrigt diskutera
lichenologiska frigor till l6ngt in pi smAtimmarna.
Det iir en i sinnet ung 90-6ring, sgffi
med en hiirlig sjtilvironi litet f6rsynt gav
foljande omdome om en kollega som nyss ryllt
sjuttio: "Han Ar urgammal".
Gunnar, dina lichenologiska vdnner runt om i
viirlden hyllar dig i samband med 90-6rsdagen
genom detta hiifte av Graphis Scripta.
Vi onskar dig fortsatt lycka till pi din fiird
genom lavarnas rike!
Lars Aruidsson