Sverigerapporten_2012

McKinsey Sverige 

McKinsey Global Institute 

Tillväxt och 

förnyelse i 

den svenska 

ekonomin 

Utveckling, nuläge och prioriteringar inför framtiden

Denna studie är initierad, genomförd och helt finansierad av McKinsey & Company 

och McKinsey Global Institute. Som sådan är den helt oberoende och har inte gjorts 

på uppdrag av något företag, myndighet eller annan organisation.

Förord 

McKinsey & Company har vid två tidigare tillfällen – 1995 och 2006 – 

i samarbete med McKinsey Global Institute publicerat rapporter om 

den svenska ekonomin. Rapporterna analyserade Sveriges ekonomiska 

utveckling och identifierade möjligheter till förbättringar. Sedan 2006 

har stora förändringar skett i Sverige och omvärlden, inklusive en djup 

finanskris, fortsatt hög tillväxt i Asien och en snabb teknologisk utveckling. 

Därför har vi nu tagit fram ett uppdaterat perspektiv på Sveriges 

ekonomiska läge. 

Syftet med rapporten är att göra en bedömning av Sveriges nuvarande ekonomiska läge, 

identifiera de viktigaste möjligheterna och utmaningarna framöver samt att diskutera prioriterade 

områden för den svenska ekonomin. Ambitionen är att etablera ett relevant faktaunderlag som 

bidrar till en ökad förståelse och samsyn kring vilka åtgärder som krävs för att uppnå en stark och 

långsiktig ekonomisk utveckling i Sverige. 

För att bedöma ett lands ekonomiska utveckling använder McKinsey Global Institute ett ramverk 

som inkluderar tre dimensioner: ekonomisk tillväxt (BNP och BNP per capita), delaktighet (hur väl 

ekonomisk tillväxt och möjligheter är spridda i samhället) samt robusthet (ekonomins motståndskraft 

mot olika typer av chocker samt bredare hållbarhetskriterier). Vi fokuserar i denna rapport främst på 

ekonomisk tillväxt, men beaktar också delaktighet och robusthet. 

I arbetet med studien har vi haft förmånen att få ett både omfattande och aktivt stöd från våra 

akademiska rådgivare Klas Eklund, seniorekonom på SEB och adjungerad professor vid Lunds 

universitet, Lars Calmfors, professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms 

universitet, samt Martin Baily, ekonom vid Brookings Institution och tidigare ordförande för 

President Clintons ekonomiska råd. Vi vill uttrycka vår tacksamhet för detta stöd. Vi vill även tacka 

alla de representanter för företag, branschorganisationer, fackförbund, myndigheter, politiska 

partier och andra organisationer som har bidragit med insiktsfulla kommentarer och synpunkter 

under arbetets gång. 

Vi vill också tacka för den värdefulla hjälp som vi fått av ett stort antal kollegor inom McKinsey – 

internationellt och i Sverige – och specifikt inom McKinsey Global Institute. Arbetet har utförts av ett 

engagerat team bestående av Per-Anders Enkvist, Martin Hjerpe, Björn Annwall, Oscar Boldt-Christmas, 

Sara Jonsson, Anders Åhlén, Henrik Augustsson, Johan Sanderoth, Sara Ekeblad och Jan Mischke. 

I linje med vår tradition att aktivt bidra till samhällsutvecklingen är denna studie, precis som tidigare 

rapporter, ett helt oberoende arbete – initierat, helt finansierat, och utfört av McKinsey. 

Stockholm, maj 2012 

Tomas Nauclér 

Seniorpartner 

McKinsey & Company 

Magnus Tyreman 

Seniorpartner, Skandinavienchef 


Charles Roxburgh 

Director 


3


McKinsey & Company är en global managementkonsultfirma. 

Med mer än 8 700 konsulter på 98 kontor i 55 länder hjälper 

McKinsey ledande företag med strategi- och organisationsfrågor, 

operativa förbättringar och teknologifrågor. Idag arbetar totalt 

omkring 160 konsulter på våra kontor i Stockholm och Göteborg. 

Sedan McKinsey grundades 1926 har vi fokuserat på att hjälpa 

våra klienter att uppnå substantiella och varaktiga förbättringar 

i sina verksamheter. I tillägg till traditionellt klientarbete har 

McKinsey en lång tradition av att arbeta pro bono med viktiga 

samhällsfrågor. 


McKinsey Global Institute (MGI) etablerades 1990 inom McKinsey 

som ett oberoende globalt forskningsinstitut fokuserat på 

makroekonomiska frågor. Syftet med MGI:s forskning är att 

med fakta och insikter ge stöd åt ekonomiska beslutsfattare 

inom såväl politik som näringsliv. 

I sitt arbete drar MGI nytta av McKinseys globala nätverk av 

experter och arbetar även tillsammans med ledande akademiker. 

5

Innehåll 

Sammanfattning 9 

Historisk utveckling 21 

Offentlig sektor 35 

Lokala tjänster 63 

Internationella sektorn 73 

Utmaningar och möjligheter 93 

Prioriterade områden för att skapa hög tillväxt 101 

7

Sammanfattning 

Låg statsskuld, positiv bytesbalans och en ekonomisk tillväxt som under de senaste 

15-20 åren har överstigit tillväxten i både USA och EU-15. Den svenska ekonomin lyfts 

för närvarande fram som en förebild i internationella sammanhang, inte minst i ljuset av 

den finansiella krisen i Europa. Framför allt är det den internationellt konkurrensutsatta 

sektorn, inte minst tillverkningsindustrin, som varit en stark tillväxtmotor i den svenska 

ekonomin och som gör att Sveriges ekonomi vuxit snabbare än EU-15 sedan början av 

1990-talet. 

Denna utveckling ger Sverige ett gott ekonomiskt utgångsläge jämfört med många 

andra länder. Sverige saknar dock inte utmaningar: det är bara den internationellt 

konkurrensutsatta sektorn (ungefär en tredjedel av den svenska ekonomin) som 

varit en otvetydigt stark tillväxtmotor och haft en tillväxt betydligt över genomsnittet 

i EU-15 under perioden 1993-2010. Den lokala tjänstesektorns tillväxt var endast i 

linje med genomsnittet i EU-15 under samma period, medan den offentliga sektorns 

förädlingsvärde inte ökade nämnvärt under perioden. Detta är otillfredsställande 

eftersom dessa båda sektorer tillsammans utgör ungefär två tredjedelar av ekonomin. 

Dessutom finns ett antal orosmoln gällande Sveriges långsiktiga tillväxt: konkurrensen 

från utvecklingsländer ökar i snabb takt, samtidigt som kvaliteten i det svenska 

utbildningssystemet sjunker och befolkningen åldras. 

För att de kommande decennierna upprepa eller överträffa den tidigare ekonomiska 

tillväxten borde Sverige sträva efter att gå från en till tre starka tillväxtmotorer i sin 

ekonomi samt förbättra ekonomins långsiktiga konkurrenskraft genom att ytterligare 

öka utbudet av kvalificerad arbetskraft. För att åstadkomma detta skulle Sverige ha stor 

nytta av kraftfulla åtgärder inom fem områden: 

1. Höj produktiviteten väsentligt inom offentlig sektor. Med ett ambitiöst angreppssätt 

finns goda skäl att tro att produktiviteten i den offentliga sektorn kan höjas 25-30 

procent de närmaste 10 åren (med bibehållen kvalitet). Viktiga komponenter 

inkluderar mer ambitiösa målsättningar, högre transparens kring resultat, en 

konsolidering av Sveriges offentliga förvaltningsstruktur (främst kommunerna), och 

en nationell kompetens för offentlig upphandling. 

2. Höj tillväxten inom lokala tjänster genom en andra våg av omoch avregleringar. 

Detta verktyg användes framgångsrikt av Sverige på 1980- och 1990-talen, men 

det finns många områden kvar att åtgärda. Ett lämpligt angreppssätt kan vara 

att systematiskt arbeta bort tillväxthämmande regleringar bransch för bransch i 

samarbete mellan politiker, arbetsgivare och fackliga organisationer. 

3. Bibehåll den världsledande tillväxten inom den internationella sektorn genom ökad 

innovationsproduktivitet. Konkurrensen från företag från tillväxtmarknader ökar 

snabbt, liksom den globala innovationstakten. Till exempel mer än dubblerades 

antalet ingenjörer globalt 1998-2008, och fyrdubblades i Kina. Sverige bör därför 

säkra full utväxling på sina höga FoU-investeringar genom att bli ledande inom 

innovationsproduktivitet på samma sätt som Sverige i många branscher blivit 

ledande inom produktionseffektivitet. Kan svenska företag gå före i att skapa globala 

innovationsmodeller på samma sätt som de gjorde i att globalisera sin produktion 

och försäljning? 

9

10 

4. Gör Sverige till en världsledande utbildningsnation. McKinseys tidigare skolrapporter 

har visat att det viktigaste åtgärdsområdet för att vända trenden av sjunkande 

skolresultat är att väsentligt höja kompetensen hos lärare och skolledare, till exempel 

genom handledningsprogram för lärare och genom att öka yrkets attraktivitet. 

5. Öka andelen av befolkningen som arbetar. Angrip den höga arbetslösheten 

bland ungdomar och utrikes födda, till exempel genom att undersöka en svensk 

lärlingsmodell, och motverka effekterna av den åldrande befolkningen, till exempel 

genom att på ett liknande sätt som Danmark gjort knyta pensionsåldern till 

genomsnittlig livslängd. 

Sverige har, med sina stabila statsfinanser, de närmaste åren ett gyllene tillfälle att 

ytterligare stärka sina förutsättningar för en stark framtida tillväxt, medan många andra 

länder måste lägga sin kraft på att hantera akuta finansiella problem. Sverige har också 

en kultur av samförstånd och mindre politiska spänningar än i många andra länder, vilket 

om den traditionen upprätthålls borde öka möjligheterna att hitta pragmatiska lösningar. 

Med dessa åtgärder finns goda möjligheter för Sverige att uppnå en lika hög eller högre 

tillväxt i framtiden som under de senaste 15-20 åren. Det visar denna studie av den 

svenska ekonomin gjord av McKinsey & Company Sverige i samarbete med McKinsey 

Global Institute. 

För tredje gången genomför McKinsey & Company Sverige, tillsammans med McKinsey 

Global Institute, en omfattande studie av Sveriges ekonomi. Den första publicerades 

1995 och den andra 2006. Syftet är att med fakta bidra till debatten kring Sveriges 

ekonomiska prioriteter och hur dessa bäst kan uppnås. 

Stark utveckling sedan 1990-talet 

Den svenska ekonomin växte i genomsnitt med 2,5 procent per år 1993-2010 – en högre 

tillväxt än i både EU-15 och USA. Även Sveriges ekonomiska tillväxt per capita – 2,0 

procent per år under samma tidsperiod – var högre än i EU-15 och USA. Detta innebar 

att Sverige klättrade från 14:e till 11:e plats i OECD:s välståndsliga och att BNP per capita 

i Sverige nu är 15 procent högre än genomsnittet i OECD. Sverige ligger också väl till 

när det gäller flera andra viktiga mått som brukar användas för att bedöma ett lands 

ekonomi; till exempel är statsskulden låg i en internationell jämförelse, statsbudgeten i 

balans, och bytesbalansen positiv. 

Den starkaste tillväxtmotorn i svensk ekonomi under denna period har varit den 

internationella sektorn, det vill säga tillverkningsindustrin, affärsrelaterade och 

finansiella tjänster, samt råvaror (bild 1). Denna sektor utgör ungefär en tredjedel 

av den svenska ekonomin, och dess förädlingsvärde växte med 4,3 procent per år 

1993-2010. Speciellt tillverkningsindustrin har haft en internationellt sett mycket 

stark produktivitetsökning på 5,7 procent per år. Sverige skiljer sig också från andra 

europeiska länder genom att antalet jobb inom tillverkningsindustrin faktiskt ökar om 

man räknar in den andel av de affärsrelaterade och finansiella tjänsterna som säljs direkt 

till tillverkningsindustrin.

Däremot har de två andra stora sektorerna i svensk ekonomi – lokala tjänster och den 

offentliga sektorn – inte varit lika starka tillväxtmotorer. Lokala tjänster utgör ungefär 40 

procent av den svenska ekonomin och förädlingsvärdet växte med endast 2,3 procent 

per år 1993-2010, med en hög andel av tillväxten från en enda bransch (parti- och 

detaljhandeln). Produktivitetsutvecklingen var i linje med EU-15 under hela perioden – 

1,5 procent per år. Dock var ökningen störst under 1990-talet – 2,3 procent per år 1993- 

2000 – till stor del på grund av den ökande konkurrensen efter avregleringarna, medan 

genomsnittet för 2000-2010 endast var 0,9 procent per år. Samtidigt växte antalet 

arbetstillfällen inom lokala tjänster med nära 200 000 mellan 1993 och 2010. Denna 

sysselsättningstillväxt har givit ett avsevärt bidrag till Sveriges BNP-tillväxt, men ändå är 

sysselsättningstillväxten på 0,9 procent per år lägre än genomsnittet i EU-15 (1,4 procent 

per år 1993-2006) och Sverige har en lägre andel av den totala arbetskraften anställd 

inom lokala tjänster än EU-15 (40 procent mot 43 procent i EU-15 2009). Om Sverige 

skulle lyckas stänga detta gap till EU-15 skulle det innebära 140 000 nya arbetstillfällen i 

Sverige – att jämföra med den nuvarande svenska arbetslösheten på 416 000 personer. 

Offentlig sektor utgör ungefär 30 procent av den svenska ekonomin, och ansvarar för 

många viktiga samhällsfunktioner. Utvecklingen av förädlingsvärde och produktivitet 

i den offentliga sektorn är svår att mäta eftersom tjänsterna i många fall saknar 

ett pris, men tillgänglig statistik tyder på en produktivitetsutveckling nära noll 1 . 

Precis som i privat sektor är konkurrensintensitet och regleringar nära kopplade till 

produktivitetsutvecklingen. Då offentlig verksamhet i många fall är reglerad, med 

begränsad konkurrens, verkar den tillgängliga statistikens slutsats vara rimlig. 

Bild 1 

Den internationella sektorn har varit en stark tillväxtmotor 

Real tillväxt i förädlingsvärde 

% per år 1993-2010 

6 

4 

2 

0 

0 

Tillverkningsindustri 

10 

Källa: SCB; OECD; McKinsey 

Parti- och detaljhandel 

20 

Affärsrelaterade och 

finansiella tjänster 

Transport och 

förvaring 

Byggindustri 

1 Statistiska centralbyrån har nyligen börjat publicera produktivitetsmätningar för offentlig 

sektor. Dessa tyder på en produktivitetsutveckling nära noll år 2002-2008, vilket är 

i linje med med slutsatserna från Studier i Offentlig Ekonomi från 1980- och 1990-talen. 

Dock saknas fortfarande tillräcklig information om kvalitetsutveckling, varför statistiken 

måste vidareutvecklas. 

Övriga lokala 

tjänster 

Råvaror 

Internationell sektor 

Lokala tjänster 

Offentlig sektor 

Genomsnittlig BNP-tillväxt 


30 40 50 60 70 80 90 100 

Sektorns andel av total BNP 

% av real BNP, genomsnitt 1993-2010 

11

12 

Det förutsätts ofta i den svenska ekonomiska debatten att det är inom tjänster som 

Sveriges ekonomiska framtid finns, och det betraktas inte sällan som oundvikligt att 

svenska arbetstillfällen inom tillverkning kommer att flytta till lågkostnadsländer. Den 

historiska utveckling som beskrivs ovan – där tillverkningsindustrin står för en stor del av 

tillväxten och har lyckats bibehålla sysselsättningen i Sverige om direkt inköpta tjänster 

inkluderas – innebär att debattens utgångspunkt i stället borde vara att eftersträva en 

god utveckling för både tillverkningsindustri och tjänster i Sverige. En jämförelse med 

övriga EU-15 visar dessutom att tillväxten inom tillverkningsindustrin är den främsta 

förklaringen till Sveriges höga tillväxt jämfört med EU-15 sedan 1993 2 (bild 2). 

Bild 2 

Tillverkningsindustrins utveckling förklarar Sveriges höga tillväxt 

jämfört med EU-15 

Skillnad i årlig BNP-tillväxt mellan Sverige och EU-15, 1993-2006, Procent 

2,21 

EU-15 

Ökad 

produktivitet: 

Arbetade 

timmar: 

KÄLLA: EU KLEMS; McKinsey 

0,64 

0,11 

TillverkningsAffärsindustrirelaterade och 


0,54 

0,09 

0,08 

0,03 

0,02 

Råvaror 

0,01 

Den starka utvecklingen kan till stor del förklaras av fyra underliggande framgångsfaktorer 

som är viktiga att ha i åtanke när prioriteterna för den svenska ekonomin framöver 

diskuteras. Dessa är markerade som gröna eller med en positiv trend i bild 3: 

God tillgång på kvalificerad arbetskraft, och ett konstruktivt förhållande mellan 

arbetsgivare och arbetstagare. Den svenska skolans resultat var internationellt 

mycket konkurrenskraftiga fram till mitten av 1990-talet (till exempel en fjärdeplats 

i TIMSS 3 ranking år 1995), vilket har bidragit till en internationellt sett välutbildad 

arbetskraft. Sverige särskiljer sig också positivt när det gäller ett antal viktiga 

mått på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, till exempel lägre 

personalomsättning än genomsnittet i EU-15, väsentligt lägre antal konfliktdagar och 

högre investeringar i fortbildning av anställda än något annat land i EU-15. Industriavtalet 

2 Internationellt jämförbara siffror på EU-15 nivå finns fram till 2006. Indikativ analys av nationella 

data från 2007-2010 tyder på att mönstret är detsamma för hela perioden 1993-2010. 

3 “Trends in International Mathematics and Science Study”, TIMMS 

-0,04 

Lokala 

tjänster 

0,29 

-0,14 

Offentlig 

sektor 

0,04 

Bättre än EU-15 

Sämre än EU-15 

2,80 

S V E R I G E 

0,96 

0,02 -0,34 -0,18 -0,37

mellan arbetsmarknadens parter var också en starkt bidragande orsak till en god 

reallöneutveckling som samtidigt bevarat industrins konkurrenskraft. 

Avregleringar och ökad konkurrens. Ett antal avregleringar och minskade 

handelshinder genomfördes under 1980- och 1990-talet, delvis som en 

följd av Sveriges EU-inträde. Detta resulterade i ökad konkurrens och stora 

produktivitetsvinster, till exempel inom handel, telekom, och bankväsende. OECD 

konstaterade 2010 att dessa avregleringar kan ha bidragit med så mycket som 0,4 

procentenheter årlig produktivitetstillväxt år 1994-2003 (i hela näringslivet) 4 . Andra 

länder har också genomfört avregleringar, med resultatet att Sveriges ekonomi 

enligt OECDs internationella jämförelser bara är marginellt mer avreglerad än 

genomsnittet i OECD. 

Gynnsam internationell marknadsutveckling och framgångsrika storföretag. 

Storföretag representerar en ovanligt hög andel av det svenska näringslivet, och 

många storföretag har varit framgångsrika i sina respektive branscher. De 10 

största svenska tillverkningsföretagen stod under perioden 1993-2010 direkt för 

35 procent av tillväxten inom tillverkningsindustrin och än mer om bidraget från 

underleverantörer räknas in. En annan indikation på deras framgång är att de 50 

största företagen på Stockholmsbörsen haft en total avkastning till aktieägarna 

på 17 procent per år 1993-2010, jämfört med 11 procent i USA och 12 procent i 

Tyskland 5 . Viktiga förklaringar är troligen att svenska företag tidigt globaliserat sin 

verksamhet och därigenom kunnat dra nytta av den snabbt ökande internationella 

handeln, att man har haft ett stort teknikförsprång gentemot företag från 

utvecklingsvärlden, att man gjort stora investeringar i forskning och utveckling 6 , 

och att man haft god tillgång till kvalificerad arbetskraft enligt ovan. Dessutom 

finns en effekt av att stora företag i genomsnitt är bättre än små på att förbättra sin 

produktivitet 7 , vilket gynnat Sverige på grund av att vi har många stora företag. 

De starka ekonomisk-politiska förutsättningar som etablerades under 1990talet. 

Under några år efter den svenska finanskrisen genomfördes ett antal viktiga 

blocköverskridande reformer som tillsammans stärkte de ekonomisk-politiska 

förutsättningarna väsentligt, till exempel skattereformen, pensionsreformen, 

och ett striktare finanspolitiskt ramverk med överskottsmål och utgiftstak för 

statsbudgeten. 

Andra faktorer som troligen bidrog till den goda ekonomiska tillväxten var en 

återhämtnings- och valutaeffekt de första åren efter krisen i början på 1990-talet, och 

genombrottet inom informations- och kommunikationsteknik. Under perioden ökade 

svenska hushåll också sin skuldsättning från 95 till 165 procent av disponibel inkomst, 

framför allt genom högre bolån. Denna kreditexpansion har troligen också stimulerat 

efterfrågan och gynnat den ekonomiska utvecklingen, även om effekten är svår att 

kvantifiera. 

4 “How regulatory reforms in Sweden have boosted productivity”, OECD (2007) 

5 Slutsatsen är liknande även om 1994 eller 1995 istället används som startår 

6 Se bland annat ”Can investment in intangibles explain the Swedish productivity boom in 

the 1990s?”, Harald Edquist (2009) 

7 Se “Growh and Competitiveness in the United States: The role of its multinational 

companies”, McKinsey Global Institute (2010) 

13

14 

Sammantaget har denna utveckling resulterat i att den svenska ekonomin de senaste 

åren ofta lyfts fram som en förebild i internationella sammanhang. Inte minst klarade sig 

Sverige bra efter den globala finanskrisen 2008-2009 i jämförelse med många andra 

länder. Sveriges BNP sjönk visserligen med 5,2 procent 2009 (4,4 procent i EU-15) på 

grund av hög exponering mot cykliska branscher, men redan under 2010 återhämtade 

sig ekonomin starkt med en tillväxt på hela 5,6 procent (1,8 procent i EU-15). 

Framtida utmaningar och möjligheter 

Som beskrivs ovan har Sverige ett gott ekonomiskt utgångsläge jämfört med 

många andra OECD-länder. Samtidigt saknar Sverige inte utmaningar: det är bara 

den internationella sektorn som varit en otvetydigt stark tillväxtmotor i den svenska 

ekonomin och denna sektor utgör bara ungefär en tredjedel av ekonomin. Den lokala 

tjänstesektorn och den offentliga sektorn har ökat sitt förädlingsvärde i väsentligt 

långsammare takt, som diskuterades ovan. Detta är problematiskt eftersom dessa två 

senare sektorer tillsammans representerar ungefär två tredjedelar av ekonomin och 

eftersom det inte är självklart att den internationella sektorn kan bibehålla sin nära nog 

världsledande tillväxttakt. Dessutom pekar analysen av viktiga faktorer för långsiktig 

ekonomisk utveckling på ett antal framtida utmaningar för Sverige. De viktigaste är 

markerade röda i högerkolumnen av bild 3: 

Brist på kvalificerad arbetskraft. Resultaten i den svenska grundskolan har sjunkit 

avsevärt sedan mitten av 1990-talet i jämförelse med andra länder (till exempel 

har Sverige fallit från 4:e plats 1995 till 21:a plats 2007 i TIMSS-rankingen, och 

PISA-rankingen visar en liknande utveckling), och antalet sökande per plats till 

lärarutbildningen har minskat. Det finns också ett antal positiva trender, till exempel 

har valfriheten ökat väsentligt, men sammantaget är utvecklingen i skolan oroande. 

Dessutom finns ett antal viktiga yrkesgrupper där utbudet av högre utbildning inte 

motsvarar de förväntade framtida behoven på arbetsmarknaden. Exempelvis 

förväntas enligt Statistiska Centralbyrån en brist på omkring 80,000 ingenjörer i 

Sverige år 2030 8 . 

Ökad global konkurrens och ökad innovationstakt. Tyngdpunkten i världsekonomin 

flyttas snabbt från västvärlden till tillväxtmarknader, framför allt i Asien. Detta är i sig 

inte ett problem: Sverige tjänar också på att utvecklingsvärlden växer snabbt, och 

många svenska företag är framgångsrika där. Men medan utvecklingsvärlden för 

10-15 år sedan framför allt representerade en exportmöjlighet och västerländska 

bolag hade ett stort teknikförsprång, möter nu svenska företag inom många branscher 

en snabbt hårdnande konkurrens från företag i dessa länder. I flera branscher finns 

mönstret att lokala asiatiska aktörer först i snabb takt vinner marknadsandelar på sin 

stora hemmamarknad – ibland aktivt understödda av sin regering – för att därefter 

använda sin volymfördel globalt. Inom telekom gick exempelvis kinesiska Huawei från 

att vara 28:e största leverantör av telekomutrustning i världen 2001 till 3:e största 2010. 

Innovationstakten ökar också globalt, vilket kan illustreras av att antalet ingenjörer 

globalt mer än dubblerades 1998-2008. 

8 Baserat på: “Trender och Prognoser”, SCB (2008)

Bild 3 

Åldrande befolkning och hög arbetslöshet i utsatta grupper. Den effektiva 

försörjningskvoten 9 väntas stiga väsentligt fram till 2030 (från 1,32 under 2010 till 

1,49 år 2030) på grund av en åldrande befolkning (antalet individer äldre än 65 

år väntas öka med 35 procent fram till 2030). Även om situationen är bättre i 

Sverige än i flera andra europeiska länder kommer förändringen att göra det 

svårare att finansiera de offentliga utgifterna och ha en negativ tillväxtpåverkan på 

uppskattningsvis 0,4 procentenheter per år fram till 2030. Dessutom har utsatta 

grupper – till exempel ungdomar, lågutbildade, och utrikes födda – problem 

att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden vilket bidrog till den totala 

arbetslösheten på 7,5 procent år 2011. 

Viktiga drivkrafter för ekonomisk utveckling i Sverige Styrka Skäl till oro 

Kvalificerad 

arbetskraft 

Regleringar och 

konkurrens 

Internationell 

marknadsutveckling 

Innovation 

och förnyelse 

Demografi och 

arbetsmarknad 

Politisk, ekonomisk, 

social stabilitet 

Resursproduktivitet 

och miljöpåverkan 

Bakåtblickande (1993–2010) 

Hög internationell skolkvalitet till mitten 

av 90-talet, därefter sjunkande 

▪ Plats 4 i TIMSS 2 -rankingen 1995 

Stora avregleringar, ökad konkurrens, och 

förbättrade incitament för arbete 

▪ Telekom, bank, el, detaljhandel. EU-inträde 1995 

”Västerländsk konkurrens” 

▪ Asien 34% av global tillväxt 1995 

▪ OECD har teknikförsprång 

Höga FoU investeringar, men lågt intresse för 

entreprenörskap och få nya storföretag 

▪ FoU: 3,5% av BNP 1997 (USA 2,6%, EU-15 1,8%) 

▪ 1 av topp 20 svenska företag

16 

Prioriterade områden för hög tillväxt 

Medan många andra OECD-länder måste hantera akuta finansiella problem har Sverige 

med sitt starka utgångsläge en gyllene chans att de närmaste åren investera tid och 

resurser i att ytterligare förbättra förutsättningarna för en långsiktigt god ekonomisk 

utveckling. Denna rapport har identifierat fem områden som vore värdefulla att åtgärda i 

den svenska ekonomin och möjliga vägar framåt har identifierats som en utgångspunkt 

för fortsatt debatt. Det övergripande temat är att gå från en till tre starka tillväxtmotorer 

i den svenska ekonomin, och samtidigt förbättra den långsiktiga konkurrenskraften 

genom att öka utbudet av kvalificerad arbetskraft. Om Sverige lyckas genomföra dessa 

förbättringar finns goda möjligheter att uppnå en lika hög eller högre tillväxt i framtiden 

som under de senaste 15-20 åren (bild 4). 

