Valtionhallinnon kielitutkinnot - Språkexamina i ... - Opetushallitus
Valtionhallinnon kielitutkinnot - Språkexamina i ... - Opetushallitus
Valtionhallinnon kielitutkinnot - Språkexamina i ... - Opetushallitus
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Margareta Sipinen<br />
Lektor<br />
Helsingfors universitet<br />
”LILLA SVENSKA SPRÅKPROVET”.<br />
HUNDRADE HÅGKOMSTER AV PROV I PROVINSEN<br />
Det har runnit vattenfraktioner av många olika kvaliteter i Kymmene älv sedan jag<br />
inledde min bana som adjungerad medlem av Statens språkexamensnämnd år 1974.<br />
DET GAMLA SPRÅKPROVET<br />
Bakgrunden till värvet som examinator<br />
År 1971 inrättade Kouvola stad ett språkinstitut med en avdelning för översättning<br />
mellan finska och svenska. Institutionens tillkomst väckte stor uppmärksamhet i hela<br />
landsändan. Språkinstitutet ställdes därför ofta inför frågan var ”lilla svenska språkprovet”<br />
eller ”tjänstemannasvenskan” kunde avläggas. Kouvola var sätet för länsstyrelsen i<br />
Kymmene län, vilket också bidrog till att det förväntades att alla byråkratiska angelägenheter<br />
skulle få sin lösning i residensstaden, också språkproven.<br />
Instruktioner till den nya examinatorn<br />
På 1970-talet var justitieministeriet huvudman för statens språkexamensnämnd. Strävan<br />
var att det skulle finnas adjungerade medlemmar på olika håll i landet för att<br />
underlätta tjänstemännens möjligheter att avlägga språkprov i svenska. Det blev en<br />
utmaning för en ung språklärare att börja hålla språkprov. Efter att ha kontaktat justitieministeriet<br />
med beskrivning av de färdigheter som kunde ge kompetens att bedöma<br />
kunskaperna i svenska kom ett förordnande. Anvisningarna från justitieministeriet<br />
skänkte frihet till den nya examinatorn.<br />
Språklagen av år 1922 (148/1922) innehåller ingen information om hur en statstjänsteman<br />
ådagalägger ”att han innehar god förmåga att i tal och skrift använda flertalets<br />
av inbyggarna i ämbetsdistriktet språk”. Lika litet anvisades om hur tjänstemännens<br />
förmåga att i tal och skrift använda landets andra språk i tvåspråkiga ämbetsdistrikt<br />
skulle kontrolleras. Om ämbetsdistriktet var enspråkigt, fordrades förmåga att förstå<br />
landets andra språk, men om ämbetsdistriktet var tvåspråkigt krävdes nöjaktig förmåga<br />
att i tal och skrift använda landets andra språk (Förordning om verkställighet av lagen<br />
angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras)(312/1922).<br />
40