Valtionhallinnon kielitutkinnot - Språkexamina i ... - Opetushallitus

ga rutinerna att lära in grammatikregler och plugga främmande ord och uttryck kändes
ofta motbjudande. Det lustfyllda elementet i språkundervisningen fick inte plats och
nyttan av det inlärda kändes främmande. Många fick en aversion för språk i allmänhet
och svenska i synnerhet. Småningom började dessa fenomen synas i språkproven. Speciellt
de unga männen som hade behövt språket i kontakterna med den svenska befolkningsgruppen,
exempelvis i brandkåren, polisen, sjöbevakningen och försvarsmakten
motiverade sina dåliga kunskaper med att alla finlandssvenskar kan finska.
Språkundervisningen i grundskolan satsade allt mer på att eleverna skulle förstå och
kommunicera. Automatiseringen av reglerna och ordskatten var inte lika effektiv som
tidigare. Läroböckerna kunde innehålla övningar som egentligen inte krävde kunskaper
i svenska. Det kom examinander med några inlärda fraser utan innehåll. ”Ingen
aning” kunde någon kommentera vilken fråga som helst. Sådana ordkarga examinander
utgör dock ett undantag i den stora skaran provdeltagare.
Finländarnas språkkunskaper är generellt sett bättre än tidigare. Ofta lyssnar jag
stolt på mina landsmän när de talar främmande språk. De som behärskar flera språk
brukar också kunna svenska. Många höga tjänstemän uppträder elegant på svenska
och väcker respekt. Språkkunskaperna på gräsrotsnivå kunde vara bättre, vilket också
syns i språkprovsprestationerna. De nya språkproven omfattar dagliga situationer för
en vuxen människa och ställer inte övermäktiga krav.
48