Bild 4 

Prioriterade områden för hög framtida tillväxt 

6 

4 

2 

0 

3 

4 

KÄLLA: McKinsey 

Internationella sektorn: 

Upprepa framgångarna 

genom förbättrad 

innovationsproduktivitet 





2 

Transport 

och förvaring 

Gör Sverige till en 

världsledande utbildningsnation 

Lokala tjänster: 

Genomför en 

andra våg av omoch 

avregleringar 

Övriga 

lokala 

tjänster 

Öka utbudet av arbetskraft 

1. Offentlig sektor: Öka produktiviteten med bibehållen eller höjd kvalitet. 

Byggindustri 

Förbättra styrningen av verksamheterna och höj förbättringstrycket genom 

mer ambitiösa målsättningar och ökad transparens, till exempel genom att 

genomföra årliga nationella jämförelser av de viktigaste mätetalen som beskriver 

produktivitet och kvalitet hos enskilda myndigheter, kommuner och landsting. 

Utveckla och genomför specifika planer för att förbättra produktiviteten i var 

och en av de största offentliga verksamheterna. I exempelvis Storbritannien 

grundades ”The Efficiency and Reform Group” med ett liknande syfte 2010, 

och i USA tillsattes en ”Chief Performance Officer” år 2009 med uppgift att höja 

produktiviteten i all federalt finansierad verksamhet. 

5 

Råvaror 

1 

Offentlig sektor: 

Höj produktiviteten 

genom ökad 

transparens och mer 

konkurrensliknande 

mekanismer 

Offentlig sektor

Skapa ett nationellt kompetenscenter för att hjälpa kommuner, landsting och 

myndigheter att höja kvaliteten i de största kategorierna av offentlig upphandling. 

Svensk offentlig upphandling uppgår till ungefär 500 miljarder kronor per år och 

har stor förbättringspotential. 

Konsolidera Sveriges offentliga förvaltningsstruktur – framför allt kommunerna – 

till ett väsentligt mindre antal för att möjliggöra höjd kompetens och effektivitet i 

förvaltningen. 

2. Lokala tjänster: Genomför en ”andra våg” av omoch avregleringar på 

branschnivå för att maximera konkurrensen, samt effektivisera myndigheters 

regeltillämpning. 

Gör tillsammans med arbetsgivare och fack en systematisk genomgång 

av samtliga stora branscher inom den lokala tjänstesektorn och ta bort 

tillväxthämmande regleringar. Speciellt bör de branscher som haft en 

genomsnittlig eller svag tillväxt jämfört med EU-15 genomlysas (bygg, 

fastighetstjänster, transport/förvaring, samt energi-/vatten). Till exempel 

finns flera studier som pekar på att man skulle kunna sänka byggkostnaderna 

väsentligt genom att gå från detaljregleringar till funktionsregleringar inom 

byggbranschen. 

Förbättra den lokala tillämpningen av regelverk som är viktiga för företagande, 

till exempel snabbare hanteringar av bygglovsansökningar och miljötillstånd. 

Detta kan till exempel ske genom att höja transparensen kring hur effektivt dessa 

ärenden hanteras av enskilda myndigheter, kommuner, och län. Ett specifikt 

initiativ för att höja effektiviteten i den kommunala plan- och byggprocessen vore 

också värdefullt. 

3. Internationella sektorer: Upprepa tillväxtframgångarna genom att göra 

Sverige till en ledare inom innovationsproduktivitet och göra Sverige 

till ett av världens mest attraktiva länder för tillämpad forskning och 

innovationsinvesteringar. 

Undersök hur innovationsproduktiviteten i företagen kan ökas ytterligare, till exempel 

genom att öka takten i omställningen till globala innovationsmodeller. Detta kan 

ske genom att företagen höjer ambitionerna för nästa våg av innovation, med ökat 

fokus på innovation i gränslandet mellan produkter, tjänster och affärsmodeller. 

Företagen behöver också anpassa sin FoU-modell för att dra största möjliga nytta av 

förändringarna i det globala FoU-landskapet. 

17

18 

Stärk incitamenten för företag att förlägga FoU-verksamhet i Sverige; se över till 

exempel skatteincitament för FoU-investeringar 

Intensifiera den pågående satsningen på ledande innovationsmiljöer med 

internationell spetskompetens, genom att koncentrera anslagen och främja 

internationell rekrytering. Exempel på möjliga åtgärder för att öka internationell 

rekrytering inkluderar bättre marknadsföring av Sverige och svenska företag, samt 

ökat utbud av engelskspråkiga skolor. 

Effektivisera samarbetet mellan akademi och industri. Stärk kunskapsöverföringen 

genom ökad personalrörlighet mellan industri, forskningsinstitut och akademi, samt 

förstärk industriforskningsinstituten 

Undersök om ökad offentlig-privat samverkan (“public-private-partnership”) och 

andra typer av strategiska forskningssatsningar kan vara ett sätt att accelerera 

innovation inom branscher där Sverige är starkt och som står inför stora 

teknikskiften. 

4. Utbildning: gör Sverige till en världsledande utbildningsnation 

Höj kompetensen hos nuvarande lärare och rektorer genom att etablera system 

för kontinuerlig lärarhandledning och fortbildning. 

Höj kompetensen hos blivande lärare och rektorer genom att väsentligt öka 

yrkets attraktivitet och status (till exempel genom tydligare karriärvägar och 

förbättrad arbetsmiljö) och på så vis öka antalet sökande till lärarutbildningen. 

Öka transparensen och jämförbarheten kring skolors resultat, till exempel genom 

att förbättra utformningen och rättningen av de nationella proven. 

5. Arbetskraft: Öka utbudet av arbetskraft genom att undersöka om en ”svensk 

lärlingsmodell” är en framkomlig väg för att minska arbetslösheten, och 

genom att gradvis höja pensionsåldern. 

Undersök en svensk lärlingsmodell. Flera av de EU-länder som har lägst 

ungdomsarbetslöshet har ambitiösa lärlingsprogram som sysselsätter upp 

till 15-20 procent av alla ungdomar mellan 15 och 24 år. Lärlingsprogram kan 

medföra oönskade negativa effekter på lönebildningen för vuxna eller skapa 

inlåsningseffekter för ungdomar. Om Sverige kunde arbeta fram en svensk 

lärlingsmodell som skapar ett effektivt sätt för ungdomar att komma in på 

arbetsmarknaden men samtidigt undviker dessa negativa effekter kunde det 

vara ett effektivt sätt att minska arbetslösheten både bland ungdomar och andra 

grupper med hög arbetslöshet.

Höj den faktiska pensionsåldern genom att koppla den till befolkningens 

förväntade livslängd. I Danmark ökar pensionsåldern gradvis från 65 år till 67 

år fram till 2022, och kopplas därefter till den förväntade livslängden. Andra 

komponenter kan vara rätt till deltidsupplägg de sista åren i arbetslivet, och andra 

initiativ för att göra arbetslivet mer hållbart. 

Sverige skulle tjäna mycket på att under de närmaste åren kraftfullt åtgärda dessa 

fem prioritetsområden på liknande sätt som Sverige under 1990-talet åtgärdade 

de ekonomiska problem landet då stod inför. Om så sker tror vi att Sverige har goda 

möjligheter att bibehålla eller till och med överträffa sin historiska tillväxttakt och fortsätta 

att klättra i den internationella välståndsligan. 

* * * 

Vi hoppas att denna rapport ska fungera som ett värdefullt underlag för debatten om hur 

Sverige bäst kan säkra sitt framtida ekonomiska välstånd. 

19

Historisk utveckling 

Stora delar av Europa och USA kämpar i kölvattnet av finanskrisen med 

statsskuldproblematik och anemisk tillväxt. I ljuset av detta lyfts den svenska ekonomin 

för närvarande fram som en förebild i internationella sammanhang. Med en ekonomisk 

tillväxt som de senaste 15-20 åren överstigit tillväxten i både EU-15 och USA har 

Sverige klättrat från 14:e plats i OECD:s välståndsliga år 1993 till 11:e plats år 2010. 

Tillväxten beror till stor del på ökad produktivitet i näringslivet, med den internationellt 

konkurrensutsatta sektorn som den starkaste tillväxtmotorn. Ökad konkurrens, 

kvalificerad arbetskraft, en konstruktiv relation mellan arbetsgivare och arbetstagare 

samt ett stärkt ekonomisk-politiskt ramverk har varit viktiga underliggande drivkrafter 

bakom tillväxten. 

Detta kapitel beskriver Sveriges ekonomiska utveckling 1993-2010 och förklarar de 

underliggande drivkrafter som identifierats i studien. 

Sverige klättrar åter i välståndsligan 

År 1970 låg Sverige på fjärde plats i OECD:s ranking av BNP per capita, men föll till 

plats 14 år 1993. Huvudförklaringen var en stagnerad produktivitetsutveckling, där en 

bidragande faktor var otillräcklig konkurrens på många marknader 10 . Under 1980-talet 

genomförde Sverige ett antal devalveringar i syfte att bibehålla konkurrenskraften, 

men istället blev resultatet hög inflation och behov av ytterligare devalveringar. I början 

av 1990-talet drabbades Sverige av en djup ekonomisk kris när den fastighetsbubbla 

som pumpats upp under senare delen av 1980-talet sprack, vilket ledde till stora 

kreditförluster och en kris i banksektorn. Tillsammans med ett alltför högt kostnadsläge 

i ekonomin och ett misslyckat försvar av den fasta växelkursen blev resultatet en djup 

lågkonjunktur med sjunkande BNP under tre år i följd, en fyrdubblad arbetslöshet och 

tvåsiffriga procentuella underskott i de offentliga finanserna. 

Åren 1993 och 1994 blev en vändpunkt för svensk ekonomi och sedan 1993 har Sverige 

åter klättrat i OECD:s välståndsliga. Med svenska definitioner har Sveriges BNP-tillväxt 

varit 2,5 procent per år 1993-2010. Med OECD:s definition – som bör användas för att 

göra internationella jämförelser – har Sverige haft en BNP-tillväxt på 2,7 procent per år 

och en ökning av BNP per capita med 2,3 procent per år 1993-2010. Det innebär att 

Sverige vuxit snabbare än både USA (2,6 procent respektive 1,5 procent per år) och 

EU-15 (1,9 procent respektive 1,4 procent per år). Sverige ligger nu på plats 11 i OECD:s 

välståndsliga med en BNP per capita som är 15 procent högre än genomsnittet i OECD. 

Sverige ligger idag också väl till när det gäller flera andra mått som brukar användas 

för att bedöma ett lands ekonomi. Till exempel är statsskulden låg i en internationell 

jämförelse och arbetslösheten är lägre än EU-15 (bild 5). Sammantaget har detta 

gjort att den svenska ekonomin idag ofta lyfts fram som en förebild i internationella 

sammanhang, inte minst i ljuset av statsskuldproblematiken i Europa och USA. 

10 Se till exempel OECD Economic Surveys – Sweden (1989) 

21

22 

Bild 5 

Sveriges ekonomi står stark jämfört med EU-15 

Procent 

Årlig BNP-tillväxt 

1993-2010 

2,7 2 

1,9 

Årlig produktivitetstillväxt 

1993-2010 

2,1 

1,0 

Offentliga sektorns skuld 1 

2010, Andel av BNP 

Arbetslöshet 

2010 

Not: EU definieras som EU-15 

1 Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld (inkluderar hela den offentliga sektorns skuld: statens, kommunernas och pensionssystemets skulder) 

2 2,7 procent per år enligt OECD:s internationellt jämförbara definitioner. 2,5 procent per år enligt SCB:s definitioner 

KÄLLA: OECD, Eurostat, SCB, EU KLEMS 

Vi har i denna studie valt att använda perioden 1993 till 2010 som utgångspunkt för den 

historiska analysen eftersom åren 1993-1994 var en så tydlig vändpunkt i den svenska 

ekonomins utveckling. Det är därför svårt att dra gemensamma slutsatser för perioden 

före och efter denna vändpunkt. Vi har under arbetets gång fått frågan om vårt val av 

1993 som startår innebär en alltför positiv historiebeskrivning. Det visar sig inte vara 

fallet: tillväxt- och produktivitetsutvecklingen är liknande oavsett vilket är i perioden 

1993-1997 som väljs som startår. 


För att förstå den ekonomiska utvecklingen i Sverige delar denna rapport upp ekonomin 

i tre övergripande sektorer: den internationella sektorn, den lokala tjänstesektorn, 

och den offentliga sektorn (bild 6). Av dessa är den lokala tjänstesektorn störst som 

andel av BNP (40 procent år 2010), följt av den internationella sektorn (35 procent år 

2010) och den offentliga sektorn (25 procent år 2010). Som andel av sysselsättningen 

utgör offentlig sektor en större del av ekonomin (33 procent 2010), och de två övriga 

sektorerna något mindre. 

39 

86 

8,4 

9,6

Bild 6 

Sammansättning av den svenska ekonomin Internationell sektor 

Förädlingsvärde 1 

Miljarder kronor (2010) 




Råvaror 


Byggindustri 

Transport och förvaring 

Övriga lokala tjänster 

Offentlig sektor 2 

Sysselsättning 

Miljoner arbetade timmar 



2010 

2010 

1 Förädlingsvärde till baspris (förädlingsvärde till marknadspris – produktskatter + produktsubventioner) 

2 Omfattar offentliga myndigheter, utbildnings-, hälso- och sjukvårdsföretag, andra samhälleliga tjänster samt hushållens icke-vinstdrivande organisationer. 

Nationalräkenskaperna anger 18 procent för offentlig sektor, men då ingår inte de kärnverksamhetstjänster som offentlig sektor köper in. 

KÄLLA: SCB; McKinsey 

2 881 

17% 

16% 

2% 

12% 

5% 

5% 

18% 

25% 

100% 




Råvaror 


Byggindustri 




Tillväxten skiljer sig avsevärt mellan dessa sektorer under perioden 1993-2010 

(bild 7). Den internationella sektorn har varit den starkaste tillväxtmotorn, och har 

ökat sitt förädlingsvärde med hela 4,3 procent per år i genomsnitt – väsentligt högre 

än ekonomins genomsnittliga tillväxt på 2,3 procent. Den lokala tjänstesektorn har 

ökat sitt förädlingsvärde med i genomsnitt 2,2 procent per år, men stora skillnader 

ses inom sektorn med en hög tillväxt för parti- och detaljhandeln (4,4 procent per 

år) och väsentligt lägre tillväxt för övriga branscher. Den offentliga sektorn har enligt 

nationalräkenskaperna ökat sitt förädlingsvärde med 0,7 procent per år under perioden. 

Dock ger nationalräkenskaperna bara en delvis rättvisande bild för den offentliga sektorn: 

Fram till början av 2000-talet är produktivitetsökningen inom den offentliga sektorn i 

nationalräkenskaperna definitionsmässigt nära noll, eftersom förädlingsvärdet mättes 

som de totala lönekostnaderna inklusive sociala avgifter med tillägg för kapitalförslitning, 

det vill säga utan någon justering för produktion. SCB har dock nyligen börjat göra 

produktivitetsmätningar inom stora delar av den offentliga sektorn och beräknat 

utvecklingen under 2000-talet. Även om produktivitetsutvecklingen också i dessa 

mätningar på grund av brister i kvalitetsmätningar är svår att bestämma exakt tyder SCB:s 

mätningar – liksom äldre svenska studier – på att produktivitetsutvecklingen inom den 

offentliga sektorn har varit svag (-0,5 procent per år 2002-2008 enligt SCB:s mätning 11 ). 

11 Se till exempel Statskontorets rapport “Förutsättningar för en samlad och systematisk 

uppföljning av kvalitet, produktivitet och effektivitet i offentlig sektor” (2011). Mätningen 

inkluderar endast de individuella tjänsterna, vilka utgör cirka två tredjedelar av offentlig 

sektor 

7 346 

16% 

13% 

3% 

13% 

7% 

5% 

10% 

33% 

100% 

23

24 

Bild 7 


Real tillväxt i förädlingsvärde 

% per år 1993-2010 

6 

5 

4 

3 

Produktivitetsökning 

(% / år): 

Sysselsättningsökning 

(% / år): 


5,7 

-0,4 

1 Gruvor och mineralutvinningsindustri, jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske 

2 Enligt nationalräkenskaperna, där produktivitetsförändringar i offentlig sektor mäts som kostnadsförändringar 

KÄLLA: SCB; OECD; McKinsey 

Partiochdetaljhandel 

3,7 

0,6 

Affärsrelaterade 

och finansiella 

tjänster 

Tillväxtmönstret inom varje sektor skiljer sig också avsevärt: 

0,5 

3,5 

Transport och 

förvaring 

Byggindustri 

Råvaror1 2 

1 

0 

0 10 20 30 40 50 60 70 


80 90 

2 

Övriga 

lokala tjänster 

1,7 

0,2 

Internationella sektorn. Den internationella sektorn består till största delen 

av tillverkningsindustrin samt affärsrelaterade och finansiella tjänster. Inom 

tillverkningsindustrin har produktivitetsökningen varit internationellt sett mycket stark 

(5,7 procent per år 1993-2010), och endast överträffats av ett fåtal snabbväxande 

utvecklingsländer, till exempel Kina och Brasilien. Sysselsättningen har minskat något, 

dock väsentligt mindre än i andra europeiska länder. Affärsrelaterade och finansiella 

tjänster har däremot vuxit främst tack vare en sysselsättningsökning (3,5 procent per år 

1993-2010), medan produktivitetsökningen har varit låg (0,5 procent per år 1993-2010). 

Även i internationella jämförelser har sysselsättningsökningen inom affärsrelaterade 

och finansiella tjänster varit hög under den del av perioden där jämförbar data finns 

(0,5 procentenheter högre per år än i EU-15 och 1,1 procentenheter högre per år än i 

USA 1993-2006). Samtidigt har produktivitetsökningen varit 0,5 procentenheter högre 

än i EU-15 år 1993-2006. Råvarusektorn har vuxit i takt med Europa men betydligt 

långsammare än Australien, Sydafrika, Kina och andra länder med stora råvarutillgångar. 

Lokala tjänster. Den lokala tjänstesektorn består av ett antal olika branscher, och 

tillväxtmönstret varierar avsevärt bransch för bransch. Parti- och detaljhandeln har haft en 

internationellt ledande produktivitetsökning på hela 3,7 procent per år 1993-2010 12 . Transport 

och förvaring har haft en produktivitetsökning på 1,7 procent per år 1993-2010, men ändå 

vuxit långsammare än de flesta andra västländer. Samtidigt har byggindustrin vuxit på grund 

av ökad sysselsättning (1,5 procent per år 1993-2010), medan produktivitetsutvecklingen i 

likhet med situationen i de flesta andra länder i EU-15 har varit svag. Som helhet har den lokala 

12 Kvalitetssäkrad och internationellt jämförbar produktivitetsdata på branschnivå finns för 

närvarande endast tillgänglig fram till 2006 för EU-15 och fram till 2007 för USA 

0,1 

1,5 

0.5 

1,1 

2,9 

-2,0 

Internationell sektor 



0,3 

0,5 

Genomsnittlig 

BNP-tillväxt: 

100 

Sektorns andel av total BNP 

% av real BNP, genomsnitt 1993-2010

tjänstesektorn vuxit i linje med andra europeiska länder år 1993-2006, dock med skillnaden att 

produktivitetstillväxten varit högre än i EU-15, medan sysselsättningstillväxten varit lägre. 

Offentlig sektor. Internationellt jämförbara produktivitetsdata för olika delar av den offentliga 

sektorn finns inte tillgänglig, och det är därför svårt att utvärdera den svenska offentliga 

sektorns effektivitet i ett internationellt perspektiv. För den offentliga sektorn i sin helhet är 

det dock en tydlig trend att sektorns andel av total BNP och total sysselsättning minskar i 

Sverige, medan de ökar i många andra europeiska länder. Den svenska offentliga sektorn 

är fortfarande stor i ett internationellt perspektiv (5 procentenheter högre som andel av BNP 

än genomsnittet i EU-15 år 2009), men gapet har minskat under de senaste 10-15 åren (7 

procentenheter högre som andel av BNP än genomsnittet i EU-15 år 1995). 

Sammanfattningsvis har tillväxten för ekonomin som helhet varit god, men det är bara en 

av de tre sektorerna (den internationella sektorn) som varit en otvetydigt stark tillväxtmotor, 

medan den lokala tjänstesektorn bara vuxit genomsnittligt i EU-15, och den offentliga 

sektorn inte alls har ökat sitt förädlingsvärde. I en internationell jämförelse är det framför 

allt tillverkningsindustrins starka utveckling som förklarar varför Sveriges ekonomi vuxit 

snabbare än EU-15 under perioden (bild 8) 13 . 

Bild 8 

Tillverkningsindustrins utveckling förklarar Sveriges höga tillväxt 

jämfört med EU-15 

Skillnad i årlig BNP-tillväxt mellan Sverige och EU-15, 1993-2006, Procent 

2,21 

EU-15 

Ökad 

produktivitet: 

Arbetade 

timmar: 


0,64 

0,11 

TillverkningsAffärsindustrirelaterade och 


0,54 

0,09 

0,08 

0,03 

0,02 

Råvaror 

0,01 

13 Internationellt jämförbara siffror för EU-15 finns endast tillgängliga fram till 2006. Indikativ 

analys av nationella data från 2007-2010 tyder på att mönstret är detsamma för hela perioden 

1993-2010 

-0,04 

Lokala 

tjänster 

0,29 

-0,14 

Offentlig 

sektor 

0,04 

Bättre än EU-15 

Sämre än EU-15 

2,80 

S V E R I G E 

0,96 

0,02 -0,34 -0,18 -0,37 

25

26 

Mer och effektivare arbete 

En utvärdering av hela den svenska ekonomins utveckling vad gäller produktivitet och 

sysselsättning – i tillägg till den sektorsvisa utvärderingen ovan – visar att omkring två 

tredjedelar av den svenska ekonomins tillväxt på 2,5 procent per år sedan 1993 kan 

härröras till en ökad produktivitet, och en tredjedel till ett högre antal arbetade timmar. 

Värdet av varje arbetad timme i Sverige steg alltså med ungefär 1,7 procent per år mellan 

1993 och 2010. Detta är en internationellt sett snabb ökning – nästan en procentenhet 

per år högre än EU-15 till och med 2006 (så långt som jämförbar produktivitetsdata finns 

tillgänglig för EU-15). 

Antalet arbetade timmar i Sverige ökade med ungefär 0,7 procent per år mellan 1993 

och 2010. Den största ökningen skedde inom affärsrelaterade och finansiella tjänster 

samt inom den offentliga sektorn, medan arbetade timmar i tillverkningsindustrin 

och inom råvaruindustrin minskat. Totalt har denna utveckling inneburit en ökning 

i antalet arbetade timmar med 12 procent under perioden. Den ofta diskuterade 

sysselsättningsgraden - definierad som antalet sysselsatta i åldern 15-64 år som andel 

av den totala befolkningen i samma åldersgrupp - steg därigenom från 72,5 procent 

till 74 procent under samma period (bild 9). Totalt arbetar svenskarna idag totalt nära 

8 procent fler timmar per capita än genomsnittsinvånarna i EU-15 – men omkring 4 

procent färre timmar än i USA 14 . 

Det som utmärker Sverige i en internationell jämförelse är att en hög andel 

av befolkningen i åldersspannet 15-74 år har ett förvärvsarbete, men antalet 

årsarbetstimmar per förvärvsarbetare är relativt lågt (bild 10). Framför allt ligger Sveriges 

arbetskraftsdeltagande högt bland kvinnor (87 procent jämfört med 78 procent i EU-15 

och 76 procent i USA) och äldre (74 procent av befolkningen mellan 55 och 64 år jämfört 

med 51 procent i EU-15 och 65 procent i USA). 

14 Siffror för 2009. EU-15 räknas som medelvärde viktat med total befolkning. Jämförelse 

med andra länder baseras på OECD:s mätningar.

Bild 9 

Sysselsättningsutveckling per bransch 


Byggindustri 


100% 




Råvaror 




6 551 

19% 

8% 

5% 

13% 

6% 

5% 

9% 

34% 

7 346 

15% 

13% 

13% 

7% 

5% 

10% 

33% 

1993 2010 

Sysselsättningsgrad1 72,6% 74% 

Ökning 1993 till 2010 

1 Antalet sysselsatta i åldern 15-64 år, som andel av den totala befolkningen i samma åldersgrupp. Som 

sysselsatt räknas en person om han/hon under mätveckan utfört minst en timmes avlönat arbete 


Bild 10 

3% 

Arbetade timmar 

Miljoner 

Högt arbetskraftsdeltagande1 i Sverige, men lågt antal 

arbetade timmar per förvärvsarbetande 

Arbetskraftsdeltagande 

15-64 år, %, 2010 

90 

85 

80 

75 

70 

65 

Norge 

Nederländerna 

Sverige Japan 

Nya Zealand 

Australien 

Danmark 

Portugal 

Storbritannien 

Tyskland 

Österrike 

Spain 

Finland 

Irland 

Kanada 

Heltidsjobb 

Tusental 

Ökningstakt 

% per år 

795 454 0,7 

-77 -44 -0,4 

437 249 3,5 

-92 -52 -2,0 

96 55 0,6 

122 70 1,5 

13 7 0,2 

118 67 1,1 

178 103 0,5 

Isokvanter längs vilka antalet arbetade timmar 

per person i åldern 15-74 år är konstant 

60 

1 200 1 300 1 400 1 500 1 600 1 700 1 800 1 900 2 000 2 100 2 200 2 300 

Genomsnittligt antal årsarbetstimmar per förvärvsarbetare 

Antal timmar, 2010 

1 Definieras som (total befolkning i åldersgruppen – pensionärer – personer i sjuk- och aktivitetsersättning – personer som valt att inte arbeta) / 

total befolkning i åldersgruppen 

KÄLLA: OECD 

USA 

Slovakien 

Italien 

Island 

Mexiko 

Tjeckien 

Ungern 

Chile 

Korea 

27

28 

Fyra framgångsfaktorer 

Den ekonomiska krisen i början på 1990-talet innebar, som beskrivits tidigare, en 

vändpunkt för svensk ekonomi. Denna studie har identifierat fyra förklaringsfaktorer 

bakom den starka utvecklingen under de senaste 15-20 åren. Dessa är viktiga att ha i 

åtanke när prioriteterna för den svenska ekonomin framöver debatteras. 

Kvalificerad arbetskraft och konstruktivt förhållande mellan arbetsgivare och 

arbetstagare 

Den svenska skolan hörde fram till mitten av 1990-talet till de 10 bästa i världen enligt den 

internationella jämförelsen TIMSS (placering 4 år 1995). Sverige skiljer sig också positivt 

i fråga om ett antal viktiga parametrar som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och 

arbetstagare: antalet konfliktdagar är väsentligt lägre i Sverige än i andra OECD-länder, 

svenska arbetsgivare investerar mer i utbildning än arbetsgivarna i något annat OECDland 

och lönestatistik visar en förskjutning mot aktiviteter med högre förädlingsvärde, 

och anställda i Sverige stannar längre på varje arbetsplats än anställda i andra länder 

(bild 11). Sammantaget bidrar dessa faktorer till en kvalifierad arbetskraft med erfarenhet 

och kompetens. 

I Sverige har det också funnits en enighet om att den internationellt konkurrensutsatta 

sektorn ska vara styrande för löneökningarna också i andra sektorer. År 1997 slöts 

det så kallade Industriavtalet mellan fackförbunden och arbetsgivarföreningarna 

inom tillverkningsindustrin 15 . Avtalet har inneburit ökat utrymme för en mer individuell 

lönesättning på arbetsplatserna och gjort det möjligt att i högre grad än tidigare 

använda lönesättningen för att stimulera medarbetarnas produktivitet och öka 

utbildningspremierna. År 2011 slöts ett nytt Industriavtal och förhoppningen är att det 

konstruktiva förhållandet mellan arbetsmarknadens parter ska fortsätta. 

