Valtionhallinnon kielitutkinnot - Språkexamina i ... - Opetushallitus

Provens utformning
Då examinanden infunnit sig vid rätt tid på rätt plats skulle han först få slappna av och
vänja sig vid examinatorns sätt att tala. Small talk på svenska utan krav att examinanden
behövde vara mångordig.
Småningom övergick samtalet till examinandens arbete med syftet att ta fram en
relevant skrivuppgift för provet. En postfunktionär kunde få skriva ett meddelande
om att postpaketen avhämtas följande vecka på en ny adress och en kultursekreterare
kunde få skriva till den svenskspråkiga ordföranden för kulturnämnden och motivera
behovet av ett teaterbesök på orten. Assistenten på tekniska högskolan kunde få beskriva
programmet för höstens nya föreläsningsserie. Läkaren som skulle specialisera
sig på universitetssjukhuset fick skriva lättfattliga instruktioner till gamla och döva fru
Agda Karlsson exempelvis om en höftoperation.
Examinanderna fick använda ordbok. En ordbok är ett ypperligt hjälpmedel i handen
på en person som behärskar språket men stjälper ofta en mindre språkkunnig
skribent.
Det fanns inga instruktioner om bruket av hjälpmedel i provet. Erfarenheter av
provarbete visade att bruket av ordbok inte påverkade resultatet då det var fråga om
att skriva texter i det egna arbetet. Skrivuppgiften fick ta ungefär en timme i anspråk.
Längre tid förbättrar inte resultatet i nämnvärd grad om språkfärdigheten är brist-
fällig.
Proven inleddes med en liten diskussion med syftet att definiera en skrivuppgift som
berörde examinandens yrke eller studieområde. Finländare är något reserverade på sitt
modersmål och på ett annat språk är fenomenet verkligen påtagligt. Examinanderna
inledde språkprovet med att skriva och finna sig tillrätta i situationen. Då den muntliga
delen på ungefär tjugo minuter blev aktuell vinnlade sig examinanderna om att informera
om sitt yrkesområde. Talsituationen som en del av ett språkprov kunde bli en
sekundär sak för examinanden under samtalets gång och det viktiga var att han kunde
förmedla information om sitt område. Många tog med eget material som diskuterades.
En engagerad diskussion förbättrade oftast prestationen.
Deltagarna i språkproven kom från samhällets alla sektorer och skänkte examinatorn
en massiv information om samhället under tre decennier. De muntliga proven gav
en färdighet i att diskutera nästan vad som helst med vem som helst. De muntliga proven
i folkhögskolorna och olika institut kunde däremot vara bekymmersamma, då alla
examinander hade samma utbildning och livserfarenhet. Det var inte värt att tala om
familjens hundar eller hästar om det inte var fråga om en examinand inom branschen.
Ingen av deltagarna i de muntliga proven har varit obehaglig eller aggressiv, tvärtom.
Det har varit en berikande upplevelse att få träffa så många olika människor från så
många olika områden.
Bedömning av språkproven
De flesta examinander som under 80- och 90-talet kom för att avlägga ”lilla språkprovet”
hade en studentexamen med en gedigen svensk språkutbildning. Examinanderna
44