15 Bland andra IF Metall, Pappers, Civilingenjörsförbundet och Svenska 

industritjänstemannaförbundet, respektive Teknikföretagen, Skogsindustrierna samt Stål 

och Metall

Bild 11 

Gott samarbete på den svenska arbetsmarknaden 

Konfliktdagar per 

1 000 arbetstagare 

Medel av årligt utfall 1998–2007 

18 

Företags investeringar i 

yrkesutbildning 2 

Antal timmar yrkesutbildning 3 

per 1 000 arbetade timmar 

1 Genomsnitt för perioden 2002–07, bortsett från Frankrike (2002) och Sverige (2002–04); 2 Endast tillverkningsindustrin; 3 Fortlöpande 

yrkesutbildning; 4 EU-15 exklusive Grekland och Luxemburg; 5 EU-15 exklusive Irland, Luxemburg, Nederländerna och Österrike; 6 EU-15 

KÄLLA: Eurostat Labor Cost Index; ILO; Medlingsinstitutet; EU KLEMS; Eurostat; Svenskt Näringsliv; 

“Employment in Europe 2009” European commission; McKinsey 

Avregleringar och ökad konkurrens 

55 

7 

Personalomsättning 

% som byter anställning per 

år, genomsnitt 2002 till 2007 1 

14 22 

4 6 

5 

En av de viktigaste drivkrafterna bakom ökad produktivitet är ökad konkurrensintensitet. 

Under 1993-2010 intensifierades konkurrensen i stora delar av den svenska 

ekonomin tack vare avregleringar under 1980- och 1990 talen inom till exempel 

telekommunikation, el, gas, post, detaljhandel och bankväsende. Dessutom stärktes 

konkurrenslagarna med tydligare regler mot kartellbildning och utnyttjande av en 

dominerande marknadsposition. Tillkomsten av världshandelsorganisationen WTO 

år 1995 innebar att tullavgifterna på industrivaror sänktes med i genomsnitt 40 

procent i industriländerna. Sverige gick också med i EU år 1995, vilket underlättade fri 

rörlighet och internationell handel inom flera områden. Dessa förändringar sporrade 

en produktivitetsökning. En studie publicerad av OECD tyder på att minskade 

produktmarknadsbarriärer bidragit till en högre produktivitetsökningstakt med 

cirka 0,4 procentenheter per år under perioden 1994-2003 16 . Många andra länder 

har gått igenom en liknande utveckling. Resultatet är att Sverige idag har något mer 

mindre reglerade produktmarknader än genomsnittet i OECD, men en mer reglerad 

kapitalmarknad och arbetsmarknad (bild 12) . 

16 “How regulatory reforms in Sweden have boosted productivity”, Economics department 

working paper no. 577, OECD (2007) 

16 

29

30 

Bild 12 

Graden av regleringar i den svenska ekonomin i en internationell jämförelse 

Graden av reglering på olika marknader 1 , OECD-länder år 2010 (index mellan 0 och 5, där lägre index är mindre begränsning) 

Kapitalmarknader Arbetsmarknaden Produktmarknader 

UK 0,19 

Danmark 0,39 

Spanien 0,42 

Norge 0,43 

Ungern 0,46 

Schweiz 0,52 

Irland 0,90 

Belgien 0,91 

Island 0,93 

Sydkorea 0,94 

Japan 0,97 

Holland 0,97 

US 1,11 

Tyskland 1,27 

Frankrike 1,28 

Luxemburg 1,33 

Nya Zeeland 1,34 

Kanada 1,44 

Portugal 1,51 

Tjeckien 1,61 

Mexiko 1,67 

Finland 1,71 

Österrike 1,73 

Sverige 1,74 

Grekland 1,81 

Australien 1,92 

Turkiet 1,94 

Italien 2,63 

Slovakien 2,79 

Polen 3,45 

US 0,17 

UK 

1,12 

Schweiz 1,16 

Kanada 1,25 



Irland 1,60 

Danmark 1,63 

Belgien 1,73 

Island 1,73 

Italien 1,77 

Japan 1,87 

Ungern 1,92 

Polen 2,06 

Finland 2,17 

Norge 2,25 

Mexiko 2,25 

Grekland 2,33 

Sydkorea 2,37 




Turkiet 2,56 

Holland 2,72 


Sverige 2,86 

Spanien 2,92 

Tyskland 3,00 

Tjeckien 

Portugal 

3,05 

Ø 1,34 

Ø 2,12 

Ø 1,36 

1 Indexen är ”Barriers to foreign direct investment”; ”Protection for regular employment”; och ”Restrictiveness of economy-wide product market regulation” 

KÄLLA: OECD, 2010 

Gynnsam internationell marknadsutveckling och framgångsrika storföretag 

Sveriges internationella sektor består till stor del av stora företag. De 10 största 

tillverkningsföretagen står direkt för en tredjedel av tillväxten inom tillverkningsindustrin 

och än mer om bidraget från underleverantörer räknas in. De svenska storföretagen 

har varit ovanligt framgångsrika i ett internationellt perspektiv – till exempel var den 

totala aktieägaravkastningen år 1993-2010 för de 50 största svenska börsbolagen 

17 procent per år i genomsnitt, jämfört med 11 procent i genomsnitt för USA och 

12 procent i genomsnitt för Tyskland 17 . Flera viktiga drivkrafter har samverkat för att 

skapa denna gynnsamma situation (se kapitlet om internationella sektorn): 1) Svenska 

företag har tidigt globaliserat sin verksamhet, och därigenom kunnat dra nytta av den 

starka globala efterfrågetillväxten och den snabba ökningen i internationell handel (den 

internationella handeln växte 50 procent snabbare än den globala ekonomin under 

perioden 1993-2010), 2) Svenska bolag har haft tillgång till kvalificerad arbetskraft och 

byggt en konstruktiv relation med de anställda, 3) Sverige och svenska företag har 

gjort ovanligt stora FoU-investeringar, och 4) Sverige tycks gynnas av ett i internationell 

jämförelse professionaliserat ledarskap (svenska chefer rankas på andra plats av 12 i en 

undersökning från London School of Economics som genom 4000 intervjuer utvärderar 

hur professionellt chefer i olika länder hanterade olika typer av ledarskapsfrågor 18 ) . 

Slutligen finns en effekt av att stora företag i genomsnitt duktigare än små på att driva 

17 Endast de bolag som har varit börsnoterade hela perioden inkluderades: 28 i Sverige, 41 i 

USA och 34 för Tyskland 

18 “Management Practice and Productivity: Why they matter”, Centre for Economic 

performance at London School of Economic and McKinsey (July 2007) 

4,17 

US 0,84 

UK 0,84 

Irland 0,92 

Kanada 

0,95 

Holland 0,97 

Island 1,00 

Spanien 1,03 

Danmark 

1,06 

Japan 1,11 

Norge 1,16 

Schweiz 1,18 

Finland 1,19 



Ungern 1,30 

Sverige 1,30 

Tyskland 1,33 

Italien 1,38 

Belgien 1,43 

Portugal 1,43 



Sydkorea 1,47 


Tjeckien 1,62 


Mexiko 1,85 

Polen 2,26 

Turkiet 2,35 

Grekland 2,37

produktivitetstillväxt, vilket gynnar Sverige jämfört med andra länder på grund av landets 

relativt koncentrerade näringsliv 19 . 

Men framgångarna förklaras inte bara av storföretagen. Under perioden 1993 till 2009 

har också de medelstora företagen ökat sin andel av det totala antalet anställda, vilket 

gjort den svenska näringslivsstrukturen mer ”normal” i ett europeiskt sammanhang. 

Sverige utmärker sig inte längre genom ovanligt få mellanstora företag (bild 13). 

Henrekson et al identifierar förbättrade villkor och incitament för företagande som 

viktiga förklaringsfaktorer, till exempel en mer flexibel arbetsmarknad och lönebildning, 

avregleringar och skattereformen, som viktiga förklaringsfaktorer till utvecklingen 20 . 

Bild 13 

Andelen anställda i medelstora företag har ökat 1993–2009 

Andel anställda i företag per storleksklass 

Små företag 

(200 anställda) 

Stärkt ekonomisk-politiskt ramverk 

Hela näringslivet Tillverkningsindustrin 

21,4 

20,6 

29,1 

34,1 

49,5 

45,3 

KÄLLA: Den svenska företagsstrukturen ‒ utvecklingen i de medelstora företagen efter 1990-talskrisen av Henrekson, Johansson och Stenkula (ED 2012:2) 

Under och efter 1990-talskrisen genomfördes ett antal viktiga reformer genom 

blocköverskridande beslut. Dessa lade grunden för ett stabilt makroekonomiskt 

ramverk 21 . Redan före krisen, år 1991, genomfördes en internationellt sett mycket 

omfattande skattereform (“århundradets skattereform”) som innebar lägre 

marginalskatter för arbetsinkomster, lägre bolagsskatt, bredare skattebaser och en mer 

19 “Growth and competitiveness in the United States: The role of its multinational companies”, 

McKinsey Global Institute (2010) 

20 “Den svenska företagsstrukturen - utvecklingen i de medelstora företagen efter 

1990-talskrisen”, Magnus Henrekson, Dan Johansson och Mikaela Stenkula (2012) 

21 Se bland annat “Sweden from Macroeconomic Failure to Macroeconomic Success”, Lars 

Calmfors (2012) 

8,0 

7,8 

23,6 

28,9 

68,4 

63,3 

1993 

2009 

31

32 

likformig beskattning av olika typer av inkomster. I mitten av 1990-talet genomfördes 

en pensionsreform som införde självfinansiering och kopplade pensionernas storlek till 

den ekonomiska utvecklingen. Därmed ökade både robustheten i pensionssystemet 

och incitamenten för individen att arbeta längre. Under andra hälften av 1990-talet 

infördes också nya budgetregler: en process för budgetbesluten där riksdagen i ett 

sammanhang måste ta ställning till de totala statliga utgifterna, ett överskottsmål för 

de offentliga finanserna och ett statligt utgiftstak. Sammantaget har dessa reformer 

bidragit till att skapa väsentligt mer robusta offentliga finanser under perioden – till 

exempel minskade den offentliga skulden från 77 procent av BNP år 1993 till 39 procent 

år 2010. 

Robust ekonomi med hög men eventuellt minskande delaktighet 

Förutom ekonomisk tillväxt använder McKinsey Global Institute också begreppen 

robusthet och delaktighet för att analysera ett lands ekonomi. Robusthet definieras 

som ekonomins motståndskraft mot olika former av externa chocker, och inkluderar 

även uthållighetskriterier, till exempel utsläpp av växthusgaser. Delaktighet innebär hur 

ekonomiska möjligheter är fördelade i samhället. 

Sverige presterar relativt väl längs dessa två dimensioner. Vad gäller robusthet har 

Sverige som redovisas ovan goda offentliga finanser, ett väldiversifierat näringsliv för ett 

land av Sveriges storlek (med kluster inom fordonsindustri, verkstad, processindustri, 

telekom, konsumentprodukter och läkemedel) och ett högt arbetskraftsdeltagande. 

Dock har Sverige en hög exponering mot enskilda företag – till exempel står de 10 

största företagen för 35 procent av tillväxten i tillverkningsindustrin – vilket innebär en 

viss sårbarhet. 

Ekonomins motståndskraft visade sig under den globala finanskrisen år 2008-2009. 

Sverige drabbades initialt jämförelsevis hårt av krisen på grund av landets stora 

exportberoende och BNP sjönk med 5 procent år 2009. En flytande valuta som föll i 

värde under krisen och en finanspolitik som till följd av den låga offentliga skulden 

– 39 procent av BNP år 2010 jämfört med ett snitt på 86 procent i EU-15 – kunde göras 

förhållandevis expansiv hjälpte den svenska ekonomin att återhämta sig snabbare 

än i andra länder 22 . Med draghjälp från en återhämtning i exporten bidrog detta till 

att Sveriges BNP ökade med 6 procent år 2010 och 5 procent från första till tredje 

kvartalet år 2011. 

I miljöhänseende jämför sig Sverige väl med andra europeiska länder på många av 

de mest använda dimensionerna. Till exempel släppte Sverige år 2010 ut 6,5 ton 

växthusgaser per capita, jämfört med 11,5 ton som genomsnitt i EU-15. Dock är 

Sveriges utsläppsnivåer fortfarande långt högre än de som klimatforskningen säger är 

uthålliga (1-2 ton per capita). 

Denna höga robusthet innebär inte att Sverige saknar utmaningar – det finns ett flertal 

hot mot Sveriges ekonomiska utveckling – men de är mer långsiktiga till sin natur. Dessa 

utmaningar beskrivs i ett separat kapitel senare i denna rapport. 

22 Se exempelvis Finanspolitiska rådets rapporter “Svensk finanspolitik” (2010 och 2011)

Sveriges delaktighet är relativt god i ett internationellt sammanhang, men minskande. 

Den så kallade gini-koefficienten anger graden av inkomstspridning mellan 0 (=ingen 

inkomstspridning) och 1 (=maximal inkomstspridning). Sveriges gini-koefficient har 

ökat från 0,21 år 1993 till 0,24 år 2010, jämfört med 0,30 i EU-15 år 2010. Det är svårt 

att objektivt definiera vad ”rätt” nivå av inkomstspridning är, men det är värt att notera 

att spridningen ökat sedan 1993. En mer tydlig oro är att långtidsarbetslösheten – med 

tydligt negativa sociala konsekvenser – ända sedan 2001 har pendlat på nivåer mellan 

70 000 och 130 000 individer. 

* * * 

I de tre kommande kapitlen beskriver vi i mer detalj utvecklingen i den offentliga sektorn, 

den internationella sektorn respektive och den lokala tjänstesektorn. 

33


Med ca 1 000 miljarder kronor i totala konsumtions- och investeringsutgifter (31 procent 

relativt BNP) och nära en tredjedel av alla landets sysselsatta utgör den offentliga 

sektorn en stor del av den svenska ekonomin 23 . I sektorn utförs dagligen många mycket 

viktiga tjänster. Utgifterna exklusive transfereringar har sedan mitten av 1990-talet varit 

i stort sett oförändrade relativt BNP. Tack vare saneringsarbetet under 1990-talet och 

en disciplinerad budgetprocess har Sverige idag starka offentliga finanser, och i många 

internationella jämförelser framstår den svenska offentliga sektorn i god dager med 

hög kvalitet och effektivitet. Trots detta finns ett antal utmaningar framöver. En åldrande 

befolkning och ökande krav på välfärdstjänster leder till ett tryck på de offentliga 

finanserna. Samtidigt har produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor varit svag, och det 

krävs därmed stora förbättringar för att möta de ökande behoven. 

Den offentliga sektorn har stora möjligheter till produktivitetsförbättringar (både 

avseende kvalitet och kostnadseffektivitet). Flera myndigheter (exempelvis 

Migrationsverket och Skatteverket) har visat att det är möjligt att lyfta produktiviteten 

25-30 procent på relativt kort tid, och det är viktigt att alla delar av den offentliga sektorn 

nu får möjlighet att göra detsamma. Ambitionen vad gäller produktivitet kommer givetvis 

att ta sig olika uttryck i olika delar av den offentliga sektorn beroende på startpunkt 

och hur vi som samhälle väljer att prioritera. Sannolikt är att fokus inom hälso- och 

sjukvården bör vara ökad kvalitet och att hantera ökad efterfrågan, fokus inom skolan 

bör vara ökad kvalitet, medan fokus inom allmän offentlig förvaltning bör vara att leverera 

dagens tjänster till lägre kostnad. 

Nedan beskrivs i mer detalj hur produktivitetsförbättringar kan åstadkommas, samt 

exemplifieras mer konkret inom två viktiga områden: utbildning samt hälso- och sjukvård. 

Stor svensk offentlig sektor med nära oförändrade konsumtions- och 

investeringsutgifter relativt BNP sedan 1990-talskrisen 

Den stora offentliga sektorn har länge varit en viktig del av det svenska samhället och 

präglat den internationella uppfattningen av Sverige som land. Utbyggnaden av den 

svenska offentliga sektorn skedde till stor del under efterkrigstiden. Mellan 1950 och 1980 

ökade sektorns konsumtions- och investeringsutgifter från 15 till 33 procent relativt BNP, 

och de totala offentliga utgifterna gick från 25 procent till 59 procent 24 (bild 14). År 1960 

låg Sveriges totala offentliga utgifter relativt BNP nära genomsnittet i OECD, medan de i 

början av 1980-talet var nästan 20 procentenheter högre. 

Den ekonomiska krisen i Sverige i början på 1990-talet fick stora återverkningar 

på den offentliga sektorn. Totala utgifterna sänktes från 69 procent relativt BNP 

år 1993 till 54 procent år 2000. Förändringen berodde framförallt på minskade 

23 Utöver detta finns huvudsakligen också utgifter för transfereringar (ca 20 procent relativt 

BNP). Transfereringarna är en grundsten i den svenska fördelningspolitiken och beror 

helt på politiska beslut. I den fortsatta diskussionen fokuserar vi på konsumtions- och 

investeringsutgifterna, eftersom det är de som utgör själva verksamheten i den offentliga 

sektorn (och där det är meningsfullt att tala om produktivitet och arbetstillfällen). 

24 Konsumtionsutgifter, investeringsutgifter, transfereringar, ränteutgifter och övrigt (till 

exempel lagerinvesteringar och anskaffning av mark). Mätt enligt SCB:s definitioner som 

resulterar i något lägre totala utgifter än enligt OECD:s definitioner. 

35

36 

transfereringar (11 procentenheter relativt BNP från sänkningar av pensioner, 

arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring) samt på att bankstöden kunde tas bort 25 . 

Därefter har konsumtions- och investeringsutgifterna legat på en relativt stabil andel 

relativt BNP (runt 30 procent). Under perioden 1993-2009 ökade kostnaderna relativt 

BNP för främst hälso- och sjukvård (0,8 procentenheter), allmän offentlig förvaltning 

(0,4 procentenheter), och transporter (0,4 procentenheter). Samtidigt minskade 

kostnaderna relativt BNP för främst försvaret (-1,4 procentenheter), fritidsverksamhet, 

kultur och religion (-0,6 procentenheter), och socialt skydd (-0,5 procentenheter). 

Kostnaderna för utbildning var under perioden i stort sett oförändrad relativt BNP. 

Idag är cirka 29 procent av alla sysselsatta verksamma i den offentliga sektorn (det vill 

säga cirka 1,25 miljoner personer). Den största utgiftsposten är transfereringar – cirka 

4 av 10 skattekronor går hit. Därefter kommer hälso- och sjukvård (vård och omsorg), 

utbildning, samt allmän offentlig förvaltning, vilka var och en står för 13-14 procent av 

utgifterna. Infrastruktur, bygg och näringslivsfrågor står för ca 10 procent, och polis/ 

försvar/rättsväsende för cirka 4 procent (bild 15). Jämför man Sverige med EU kan det 

noteras att de 13 procent av varje skattekrona som i Sverige går till hälso- och sjukvård 

samt de 13 procent som går till utbildning är i linje med genomsnittet i EU27. 

Bild 14 

Historisk utveckling av offentliga sektorns inkomster och utgifter 

Storlek relativt BNP, procent 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1950 55 60 65 70 75 80 

1 Räntor, lagerinvesteringar, och anskaffning minus avyttring av mark m.m. 

KÄLLA: OECD Economic Outlook no. 89; SCB 

Offentliga sektorns 

transfereringar och övrigt 1 


investeringar 


konsumtion 

2000 

25 Bankstöden utgick till Gota Bank, Nordbanken, Föreningsbanken och Sparbanken och 

uppgick till cirka 70 miljarder kronor. En relativt stor andel av detta stöd återgick senare 

till statskassan i och med försäljningen av framförallt fastighetstillgångar i Securum, ett 

speciellt bolag staten hade bildat för att ta hand om de mest riskfyllda krediterna och 

aktierna man tagit över från bankerna 

85 

90 

95 


totala utgifter 


totala inkomster 

05 

Överskott 

Underskott 

2010

Sverige har därmed fortfarande en av världens största offentliga sektorer, både om man 

mäter utgifterna relativt BNP (31 procent konsumtions- och investeringsutgifter relativt 

BNP) eller andelen som arbetar i den offentliga sektorn (29 procent av arbetskraften). 

Denna storlek gör att det är ännu viktigare i Sverige än i de flesta andra länder att 

den offentliga sektorn fungerar på ett effektivt sätt och att den bidrar positivt till 

produktivitetstillväxten. 

Bild 15 

Offentliga sektorns inkomster och utgifter 

Procent 

31 

26 

16 

Inkomst- Moms Sociala Övrigt Övriga Inkomstskatt 

och avgifter produkskatt hushåll punktions 

företag 

skatterskatter 

11 

10 


totala inkomster 2010 

7 

100% = 

1 687 miljarder 

100 

NOT: Investeringsutgifter är endast fördelade på statlig sektor och övrigt. För att uppskatta fördelningen inom landsting och kommuner har samma 

fördelning som för konsumtionsutgifterna använts 

1 Allmän förvaltning (verkställande och lagstiftande organ, allmän personalförvaltning, etcetera), brandförsvar, övergripande handels-, näringslivs- och 

arbetsmarknadsfrågor, samt miljöskydd, alla utförda av kommuner och landsting 2 Till exempel tillhandahållande av socialt skydd vid sjukdom och 

funktionshinder och administration eller drift av sådant skydd, äldreomsorg, barnomsorg, etcetera 

KÄLLA: SCB 

Produktivitetsökningar är nödvändiga och möjliga 

0 

40 

60 

UnderTransfeKonskottreringarsumtion och och 

övrigt investeringar 


totala utgifter 2010 

100% = 

997 miljarder 

Kraven på den offentliga sektorn ökar. En åldrande befolkning leder till en ökande 

försörjningsbörda. Då de offentliga inkomsterna består till nära hälften av inkomstskatt 

från hushållen och sociala avgifter är de mycket känsliga för andelen av befolkningen 

som arbetar. Under de kommande 20 åren åldras den svenska befolkningen. Detta 

innebär att den så kallade försörjningskvoten (antalet personer utanför yrkesaktiv 

ålder dividerat med antalet personer i yrkesaktiv ålder, det vill säga 20-64 år) kommer 

att öka från 0,71 till 0,83 mellan år 2010 och 2030, efter att ha varit relativt konstant 

de senaste 50 åren. Än mer intressant är att titta på den effektiva försörjningskvoten, 

vilken definieras som antalet personer utan förvärvsarbete dividerat med antalet 

personer i förvärvsarbete 26 . Med antagande om oförändrade arbetsmönster och stabil 

arbetslöshet förväntas den effektiva försörjningskvoten stiga från 1,32 till 1,49 mellan 

26 Justerat med arbetstimmar (heltids- och deltidstjänst) för att beskriva årsarbeten. 

Förväntade antal arbetade timmar för olika åldersgrupper beräknas baserat på antagandet 

att grupperna kommer att fortsatt arbeta lika mycket som idag 

100 

47 

24 

29 

7 

10 

3 

Övrigt Fritid, Trans- 

kultur porter 

och 

religion 

1 Övrig 

Försvar Socialt 

stats- 

skydd 

förvaltning 

2 

Konsumtion 

och 

investeringar 

Utbildning 

Andel av konsumtions- och investeringsutgifter 2009 

9 

4 

19 

22 

Kommun 

Landsting 

Stat 

24 

Hälsoochsjukvård 

37

38 

år 2010 och 2030. Det betyder att det för varje heltidsarbetande person kommer att 

finnas en och en halv person som inte förvärvsarbetar. Därtill kommer att förväntningar 

på kvalitet och omfattning av välfärdstjänster ökar när levnadsstandarden stiger 27 . Detta 

gäller exempelvis inom hälso- och sjukvården där det finns ett samband över tid mellan 

ökade inkomster och den andel av BNP som läggs på sjukvård. Dessutom innebär den 

tekniska utvecklingen att fler och i vissa fall dyrare tjänster blir tillgängliga (till exempel 

kan fler sjukdomar botas eller behandlas, ofta med dyra läkemedel eller tekniker). Det 

finns också en underliggande tendens till snabbare kostnadsökningar i den offentliga 

sektorn än i ekonomin som helhet eftersom den offentliga sektorn är personalintensiv 28 . 

De ökade kraven innebär att man antingen måste öka finansieringen eller öka 

produktiviteten. Tidigare uppskattningar från till exempel Sveriges Kommuner och 

Landsting (SKL) har visat att om kraven ska mötas finansieringsvägen kan kommun- 

och landstingsskatten behöva höjas med nära hälften (vilket motsvarar en ökning från 

dagens nivå på cirka 30 procent till cirka 50 procent) de närmaste 20-30 åren 29 . En 

sådan höjning är sannolikt vare sig möjlig eller önskvärd, varför produktivitetsökningar 

är nödvändiga för att kunna upprätthålla och öka både kvaliteten och tillgängligheten för 

välfärdstjänsterna. 

Historiskt har dock produktiviteten i den offentliga sektorn utvecklats långsamt 

(även om det finns betydande mättekniska problem 30 ). Till exempel genomförde 

Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi på 1990-talet en studie som visade en 

årlig produktivitetsminskning (baserat på antal utförda prestationer i förhållande till 

resursåtgången) under fem av de sex femårsperioder som inföll mellan 1960 och 1990. 

För närvarande arbetar Statistiska centralbyrån med att utveckla mätningarna av 

produktivitet i den offentliga sektorn. Man har börjat mäta antalet utförda prestationer 

(på en mer detaljerad nivå) och relaterar detta till antalet arbetade timmar. De initiala 

resultaten tyder på en sjunkande produktivitet inom individuella tjänster med ~0,5 

procent per år under 2002-2008 (bild 16) 31 . Dock kvarstår mycket arbete för att få 

helt tillförlitliga siffror – till exempel behöver kvaliteten av de tjänster som utförs mätas 

på ett bättre och mer omfattande sätt för att kvalitetsökningar ska få rättvisande 

genomslag i statistiken. 

27 Se till exempel Huvudbetänkandet i “Långtidsutredningen 2008”, kapitel 7 

28 Fenomenet kallas ”Baumols sjuka” uppkallat efter den amerikanske ekonomen 

William J. Baumol 

29 “Framtidens utmaning – Välfärdens långsiktiga finansiering”, SKL (2010) 

30 Produktiviteten i offentlig sektor har inte mätts historiskt nationalräkenskaperna, bland 

annat för att det på grund av avsaknad av en prissättningsmekanism är svårt att mäta 

kvantitet och kvalitet i de olika tjänster som produceras, då de ej prissätts. Istället används 

kostnaden (i form av utbetalda löner och sociala avgifter med tillägg för kapitalförslitning) 

som ersättning för förädlingsvärdet. Produktivitetstillväxten definieras som ökningen i 

förädlingsvärde (kostnader) dividerat med ökningen i sysselsättning. Då förädlingsvärdet i 

en stor del av den offentliga sektorns verksamhet fastprisberäknas med hjälp av arbetade 

timmar blev produktivitetstillväxten definitionsmässigt nära noll. 

31 Tjänster som har en tydlig mottagare och som framförallt produceras inom sektorerna 

hälso- och sjukvård, kultur och fritid, utbildning och socialt skydd. Dessa sektorer utgjorde 

år 2009 cirka två tredjedelar av den offentliga sektorns konsumtion och investeringar. 

Resterande tredjedel producerar framförallt kollektiva tjänster som alla drar nytta av, såsom 

brandförsvar och samhällsplanering.

Bild 16 

Svårt att mäta produktiviteten i offentlig sektor, men de försök 

som gjorts visar svag utveckling 

Årlig produktivitetsutveckling i offentlig sektor 1 

Procent 

1960-65 1965-70 1970-75 1975-80 1980-85 

0 

1985-90 

-3,7 

-4,3 

-1,1 

-1,6 

-1,1 

Sektor 

% av offentlig 

sektor 2010 2 

Kultur och fritid (2%) 

Utbildning (23%) 

Socialt skydd (24%) 3 

Hälso- och 

sjukvård (21%) 

Årlig produktivitetsutveckling 4 

2002-2008, % 

1 ~2/3 av den offentliga sektorn är inkluderad och måttet jämför utvecklingen av prestationer multiplicerat med ett fast pris per prestation mot 

utvecklingen av reala kostnader 

2 Från produktionssidan, år 2010 

2 Mätt som ökningen i förädlingsvärde/ökning i antal timmar (ökningar i förädlingsvärdet är mätt som volymökningar av ett antal indikatorer) 

3 Till exempel barnomsorg, äldreomsorg, omsorg om funktionshindrade, och administration av olika förmånssystem, till exempel pensioner och bidrag 

4 Kvalitetsindexjustering: Hälso- och sjukvård – nej; Kultur och fritid – Liten; Utbildning – Liten; Socialt skydd – Nej 

KÄLLA: Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi; Förutsättningar för en samlad och systematisk uppföljning av kvalitet, produktivitet och 

effektivitet i offentlig sektor, Statskontoret, 2011; SCB 

Flera exempel från olika områden inom den offentliga sektorn i Sverige och i 

utlandet visar dock att det är möjligt att åstadkomma omfattande kvalitets- och 

produktivitetsförbättringar på relativt kort tid (se faktaruta). I många fall kommer 

de båda effekterna hand i hand; arbete mot tydliga kvalitetsmål resulterar i 

produktivitetsförbättringar och vice versa. 

-1,7 

-0,5 

0,2 

0,3 

39

40 

Faktaruta: Exempel på produktivitetsökningar i offentlig sektor 

Migrationsverket genomförde ett förändringsprogram som halverade ledtiderna 

och ökade produktiviteten med 4 procent per år. Migrationsverket handhar frågor 

som ansökan om asyl och medborgarskap och utbetalning av statlig ersättning 

till kommuner och landsting för personer som fått uppehållstillstånd. Under 1980- 

och 1990-talen hade Migrationsverket problem på grund av stora variationer i 

antal asylansökningar (från som lägst omkring 6 000 till som mest omkring 84 

000 per år) beroende på var och när oroshärdar uppstod i världen. Samtidigt var 

handläggningstiderna i asylsökningsprocessen långa. Under 1993 till 2010 var 

genomsnittet oftast runt 230 dagar med en topp på 402 dagar under år 1997. 

Regeringen (huvudmannen) angav 2004 ett tydligare mål som satte press på 

verksamheten. I regleringsbrevet år 2004 sattes målet att ”öppna ärenden som 

inte avgjorts i första instans får inte vara äldre än 6 månader”. Migrationsverket 

satte samma år det interna målet att 60 procent av de öppna ärendena (det 

vill säga ärenden under behandling) skulle ha en ledtid på högst sex månader, 

vilket Riksrevisionen senare menade var en skillnad mot regleringsbrevet. De 

långa handläggningstiderna kvarstod dock, och från år 2001 var genomsnittet 

varje år över 200 dagar fram till år 2007. I slutet av 2007 tog Migrationsverket 

fasta på situationen och bestämde sig för att effektivisera utförandet. 

Man sjösatte ett ambitiöst förbättringsprogram för att ta itu med de långa 

handläggningstiderna. Inspirerade av principerna från ”Lean manufacturing” 

genomförde Migrationsverket 2008 projektet ”Kortare väntan” som startade 

med asylsökningsprocessen och sedan har rullats ut över hela organisationen. 

Två huvudteman i Lean som Migrationsverket fokuserade på var att hitta ett 

strukturerat sätt att ständigt genomföra förbättringar, och att låta allt arbete utgå 

från kundens behov och den process vederbörande upplever när ärendet blir 

behandlat. 

Kontinuerliga förbättringar åstadkoms bland annat genom att införa mer 

ändamålsenliga arbetslag, strukturerade morgonmöten med genomgång och 

diskussion av varje medarbetares uppgifter för dagen, fokus på coachning 

samt veckovisa strukturerade problemlösningsmöten. 

Kundens upplevelse sattes i fokus genom att man införde ett arbetssätt som 

på ett strukturerat sätt fångar upp de utvecklingsområden och idéer som 

identifierats av den personal som möter kunden, möjliggör problemlösning om 

hur förbättringar kan ske och sprider dessa förbättringar i organisationen. 

Vidare togs ett omfattande grepp kring det operationella utförandet genom att 

sätta in den mest kvalificerade personalen tidigt i processen. 

Som ett resultat halverades ledtiderna från 267 dagar år 2008 till 130 dagar år 

2010. Samtidigt ökade produktiviteten (mätt i antal behandlade asylsökningar 

per anställd) med 4 procent per år (Figur 1). Utgiften per boendedygn är enligt 

Migrationsverkets årsredovisning cirka 355 kronor och med antagandet att det 

genomsnittliga antalet asylsökanden kommer att vara nära genomsnittet de 

senaste fem åren (28 000 per år) skulle ledtidsminskningen ge en årlig besparing

på över en miljard kronor. Denna kostnadsbesparing har inte minskat kvaliteten 

i processen, utan snarare tvärtom: till exempel har andel överklaganden som får 

bifall i Migrationsdomstolen minskat. 

Figur 1 

Migrationsverket: 50% kortare ledtider och 8% 

ökad produktivitet på 2 år 

Genomsnittlig behandlingstid per asylärende 

Dagar 

267 

2008 

203 

2009 

KÄLLA: Migrationsverkets årsrapport 2010 

130 

2010 

-51% 

Asylärenden per heltidsanställd och år 

+4% per år 

Ledtidssänkningar hos Polisen genom Lean. Polisen har också lyckats 

åstadkomma omfattande ledtidsminskningar inom flera verksamheter, till 

exempel inom Gränspolisen i Skåne. Om en asylsökande får avslag på sin 

ansökan ska vederbörande återvända till sitt hemland. Om inte personen 

återvänder självmant tar Gränspolisen över ansvaret för återvändandet. 

Man har länge haft problem med långa ledtider, vilket innebär både en högre 

kostnad och en lägre kvalitet för individen i form av ovisshet för den asylsökande 

samt i många fall större problem med återetablering ju längre man har varit 

borta. På liknande sätt som i fallet med Migrationsverket krävde regeringen 

i regleringsbrevet år 2011 att Polisen, Migrationsverket och Kriminalvården 

tillsammans skulle arbeta för en effektivare process. Gränspolisen i Skåne 

valdes ut för att genomföra ett pilotprojekt som byggde på principerna bakom 

Lean. I grunden fokuserade Gränspolisen, precis som Migrationsverket, på 

att sträva efter kontinuerliga förbättringar och att sätta ”kundkontakten” i 

fokus. Viktiga komponenter inkluderade att segmentera och standardisera 

arbetet samt att arbeta i väldefinierade arbetslag. Segmenteringen innebar att 

arbetet delades upp i två typer av ärenden baserat bland annat på hur mycket 

information som är känd om personen, vilket möjliggjorde för specialiserade 

arbetslag att utveckla standardiserade arbetssätt och därmed bli mer effektiva 

på sin respektive typ av ärenden. Arbetslagen leddes av teamledare och dagliga 

möten infördes för att diskutera nästa steg, prioriteringar och gemensam 

problemlösning. Sammantaget innebar åtgärderna att det nu är möjligt att 

identifiera utvecklingsområden för kontinuerliga förbättringar på ett effektivt 

sätt via medarbetare som i sitt arbete kommer närmast de personer som ska 

avvisas. Till följd av förbättringsarbetet sänktes ledtiderna i utvisningsprocessen 

med 20-60 procent medan produktiviteten ökade med 25 procent år 2011 

jämfört med 2009-2010. 

59 

2008 

57 

2009 

64 

2010 

+8% 

41

42 

Huvudmän och verksamheter bör gemensamt skapa mekanismer 

som leder till förbättringar 

Flera exempel visar att det är möjligt att realisera stora förbättringar i den offentliga 

sektorn. De flesta organisationer i den offentliga sektorn arbetar dessutom ständigt med 

att förbättra sig. Ändå visar tillgängliga siffror att produktivitetsökningar inte sker på bred 

front. Vad är det då som hindrar utvecklingen? 

En viktig orsak är brist på konkurrensliknande mekanismer. Företag i näringslivet utsätts 

kontinuerligt för ett prestationstryck på grund av konkurrens. I de flesta branscher 

råder väl fungerande konkurrens och ett företag som inte ständigt förbättrar sig (genom 

högre kvalitet, nya produkter, lägre kostnader) riskerar att slås ut och försvinna. I 

den privata tjänstesektorn blir summan av alla tjänsteföretags ansträngningar till en 

årlig produktivitetstillväxt på 1,4 procent per år 32 . McKinsey Global Institutes studier 

av produktivitet på sektornivå i mer än 20 länder (däribland Sverige) visar också att 

konkurrensnivån är den huvudsakliga drivkraften bakom produktivitetstillväxt 33 . I 

den offentliga sektorn finns inte samma externa prestationstryck som i det privata 

näringslivet, eftersom det inte i samma utsträckning finns en konkurrensmiljö. I 

stora delar av den offentliga sektorn är det vare sig möjligt eller önskvärt att införa 

konkurrens på samma sätt som i näringslivet. Med nuvarande forskningsläge ses inte 

heller en tydlig koppling mellan konkurrensutsättning i sig och produktivitetsökningar 

i offentlig sektor, vilket bland annat visades i en rapport från SNS om effekterna av 

konkurrens och privatiseringar i offentlig sektor 34 . En konkurrensutsättning som 

införs utan rätt struktur och uppföljning riskerar att motverka sitt syfte (till exempel om 

oligopolsituationer uppstår, eller om bristande tillgänglighet på information för kunden 

eller inlåsningseffekter gör att konkurrensen inte fungerar). Dock finns det möjlighet 

att införa andra mekanismer för att skapa ett starkare prestationstryck i den offentliga 

sektorn genom ett bättre samspel mellan huvudmän och verksamheter. 

Det finns två huvudsakliga roller inom den offentliga sektorn: huvudmän (riksdag och 

regering, kommunala förvaltare eller landsting) och verksamheter/utförare (statliga 

verk, enskilda sjukhus och skolor, etcetera). Huvudmännen ansvarar för att fördela 

finansiering och att definiera verksamheternas uppdrag och mål. Verksamheterna 

ansvarar sedan för att utföra de uppdrag de blivit tilldelade. Ett samspel mellan båda 

rollerna är centralt för att uppnå förbättringar. Huvudmännen och verksamheterna 

behöver först och främst sätta en gemensam agenda med tydlig prioritet att leverera 

mer och bättre tjänster för samma eller mindre resurser över hela den offentliga sektorn. 

Dessutom behöver huvudmännen göra en systematisk genomgång av alla stora delar av 

den offentliga sektorn och utveckla en robust plan för hur produktiviteten kan ökas inom 

varje område. Denna plan behöver vara mer ambitiös och gå längre än det ständiga 

förbättringsarbete som redan idag pågår i de flesta verksamheter. Förbättringsplanerna 

32 Affärsrelaterade och finansiella tjänster, parti- och detaljhandel, fastighetstjänster, transport 

och förvaring, byggindustri, post och telekommunikationer, energi och vatten, hotell och 

restauranger och övriga lokala tjänster som i den här rapporten sammanfattas under 

Lokala tjänster, 1993-2010. 

33 Se till exempel “Sveriges ekonomiska välstånd – utveckling, nuläge och prioriteringar inför 

framtiden”, McKinsey, 2006 

34 Exempelvis konstateras i SNS:s rapport ”Konkurrensens konsekvenser” att kunskapsläget 

idag är för dåligt för att avgöra om en ökad konkurrensutsättning har gett en vinst eller 

förlust (Laura Hartmann (red.), Konkurrensens konsekvenser – Vad händer med svensk 

välfärd?, SNS Förlag, 2011)

kommer att se olika ut för olika områden, eftersom utmaningarna och möjligheterna 

varierar. Därmed varierar även vägen till förbättring. 

Sist i detta kapitel beskriver vi i mer detalj hur produktiviteten i två av de största delarna 

av den offentliga sektorn – hälso- och sjukvård samt utbildning – kan ökas. 

För det första: Huvudmännen måste förbättra sin styrning av verksamheterna. 

Detta kan ske genom fyra verktyg: 

Tydligare mål och mätetal för varje verksamhet. I näringslivet finns ett enkelt mått på 

framgång: det företag som med vinst lyckas sälja sina produkter på en fri marknad 

är framgångsrikt 35 . I den offentliga sektorn saknas vanligtvis en sådan måttstock. 

Huvudmännen behöver därför skapa mått på framgång genom att sätta tydliga, 

relevanta och ambitiösa resultatmål i till exempel regleringsbreven. I tillägg bör 

huvudmännen mäta och följa upp tydliga prestationsmått för varje verksamhet 

samt koppla tydliga konsekvenser till både uppnådda och missade mål (till exempel 

genom att premiera produktivitetstillväxt) för att replikera det prestationstryck som 

uppstår på konkurrensutsatta marknader. Det är också viktigt att målen i tillräcklig 

utsträckning fokuserar på kvalitetsmått som går att mäta på ett robust sätt. Någon 

form av mål och mätetal finns naturligtvis i alla delar av den offentliga sektorn, men 

många delar saknar de riktigt skarpa tal som på ett sätt som är enkelt att förstå 

definierar vad verksamheten verkligen ska uppnå. I denna process måste också 

huvudmännen ha en god förståelse för verksamheten för att definiera effektiva och 

relevanta mål, och målen måste vara tillräckligt ambitiösa om de ska kunna leda 

till reella förbättringar. Detta betyder bland annat att målen inte ”blint” får utgå från 

föregående års resultat, utan ska sättas utefter den nivå som är möjlig. Ett exempel 

på det senare kan illustreras med Arbetsförmedlingen. I april 2012 publicerade 

Riksrevisionen en omfattande rapport om effektiviteten inom Arbetsförmedlingen. 

Efter en gedigen analys av produktionsmått i förhållande till insats antas att 84 av de 

184 kontor som ingått i analysen är fullt effektiva och inte kan öka produktionen utan 

att tillföras mer resurser. Argumentet för detta är att dessa kontor är de mest effektiva 

inom Arbetsförmedlingen idag. Detta argument är inte ovanligt, men det bidrar inte 

fullt ut till att skapa ett tillräckligt förbättringstryck. I en konkurrensutsatt verksamhet 

räcker det inte att förbättra de delar som är sämst internt, utan även de som är bäst 

måste ständigt bli bättre för att hela organisationen ska utvecklas. 

Ökad transparens runt resultat och produktivitet. För att ytterligare öka fokus på 

produktivitetsförbättringar inom den offentliga sektorn bör riksdag och regering 

öka transparensen genom att genomföra och publicera nationella jämförelser av 

hur effektivt kommuner och landsting hanterar sina största uppdrag (till exempel 

kunskapsnivå inom skolan och vårdkvalitet). Idag görs vissa jämförelser av 

kvalitetsnivå – till exempel Socialstyrelsens ”Öppna jämförelser” i samarbete 

med Sveriges Kommuner och Landsting – men mer heltäckande jämförelser 

med fokus även på effektivitet bör göras. Det är också i allmänhet svårt för 

35 Detta är något förenklat: naturligtvis gäller påståendet om och endast om företaget samtidigt 

följer tillämpliga lagar och regler, säkerställer uthållighet genom rätt nivå av investeringar och 

underhåll, samt inte på ett otillbörligt sätt exploaterar tillgångar som är ändliga 

43

44 

en enskild medborgare att få förståelig information om vilka verksamheter 

(vårdinrättningar, skolor, förskolor, etc) som åstadkommer bäst kvalitet, vilket 

skapar informationsasymmetri och lägre förändringstryck. Ytterligare ett exempel 

för att åstadkomma förbättringar och produktivitetsvinster kunde vara att 

jämföra produktiviteten i de bygg- och anläggningsuppdrag som den offentliga 

sektorn beställer. Den offentliga sektorn står för stora volymer i bygg- och 

anläggningssektorn (Trafikverket, SL, landstingen, kommunernas trafikkontor, etc), 

men övergripande produktivitetsjämförelser saknas. Trafikverket och Riksrevisionen 

arbetar intensivt tillsammans med att skapa bättre produktivitetsuppföljning inom 

infrastruktur (investeringar och underhåll) och många andra myndigheter och 

organisationer borde kunna dra nytta av de lärdomar som där uppkommer. 

Optimerad efterfrågestyrning. I stora delar av den offentliga sektorn saknas en 

prismekanism som naturligt begränsar efterfrågan. Till huvudmännens roll kommer 

därför att definiera ramar för efterfrågan. Detta kan ske via finansiella incitament (till 

exempel delbetalningar såsom patientavgifter, trängselskatt i trafiken eller differentierade 

banavgifter på järnvägen), ökad kostnadsmedvetenhet hos konsumenten (till exempel 

genom att tydligt ge information om vad den verkliga osubventionerade kostnaden 

är för tjänster som utnyttjas) eller via satsningar på åtgärder i förebyggande syfte (till 

exempel via blodsockerkontroll för diabetiker). Huvudmännen kan även definiera vilka 

tjänster som ska levereras av den offentliga sektorn och vilka som måste bekostas av 

konsumenten själv (till exempel genom att definiera vad som räknas som en sjukdom, 

antal karensdagar, etcetera). Hur man prioriterar inom detta område är naturligtvis ett 

politiskt val, men ökad transparens kring kostnader och konsekvenser av olika val skulle 

förbättra möjligheterna till optimering. 

Förbättrade konkurrensliknande mekanismer. I den offentliga sektorn saknas ofta 

en konsument som aktivt köper en tjänst och som därmed gör ett val mellan mer 

eller mindre effektiva lösningar. Detta kan leda dels till ineffektiva lösningar, dels till 

att medborgarperspektivet ibland inte är i fokus. Huvudmännen kan dock på olika 

skapa prestationstryck genom att införa konkurrensliknande mekanismer. Det är 

viktigt att påpeka att det inte finns något likhetstecken mellan konkurrensliknande 

mekanismer och privatisering. I vissa fall kan dessa mekanismer införas genom 

att dela upp leveransen i beställar- och utförarfunktioner (till exempel hälso- och 

sjukvårdsnämnderna som beställare och sjukhus som utförare inom sjukvården), 

i vissa fall kan det innebära att konsumenten får möjlighet att välja leverantör 

(till exempel valfriheten inom primärvården) och att finansiering följer med 

konsumentens val (till exempel skolpengen inom utbildningen). 

För det andra: Verksamheterna måste själva effektivisera utförandet genom 

tydliga långsiktiga mål och kontinuerliga förbättringsinitiativ. Detta kan ske 

genom tre övergripande verktyg: 

Bryt ned verksamhetens övergripande mål och mätetal till enskilda enheter och 

medarbetare. Verksamheterna måste själva tydligt föra vidare de prestationskrav som 

huvudmännen satt upp till alla enheter och medarbetare. Detta kan ske genom att 

formulera tydliga, relevanta och ambitiösa mål för individuella enheter och individer, 

mäta och följa upp tydliga prestationsmått, säkerställa transparens och tydlighet

kring resultaten samt koppla konsekvenser till uppfyllande av målen (till exempel 

befordringstakt, löneutveckling, formell uppskattning eller andra former av incitament). 

Strukturerade förbättringsprogram. Det förekommer att ledningen i offentliga 

verksamheter fokuserar övervägande på sin förvaltande roll, och därmed inte 

genomför tillräckligt ambitiös utveckling och förbättring av verksamheten. Ett 

ambitiöst och strukturerat förbättringsprogram innebär en stor utmaning för 

organisationen och är ofta mycket krävande för ledningen. Tillsammans med 

avsaknad av högt ställda mål från huvudmannen kan detta leda till fokus på 

förvaltning. Många verksamheter skulle kunna uppnå kraftiga förbättringar genom 

till exempel leanprogram, inköpsprogram eller kapitaloptimeringsprogram (med 

syfte att nå en optimal balans mellan IT- eller utrustningsinvesteringar å ena 

sidan och arbetskraftsinvesteringar å andra sidan). En naturlig del av sådana 

förbättringsprogram är att reducera den tid som läggs på kringaktiviteter och 

fokusera på att endast utföra för kunden värdeskapande aktiviteter. 

Förbättra organisationen av aktiviteter och resurser. Den offentliga sektorn är 

personalintensiv och det är därför särskilt viktigt hur verksamheterna organiserar 

sig och säkerställer att rätt kompetens används vid rätt tillfälle. Till exempel är 

det troligen inte effektivt att högkvalificerad personal såsom läkare eller rektorer 

lägger en stor del av sin arbetstid på administrativa uppgifter. Genom att balansera 

skalfördelar mot de nackdelar som stordrift kan ha (till exempel resursfördelen 

av att ha många elever i en klass mot nackdelen av mindre kontakt med varje 

elev) samt finna rätt nivå av segmentering, kan verksamheterna åstadkomma en 

effektiv organisation. Verksamheterna behöver även fokusera på att attrahera rätt 

kompetens, använda lägsta effektiva kompetensnivå för rätt uppgift samt säkra 

kontinuerlig kompetensutveckling av de anställda. 

För det tredje: Förbättra den offentliga upphandlingen i hela den offentliga sektorn. 

Förbättrad upphandling av externa leverantörer. I de fall där externa parter är 

inblandade måste även huvudmännen förbättra och professionalisera sitt inköps- 

och upphandlingsförfarande. Den offentliga sektorns inköp av insatsvaror och 

upphandling av tjänster uppgår till cirka 500 miljarder kronor årligen. Erfarenhet från 

inköpsprojekt inom den offentliga sektorn visar att det finns stor besparingspotential 

genom effektiva inköp med avseende på kvalitet, fokus och pris. Trots många 

enskilda exempel på förbättrade inköpsrutiner verkar den offentliga sektorn i Sverige 

som helhet fortfarande ha arbetat med detta i begränsad utsträckning. Även i den 

pågående utredningen om offentlig upphandling har många brister identifierats 36 . 

I sitt delbetänkande ”På jakt efter den goda affären – analys och erfarenheter av 

den offentliga upphandlingen” identifierar utredaren ett antal brister som hindrar 

goda affärer: en krånglig tillämpning av ett många gånger stelbent regelverk, för 

låg kompetens kring upphandling och inköp, osäkerhet om utrymmet för att ta 

andra hänsyn än rent prismässiga, dålig uppföljning av kontrakt, samt ökande antal 

överprövningar. 

36 Upphandlingsutredningen, ledd av den särskilde utredaren Anders Wijkman 

45

46 

För att effektivisera inköpen är det viktigt att säkerställa en tillräckligt hög 

kompetensnivå i inköpsfunktionen och att den har högt fokus inom organisationen. 

Inköpsprocessen måste också skapa förutsättningar för innovation bland 

leverantörerna. Utmaningen ökar på grund av den extra komplexitet som kommer 

från regelverken kring offentlig upphandling. Det är också mycket viktigt att objektiva 

kriterier för kvalitet kan användas där så är önskvärt. Det finns alltför många exempel 

på där upphandlingar blir fokuserade på lägsta kostnad oavsett kvalitet, vilket inte 

minst den pågående debatten om äldrevården visat. Som exempel inom sjukvården 

kan nämnas den nyligen avslutade upphandlingen av driften av S:t Görans sjukhus. 

Enligt uppgifter i SvD (2012-03-27) var priset till 95 procent styrande för att få avtalet 

medan högsta kvalitet bara värderades till 5 procent. Detta kan jämföras med 

upphandlingen av geriatriken vid Dalens sjukhus år 2008 där upphandlaren angav ett 

fast pris och lät anbudsgivarna konkurrera helt och hållet med kvalitet. Det är inte svårt 

att se hur så olika sätt att bedriva upphandling i förlängningen kan leda till olika resultat. 

Upphandlingsutredningen pekar också på många av dessa områden och 

beskriver även vikten av ökad uppföljning och kontroll av kontrakt, behovet av 

färre detaljstyrande och fler funktionsinriktade upphandlingar, samt tendensen att 

försöka minimera överprövanden genom att välja ”säkra” alternativ för utvärdering, 

dvs omfattande kravspecifikationer och val av anbud med lägsta pris oavsett kvalitet 

eller möjlighet till innovationer och produktivitetsutveckling. 

Inför ett nationellt kompetenscentrum för offentlig upphandling. Genom att samla 

ledande kompetens på offentlig upphandling i ett kompetenscentrum som kan 

stötta kommuner, landsting och myndigheter i deras upphandlingsverksamhet 

kan kvaliteten höjas. Centrat skulle kunna hjälpa verksamheterna i enskilda 

komplicerade upphandlingar, men framförallt arbeta med metodutveckling och 

spridande av framgångsrika arbetsmetoder till hela den offentliga sektorn. 

För det fjärde: Konsolidering av Sveriges offentliga förvaltningsstruktur eller 

djupare samarbete mellan verksamheter för att möjliggöra större effektivitet och 

kompetens inom viktiga områden 

Konsolidera förvaltningsstrukturen. Det finns idag i Sverige 290 kommuner, 21 

länsstyrelser och 20 landsting. Därtill har 3 landsting och 1 kommun ett utökat 

regionalt uppdrag som regioner, det finns samarbetsformer inom ett 90-tal 

kommunalförbund, 6 sjukvårdsregioner, etcetera. Flera problem uppstår i dessa 

strukturer. Kommunala eller regionala funktioner får ofta en för liten skala, vilket 

både hämmar innovation, förbättringsarbete och rationaliseringar. Många 

kommuner är så små att det är svårt att upprätthålla ledande kompetens på alla 

de olika delar som kommunadministrationen behöver. Resultatet blir att servicen 

till kommunens invånare blir mindre effektiv än den skulle kunna vara. Det är till 

exempel inte rimligt att tro att alla 290 kommuner kan ha ledande inköpskompetens 

som möjliggör att alla kommunens inköp sker på ett resursoptimerande sätt. 

Resultatet är alltför ofta upphandlingar som bara ser till pris, och som därmed 

riskerar att leda till kvalitetsproblem eller senare fördyringar (då livscykelkostnaden 

för materialet eller tjänsten ofta inte avgörs av inköpspriset). Dessutom uppstår 

extraarbete och komplikationer när gränserna mellan de olika kommunala och

egionala strukturerna inte är fullt ut samordnade. Det pågår arbete för att förbättra 

situationen. Ett exempel är den utredning om den statliga regionala förvaltningen 

vars resultat ska presenteras i slutet av 2012. Syftet med utredningen är att ge 

förslag på hur den statliga regionala förvaltningens utformning kan bli tydligare, mer 

samordnad och ändamålsenlig. Dock berör utredningen inte kommunstrukturen, 

varför problemet med liten skala på detta område kvarstår. Det har också på 

grund av det lokala motstånd som uppstår visat sig vara svårt att implementera de 

tidigare rekommendationer om struktursammanslagningar som framkommit. En 

inspirationskälla för ambitionsnivå kan vara den danska kommunreformen som år 

2007 minskade antalet kommuner från 270 till 98 stycken, samtidigt som de 13 länen 

(amt) reducerades till fem regioner. Förändringen ledde till att medianstorleken på en 

dansk kommun ökade från 10 700 invånare till 43 000. Som jämförelse kan nämnas 

att medianstorleken på en kommun i Sverige ligger strax över 15 000 invånare. 

Öka samarbetet mellan olika verksamheter. Ett annat sätt att åstadkomma förbättrad 

effektivitet är samarbete mellan offentliga verksamheter. Ett exempel på detta är 

det statliga servicecenter som ska starta under sommaren 2012 och som mot 

en avgift ska erbjuda alla andra statliga myndigheter tjänster inom ekonomi- och 

personaladministration, till exempel löneutbetalningar och fakturahantering. Syftet 

är att erbjuda effektiva tjänster och sänka totalkostnaden även under nuvarande 

struktur. 

Möjlighet att väsentligt öka tillgången till välfärdstjänster 

Baserat på vad som visat sig vara möjligt i flera goda exempel inom den offentliga 

sektorn borde det vara möjligt att realisera en avsevärd ökning av produktiviteten i 

sektorn. Förbättringspotentialen varierar mellan olika områden och förändringsprogram 

tar olika lång tid. Med ovan beskrivna åtgärder bedömer vi det dock som realistiskt 

att i hela den offentliga sektorn nå ett extra produktivitetslyft på 25-30 procent inom 

en tioårsperiod, samtidigt som förmågan till kontinuerligt förbättringsarbete ökas så 

mycket att produktivitetsutvecklingen därefter går (åtminstone) i takt med den privata 

tjänstesektorn, det vill säga en ökning med 1,4 procent per år. 

En sådan produktivitetsökning skulle kunna ge en ökad tillgång på välfärdstjänster eller 

frigöra resurser motsvarande ~4-5 procent av BNP år 2030 (~140-170 miljarder kronor 

vid 2010 års nivåer). Det motsvarar ~4-5 gånger kostnaden för primärvården i Sverige 

och cirka dubbla kostnaden för alla grundskolor i Sverige. Om vi därtill antar att en 

sänkning av inköpskostnaderna med 5-10 procent i hela den offentliga sektorn skulle 

vara möjlig att uppnå fram till 2030 skulle det ge en besparing på ytterligare omkring 

20-40 miljarder kronor per år i 2010 års nivåer. Tillsammans skulle dessa förbättringar 

troligen kunna eliminera det signifikanta behov av skattehöjningar som SKL:s tidigare 

räkneexempel visat på, samtidigt som kvalitet och omfattning skulle kunna öka. 

För att närmare förstå hur den verktygslåda som har beskrivits ovan kan användas mer 

konkret har vi genomfört djupdykningar inom två av de största delarna av den offentliga 

sektorn: utbildning och hälso- och sjukvård. 

47

48 

Utbildning 

Utbildning är det näst största området inom offentlig sektor. Majoriteten av 

verksamheten, nära 85 procent, finansieras kommunalt (förskole-, grundskole- och 

gymnasieutbildning samt eftergymnasial utbildning utom högskola). Övriga 15 procent 

utförs i statens regi (högskoleutbildning). Sverige var först i världen med allmän 

skolgång och historiskt sett har den svenska arbetskraftens utbildningsnivå varit en 

konkurrensfördel för de svenska företagen. Utbildningssystemet är även fortsättningsvis 

centralt för att stärka Sveriges framtida konkurrenskraft. 

Sverige har dock fallit i internationella rankningar av kunskapsnivån i grundskolan som 

PISA och TIMSS under de senaste åren (bild 17) 37 . Detta beror delvis på att de svenska 

skolresultaten försämrats i absoluta termer under de senaste 10 åren, men än mer på att 

de svenska resultaten försämrats i relativa termer då flera andra länder genomgått stora 

förbättringar 38 . Samtidigt har resultatspridningen mellan skolor ökat 39 . Resultat kan 

naturligtvis mätas på många fler sätt än bara genom PISA och TIMMS och det kan finnas 

andra dimensioner där elevernas kunskap utvecklats i en bättre riktning. Detta till trots 

finns det anledning att genomföra förbättringar i den svenska skolan. 

Bild 17 

Sverige faller tillbaka i internationella jämförelser av 

grundskoleelevernas kunskaper 

TIMSS resultat 1 

1995 2003 

SGP 

JPN 

KOR 

SWE 

CZE 

NLD 

576 

563 

546 

543 

540 

HKG 536 

AUT 

BGR 

HUN 

COL 349 

ZAF 340 

564 

534 

527 

523 

RUS 523 

USA 516 

GBR 511 

AUS 510 

SCO 501 

NOR 498 

LVA 493 

NZL 487 

SVN 484 

ROU 472 

LTU 468 

CYP 460 

IRN 412 

SGP 586 

KOR 574 

TWN 3 568 

HKG 565 

EST3 JPN 558 

542 

GBR 538 

NLD 534 

BEL3 HUN 533 

531 

LVA 522 

USA 521 

RUS 520 

LTU 517 

AUS 

SVK3 SWE 

513 

513 

512 

MYS 509 

3 

NZL 507 

SCO 501 

ITL 3 499 

SVN 496 

ISR 3 492 

MDL 3 483 

SRB 3 477 

2007 

SGP 587 

KOR 575 

TWN 3 573 

HKG 566 

JPN 560 

KAZ 3 541 

LVA 540 

GBR 534 

RUS 533 

NLD 529 

DEU 3 526 

HUN 525 

USA 524 

DNK 3 520 

LTU 517 

AUT 516 

SVN 515 

AUS 514 

CZE 511 

SVK 3 511 

SWE 507 

ITL 3 504 

NZL 498 

SCO 494 

ARM 3 493 

JPN 543 

HKG 542 

KOR 541 

FIN 540 

CAN 532 

JPN 

NZL 531 

CAN 527 

AUS 530 

NZL 524 

UK 528 

AUS 519 

IRL 514 

NLD 519 

AUT 514 

SWE 513 

BEL 508 

FRA 507 

CHE 506 

ISL 506 

NOR 501 

CZE 500 

USA 499 

DNK 497 

LIE 491 

HUN 488 

GER 487 

ESP 487 

POL 477 

ITA 474 

4 

LIE 518 

CHE 517 

EST 514 

4 

SPG 

KOR 541 

529 

510 

4 HKG 546 

FIN 543 

543 

SVN 

IRL 497 

FRA 497 

USA 496 

HUN 496 

SWE 496 

4 BEL 515 

513 

GER 

BEL 509 

POL 501 

ISL 501 

NOR 500 

AUT 496 UK 500 

POL 495 DNK 499 

DNK 494 

499 

NOR 493 

HUN 492 

USA 490 

LVA 488 

SVK 487 

4 

NLD 525 

AUS 525 

NZL 522 

CHE 

SWE 510 

CZE 509 

IRL 508 

FRA 506 

ISL 501 

GER 499 

4 

PISA resultat 

FIN 545 

KOR 538 

HKG 533 

LIE 529 

JPN 527 

CAN 526 

2 

2000 2003 2009 

1 Genomsnittligt resultat i matematik och naturvetenskap; 2 Genomsnittligt resultat i matematik, läsförståelse och naturvetenskap; 

3 Ej inkluderat i 2005 års undersökning; 4 Ej inkluderat i 2000 års undersökning 

KÄLLA: Trends in International Mathematics and Science Study (TIMSS), Program for International Student Assessment (PISA) 

37 Programme for International Student Assessment (PISA) och Trends in International 

Mathematics and Science Study (TIMSS) 

38 En viss placeringsförsämring kommer även av att antalet länder som deltar i de 

internationella undersökningarna har ökat över tid 

39 Sverige har enligt PISA-undersökningarna under 2000-talet tappat sin position som ett av de 

länder med de mest likvärdiga skolsystemen och är numer inte mer än ett genomsnittsland när 

det gäller likvärdighetsaspekter. Till exempel var spridningen i läsförståelse 12 procent högre än 

spridningen än OECD:s genomsnitt i PISA-undersökningen 2009, vilket var första gången sedan 

PISA startade som Sverige hade en större spridning än genomsnittet i läsförståelse. (Se “Rustad 

att möta framtiden? PISA 2009 om 15-åringars läsförståelse och kunskaper i matematik och 

naturvetenskap”, Rapport 352, Skolverket (2010))

I McKinseys internationella studier av skolsystem har över 20 olika skolsystem och 

mer än 600 möjliga åtgärder analyserats, varvid har kunnat konstateras att stora 

förbättringar kan åstadkommas från alla resultatnivåer på relativt kort tid 40 . Till exempel 

har flera skolsystem som lyfts fram i studien förbättrat sig med så mycket som 0,5-0,75 

skolårsekvivalenter mellan 2000 och 2006 41 . Det borde därför vara möjligt även för 

Sverige att åstadkomma stora förbättringar. Studierna visar vidare att ökade resurser 

till skolan varken är en nödvändig eller tillräcklig lösning (bild 18). Den viktigaste faktorn 

för att förbättra ett skolsystem som befinner sig på Sveriges nivå är istället att höja 

kompetensen hos lärare och rektorer. Dessutom behöver transparensen kring skolors 

resultat ökas för att bli en starkare drivkraft för kvalitet. 

Även Finanspolitiska rådets rapport från 2011 identifierar utbildning som ett centralt 

område för konkurrenskraft och beskriver flera förslag för att förbättra utbildningen och 

lärarnas kompetens. 

Bild 18 

Utgifter avgör inte studieresultaten 

Genomsnittligt PISA-resultat, 2009 

560 

540 

520 

500 

480 

460 

440 

0 

0 

50 

individuell planering som gemensam) och undervisningsmetoden är till stor del en 

privat angelägenhet för den enskilda läraren. Genom mer samarbetsorienterade 

arbetssätt där undervisningsmetoder bestäms gemensamt, lärare observerar och 

ger återkoppling på varandras lektioner samt att nytillkomna lärare blir coachade 

av en mer erfaren mentor kan undervisningskvaliteten höjas. Lärare som visat 

sig duktiga på detta område kan också få ett större ansvar inom det. I exempelvis 

Singapore är vissa lärare på varje skola ansvariga för intern coachning och 

utveckling och undervisar mindre själva 42 . 

— Utveckla och sprid undervisningsmetoder baserat på resultatdata. Idag används 

resultatdata från prov och observationer främst för att bedöma elevers behov av 

ytterligare stöd. Än viktigare är dock att använda denna faktabas för att utvärdera vilka 

undervisningsmetoder som har effekt. Genom att analysera elevernas prestationer 

med detta mål kan bättre och mer anpassade undervisningsmetoder identifieras. Det 

är viktigt att ha ett strukturerat sätt att fånga upp dessa metoder, såväl lokalt på skolan 

som centralt hos huvudmannen, för att vidareutveckla och sprida dem inom och 

mellan skolor. För att sprida goda metoder mellan skolor har till exempel Storbritannien 

infört ett system med nationella coacher som i sin tur utbildar coacher på varje 

lågstadieskola i landet. I Sverige utforskas idag liknande system om än i en mycket 

mindre skala och Skolverket har fått i uppdrag att starta en satsning på coacher i 

utsatta områden. Även enskilda kommuner och Sveriges Kommuner och Landsting 

har, oberoende av detta, inlett program med lärarcoacher i vissa ämnen. 

— Återetablera rektorns roll som pedagogisk ledare och coach. För rektorer 

kommer detta att innebära att mer tid måste frigöras för den pedagogiska 

verksamheten, till exempel genom att reducera den tid som läggs på 

administrativt arbete och att delegera uppgifter som upphandling av 

tjänster till kommunerna. Den frigjorda tiden bör läggas på att leda och 

coacha lärarna i deras pedagogiska arbete och därigenom bidra till lärarnas 

kompetensutveckling. 

Rekrytera och utbilda lärare och rektorer med högre kompetens 

— Öka läraryrkets attraktivitet. Den viktigaste åtgärden för att höja kompetensen 

bland blivande lärare och rektorer i det svenska utbildningssystemet är att 

stärka yrkets attraktivitet och status och därigenom öka antalet sökande till 

lärarutbildningen. Det är dramatiska förändringar som krävs – för att Sverige 

ska ha samma urvalseffekt som exempelvis Finland krävs en ökning av antalet 

ansökningar till svenska lärarutbildningar med en faktor 3-5. Detta kan till 

exempel ske genom att skapa verktyg för lärare och skolledare att etablera en 

bättre arbetsmiljö, tydligare karriärvägar med transparenta kvalifikationskrav 

och lönesteg samt genom att riktat marknadsföra läraryrket 43 . I Sverige ligger ett 

förslag om att återinföra lektorstjänster för att höja yrkets status och tydliggöra 

karriärvägar. Erfarenheter från internationellt framgångsrika system, till exempel 

42 Coachning kan ta sig form i till exempel att lärare med liknande erfarenheter ger varandra 

återkoppling på tillämpning av metodiker de har utvecklat tillsammans, eller att mer erfarna 

lärare ger handledning till nytillkomna lärare, om klassrumsundervisning men även andra 

delar av arbetet, såsom planering 

43 Skolsystem med välutvecklade karriärvägar för lärare har tydliga och breda karriärsteg där 

till exempel fler än 30 procent befinner sig över det första steget

i Singapore, visar att mer differentierade karriärmöjligheter (lärarna har där tre 

olika utvecklingsspår: ett ledarskapsspår, ett ämnesexpertspår och ett ”master 

teacher”-spår där man bland annat handleder nytillkomna lärare) väsentligen 

kan öka lärarnas motivation. 

— Förbättra lärarutbildningen. Initiativ har tagits för att stärka lärarutbildningen. 

Detta är ett steg i rätt riktning, men än råder osäkerhet om huruvida de räcker för 

att lösa de kvalitetsproblem som präglat utbildningen under lång tid 44 . 

Kvalitetssäkra data för jämförelser av skolors resultat för att möjliggöra 

riktade och effektiva insatsprogram. Svensk skola har en hög grad av 

transparens när det gäller skolornas utbildningsresultat. Publiceringen av resultat 

från nationella prov och andra jämförelser bidrar till ett ökat prestationstryck. 

Samtidigt skapas från såväl huvudmän som föräldrar genom det svenska 

skolsystemet med skolpeng och fria skolval starka (fast oönskade) incitament för 

lärare att sätta höga betyg och rätta nationella prov generöst. Under de närmaste 

åren kommer nationella prov att införas i fler årskurser och ämnen. För att främja 

en rättvis bedömning och öka jämförbarheten i resultaten borde dock dessa prov 

rättas centralt. Skolinspektionens omrättning av nationella prov under hösten 2011 

visade att många prov rättats alldeles för generöst och betygsättningen därmed 

riskerar att inflateras 45 . Huvudmännen bör också initiera riktade insatsprogram 

för skolor med svaga resultat. I dessa program krävs en rad komponenter men en 

möjlighet är att i större utsträckning se över möjligheterna till generell förlängning av 

undervisningstiden. 

En högkvalitativ och likvärdig utbildning för alla är en viktig komponent för att säkerställa 

lika möjligheter för alla barn och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt i Sverige. 

Som diskuterats ovan finns det många möjligheter att förbättra den svenska skolan. Det 

är centralt att både huvudmän och enskilda skolor arbetar med de verktygslådor de har 

tillgängliga för att ta utbildningen till en ny högre nivå. 

44 “Uppföljande utvärdering av lärarutbildningen”, Rapport 2008:8 R, Högskoleverket 

45 Skolinspektionen: “Lika eller olika? Omrättning av nationella prov i grundskolan och 

gymnasieskolan” (2011). 

51

52 

Hälso- och sjukvård 

Sveriges hälso- och sjukvårdssystem är bland de mest framstående i den rika världen. 

Kostnaderna ökar mindre än genomsnittet för OECD-länderna och Sverige ligger bra 

till när det gäller viktiga parametrar som förväntad livslängd, spädbarnsdödlighet och 

överlevnad i bland annat cancer. Dock ses en svag produktivitetsutveckling samtidigt 

som befolkningen åldras och ställer högre krav. Detta ställer vården inför stora 

utmaningar. I detta kapitel presenteras fem möjliga sätt att öka produktiviteten inom 

hälso- och sjukvården 46 . 

Vård och omsorg – det vill säga hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen – utgör den 

största delen av den offentliga sektorn och motsvarar 13 procent av BNP. Ungefär tre 

fjärdedelar av detta utgörs av landstingens hälso- och sjukvård där den specialiserade 

somatiska vården svarar för mer än hälften av kostnaderna 47 . Den återstående 

fjärdedelen utgörs av äldreomsorg och vård av funktionshindrade som främst 

kommunerna ansvarar för. 

När man bedömer hur vården som helhet uppfyller sina mål måste man konstatera de 

fantastiska framsteg som gjorts. I dag är det möjligt att genomföra behandlingar och 

ingrepp som hade varit otänkbara för tidigare generationer. Tidigare dödliga sjukdomar 

kan i högre grad botas, och mycket lidande kan förhindras. Sveriges invånare har en 

mycket god hälsa sett ur ett internationellt perspektiv; till exempel har vi den fjärde 

lägsta spädbarnsdödligheten, den sjunde högsta förväntade livslängden och den fjärde 

högsta femårsöverlevnaden i bröstcancer i hela OECD. 

Förutom att svenskarnas livslängd och livskvalitet har ökat så har hälso- och 

sjukvårdssektorn förbättrat förutsättningarna för ekonomisk tillväxt 48 . Bättre hälsa 

medför fler dagar i arbete, större möjligheter att tillgodogöra sig utbildning och ökad 

chans att arbeta fram till pensionsåldern – och ibland längre. Vidare är hälso- och 

sjukvården en värdefull källa till kvalificerad arbetskraft och entreprenörskap, till 

exempel genom att personer med erfarenhet från vården väljer att arbeta inom andra 

sektorer. 

Som diskuterats ovan är det svårt att mäta produktivitet inom vård och offentlig sektor 

eftersom det inte finns något marknadspris som kvantitet och kvalitet kan ställas mot. 

Olika beräkningar ger dock likartade resultat och tyder på att vården har haft en svag 

produktivitetsutveckling under de senaste tio åren. Parallellt har dessutom efterfrågan 

på och utbudet av vård ökat, vilket har gett ökade totala kostnader. Utmaningar finns 

också i långa väntetider och olikheter i hälsa och vård mellan olika regioner och socioekonomiska 

grupper 49 . 

46 Delar av arbetet bakom dessa slutsatser utvecklade tillsammans mellan World Economic 

Forum och McKinsey & Company 2012 och publicerades i rapporten ”The financial 

sustainability of Healthsystems – A case for change”. 

47 Somatisk vård innebär vård av kroppsliga besvär i motsats till psykiatrisk vård. 

48 Svenskarnas förväntade livslängd har ökat från 77,6 till 81,5 år mellan 1990 och 2010. 

1960 var den 73 år (OECD). 

49 Sverige rankas trea från slutet i Europa; “Väntetid till behandling” i Euro Health Consumer 

Index 2009.

Ökande kostnader 

De totala utgifterna för hälso- och sjukvård i Sverige har ökat i högre takt än de samlade 

utgifterna i samhället – i likhet med övriga västvärlden. Kostnadsökningen har varit större 

än BNP-tillväxten – i medeltal cirka en procentenhet högre årligen under de senaste 

40 åren. Detta är lägre än för de flesta OECD-länder vilket till viss del förklaras av de 

kostnadsbesparingar som genomfördes under krisen på 1990-talet och framgångsrik 

kostnadskontroll av läkemedel, till exempel genom generika-substitution (bild 19). 

Bild 19 

Kostnaden för hälso- och sjukvård ökar snabbare än BNP 

12% 

8% 

4% 

0% 

Hälso- och sjukvårdens 1 kostnader relativt BNP 

1970 1980 1990 2000 2010 

1 Privat och offentlig sjukvård 

KÄLLA: OECD Hälsostatistik 

Genomsnittlig tillväxt utöver 

BNP-tillväxt 1970-2009 

Belgien 

Spanien 

USA 

Frankrike 

Norge 


Australien (1969-2008) 

Österrike 

Schweiz 

OECD-snitt 

Tyskland 

Japan (-2008) 

Nederländerna (1972-) 

Kanada 

Italien (1988-) 

Sverige 

2.7% 

2.6% 

2.3% 

2.0% 

2.0% 

2.0% 

1.9% 

1.9% 

1.9% 

1.9% 

1.7% 

1.7% 

1.5% 

1.3% 

1.3% 

1.0% 

Om den historiska kostnadsutvecklingen fortsätter kommer andelen av BNP som läggs på 

hälso- och sjukvård att vara 10,4 procent år 2040 50 . Socialdepartementet beräknar en andel 

på 11,2 procent 51 . Även kostnaden för omsorgen om äldre väntas utgöra en allt större del av 

BNP – enligt Socialstyrelsens beräkningar kommer den att öka med runt 1 procentenhet 

fram till 2040, från 3,2 procent till cirka 4,2 procent. Det skulle innebära att vårdens och 

omsorgens totala andel av BNP stiger från dagens 13 procent till 14,6-15,4 procent 52 . 

50 Detta är baserat på en historisk ”best-fit” regression på data 1970–2009. Detta är inte 

samma sak som en extrapolering av medelvärdet i årlig tillväxt då detta skulle ge en stor 

påverkan från start- och slutdata¬punkterna. Sveriges nuvarande värde runt 10 % är på 

den övre delen av de historiska fluktuationer som ses. En ren extrapolering med tillväxt 1% 

över BNP skulle ge en andel på ca 13%. 

51 ”Den ljusnande framtid är vård”, 2010. Innehåller flera scenarion; refererat scenario 

’Uppskjuten sjuklighet inklusive teknologi’. 

52 Undre delen av spannet om historisk extrapolering används, övre delen om 

Socialstyrelsens beräkningar används. 

53

54 

Kostnadsökningarna inom hälso- och sjukvården är multifaktoriella; som huvudorsaker 

ses ökad efterfrågan, orsakad både av ökad sjukdomsbörda och ökade förväntningar, 

ökade enhetskostnader genom nya behandlingsmöjligheter, samt en bristande 

produktivitetsutveckling orsakad bland annat av en suboptimal fördelning av resurser 

(bild 20). 

Bild 20 

Värdemedvetenhet 

begränsas av brist på pris- 

belönar inte alltid goda utfall 

signaler och incitament 

Betalningssystemen 

erbjuder få 

incitament för 

patienter att 

minska kostnader 

Maslows hierarki 

ökar efterfrågan då 

basala behov mötts Ohälsosam livstil 

Ökade förväntningar 

Ökad kapacitet 

driver efterfrågan 

Incitamentssystem gör förändringsprocessen långsam 

Suboptimal allokering av resurser 

Intressekonflikter 

driver kroniska 

undvikbara sjukdomar 

Ökad sjukdomsbörda 

EFTERFRÅGAN 

på hälso- och sjukvård 

TILLGÅNG 

på hälso- och sjukvård 

Bristande transparens 

kring utfall svårgör matchning 

av efterfrågan till mest 

kostnadseffektivt utbud 

Ökad enhetskostnad för vård 

Innovationsstrategier 

Den ökade efterfrågan beror primärt på fyra faktorer 53 . 

fokuserar på medicinska resultat, 

inte värde 

Äldre befolkning 

kommer utgöra 23% av 

Sveriges befolkning 2040 

Ökad överlevnad 

innebär fler år 

med vårdbehov 

Nya terapier 

ökar behandlingsalternativen 

men ökar enhetskostnaderna 

Befolkningen åldras. Mycket uppmärksamhet har ägnats den åldrande 

befolkningen och det är svårt att finna en sjukvårdsdebatt som inte tar upp frågan. 

Försörjningskvoten i Sverige – det vill säga antalet medborgare i icke arbetsför ålder 

per medborgare i arbetsför ålder – är som tidigare nämnts idag 0,71 54 . Redan 2030 

beräknas siffran ha ökat till 0,83. 

53 Detta ramverk tar sin utgångspunkt i rapporten ”The financial sustainability of 

Healthsystems – A case for change” som World Economic Forum och McKinsey & 

Company författade 2012. 

54 Detta mått anger hur många barn, unga och äldre som finns per 100 personer i 

yrkesverksam ålder (20-64 år).

Allt fler drabbas av livsstilssjukdomar. Även livsstilssjukdomarna har diskuterats flitigt 

de senaste åren. Sjukdomar som typ II-diabetes, högt blodtryck och stroke kan ofta 

förebyggas genom sund kosthållning, fysisk aktivitet, måttlig alkoholkonsumtion 

och undvikande av rökning. När Sverige som land blir rikare blir vi som invånare inte 

alltid mer hälsosamma, vilket bidrar till ökade kostnader för sjukvården. Den årliga 

vårdkostnaden för en person med övervikt är till exempel ungefär dubbelt så hög 

som för en person med normalvikt – och andelen kraftigt överviktiga svenskar har 

mer än fördubblats på trettio år 55 . 

Förväntningarna ökar. Det är inte bara individers underliggande behov som styr 

efterfrågan, utan även vad de förväntar sig av vården. Dessa förväntningar höjs i takt 

med ökat välstånd och yngre har idag högre krav på vården än äldre. 

Kostnadsmedvetandet är lågt. I svensk hälso- och sjukvård bär de flesta 

medborgare endast en liten del av de faktiska kostnaderna själva genom direkt egen 

finansiering 56 . En konsekvens är att våra förväntningar inte möts av en återhållande 

kraft genom att kostnaderna blir direkt kännbara. Inte heller synliggörs värdet tydligt 

av de tjänster som brukas. 

Vi ser också ökade enhetskostnader, delvis orsakat av att nya, dyrare, 

behandlingsmetoder finns tillgängliga. Detta är förstås positivt och kan minska 

mänskligt lidande och sjukdomsbörda. Dock ökar ofta kostnaderna, speciellt då 

farmakologiska och medicintekniska innovationer i hög utsträckning fokuserar på att 

förbättra medicinska resultat snarare än att sänka totalkostnaden för systemet. 

Som tredje förklaringsfaktor bakom kostnadsökningarna ses en svag 

produktivitetsutveckling, bland annat orsakat av suboptimal fördelning av resurser. 

Utvecklingen har hittills inte varit tillräcklig för att motverka de ökade kostnaderna. 

När ny sjukvårdskapacitet byggs upp ”kopierar” den ofta en historisk struktur och 

cementerar därmed ett omodernt sätt att leverera vård. Sjukvårdspersonal arbetar för 

patienternas bästa, men incitament som på systemnivå främjar högsta möjliga kvalitet 

och patientnytta krävs också. Idag ser vi få sjukvårdssystem som inför denna typ av 

incitamentsystem. Svårigheten ligger inte endast i utformning av nya modeller, utan 

också i att överkomma intressekonflikter hos dem som gynnas av dagens struktur och 

resursfördelningsmodell. 

55 “Fetma ett ekonomiskt samhällsproblem – kostnader och möjliga åtgärder för Sverige”, 

Ulf Persson och Knut Ödegaard, nr 1 2011 årgång 39. Andelen personer med BMI över 30 

var 5% 1981 och 11,2% 2010 (OECD). 

56 Den privata direkt finansierade delen av hälso- och sjukvård, genom patientavgifter och 

försäkringar står för cirka 18% av de totala sjukvårdskostnaderna (OECD). 

55

56 

Vägen framåt – ökad produktivitet 

Regioner och landsting har fyra grundläggande sätt att tackla framtida 

kostnadsökningar inom svensk sjukvård: 1) begränsa tillgången på vård, 2) förskjuta 

kostnadsansvaret, 3) öka finansieringen och 4) höja produktiviteten. Sverige kommer 

troligen att behöva agera inom alla dessa fyra områden. Dock är de första tre mer 

problematiska av olika skäl. De kan bland annat ge negativa fördelningspolitiska 

konsekvenser, drabba svagare grupper i samhället, minska övrig välfärd och/eller 

snedvrida konkurrens. Vi menar att den fjärde möjligheten, att höja produktiviteten, är 

den mest attraktiva i ett övergripande perspektiv. 

Att producera mer vård med samma eller mindre resurser och samtidigt förbättra 

de medicinska resultaten kommer att vara nödvändigt för att säkerställa 

sjukvårdssystemets ekonomiska stabilitet och en långsiktigt hållbar vård. Detta 

innebär inte att personal ska behöva arbeta snabbare, mer eller längre, utan att arbetet 

struktureras på ett mer effektivt sätt och med andra stödstrukturer. 

Sverige kan finansiera både ökad efterfrågan och samtidigt förbättra kvaliteten 

på vården genom att arbeta långsiktigt med produktivitetsfrågor. I ett projekt på 

Karolinska Universitetssjukhuset infördes till exempel ”snabbsalar”, som med lösningar 

framtagna av medarbetarna själva och utvärderade i en ”pilot” klarar dubbelt så 

många operationer med samma resurser (bild 21). En annan klinik införde ”drop-in” på 

öppenvården där man tidigare hade tidsbokning, och möjliggjorde genom detta både 

en effektivare verksamhet och nöjdare patienter. Det finns ett stort antal exempel på 

enkla och framgångsrika lösningar. Utmaningen ligger i att etablera liknande lösningar 

i större skala – från idé och resurssättning via genomförande till uppföljning och 

institutionalisering. 

Bild 21 

Förändringsarbete på Thoraxkliniken 

Strukturerat arbete med att finna kostnadsneutrala lösningar för att förbättra 

produktiviteten. Lösningar implementerade med stabila resultat. 

Bytestiderna 

har nästan 

halverats 

Tid till 

extubation 

har förkortats 

med upp 

till 73% 

Tidpunkten för 

transporter till 

avdelningen har 

tidigarelagts 

med över 2h 

KÄLLA: Karolinska universitetssjukhuset 

Tidigare 25 24 16 18 

55 

137 

Ny setup 

Knivtid 

slut 

14 

9 

Patient 

till THIVA 

5 

Sal 

städad 

Patient 

in på sal Sövning 

-49% 

Genomsnittligt antal minuter till extubation från att patient anländer till THIVA 

Tidigare 

9 

35 

Genomsnittligt klockslag för genomförd transport och rapportering till avdelningen 

70 

Ny setup 120 

Tidigare 

Ny setup 

-52% 

9:32 

2:05 

Knivtid 

börjar 

250 

11:37

Ökad produktivitet inom sjukvården kan ge stora effekter. Stockholm läns landsting 

beräknade i sin Långtidsutredning att en årlig produktivitetsökning på 1,3 procent 

skulle räcka för att landstinget skulle kunna bibehålla balansen i sin ekonomi fram till 

2030 57 . Sverige bör kunna uppnå större bestående årliga produktivitetsförbättringar; 

2-3 procent per år under de kommande 20 åren bör vara möjligt. 

I det övergripande avsnittet om offentlig sektor beskrivs hur både huvudmän och 

verksamheter har viktiga roller att spela och verktyg att tillgå för att öka produktiviteten. 

Applicerar man detta på hälso- och sjukvården utkristalliseras fem fokusområden för att 

åstadkomma en förbättrad produktivitet. 

1. Utveckla nya modeller för utförande av vård 

Sjukvården behöver nya modeller för att leverera effektiv vård. Fem åtgärdsområden är 

viktiga: 1) identifiera nya arbetssätt, 2) standardisera arbetssätt, 3) koncentrera vård, 4) 

skapa ersättningssystem som stödjer effektiv vård samt 5) upphandling. 

Nya arbetssätt – Framtida modeller för att leverera vård kommer att behöva ta i bruk en 

idag underutnyttjad resurs – patienten. Flera patientgrupper sköter redan idag en stor 

del av sin vård själva, till exempel diabetiker. Genom att kartlägga de olika aktiviteterna 

i vårdkedjorna och kritiskt granska behov, kostnader och patientsäkerhetsaspekter 

kan man flytta över delar av dagens vård till patienterna själva. Hur många behöver 

egentligen träffa en vårdgivare för att plocka bort ett stygn om allt ser bra ut? 

Specialistläkare kan bidra med sin kunskap till större grupper av patienter genom 

telemedicin och vårdprogram som sker utanför klinikens väggar. Tidbokning via internet 

borde vara en självklarhet, och ny teknik kan även göra det möjligt att ha kontakt med 

patienter i hemmet för att kontrollera till exempel blodsocker och blodtryck. Knutet till 

detta är behovet att ifrågasätta om vissa aktiviteter inom vården idag levereras med för 

hög kompetens. Alla aktiviteter inom vården kan värderas efter ett kriterium: Vilken är 

den minst kostsamma kompetens som kan utföra aktiviteten på ett patientsäkert sätt? 

Resultatet av en sådan prioritering kan ofta bli en kompetensförskjutning. De områden 

där detta kan ske är många; till exempel kan sjuksköterskor sluta arbeta med tidbokning, 

eller vissa operationer som idag sker med två kirurger utföras med en kirurg och en 

operationssjuksköterska. Möjligheten till innovation i svensk sjukvård kompliceras av 

årliga cykler med omständliga budgetprocesser som ibland står i vägen för långsiktigt 

arbete och planering. En längre planeringshorisont skulle freda sjukhusen från årliga 

beställningscykler, skulle ge ökad frihet och skapa utrymme för innovation. Flerårsavtal 

har exempelvis införts för den akutsomatiska vården i Stockholms Läns Landsting. 

Standardisering – Det finns en möjlighet att öka både effektivitet och kvalitet i 

sjukvården genom att standardisera behandlingen. Idag finns en stor variation i 

behandling även inom områden med god evidens kring behandlingsmetoder. För att 

illustrera variationen mellan landsting kan man titta på skillnader i behandlingsresultat. 

57 “Framtidens hälso- och sjukvård, Långtidsutredning om hälso- och sjukvården i 

Stockholms läns landsting 2008-2025”, SLL (2009) 

57

58 

Risken att dö i en hjärtinfarkt inom ett år från behandling är 2 procent på ett visst sjukhus 

och 23 procent på ett annat 58 . En patient som drabbas av stroke i ett landsting löper 

cirka 12 procents risk att dö inom de första 28 dagarna, i ett annat landsting är risken 

omkring 18 procent. På samma sätt är risken för re-operation inom två år efter en 

höftplastikoperation 0,7 procent i ett landsting jämfört med 3,2 procent i ett annat 59 . 

Genom att synliggöra skillnader och ställa nationella krav på ledarskap för likriktning kan 

kvaliteten förbättras på nationell nivå. En första åtgärd för Sverige vore att bygga ut SBU 

(Statens Beredning för Utvärdering av medicinsk vård) – statens kunskapscentrum för 

hälso- och sjukvården – till ett verkligt nationellt kompetenscentrum likt Storbritanniens 

National Institute for Health and Clinical Evidence (NICE). Denna enhet skulle kunna 

bemannas dels av personer från regioner och landsting, och dels med egen personal. 

Ökad koncentration – En närliggande fråga är hur högspecialiserad vård kan 

koncentreras till ett mindre antal sjukvårdsinrättningar för att höja erfarenhetsnivån. 

Evidensen talar i många fall för att hög kvantitet är nödvändig för att utföra avancerade 

ingrepp med god kvalitet. Aravind Eye Clinic i Indien utför starroperationer till mindre 

än en femtedel av kostnaden för liknande ingrepp i Sverige – och dessutom med 

bättre resultat 60 . Aravind arbetar aktivt med att säkerställa effektivt resursutnyttjande 

med ett jämnt patientflöde och hög medicinsk kvalitet. Liknande system är förstås 

möjliga att tillämpa i den svenska sjukvården, men de innovationer som genomförs 

i olika flödesprojekt i Sverige är ofta begränsade till små förbättringar i ett i grunden 

lågproduktivt system. 

Mer ändamålsenliga ersättningssystem – En annan möjlighet är att utveckla 

incitament som främjar god hälsa för hela sjukvårdsgrupper, och fortsätta att utveckla 

ersättningsmodeller som tar hänsyn till utfall över tid. Exempel finns redan idag: i 

Stockholms Läns Landsting får vårdgivaren ingen ersättning för re-operation av ett höft- 

eller knäplastikingrepp inom två år. Den primärvårdsmodell där en del av ersättningen 

är kopplad till en registrerad patient snarare än besök – så kallad kapiteringsersättning 

– stimulerar fokus på värde framför volym. En utveckling av systemet vore att koppla 

en större del av patientens totala sjukvårdsbudget till primärvården. Vårdcentralen 

skulle på så sätt finansiera all vård som konsumeras av dess patienter – även om vården 

sker utanför vårdcentralen. Om patienten håller sig frisk får vårdcentralen behålla 

överskottet. Incitamentet för primärvården att hålla sina patienter friska skulle då bli 

mycket stort med fokus på prevention och hög tillgänglighet. Vidare pågår projekt 

som utvärderar möjligheten att använda de omfattande kvalitetsdata som Sveriges 

kvalitetsregister innehåller för att skapa en mer värdebaserad uppföljning, till exempel 

genom att koppla delar av ersättningen till rapporterade kvalitetsutfall under året efter 

ingreppet. 

Effektivare upphandling och inköp – Upphandling kommer att bli viktigare 

för landstingen och sjukvården på två sätt. För det första behöver landstingen 

säkra produktivitets- och effektivitetsförbättringar inom den upphandlade privata 

sjukvården. För det andra behöver samtliga sjukvårdsproducenter bli mer effektiva 

58 Swedeheart 2010 

59 “Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet, jämförelser mellan 

landsting 2011”, SKL och Socialstyrelsen (2011) 

60 Justerat för skillnader i kostnadsnivå på arbetskraft och material. “Aravid Eye Care System 

activity report 2010-2011” samt “Managing innovation, Case studies, Aravind Eye Clinics”, 

Joe Tidd, John Bessant, Keith Pavitt (2005)

vid upphandling av medicinteknik, läkemedel och sjukvårdsmaterial. Landstingen 

och sjukvårdsproducenterna är stora och viktiga kunder för läkemedelsindustrin, 

och det finns stora möjligheter för industri och landsting att samarbeta på ett bättre 

sätt. Exempel på sådana samarbeten finns mellan försäkringsbolag i USA och 

läkemedelsbolag, där riskdelningsmodeller och utfallsersättning används för att öka 

kostnadseffektiviteten. 

2. Mät och investera i värde och kvalitet istället för volym 

Att kunna mäta värde och kvalitet är en förutsättning för att hälso- och 

sjukvårdssystemet ska kunna lägga resurserna där den positiva effekten på hälsa 

och livskvalitet är högst. Internationella jämförelser av patienter med hjärtsvikt visar 

till exempel att regionen Lothian i Skottland lägger fyra gånger mer resurser än vad 

man gör i Singapore – men åstadkommer sämre medicinska resultat 61 . I USA kommer 

man med start 2013 att införa straffavgifter för sjukhus med hög andel undvikbara 

återinläggningar. Till en början kommer tre sjukdomsgrupper att inkluderas, hjärtsvikt, 

hjärtinfarkt och lunginflammation, för att sedan utökas 62 . I Sverige investerar regioner 

och landsting olika mycket i sina vårdkedjor, till exempel när det gäller screeningprogram 

och användning av vissa läkemedel 63 . Dessa skillnader beror bland annat på bristande 

faktaunderlag kring vilka interventioner som ger bäst utfall med minst investering. En 

liknande systematisk hälsoekonomisk utvärdering som idag görs av läkemedel bör 

göras också för medicinteknisk utrustning och hela vårdkedjor; detta skulle möjliggöra 

en effektiv omallokering av sjukvårdens resurser. 

3. Skapa värdemedvetande och tydligare incitament för patienterna 

Med rätt information har patienten större möjlighet att fatta initierade beslut, men det 

behövs också incitament för att vara kostnadsmedveten. En starkare koppling mellan 

upplevd egen kostnad och egen konsumtion av hälso- och sjukvård skulle göra det 

möjligt att undvika delar av den merkonsumtion av vård som idag orsakas av god tillgång 

på högt subventionerad vård som endast bidrar marginellt till vår hälsa. I Singapore 

används en modell där medborgarna har individuella hälsokonton som fylls på av 

arbetsgivaren – och som sedan kan användas hos offentliga och privata vårdgivare. 

Samtidigt finns det ett system för att hjälpa dem som inte har arbete eller lider av 

sjukdomar som är dyra att behandla. Resurserna på hälsokontot kan användas för att till 

exempel få ett eget rum på sjukhuset men inte för att få tillgång till bättre vård. Systemet 

tillåter således möjlighet att betala för en bättre upplevelse – men inte bättre vård – 

samtidigt som det medfinansierar delar av det övriga sjukvårdssystemet. 

61 McKinsey Leading Systems Network (2010) 

62 “Readmissions Reduction Program, Section 3025”, www.cms.gov 

63 År 2009 följde fem landsting inte riktlinjerna för mammografi, till exempel genom att kalla 

kvinnor först vid 45 års ålder (Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och 

effektivitet) 

59

60 

4. Förutse och förebygg dålig hälsa och sjukdom 

Dagens sjukvårdssystem fokuserar på vård av sjuka patienter. Systemet bör i ökad 

utsträckning flytta fokus till ett mer integrerat synsätt där man identifierar patienter med 

ökad risk för sjukdom och aktivt fångar upp dessa innan deras situation förvärras. Detta 

kan till exempel ske genom att skapa möjlighet för individer med kroniska sjukdomar att 

löpande rapportera in hälso-data som kan riskbedömas. Varje akutintag har patienter 

som återkommer flera gånger per år, med stort lidande och höga kostnader som följd. 

Ett exempel på direkt förebyggande åtgärder som har stor betydelse är att förebygga 

fallolyckor bland äldre. Den direkta kostnaden för skadade och döda på grund av 

fallolyckor uppskattades 2006 till 4,8 miljarder kronor 64 . Fallförebyggande åtgärder 

kan bestå i styrke- och balansträning, riskbedömning av hemmiljön, synundersökning 

och medicingenomgång. Ett annat exempel är att förutse vårdbehov för kroniskt 

sjuka. I Storbritannien har en stor pilotstudie med elektronisk övervakning av kroniskt 

sjuka patienter visat goda resultat, bland annat 45% lägre dödlighet och 20% färre 

akutinläggningar under mätperioden. En omfattande satsning ska göras där 3 miljoner 

patienter inkluderas över en femårsperiod 65 . Sverige borde också kunna gynnas av 

liknande satsningar. 

5. Inför modernt ledarskap och fokusera på resultat 

I ett hälso- och sjukvårdsystem som har få andra krafter än budgetbegränsningar för 

att skapa en positiv produktivitetsutveckling blir ledarskapet av stor betydelse. Svensk 

sjukvård behöver framför allt göra två saker för att förbättra ledarskapet: definiera och 

följa tydliga mål samt utbilda och utveckla ledare inom sjukvården. 

Definiera och följa tydliga mål – En framgångsrik ledare lyckas driva förändringsarbete 

och tillämpa nya riktlinjer snabbt och effektivt. Idag finns ofta centrala riktlinjer för 

behandling och omhändertagande, men klinikerna tenderar att i hög grad anpassa 

dessa och skapa en egen praxis. Följsamheten till riktlinjerna blir bristfällig och det tar 

lång tid för ny kunskap att spridas. Från att en metod är etablerad i litteraturen tar det 

i genomsnitt nio år innan den kommer i spridd, klinisk användning 66 . Regelbunden 

uppföljning av relevanta mätetal och tydlig återkoppling, med fokus på kvalitet, är 

nödvändigt. Inom svensk hälso- och sjukvård finns en god tradition av att registrera 

data. Dock saknas ofta en process som definierar relevanta mätetal samt stringenta 

uppföljningsdialoger då kvalitet och ekonomi inte visar tillfredställande resultat. 

Utbilda ledare inom sjukvården – Karriärvägen för läkare har traditionellt varit fokuserad 

på klinisk och akademisk meritering. Stor klinisk och akademisk erfarenhet medför 

dock inte självklart den kompetens som krävs för att öka produktiviteten på en klinik 

eller vårdcentral. Snarare är det viktigt för sjukvården att definiera och premiera olika 

karriärvägar. Behovet av ledare med kompetens inom förändringsarbete och långsiktig 

utveckling av produktionssystemet – ej endast det medicinska innehållet – kommer att 

64 Statens folkhälsoinstitut, “Fallolyckor bland äldre – En samhällsekonomisk analys och 

effektiva preventionsåtgärder”, Harald Gyllensvärd 

65 “Whole System Demonstrator Programme, Headline Findings” (2011), 

www.3millionlives.co.uks 

66 “Managing Clinical Knowledge for Health Care Improvement”, E. A. Balas, S. A. Boren

vara stort. I Storbritannien finns Darzi-programmet som sedan 2009 varit framgångsrikt 

i att utveckla kliniska ledare inom läkarkåren. Programmet innebär att läkare tar ett 

års paus under ST-utbildningen för att arbeta som projektledare inom sjukvården, 

ofta med förändringsarbeten, med nära samarbete och stöttning av en mentor i 

sjukhusledningen. Programmet har välkomnats av såväl deltagare som sjukhus och 

skulle kunna vara en förebild för en liknande satsning i Sverige 67 . 

Goda möjligheter att möta utmaningarna, om beslutsamheten finns 

Den svenska hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar. Därför krävs det också 

beslutsmod och öppenhet för nya idéer. 

Vissa omständigheter försvårar möjligheterna för Sverige att nå framgång. Till exempel 

har Sverige delat upp ansvaret för hälso- och sjukvården på 21 regioner och landsting 

samt 290 kommuner. Detta minskar möjligheterna till effektivitetsfördelar från stor 

skala, särskilt när det gäller kompetens för att driva viktiga frågor. Behovet av nationella 

kunskapsorganisationer inom hälso- och sjukvården är stort. 

Sverige har dock också förutsättningar som innebär möjligheter till framgång. 

Självständiga landsting kan lättare driva igenom förändringar och chanserna till 

innovationer ökar när det finns många oberoende aktörer. Vidare har Sverige starka 

grundförutsättningar vad gäller IT- och dataanvändning samt datainfrastruktur, till 

exempel i våra nationella kvalitetsregister. Detta ger bland annat möjlighet att snabbt 

införa IT-lösningar som kan användas av många. Slutligen har vi en stark tradition av att 

regelbundet och med god noggrannhet offentliggöra data. Detta kan användas för att 

skapa förändringstryck hos både landsting, enskilda vårdgivare och invånare. 

Sverige är i många aspekter ett föregångsland, och en förebild för många. Genom 

djärva och genomtänkta val inom de områden som diskuterats ovan kan Sverige 

vidareutveckla hälso- och sjukvårdssystemet, och stärka det inför de utmaningar som 

kommer. Sverige kan därmed säkra en fortsatt stark position inom hälso- och sjukvård 

och en högkvalitativ vård. 

67 “Fellowships in Clinical Leadership”, www.london.nhs.uk 

61


Lokala tjänster utgör en stor del av den svenska ekonomin – 40 procent av det totala 

förädlingsvärdet och 35 procent av den totala sysselsättningen. Sektorn inkluderar 

parti- och detaljhandel, fastighetstjänster, transport och förvaring, byggindustrin, energi 

och vatten, post och telekommunikationer, hotell och restauranger samt övriga lokala 

tjänster (bild 22). 

Bild 22 

Sammansättning av lokala tjänster 

Förädlingsvärde 1 

Miljarder kronor (2010) 

100% = 


Hotell och restauranger 

2 

Energi och vatten 

Post och telekommunikationer 

Byggindustri 


Fastighetstjänster 


773 

4% 

4% 

13% 

2% 

16% 

13% 

28% 

21% 

1993 

1 143 

1 Förädlingsvärde till baspris (förädlingsvärde till marknadspris – produktskatter + produktsubventioner), löpande priser 

2 Inkluderar bland annat kultur- och sportaktiviteter, rekreation och renhållning 

KÄLLA: SCB 

6% 

4% 

9% 

4% 

14% 

12% 

22% 

29% 

2010 

Sysselsättning 


100% = 

Övriga lokala tjänster2 Hotell och restauranger 



Byggindustri 




Den årliga tillväxten inom denna sektor i Sverige är i linje med tillväxten i EU-15. 

Produktivitetsökningen har varit högre än i EU-15 (0,8 procentenheter högre per år 

1993-2006), medan sysselsättningsökningen varit något lägre (0,7 procentenheter 

lägre per år 1993-2006) 68 . Produktivitetsökningen visar dock en tendens att stagnera 

under perioden – från 2,3 procent per år 1993-2000 till 0,9 procent per år 2000-2010. 

Den höga produktivitetstillväxten under 1990-talet kan sannolikt förklaras av de stora 

omregleringar som genomfördes under perioden, inte minst inom parti- och detaljhandel 

men även inom post och telekommunikationer. Framöver har Sverige goda möjligheter 

att göra sektorn till en starkare tillväxtmotor, både genom att öka produktiviteten i 

ett antal viktiga branscher (till exempel bygg, energi och vatten, samt transport och 

förvaring) och genom att skapa fler nya arbetstillfällen. De viktigaste åtgärderna för att 

åstadkomma detta är dels en minskning av de produktmarknadsbarriärer som ännu 

finns, dels en förbättring av förutsättningar för tillväxt och nyföretagande genom en 

effektivisering av lokal tillämpning av regelverk. 

68 Detta mönster fortsätter även efter 2007. Dock är senare jämförbar data ännu ej tillgänglig fullt ut 

2 217 

6% 

7% 

3% 

5% 

19% 

16% 

6% 

39% 

1993 

2 565 

8% 

9% 

3% 

4% 

21% 

14% 

5% 

37% 

2010 

63

64 

Ökad produktivitet bakom tillväxten 

Lokala tjänster hade år 1993-2010 en något lägre ekonomisk tillväxttakt än ekonomin 

som helhet (2,3 procent per år jämfört med en BNP-tillväxt på 2,5 procent per år) med 

en något avstannande trend (2,9 procent per år 1993-2000 jämfört med 1,9 procent per 

år 2000-2010). Sektorn bidrog dock till mer än en tredjedel av Sveriges totala tillväxt. 

Sverige har en jämförelsevis låg andel av ekonomins totala sysselsättning inom lokala 

tjänster (cirka 35 procent jämfört med cirka 40 procent i EU-15 år 2006). Bidragande 

faktorer är troligen höga arbetskostnader till följd av höga skattekilar (som utgör 43 

procent av den totala arbetskraftskostnaden år 2010 jämfört med 35 procent i OECD) 

och att Sverige varit framgångsrikt i att behålla arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin. 

Om man undersöker de olika branscherna på mer detaljerad nivå framträder en spretig bild 

gällande tillväxt, produktivitets- och sysselsättningsutveckling (se även bild 23 och 24): 

Parti- och detaljhandeln har haft en kraftig produktivitetsökning som överträffat 

övriga västländer (4,0 procent per år 1993-2007, 2,5 procentenheter högre än EU-15 

under motsvarande period). En viktig faktor var ändringen av Plan- och bygglagen 

(PBL) 1992. I den nya lagen föreskrevs att kommunerna måste ta större hänsyn 

till konkurrenssituationen när etableringstillstånd för nya detaljhandlare delas ut. 

Syftet var att via PBL öka konkurrensen, eftersom kommunerna tidigare ofta valde 

att begränsa nyetableringar av hänsyn till redan etablerade aktörer. Effekten blev 

också den önskade. Under 1990-talet blev det betydligt enklare att etablera sig 

i kommunerna, särskilt för större stormarknader utanför stadskärnorna. Inom 

handeln har produktivitetsökningarna även drivits på av en förskjutning mot nya 

typer av butiker. Mer produktiva format, som stormarknader och specialiserade 

kedjor, har blivit vanligare på de lågproduktiva formatens bekostnad. Utöver detta 

har IT-utvecklingen möjliggjort en effektivisering inom logistik, vilket också bidragit 

till ökad produktivitet. Parallellt med denna snabba produktivitetsökning har 

sysselsättningen inom detaljhandeln ökat i linje med EU-15 (0,1 procentenheter lägre 

än EU-15 1993-2006). 

Byggindustrin har, i likhet med i många andra västländer, knappt haft 

någon produktivitetstillväxt under perioden (0,1 procent per år 1993-2007). 

Sysselsättningstillväxten i Sverige har varit något högre än EU-15 

(0,2 procentenheter högre under perioden 1993-2006). 

Transport och förvaring har haft en produktivitetsökning på 1,8 procent per år och en 

sysselsättningsökning med 0,3 procent per år 1993-2007, vilket är en långsammare 

utveckling än i andra västländer både gällande produktivitet och sysselsättning. 

Post och telekommunikationer har haft en mycket snabb produktivitetsutveckling 

(7,3 procent per år 1993-2007), till stor del på grund av avregleringarna i början 

på 1990-talet och den snabba teknikutvecklingen 69 . Sysselsättningen har dock 

minskat något under perioden. Denna utveckling är i linje med EU-15. 

69 “Sveriges ekonomiska välstånd – utveckling, nuläge och prioriteringar inför framtiden”, 

McKinsey & Company (2006)

Sammanfattningsvis har parti- och detaljhandeln samt post och telekommunikationer 

utvecklats starkt i Sverige och ligger väl till i internationella jämförelser. Bygg-, energi- 

och vatten-, samt transport och förvaringsbranscherna har haft en väsentligt svagare 

utveckling och ligger också sämre till i en internationell jämförelse. 

Bild 23 

Olika utveckling i de olika lokala tjänstebranscherna 

Sysselsättningstillväxt 

Årlig ökning 1993-2007, % 

2,0 

1 

Hotell och restauranger 

1,5 

1,0 

0,5 

0 

-0,5 

-1,0 

2 

5 

Byggsektorn 

4 

Fastighetsstjänster 2 


-1,5 

-0,5 0 0,5 1,0 

9 

Övriga lokala tjänster 1 

5 

1,5 2,0 



2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0 5,5 6,0 6,5 7,0 7,5 

Produktivitetstillväxt 

CAGR 1993-2007, % 

1 Andra lokala tjänster inkluderar ISIC rev.3 code 90-93, 95 

(t.ex. sophämtning, renhållning, rekreation, kultur- och sportaktiviteter och skönhetsrelaterade tjänster) 

2 En stor del av förädlingsvärdet kommer från handel i fastigheter, uthyrning och förvaltning av fastigheter samt fastighetsförmedling 

vilket får till följd att arbetsproduktivitet blir ett mindre användbart mått. Flertalet av dessa inkomstkällor är inte direkt kopplade till en 

arbetsinsats och mått på arbetsproduktivitet kan därför förändras mycket när arbetskraft strömmar till eller från sektorn 


11 

X Andel av total BNP, 2007 


2 

65

66 

Bild 24 

Lokala tjänster – jämförelse med andra länder 


Procent per år 1993-2007 

3,5 

3,0 

2,5 

2,0 

1,5 

1,0 

EU-15 

0,5 

GER 

0 

-0,5 

-1,0 

-1,5 

-2,0 

-2,5 


PARTI- OCH DETALJHANDEL 

FRA 

-3 -2 -1 0 1 2 3 4 5 



11 

13 

JPN 

UK 

NED 

11 

7 

FIN 

USA 

11 

Sverige 

KOR 

-3 -2 -1 0 1 2 3 4 5 





Sysselsättningsökningen inom vissa tjänstebranscher har sannolikt gynnats av minskade 

skattekilar under de senaste åren. Framförallt har ökade grundskatteavdrag (de så kallade 

jobbskatteavdragen) och sänkta arbetsgivaravgifter minskat skattekilen i Sverige med nära 

en tiondel under år 2005-2011 (bild 25). ROT- och RUT-avdragen 70 har reducerat skattekilen 

ytterligare för renoveringar, ombyggnationer och tillbyggnationer samt hushållsnära 

tjänster 71 eftersom de innebär att staten står för 50 procent av arbetskostnaden för tjänster 

upp till 100 000 kronor per år. Dessa avdrag tycks även ha bidragit till en minskad informell 

sektor. Skatteverket uppskattar att mellan 10 000 och 20 000 arbetstillfällen tillkommit i den 

”vita” ekonomin som en följd av ROT och RUT 72 . Dessutom har arbetsgivaravgifterna för 

personer under 26 år halverats i tre steg 2007-2009. 

70 ROT-avdraget (Renovering, Ombyggnad, Tillbyggnad) infördes som tillfällig åtgärd för 

första gången 1993 och har sedan dess återkommit ett flertal gånger. Det infördes senast 

permanent år 2008; RUT-avdraget (Rengöring, Underhåll, Tvätt) infördes 2007 

71 Ingår i övriga lokala tjänster (SNI-kod 93050) 

72 Skatteverkets rapport 2011:1, ”Om RUT och ROT och VITT och SVART” 

3,5 

3,0 

2,5 

2,0 

1,5 

1,0 

0,5 

0 

-0,5 

-1,0 

-1,5 

-2,0 

-2,5 

4 USA 

FIN 6 UK 

EU-15 

5 Sverige 

FRA 

NED 

9 KOR 

JPN 

6 

BYGGSEKTORN 

GER 

4 

-3 -2 -1 0 1 2 3 4 5 



TRANSPORT OCH FÖRVARING POST OCH TELEKOM 



3,5 



3,0 

2,5 

2,0 

1,5 

1,0 

0,5 

0 

-0,5 

-1,0 

-1,5 

-2,0 

EU-15 

USA 5 KOR 

FIN 

5 FRA 

NED 

5 UK 4 GER 

4 

Sverige 

JPN 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

-1 

-2 

USA 

KOR 

NED 

JPN FIN UK 

EU-15 

FRA 

GER Sverige 

-2,5 

-3 

-3 -2 -1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 



X Andel av total BNP, 2007

Bild 25 

Minskade skattekilar för tjänster sedan 2005 

Konsumentens nödvändiga bruttoinkomst för att tjänsteproducenten 

ska få 1 000 kronor i nettolön vid en marginaltransaktion 

2005 2011 

Tjänst, 

producent äldre än 26 år 

6 220 

1 000 

Nettolön 

producent 

2 263 

Faktura 

Nödvändig 

bruttoinkomst 

x6.2 

Tjänst, 


1 000 

2 094 

Nettolön Faktura 

producent 

5 680 

Nödvändig 

bruttoinkomst 

Förändringar: Jobbskatteavdrag 

Not: Vid beräkningarna har vi utgått från en genomsnittlig inkomstskattesats på 31.55 % och 31.42 % i arbetsgivaravgift. För arbetstagare yngre än 26 år tas reducerad 

arbetsgivaravgift med i beräkningen. Vi har antagit att tjänsteutföraren har en årsinkomst på 338 000 SEK, medan konsumenten tjänar 420 000 SEK och betalar statlig 

inkomstskatt på 20% på inkomster som överstiger 414 000 SEK. Vid en marginaltransaktion har konsumenten således en marginalskatt på 51,55 % 

KÄLLA: Skatteverket; SCB; McKinsey 

Oroande nog har den goda produktivitetstillväxt Sverige haft inom lokala tjänster under 

de senaste två årtiondena avtagit under 2000-talet (tillväxten var 0,9 procent per år 

2000-2010, jämfört med 2,3 procent per år 1993-2000) (bild 26). De stora avregleringar 

som genomfördes i Sverige under 1980- och 1990-talen var en viktig drivkraft bakom 

produktivitetsökningen under 1990-talet – en OECD-studie uppskattar effekten till så 

mycket som 0,4 procents årlig produktivitetstillväxt år 1994-2003 (i hela ekonomin) men 

därefter verkar förändringstakten ha minskat. 

x5.7 

Tjänst, 

producent yngre än 26 år 

1 000 

1 844 


producent 

4 991 

Nödvändig 

bruttoinkomst 

Halverad arbetsgivaravgift 

för unga 

x5.0 

RUT/ROT-tjänst, 


1 000 

2 094 

1.047 


producent 

2 840 

Nödvändig 

bruttoinkomst 

RUT/ROT-avdrag 

x2.8 

67

68 

Bild 26 

Tillväxten inom lokala tjänster mattades av under 2000-talet 

Hotel och restauranger 



Byggindustri 





Lokala tjänster totalt 

KÄLLA: SCB 

Regleringar kan förbättras 

Tillväxt i produktivitet och sysselsättning per sektor (% per år) 

1993-2000 

-2,0 

-1,0 

-0,4 

0,1 

1,1 

2,2 

2,7 

1,3 

0,3 

1,5 

2,7 

1,2 

3,9 

3,4 

0,5 

0,6 

1,3 

1,8 

2,3 

2,9 

5,0 

4,5 

5,0 

4,0 

5,8 

2000-2010 

Produktivitet 

Arbetade timmar 

Förädlingsvärde 

Sverige har en god möjlighet att göra lokala tjänster till en starkare tillväxtmotor framöver. 

Viktiga verktyg är att dels förbättra regelverket inom de tre stora branscher som haft 

en svagare utveckling (bygg, transport och förvaring, energi och vatten), och dels att 

effektivisera den lokala tillämpningen av existerande regelverk. Två konkreta initiativ 

presenteras nedan. 

Gör en systematisk genomgång av branscher med svag tillväxt och vidta åtgärder 

mot tillväxthämmande regleringar 

De sektorer som uppvisat svag eller genomsnittlig tillväxt i en internationell jämförelse 

bör få ökad uppmärksamhet från beslutsfattarna, eftersom det finns utrymme för 

förbättringar. Tidigare av- och omregleringar (av till exempel telemarknaden, detaljhandeln, 

transportmarknaden) har lett till positiva effekter på produktiviteten. Politiska 

beslutsfattare, branschorganisationer och arbetsmarknadens parter bör nu överväga 

nästa våg av omregleringar. Avregleringsvågen under 1980- och 1990-talen åtgärdade 

de största och mest uppenbara monopolen, varför det inte finns några alexanderhugg 

på detta område. Istället är det många mindre regleringar och hinder som berör många 

branscher som behöver förbättras eller tas bort. Därför borde varje bransch på ett 

systematiskt sätt gås igenom för att identifiera och förändra de regler, normer och avtal 

som hindrar tillväxt. Nedan följer några exempel på barriärer som bör åtgärdas. 

Byggindustrin. Den svenska byggindustrins produktivitetstillväxt har varit 

blygsamma 0,1 procent 1993-2010 medan till exempel Storbrittaniens byggsektor 

8,0 

7,5 

-1,6 

-1,6 

-0,8 

-0,7 

-1,2 

-0,4 

2,0 

1,2 

0,6 

2,2 

2,4 

1,7 

1,0 

0,6 

1,7 

0,5 

3,2 

0,7 

3,9 

1,2 

2,1 

3,3 

0,9 

1,1 

1,9 

4,8 

6,5

haft en årlig produktivitetsökning på 0,7 procent 1993-2007. McKinseys förra 

rapport om den svenska ekonomin 73 visade att detta till stor del kan förklaras 

av de många detaljregleringar och branschnormer som fortfarande existerar 

samt en brist på EU-gemensamma regler inom flera områden (och därmed 

lägre konkurrens i Sverige). Den starka detaljregleringen av byggindustrin leder 

till ineffektivitet – till exempel har onödiga förluster (”slöseri”) uppskattats till 

20-30 procent av byggnadskostnaderna. En rigid plan- och bygglag (PBL) samt 

en byråkratisk detaljplaneringsprocess försvårar omställningar, detaljerade 

byggnormer förhindrar innovation och brist på EU-gemensamma regler för till 

exempel byggmaterial minskar konkurrensen inom produktion och distribution av 

insatsvaror. Vidare leder en alltför detaljerad uppdelning av olika arbetsmoment till 

många överlämningar och ineffektivitet. Slutligen hämmas produktivitetstillväxten 

av en informell sektor som dock har minskat genom införandet av ROT-avdraget 74 . 

Effekten av de förbättringsförsök som gjorts hittills har varit begränsad. En övergång 

till funktionsregleringar borde kunna föra med sig att branschen kan lyfta sig till de 

nivåer av produktivitetsförbättringar som observeras i Storbritannien. 

Detaljhandeln. Inom exempelvis detaljhandeln skulle ett antal nya jobb troligen kunna 

skapas om reglerna kring övertidsersättningar ändrades så att en högre servicegrad 

skulle möjliggöras på kvällar och helger. McKinseys förra Sverigerapport 

uppskattade att om andelen sysselsatta inom handeln i Sverige skulle vara lika stor 

som i Storbritannien skulle det motsvara 180 000 fler jobb (inklusive grossistledet). 

Reglerna har inte förändrats sedan den tidigare rapporten publicering år 2006, så 

stor potential finns fortfarande. Inom livsmedel är detaljhandeln i Sverige dessutom 

fortfarande koncentrerad till ett relativt litet antal aktörer. På många orter borde 

det vara önskvärt att få en ökad konkurrens, vilket skulle kunna underlättas av 

kommunerna genom kortare handläggningstider och mer flexibla detaljplaner. 

Exempel från andra branscher. Restaurangbranschen omgärdas av många 

regleringar, till exempel vad avser utskänkningstillstånd (serveringstider, vakter, 

tillståndsansvarig, utbildning och så vidare), krav på danstillstånd om gästerna ska 

få lov att dansa, olika livsmedelstillstånd, etcetera. Många av regleringarna fyller 

ett viktigt syfte avseende hälsa och ordning, men röster har förts fram om att den 

sammantagna bilden blir krånglig och dyr. Den småskaliga mjukvarubranschen har 

nyligen haft problem med dubbeluttag av moms vid internationell app-försäljning via 

till exempel iTunes. Denna regel togs bort i slutet av 2011 men var ett tydligt exempel 

på hur till synes enkla regler kan bli till hinder för en bransch. 

Hinder över flera branscher. Exempel på andra möjliga tillväxthämmande regleringar 

som täcker flera branscher är alltför detaljerade uppdelningar av arbetsmoment 

och miniminivåer för bemanning. Hit hör också många regler som komplicerar 

för företagare, såsom gränsdragningsproblematik på grund av differentierade 

momssatser (till exempel den lägre restaurangmomsen som inte gäller då mat ingår 

i konferenspaket), komplicerad momsredovisning vid import av varor från länder 

utanför EU (idag måste moms först redovisas till Tullverket, därefter till Skatteverket 

medan import från EU endast behöver redovisas i skattedeklarationen), eller så 

73 ”Sveriges ekonomiska välstånd – Utveckling, nuläge och prioriteringar inför framtiden”, 

McKinsey & Company (2006) 

74 Se till exempel Skatteverkets rapport 2011:1, ”Om RUT och ROT och VITT och SVART” 

69

70 

kallad gold-plating där svenska regler går längre än EU-regler (till exempel förenklad 

faktura vid små belopp enligt momslagen, eller hur stora bolag som har möjlighet att 

välja bort revision) 

Ett initiativ för att på bred front gå igenom alla branscher och identifiera, analysera, och 

förenkla denna typ av hinder skulle kunna initieras från politiskt håll och ha formen av 

ett samarbete mellan politiker, branschorganisationer, arbetsgivare och fackföreningar 

inom varje bransch. 

Effektivisera lokal tillämpning av regelverk 

Utöver denna detaljerade genomgång av branscher med svag tillväxt finns möjligheter 

att förbättra den lokala tillämpningen av nationella regelverk inom kommuner och 

landsting. Handläggningstiderna för bygglov, etableringstillstånd, miljötillstånd och 

andra tillstånd varierar från veckor till flera månader mellan olika kommuner och län. 

Långa handläggningstider har en negativ påverkan på företagsklimatet. Problematiken 

har uppmärksammats av flera organisationer; till exempel nämner organisationen 

Företagarna detta som ett område där förbättringar kan förenkla för småföretagare 75 . 

Näringslivets Regelnämnd samt Svenskt Näringsliv har också gjort undersökningar 

som pekar på en potential inom detta område 76 . En möjlig väg framåt kan vara att 

exempelvis Statskontoret får i uppgift att skapa transparens kring de viktigaste 

handläggningstiderna för varje kommun och landsting. I en andra fas kan ett sådant 

initiativ eventuellt kombineras med ett incitamentsystem för effektiva kommuner 

(jämför till exempel med den så kallade kömiljarden inom sjukvården). 

75 Rapporten ”48 förslag för att lindra småföretagens regel-värk”, Företagarna, februari 2011 

76 ”Framtiden väntar inte – om världen och Sveriges välstånd”, Stefan Fölster och Johan 

Kreicbergs (2011), samt Näringslivets Regelnämndsrapport ”Regelförenkling på kommunal 

nivå” (2011)

Internationella sektorn 

Den internationellt konkurrensutsatta sektorn (”internationella sektorn”) utgörs av 

tillverkningsindustrin, affärsrelaterade och finansiella tjänster samt råvaror. Sektorn utgör 

idag omkring en tredjedel av ekonomin och har under de senaste 15-20 åren varit Sveriges 

starkaste tillväxtmotor med kraftig produktivitetsökning (3,6 procent per år) och ökande 

sysselsättning (0,7 procent per år). Sektorn har stått för mer än hälften av den totala BNPtillväxten 

och förklarar en stor del av den högre BNP-tillväxt Sverige haft jämfört med EU-15 

mellan 1993 och 2006 77 . 

Tillväxten förklaras av en framgångsrik global kommersiell expansion samt effektivitetsökningar 

inom produktion i Sverige som säkerställt en fortsatt svensk lokalisering, framför allt av 

mer avancerad produktion. Globaliseringen ändrar dock karaktär, vilket leder till nya krav: 

konkurrensen från företag i utvecklingsländer ökar och konkurrensen mellan länder för att 

attrahera världens mest innovativa företag blir mer intensiv. Samtidigt förändras karaktären på 

FoU-arbetet: arbetet blir mer nätverksbaserat, produktlivscykler förkortas, och utvecklandet av 

erbjudanden sker allt mer i gränslandet mellan produkter, tjänster och affärsmodeller – något 

som medför nya krav men samtidigt öppnar möjligheter. 

För att möta dessa förändringar, och möjliggöra en fortsatt stark utveckling för den 

internationella sektorn, skulle det vara av stort värde om Sverige och svenska företag 

kunde hitta sätt att öka sin innovationsproduktivitet – mätt som värdeskapandet från nya 

produkter, tjänster och affärsmodeller jämfört med investeringarna i FoU – och på så vis 

dra än större nytta av Sveriges höga FoU investeringar. Kan Sverige och svenska bolag bli 

ledande inom innovationsproduktivitet på samma sätt som man i många branscher blivit 

ledande inom produktionseffektivitet? 

En viktig komponent är troligen för företagen att i ökad utsträckning globalisera och 

effektivisera sin innovationsmodell, på samma sätt som man de senaste decennierna har 

globaliserat och effektiviserat produktion och försäljning. Företagen kan dra nytta av den 

stora innovationskraft som finns hos leverantörer och i de snabbväxande ekonomierna, 

samtidigt som de stärker sin position som samordnare av FoU-värdekedjor och ägare av 

avancerad forskning. 

Kan Sverige skapa en ledande innovationsproduktivitet genom att effektivt ställa om till den mer 

globala innovationsmiljön? Detta är den viktigaste framtidsfrågan för den internationella sektorn. 

Vi tror det är möjligt om Sverige på ett ambitiöst sätt tar ytterligare steg inom tre områden: 

Undersök hur innovationsproduktiviteten hos företag kan ökas ytterligare, till exempel 

genom att öka takten i omställningen till globala innovationsmodeller 

Gör Sverige till ett av världens mest attraktiva länder för investeringar i FoU och 

innovation - stärk grundförutsättningarna 

Undersök om offentlig-privat samverkan (“public-private partnerships”) och andra typer 

av strategiska forskningssatsningar kan vara ett sätt att accelerera innovation inom 

specifikt intressanta områden 

I tillägg till åtgärderna för att främja innovation bör Sverige säkerställa att nödvändiga 

grundförutsättningar för en konkurrenskraftig industri finns på plats; till exempel bör 

77 Se kapitel 2 Historisk utveckling 

73

74 

en högre kvalitet i grundskolan eftersträvas, högre utbildning bättre anpassas efter 

arbetsmarknadens behov, och den relativa styrkan i infrastrukturen stärkas. 

Stark tillväxt under de senaste 15-20 åren 

Den internationella sektorn står för 35 procent av Sveriges BNP och ligger bakom mer 

än hälften av den totala BNP-tillväxten de senaste 15-20 åren med sina 4,3 procent per 

år i tillväxt av förädlingsvärde. Dessutom förklarar denna sektor en stor del av den högre 

BNP-tillväxten Sverige har haft jämfört med EU-15 78 och har möjliggjort att Sveriges 

totala export har mer än fördubblats 79 medan nettoexporten gått från ett underskott i 

början av 1990-talet 80 till ett överskott på cirka 7 procent som andel av BNP. 

Samtliga branscher inom den internationella sektorn har bidragit till den positiva utvecklingen 

(tillverkningsindustrin har haft 5,3 procent årlig tillväxt i förädlingsvärde, affärsrelaterade 

tjänster 4,1 procent och råvaror 0,8 procent), men utvecklingen skiljer sig åt (Bild 27) 81 . 

Bild 27 

Internationellt konkurrensutsatta sektorer – jämförelse med andra länder 

Tillverkningsindustrin 






% per år 1993-2007 

% per år 1993-2007 

% per år 1993-2007 

7 

7 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

-1 

-2 

-3 

-4 

Högre produktivitets- 

6 KOR 

tillväxt och bättre 

FIN ESP 

bibehållen syssel- 5 

NL 

Sverige 

sättning än andra 

4 ITA 17,2 GRE 

länder 

EU-15 

3 

UK 

POR 

ESP 

2 GER 

FIN 

1 FRA JPN USA 

FRA 

Sverige 

ITA 

20,2 

0 

GRE EU-15 

KOR -1 Låg produktivitets- 

POR 

USA 

tillväxt, men högre 

GER 

-2 sysselsättningstillväxt 

NL 

UK 

-3 än jämförbara länder 

JPN 

-4 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

-1 

-2 

-3 

-4 

Högst produktivitetstillväxt 

bland jämförbara 

länder, men 

stor nedgång i 

sysselsättningen 

USA 

ITA 

GER 

GRE 

POR 

NL 

FRA 

ESP 

EU-15 FIN 

UK KOR1,7 

Sverige 

JPN 

- 2 - 1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 - 2 - 1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 - 2 - 1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 




% per år 1993-2007 

% per år 1993-2007 

% per år 1993-2007 

NOT: Årlig tillväxt 1993-2006 används för EU-15, Japan, Spanien och Portugal 

1 Jordbruk, jakt, skogsbruk, fiske, gruvdrift 


Råvaror 1 

X Procentandel av total BNP, 2007 

78 Se kapitel 2: Historisk utveckling 

79 Total export har ökat från 800 till 1 600 miljarder kronor från 1998 till 2010. Data på 

tjänsteexporten före 1998 ej tillgänglig – varuexporten har ökat från 400 till 1 100 miljarder 

kronor mellan 1993 och 2010 

80 Den svenska bytesbalansen var negativ eller mycket svagt positiv under slutet av 1970-talet 

och hela 1980-talet 

81 Den internationella jämförelsen gäller 1993-2007 då jämförbar data 2008-2011 ej finns 

tillgänglig. Vår bedömning är att mönstret kvarstår efter den senaste lågkonjunkturen, 

där Sverige hade en djupare nedgång än många andra länder men också en mer kraftig 

uppgång då konjunkturen vände

Tillverkningsindustrin uppvisade under perioden 1993-2007 en stark produktivitetsökning 

med något minskande antal arbetade timmar (årlig förändring 5,7 respektive -0,4 

procent 82 ). Produktivitetsökningen har varit i världsklass 83 (1,5 procentenheter högre 

per år än USA och 2,9 procentenheter per år högre än EU-15 84 ), samtidigt som 

sysselsättningen minskat mindre än i andra länder. Detta har sammantaget skapat en 

anmärkningsvärt stark utveckling (bild 28). 

Bild 28 

Svensk tillverkningsindustri har vuxit snabbare än i andra länder 

Tillverkningsindustrins förädlingsvärde, reala termer 2005, index 1993 = 100 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

Data från 

ECB/BEA 1 

1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 

NOT: Tillverkningsindustrins förädlingsvärde (BNP) beräknas genom att addera delsektorer 

1 Endast tillväxtsiffror, används för extrapolering (ECB:s data inkluderar även energi); Frankrike endast data till och med 2009 

KÄLLA: EU KLEMS; BEA; ECB 

Sverige 

USA 


Frankrike 

Tyskland 


Inom tillverkningsindustrin har tillväxten i förädlingsvärde varit starkast inom el- och 

optikprodukter, främst drivet av telekomindustrin, följt av transportmedelsindustri, kemisk 

industri och maskinindustri. Samtliga delbranscher utom massa och pappersindustri, 

livsmedel och textil har dock haft en tillväxt i förädlingsvärde på över 3 procent per år 

(Tabell 1). Jämförelser med EU-15 visar att den starka utvecklingen framför allt beror på 

en starkare utveckling inom respektive delbransch, och inte på att sammansättningen 

av delbranscher varit mer fördelaktig i Sverige 85 . Ett antal storbolag har varit mycket 

viktiga; de 10 största bolagen står för ungefär 20 procent av tillverkningsindustrins 

82 -0,4 procent baseras på antal arbetade timmar 1993-2007. I Bild 2 ses en årlig förändring i 

antalet heltidsanställda på -0,8 procent årligen från 1993-2010 

83 Den anmärkningsvärt höga produktivitetsutvecklingen har varit relativt konstant under hela 

perioden, med undantag för lågkonjunkturerna 2001 och 2008-09 

84 Denna jämförelse gäller 1993-2007 då jämförbarheten i data 2008-2011 ännu är för låg. Vår 

bedömning är att mönstret kvarstår också efter den senaste lågkonjunkturen, där Sverige 

hade en djupare nedgång än många andra länder men också en mer kraftig uppgång då 

konjunkturen vände 

85 89 procent av Sveriges starkare utveckling i förädlingsvärde relativt EU-15 1993-2005 

utgörs av starkare utveckling på delbranschnivå – resterande 11 procent kommer från en 

mer positiv sammansättning av delbransher. Motsvarande analys på sysselsättningen ger 

delbranschutveckling på 63 procent och sammansättningseffekt på 37 procent. EU Klems, 


75

76 

förädlingsvärde (en siffra som är ännu högre om lokala underleverantörer inkluderas) och 

har bidragit med 35 procent av tillväxten i förädlingsvärde under perioden 1997-2007 86 . 

Tillverkningsindustrins och de affärsrelaterade tjänsternas utveckling är intimt 

förknippade; många av de arbetstillfällen som försvunnit från tillverkningsindustrin 

har övergått till företag inom affärsrelaterade tjänster. Antalet anställda i 

tillverkningsindustrin har gått ner från 740 000 till 650 000 under perioden 1993- 

2010, en nedgång som kan förklaras av effektiviseringar och automatisering samt 

ökat fokus på allt mer avancerad tillverkning med outsourcing av enklare tillverkning 

och tjänster. Av sysselsättningsökningen inom affärsrelaterade tjänster kan omkring 

142 000 arbetstillfällen direkt hänföras till tillverkningsindustrin. Detta innebär att 

sysselsättningen inom tillverkningsindustrin i Sverige faktiskt har ökat under perioden 

(bild 29). 

Bild 29 

Tillverkningsindustrin har ökat antalet anställda om 

direkt inköpta tjänster räknas in 

Tusental heltidsanställda 

826 

86 

740 

1993 

91 

Minskat antal 

jobb direkt i 

tillverkningsindustrin 

+0,3% 

Ökat antal tjänstejobb 

inköpta av 

tillverkningsindustrin 

NOT: Antalet anställda inom affärsrelaterade tjänster som tillhandahåller sina tjänster direkt till tillverkningsindustrin, baserat på OECD 

”input-output”-analyser vilka beskriver utbytet mellan olika sektorer i ekonomin. Dessa görs var 5-7 år; 1993 baseras på analys från "mitten 

av 90-talet" och 2010 på analys från "mitten av 00-talet” 

KÄLLA: EU KLEMS; OECD; McKinsey 

Affärsrelaterade och finansiella tjänster har också sett en stark utveckling, men 

till skillnad från tillverkningsindustrin framför allt driven av ökad sysselsättning (0,5 

procent årlig ökning av produktivitet och 3,5 procent årlig ökning av sysselsättning 

1993-2010). Sysselsättningsökningen har varit hög i internationell jämförelse (1,1 

procentenheter per år högre än USA och 0,5 procentenheter per år högre än EU-15), 

medan produktivitetsökningen har varit i paritet med jämförbara länder. Affärsrelaterade 

tjänster, till exempel rekrytering, legal rådgivning och konsulttjänster, ligger bakom 

86 SCB, data från 1997 samt 2007. Förädlingsvärde hos de 10 största (högst värderade 2010) 

bolagen inom tillverkningsindustrin inklusive dotterbolag. Data ej tillgängliga längre tillbaka 

än 1997 

142 

876 

227 

649 

2010 

X% Årlig förändring 

Affärstjänster 

direkt relaterade 

till tillverkning 

5,9% 

Tillverkningsindustrin 

-0,8%

större delen av sysselsättningsökningen, medan finansiella tjänster har haft en måttlig 

produktivitets- och sysselsättningsökning (tabell 1). 

Inom råvaror har produktivitetsutvecklingen varit stark ur ett internationellt perspektiv 

(2,9 procent per år), men antalet arbetade timmar har minskat (-2,0 procent per år). 

Denna utveckling har främst drivits av jordbrukssektorn, medan gruvsektorn har 

legat nära noll både i produktivitets- och sysselsättningstillväxt (Tabell 1). Vad gäller 

gruvindustrin har Sverige inte följt med i den kraftiga tillväxt som setts internationellt; 

till exempel har vår produktion av järnmalm ökat med endast 3 procent per år mellan 

2002 och 2010, medan Australien haft en ökning på 11 procent, Kina 18 procent och 

Sydafrika 7 procent per år 87 . 

Tabell 1 

Utveckling per sektor inom den internationella sektorn 

Utveckling per sektor inom tillverkningsindustrin 

Sektor 

Metallverk och metallvaruindustri 

Maskinindustri 

Industri för el- och optikprodukter 

Kemisk industri 

Massa-, pappers-, och grafisk 

industri samt förlag 

Transportmedelsindustri 

Livsmedels-, dryckesvaru- och 

tobaksindustri 

Trävaruindustri 

Gummi- och plastvaruindustri 

Jord- och stenvaruindustri 

Industri för stenkols och 

petroleumprodukter 

Textil-, beklädnad- och läderindustri 

Övrig tillverkningsindustri 

Totalt 

KÄLLA: SCB 


per sektor 2008 

Miljarder SEK, 

reella termer 

81 

75 

67 

58 

55 

50 

36 

20 

15 

13 

9 

5 

15 

497 

Viktiga faktorer bakom framgången 

Under decennierna som ledde fram till 1990-talskrisen uppstod ett stagnationstillstånd 

i såväl de internationella sektorerna som den svenska ekonomin i stort. Devalveringar 

på 1970- och 1980-talen stimulerade ökad efterfrågan på kort sikt, men ledde inte till 

mer långsiktiga förbättringar då sektorn inte genomförde de storskaliga effektiviseringar 

som hade kunnat öka konkurrenskraften på sikt. Löneutvecklingen var inte heller 

i balans med produktivitetsutvecklingen. När finans- och fastighetskrisen bröt ut i 

Sverige i början av 1990-talet skedde en omfattande utslagning av företag med låg 

produktivitet inom internationella sektorn, med i genomsnitt 50 procent fler konkurser 

87 Årsböcker, World Steel Association 

Bidrag till BNPtillväxt 

1993-2008 

Procentenheter 

0,11 

0,14 

0,24 

0,11 

0,01 

0,11 

0,02 

0,03 

0,02 

0,02 

0,03 

0,00 

0,03 

0,87 

Utveckling per sektor inom affärsrelaterade och finansiella tjänster samt råvaror 

Sektor 

Affärsrelaterade och finansiella tjänster 

Affärsrelaterade tjänster 

Finansiella tjänster 

Totalt 

Råvaror 

Jordbruk 

Gruvsektorn 

Totalt 


per sektor 2010 

Miljarder SEK, 

reella termer 

337 

121 

458 

53 

20 

73 

Bidrag till BNPtillväxt 

1993-2010 

Procentenheter 

0,44 

0,13 

0,57 

0,03 

-0,00 

0,03 

Tillväxt i förädlingsvärde 

1993-2008 

Årlig tillväxttakt, % 

3,0 % 

4,7 % 

22,8 % 

4,8 % 

0,2 % 

6,2 % 

1,3 % 

3,5 % 

3,8 % 

3,3 % 

23,1 % 

-0,2 % 

5,2 % 

6,4 % 

Tillväxt i förädlingsvärde 

1993-2010 

Årlig tillväxttakt 

4,4 % 

3,2 % 

4,1 % 

1,4 % 

-0,5 % 

0,8 % 


1993-2008 


1,1 % 

3,8 % 

22,6 % 

3,6 % 

1,7 % 

4,9 % 

2,8 % 

2,7 % 

3,2 % 

3,2 % 

20,8 % 

2,7 % 

7,0 % 

6,1 % 


1993-2010 


0,3 % 

2,1 % 

0,5 % 

3,5 % 

0,8 % 

2,9 % 

Tillväxt i antal arbetade 

timmar 1993-2008 


1,9 % 

0,9 % 

0,2 % 

1,1 % 

-1,5 % 

1,2 % 

-1,5 % 

0,7 % 

0,5 % 

0,1 % 

1,9 % 

-2,8 % 

-1,7 % 

0,2 % 

Tillväxt i antal arbetade 

timmar 1993-2010 

Årlig tillväxttakt,% 

4,2 % 

1,0 % 

3,5 % 

-2,0 % 

-1,2 % 

-2,0 % 

77

78 

inom tillverkningsindustrin under 1990-talet jämfört med 1980-talet 88 . Till följd av detta 

försvann en femtedel av arbetstillfällena inom tillverkningsindustrin och knappt vart tionde 

arbetstillfälle inom affärsrelaterade och finansiella tjänster mellan mitten av 1980-talet och 

mitten av 1990-talet. 

Den starka utveckling som setts i den internationella sektorn från mitten av nittiotalet kan 

dock endast till en liten del förklaras med ett lågt utgångsläge till följd av 1990-talskrisen. För 

större delen av den tillväxt som setts sedan dess måste andra förklaringsmodeller sökas. 

Efter krisen följde en mycket stark och kontinuerlig utveckling inom tillverkningsindustrin, 

både jämfört med den tidigare perioden och jämfört med andra västländer. Sverige utmärkte 

sig gentemot andra länder – och gentemot tidigare årtionden – genom ett antal faktorer: 

komersiell framgång på en växande världsmarknad, effektiv omställning för konkurrenskraft, 

samt goda grundförutsättningar inom FoU och kompetens. Vår uppfattning är att dessa 

tillsammans har möjliggjort den starka utvecklingen, och att justeringar krävs för att 

möjliggöra en fortsatt stark utveckling. 

1. Stark global efterfrågan och kommersiell framgång på växande världsmarknad 

Världsekonomin har under de senaste 15 åren karaktäriserats av en kraftig ökning av 

internationell handel. Världens totala export som andel av global BNP ökade med cirka 

50 procent mellan 1995 och 2008, att jämföras med en betydligt mindre ökning på cirka 

10 procent mellan 1982 och 1995. 

Bakom denna utveckling ligger minskade handelshinder i kombination med att 

kommunikationer förenklats, bland annat beroende på den snabba IT-utvecklingen, 

transportvägar blivit mer lättillgängliga och transportkostnader sjunkit dramatiskt; en 

transatlantisk containertransport har exempelvis blivit 25 procent billigare i reella termer 

mellan år 1993 och 2009. Ett exempel på minskade handelshinder är grundandet av 

WTO 1995, som medförde avtal för internationell handel med tjänster samt en sänkning 

av tarifferna på industrivaror med i genomsnitt 40 procent. Även EU:s inre marknad har 

bidragit till ökad handel i Europa. 

Den svenska tillverkningsindustrin var tidigt internationaliserad och kunde dra nytta 

av den öppna världsmarknaden. Redan under 1990-talet var värdet av den svenska 

exporten som andel av BNP i genomsnitt 36 procent, vilket var betydligt högre än USA (10 

procent), genomsnittet i EU-15 (29 procent) och Tyskland (26 procent) 89 . Många svenska 

bolag hade både produkter med ledande teknologi och väl utvecklade internationella 

marknadsorganisationer som snabbt kunde bygga ut marknadskanaler, inte minst på 

den växande asiatiska marknaden. Till exempel har de 10 största industribolagen ökat sin 

försäljningsandel i Asien från ungefär 10 procent 1997 till ungefär 20 procent 2010 90 . 

Svenska exportbolag fick också en temporär efterfrågeinjektion på grund av den 

frisläppta kronkursen 1992 då den svenska kronan försvagades med 25-30 procent. 

88 SCB: antal konkurser i tillverkningsindustrin 1982-1999 

89 Global Insight 

90 Bolagens årsredovisningar 1998 och 2011, uppskattningar då försäljning till olika geografier 

ej definieras entydigt för alla bolag.

Detta bidrog till att öka efterfrågan på svenska varor och tjänster och möjliggjorde 

ett ökat kapacitetsutnyttjande inom tillverkningsindustrin under första halvan av 

1990-talet (från 82 procent år 1992 till 89 procent år 1995). Detta gav en relativt 

”enkel” produktivitetsökning, liksom vid tidigare devalveringar. Erfarenheter från 

devalveringarna under 1970- och 1980-talen visar dock att en devalvering i sig inte är 

en mirakelkur utan ofta bara ger en kortsiktig effekt. Det är bara om landet samtidigt tar 

hand om strukturella problem och förbättrar den underliggande konkurrenskraften som 

utvecklingen kan bli stark i ett längre perspektiv. 

2. Effektiv omställning för konkurrenskraft: produktivitet i världsklass genom 

samförståndsanda 

Tiden efter 1990-talskrisen har också karaktäriserats av relativt välfungerande 

arbetsmarknadsrelationer. Den konstruktiva anda som manifesterats i till exempel 

Industriavtalet 91 har säkerhetsställt en utveckling av lönekostnader i balans med 

produktivitetsutvecklingen och en produktivitetsfokuserad dialog. Trots en lagstiftning 

som ger facken större strejkrätt än i många andra länder 92 har Sverige haft få strejkdagar, 

ökat utrymmet för individuell lönesättning och på lokal nivå arbetat fram pragmatiska 

avtalslösningar som stärkt företagens konkurrenskraft (Bild 30). Ett exempel är det 

krisavtal som träffades under finanskrisen 2009 på Scania: arbetsgivare och fackliga 

organisationer kom överens om att införa fyradagarsvecka med tioprocentig lönesänkning 

under ett halvår, i utbyte mot att inga uppsägningar skulle göras under samma 

period. Överenskommelsen berörde 12 000 anställda, och medförde besparingar i 

storleksordningen 300 miljoner. Svenska företag har också i en internationell jämförelse 

gjort stora satsningar på fortbildning inom företagen och haft låg personalomsättning (bild 31). 

91 Industriavtalet som först slöts 1997 och sedan uppdaterades 2011 har varit en 

hörnsten i svensk lönebildning och reglerar förhållandet mellan arbetsgivar- och 

arbetstagarorganisationer inom industrin. Avtalet består både av ett samarbetsavtal (hur 

parterna ska samarbeta för att utveckla svensk industri) och ett förhandlingsavtal (reglerar 

hur förhandlingsprocesserna skall gå till) 

92 Se till exempel Wiebke Warnecks rapport ”Strike rules in the EU27 and beyond: 

A comparative overview” 

79

80 

Bild 30 

Svensk arbetsmarknad präglas av samarbete mellan parterna 

Stabil löneökning Få konfliktdagar Mer lokal lönebildning 

Årlig förändring av lönekostnad i 

tillverkningsindustri 1 (inflationsjusterad) 

% per år 1998–2007 

Italien 0,6 

Tyskland 0,8 

Spanien 0,8 


Danmark 

1 Labour Cost Index – wages and salaries, NACE rev 1,1 avdelning D: tillverkningsindustri (sektorkod 15–37) 

KÄLLA: Eurostat Labor Cost Index; ILO; Medlingsinstitutet; EU KLEMS; Eurostat; Svenskt Näringsliv 

Bild 31 

0,9 

Portugal 0,9 

Nederländerna 1,0 

Belgien 1,2 

Frankrike 

1,4 

Sverige 1,8 

Irland 2,0 

Storbritannien 2,6 

Finland 2,7 

Norge 

2,8 

Förlorade arbetsdagar per 1 000 arbetsgivare 

Genomsnitt av årligt utfall 1998–2007 

Danmark 

Spanien 

Frankrike 

Italien 

Finland 

Norge 

Belgien 

Irland 

Österrike 


Portugal 

Sverige 


Tyskland 

4 

8 

24 

22 

18 

47 

42 

40 

Ø 55 

64 

58 

75 

87 

129 

157 

Konstruktioner för löneutveckling i kollektivavtal 

för tjänstemän (hela näringslivet) 

Andel anställda per respektive konstruktion, % 

Generell höjning och lönepott med individgaranti 

Lönepott och lokal lönebildning 

Svenska företag investerar mer i att utveckla sina anställda och 

har lägre personalomsättning än jämförbara länder 

Tillverkningsindustrins investeringar i yrkesutbildning 

Antal timmar yrkesutbildning1 per 1 000 arbetade timmar 

1999 2005 

Sverige 

13 Sverige 14 

Danmark 12 Luxemburg 13 

Luxemburg 

10 Irland 11 

Nederländerna 10 Belgien 

9 

Finland 10 Danmark 

8 

Irland 

9 Frankrike 

8 

Belgien 

8 Nederländerna 8 

Frankrike 

8 Tyskland 

6 

Spanien 

7 Finland 

6 

Storbritannien 7 Spanien 

5 

Tyskland 

5 Österrike 

5 

Italien 

4 Portugal 

4 

Österrike 

4 Italien 

3 

Grekland 

Portugal 

3 

3 

+73% 

Grekland 


2 

2 

+102% 

EU-15 Ø 8 

EU-15 Ø 7 

1 Fortlöpande yrkesutbildning 

2 Genomsnitt för perioden 2002–07, bortsett från Frankrike (2002) och Sverige (2002–04), Total arbetskraft, d.v.s. inte enbart den internationella sektorn 

KÄLLA: Eurostat; “Employment in Europe 2009” European commission; McKinsey-analys 

63 

37 

1998 

56 

44 

2009 

Personalomsättning 

(genomsnitt 2002-20072 ) 

% av anställda 

Danmark 

Spanien 

Finland 


Estland 

Frankrike 

Polen 

Tyskland 

Ungern 

Portugal 

Tjeckien 

Rumänien 

Belgien 

Italien 

Sverige 

Grekland 

+7% 

30 

29 

29 

26 

23 

23 

22 

21 

20 

19 

19 

19 

19 

18 

16 

14

Denna konstruktiva anda har möjliggjort en omställning till aktiviteter med högre 

förädlingsvärde och en uppgradering av arbetskraftens kompetens i betydligt högre 

grad än i andra länder. Ett tydligt skifte från låg- till mer högkvalificerade uppgifter och 

arbetstillfällen har skett. Antalet lågkvalificerade arbetstillfällen i den internationella 

sektorn har minskat på grund av utflyttning av enklare tillverkning och aktiviteter. 

Samtidigt har mer komplexa uppgifter och tjänster, till exempel ledningstjänster och 

tjänster inom FoU och design, ökat som följd av specialisering och fortsatt god global 

efterfrågan (Bild 32). Ökningen av högkvalificerade tjänster har varit mer påtaglig i 

Sverige än i andra länder under de två senaste decennierna. 1993-2005 ökade antalet 

arbetstimmar i tillverkningsindustrin utförda av högutbildade med 125 procent i Sverige, 

att jämföra med en ökning på 25 procent i Tyskland och 27 procent i USA 93 . 

Bild 32 

Skifte inom industrin till arbetsuppgifter med högre förädlingsvärde 

Förändring i sysselsättning mot förädlingsvärde 

Förändring i sysselsättning inom olika yrkeskategorier 

% per år 2001-2007; Antal anställda 

Maskinoperatörer Högutbildad arbetskraft 

Fastighetsskötare 

Reparation 

1 

4 

3 

inom produktion 

2 

1 

0 

-1 

-2 

-3 

-4 

-5 

-6 

15 000 

Lagerpersonal 

20 000 

Inköpare 

Annat 

3. Goda grundförutsättningar 

IT 

Processoperatörer 

Montering 

Ingenjörer & 

arkitekter 

HR/Rekrytering 

Annan lågutbildad arbetskraft 2 inom produktion 

25 000 

30 000 

35 000 

Redovisning/ 

juridik/ 

administration 

40,000 

Andel av sysselsättning 2007 

45 000 

NOT: Personer klassificerade som ”anställningsform okänd” är exkluderade 

1 Platschefer, ingenjörer, tekniker; 2 Gjutare, plåtslagare etc; 3 Aritmetiskt genomsnitt av underkategorierna 


Ledning 

Månadslön3 50 000 

SEK, 2007 

Genomsnittlig 

reell inkomstökning 

har 

varit 2,0% per år 

0,6% utav 2,0% 

per år beror på 

en ändrad mix, 

motsvarande 

30% av den 

totala effekten 

Sveriges goda konkurrenskraft och effektiva omställning har varit beroende av ett antal 

grundförutsättningar. 

Sverige har investerat i forskning och utveckling (FoU). Sverige har kontinuerligt satsat 

en högre andel av BNP på FoU (i genomsnitt 3,6 procent under 1993-2009) än USA (2,6 

procent) och EU15 (1,8 procent) 94 , och de stora skillnaderna förklaras av näringslivets 

93 EU KLEMS; ett EU-finansierat projekt som löpte mellan 2003 och 2008 med syfte att 

skapa en jämförbar databas inom ekonomisk tillväxt, produktivitet, sysselsättning etc. på 

industrinivå mellan alla EU länder. 

94 OECD iLibrary 

81

82 

FoU-satsningar. Den statliga finansieringen har också varit hög jämfört med andra 

länder; i genomsnitt 0,9 procent av BNP 1993-2009 95 jämfört med 0,8 procent i 

USA och 0,6 procent i EU-15. Majoriteten av näringslivets satsningar kommer från 

tillverkningsindustrin (70 procent av näringslivets totala FoU-satsningar). Värt att notera 

är också att även om svenska bolag har satsat mycket på FoU utanför Sverige så har 

andelen som satsas i Sverige varit relativt stabil under 2000-talet. 96 En studie av 21 stora 

svenska koncerner gjord av Tillväxtanalys under 1999-2009 visade att koncernerna ökat 

sina FoU-satsningar något långsammare i Sverige än i andra länder (total ökning 

3,5 procent per år i reala termer 97 ; 2,8 procent per år i Sverige och 4,4 procent per 

år utanför Sverige). Utbyggnaden av FoU utomlands är en naturlig konsekvens av 

globaliseringen; som främsta anledningar till att lägga FoU utomlands anger företagen 

i analysen att ”företaget måste finnas i detta land för att kunna anpassa produkt eller 

process efter specifika kund-/marknadskrav” och ”företagets produktionsenheter/er 

kräver egen FoU-kapacitet i detta land”. 

Sverige har haft en stark position vad gäller kompetens och styrning av företag. Vi har 

haft god tillgång och tillförsel på välutbildad arbetskraft och ingenjörer. 2,7 procent av 

Sveriges befolkning har eftergymnasial ingenjörsutbildning, vilket är högre än snittet 

i EU-15 på 2,2 procent 98 . Arbetskraftens utbildningsnivå är generellt hög; till exempel 

visar en undersökning av utbildningsnivån i tillverkningssektorn att Sverige har högst 

andel icke-chefer med eftergymnasial utbildning efter Japan. 99 Svenska industribolag 

har i regel också starka ledningsprocesser; en undersökning av ledningsstrukturer i 

industribolag placerar Sverige i toppen tillsammans med Japan och USA, före samtliga 

EU-länder. Detta understryks också av World Economic Forums Global Competitive 

Index, som placerar Sverige som ett av de främsta länderna (av 142) i kategorierna 

”Utnämning av chefer på grundval av professionella meriter”(1:a plats), ”Bolagsstyrelsers 

effektivitet” (1:a plats) och ”Styrka i revision och rapporteringsstandard” (2:a plats) 100 . 

Det har också framförts att starka språkkunskaper, framförallt i engelska, påverkar 

ledningsförmågan positivt inom svenska internationella bolag. 

Sammantaget kan man säga att tillverkningsindustrin i Sverige lyckats väl med att hantera 

skiftet från en ”exportlogik”, med fokus på att exportera produkter där större delen av 

produktionen finns i Sverige, till en ”internationell logik”, med fokus på att hitta en naturlig 

plats i en allt mer globaliserad värld med nya krav. Svenska bolag har åstadkommit en 

stark produktivitetsutveckling, både genom förbättring av erbjudandet för att passa den 

globala marknaden och genom effektiviseringar i produktionen. Man har åstadkommit ett 

skifte mot mer värdeskapande tjänster som möjliggjort att Sverige kunnat behålla rollen 

som ett centralt nav i internationella värdekedjor. Detta skifte blir tydligast när man tittar på 

de 10 största, och därmed ofta mest globaliserade, tillverkningsbolagen. De har under de 

95 OECD Science, Technology and R&D 

96 ”Forskning och utveckling i internationella bolag “Tillväxtanalys” (2009). De koncerner 

som ingår i undersökningarna, 21 svenskägda och 16 utländska, svarade för 73 procent av 

näringslivets FoU-utgifter i Sverige år 2009 

97 2009 års prisnivå 

98 Eurostat; ingenjörer klassade som ‘engineering, manufacturing and construction’; 

inkluderar ej ‘science, mathematics and computing’ 

99 16 procent i Sverige jämfört med 10 procent i Tyskland och 14 procent i USA. 

“Management Practice and Productivity: Why they matter” (2007). Centre for Economic 

performance at London School of Economic and McKinsey 

100 “The Global Competitive Index 20110-2012”, World Economic Forum

senaste femton åren minskat andelen av sin försäljning som går till Sverige (från 8 procent 

till 4 procent av bolagens totala försäljning) och minskat andelen anställda i Sverige (från 31 

procent till 17 procent av bolagets totala anställda), men samtidigt direkt stått för omkring 

30 procent av tillverkningsindustrins totala ökning i förädlingsvärde och ungefär 10 procent 

av hela Sveriges reala BNP-tillväxt. 

Utmaningar för fortsatt framgång 

Den svenska internationella sektorn har alltså i en era av kraftig globalisering lyckats 

betydligt bättre än många jämförbara länder. Det finns dock flera utmaningar framöver 

som behöver mötas för att säkerställa fortsatt framgång. 

1. Skärpt konkurrens från de snabbväxande ekonomiernas företag 

Globaliseringen ändrar karaktär och ställer nya krav; det finns anledning att anta en 

fortsatt god global tillväxt på längre sikt, men samtidigt väntar mer intensiv konkurrens 

på den globala marknaden vilket kommer att ställa ökade krav på ett innovativt utbud. 

Företag i tillväxtländer når högre konkurrenskraft genom ökad skala och tekniknivå, 

vilket leder till ökad konkurrens både på dessa företags hemmamarknader och globalt. 

Inom till exempel telekom har Huawei gått från att 2002 ha mindre än en procent av den 

globala mobila infrastrukturmarknaden till att 2010 vara näst störst efter Ericsson med 

en marknadsandel på 16 procent 101 . År 2011 registrerade Huawei tredje flest patent i 

världen av alla företag 102 . Mest ökar konkurrensen från de snabbväxande ekonomierna 

i mellanteknologisegmentet, som utgör grundstommen i svensk exportsektor med 

branscher som till exempel motorfordon, metallindustri och kemisk industri. 

2. Fortsatt krav på omställning: Ökad innovationstakt och global innovationsmiljö 

Den internationella FoU-kartan, och forskningens utformning, håller på att ändra 

karaktär. Tillväxtländer som Kina, Indien, Brasilien, Sydkorea och Indonesien ökar 

kraftigt sin satsning på FoU vilket relativt sett minskar Sveriges tyngd; till exempel 

sjunker Sveriges andel av antalet nya patent kraftigt. Dessa länder, med undantag för 

Brasilien, har dessutom en tydligare inriktning mot tillämpad och behovsmotiverad 

FoU 103 inom teknik, IT, materialvetenskap, och mindre fokus på medicin, humaniora 

och samhällsvetenskap än de redan etablerade forskningsnationerna i Europa och 

USA. Detta förstärker ytterligare deras framsteg inom fält mer direkt relevanta för den 

internationella sektorns konkurrenskraft. Samtidigt ändrar FoU-arbetet karaktär: FoU 

101 Huaweis marknadsandel inom infrastruktur för mobiltelefoni har vuxit från ~4,5 procent år 

2006 till ~16 procent år 2011, ZTE marknadsandel har vuxit från 2,1 procent år 2006 till 9 

procent år 2011 

102 World Intellectual Propoerty Organization 

103 För svensk framgång inom forskning och innovation 2012-2016 - “Underlag för forsknings- 

och innovationsproposion” från Vetenskapsrådet, VINNOVA, Formas, FAS, Statens 

Energimyndighet och Rymdstyrelsen. 

83

84 

blir mer ”nätverksbaserad” 104 , innovationstakten ökar och produktlivscykler förkortas, 

och erbjudandeutvecklingen sker allt mer i gränslandet mellan produkter, tjänster och 

affärsmodeller. Detta nödvändiggör förändringar, men om Sverige och svenska företag 

framgångsrikt kan ställa om och använda denna utveckling kan det ökade globala FoUarbetet 

vändas till Sveriges fördel. 

Samtidigt finns frågetecken kring utvecklingen av FoU-effektiviteten i Sverige. Det 

finns tecken på att Sverige inte fullt ut har följt med omvärlden vad gäller kvalitet. 

Den relativa kvaliteten (mätt genom genomsnittlig citering) på svensk forskning har 

sjunkit enligt en utvärdering av Vetenskapsrådet, och inga forskningsfält har stärkt 

sin genomsnittliga citering under de senaste 10 åren. Matematik, informations- och 

kommunikationsteknologi, materialvetenskap och ingenjörsvetenskap, ämnen som är 

mycket relevanta för innovation inom den internationella sektorn, har tappat. Från att 

2000-2002 ha legat långt över det globala genomsnittet var Sverige 2006-2008 bara 

något bättre än genomsnittet 105 . Det finns också tecken på att Sverige är bättre på 

grundforskning än kommersialisering, och frågetecken finns kring kopplingen mellan 

akademi och industri. Vinnova har visat att andelen statligt finansierad behovsstyrd 

forskning som styrs/beslutas i samråd med industrin har minskat sedan 1990-talet. 

Denna forskning kan ofta utgöra en viktig hörnpelare för företags lokalisering, och 

en minskning kan leda till svårigheter attrahera och behålla företagens FoU i Sverige. 

Analys av ett flertal tillverkningssektorer indikerar att Sverige är relativt starka vad gäller 

skapandet av idéer, men relativt sett svagare vad gäller kommersialisering (bild 33). 

Det finns också anledning att anta att konkurrensen om lokalisering av FoU kommer 

att vara stark framgent. En stor del av de svenska FoU-investeringarna sker inom ett 

fåtal svenska koncerner 106 vilka har kompletterande FoU-centra utanför Sverige som 

konkurrerar om investeringarna. Samtidigt ökar andra länder sina ansträngningar 

för att attrahera FoU-centra och innovativa företag. Till exempel har USA instiftat ett 

konkurrenskraftsråd för att ge politiskt obundna råd till presidenten i frågor som rör 

jobbskapande och konkurrenskraft, och detta råd lägger stor tonvikt vid att attrahera 

FoU-satsningar. Frankrike ger 30-procentiga skatteavdrag på FoU-investeringar 

upp till 100 miljoner euro, och även Singapore ger fördelaktiga skattevillkor för FoUinvesteringar. 

104 Med nätverksbaserad eller öppen FoU menas ett in- och utflöde av kunskap för att 

accelerera innovationstakten. I en värld med en enorm kunskapsbank klarar inte längre 

företag att förlita sig på sin egen forskning utan bör förvärva idéer, uppfinningar och 

immateriella tillgångar från andra företag eller universitet när det förbättrar den egna 

affärsmodellen. 

105 ”Nationella analyser, Underlag för strategiprojektet Svensk forskning 2010-2030” - 

Vetenskapsrådet 

106 SCB. De 10 bolagen med störst FoU-investeringar stod för 53 procent av alla investeringar 

under 2009.

Bild 33 

Sverige är relativt sett starkare på att skapa idéer än på att 

kommersialisera dem – branschexempel 

Skapa idéer (log av patent) 

10 

9 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

0 

Germany 

France 

Canada 

Belgium 

Denmark 

Hong Kong SAR India Spain 

Ireland Malaysia 

Austria 

United Kingdom 

Israel 

Finland 

Sweden 

Netherlands 

Italy 

Australia 

Switzerland 

Singapore China 

New Zealand 

5 

Russian Federation 

Norway 

Philippines 

Hungary 

South Africa 

Källa: McKinsey; Global Insight; Harvard Business School 

6 

7 

Korea, Rep. 

Taiwan 

3. Sveriges relativa styrka inom viktiga grundförutsättningar försämras 

Det är en stor utmaning att säkerställa kvalificerad arbetskraft som kan hantera allt 

mer komplexa tjänster. Vi väntar stora pensionsavgångar bland ingenjörer, intresset 

för naturvetenskap och teknik är fallande 107 , och kvaliteten i grundskolan försämras 108 . 

Utbudet av högre utbildning är heller inte helt anpassat till arbetsmarknadens behov. Till 

exempel väntas en brist på cirka 80 000 gymnasie- och högskoleingenjörer år 2030 109 . 

Utmaningar finns också i rekrytering från andra länder. Sedan 2008 har Sverige varit 

en av världens mest öppna arbetsmarknader, med goda möjligheter för företag att 

rekrytera från vilket land som helst. Denna möjlighet har dock bara börjat utnyttjas, och 

framför allt för mindre kvalificerad arbetskraft. Till exempel fick omkring 1000 ingenjörer 

svenskt arbetstillstånd år 2009, att jämföra med exempelvis omkring 7000 medarbetare 

inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske. Av alla icke-medborgare med svenskt 

arbetstillstånd i februari 2012 var bara ungefär en tredjedel verksamma inom yrken där 

en högre utbildning vanligtvis krävs. 110 

107 Till exempel minskade antalet förstahandsökande till Civilingenjörsutbildningen med nästan 

30 procent från 1998-2009 (från 11 400 till 8 200). Högskoleverket 

108 Detta diskuteras i kapitlet Offentlig sektor: Sverige har fallit från nummer 4 år 1995 till 

nummer 21 år 2007 i TIMSS-ranking 

109 Baserat på SCBs “Trender och Prognoser 2008” med justerade antagande gällande 

behov (antar samma tillväxt 2010-2030 som 1990-2010 istället för halverad tillväxttakt 

som antaget av SCB) samt tillgång (fler utbildningsplatser tillsatta och förenklade 

arbetskraftsinvandringsregler, förändringar som realiserats efter rapporten släptes) 

110 Se ”Kampen om talangerna”, Svenskt Näringsliv (2012). Denna rapport beskriver också att 

nära hälften av alla USAs Nobelpris kommer från utrikes födda forskare 

8 

Mexico 

9 

ELEKTRONIK, HÖGTEKNOLOGI 

OCH ENTERPRISE COMPUTING 

10 

US 

Japan 

11 

Kommersialisering (log av förädlingsvärde) 

7 

85

86 

Det finns också en förnyelse- och robusthetsutmaning vad gäller företagandet i Sverige; 

vi behöver bli bättre på att säkerställa återväxt. Satsningar på FoU görs främst av 

storbolagen; endast 18 procent av FoU-investeringarna görs av små och medelstora 

företag 111 . Vi har också en låg grad av entreprenörskap med få så kallade gaseller 112 

och en lägre andel nya stora bolag än till exempel USA 113 , trots goda förutsättningar 

i teorin 114 . Förklaringen står troligen att finna i ett lågt intresse för entreprenörskap – 

svenskarna har lägst intresse i Europa 115 . Dock ses en del positiva tecken; till exempel 

har andelen sysselsatta i medelstora företag ökat sedan 1990-talskrisen 116 . 

Utmaningar finns också inom infrastruktur. Transportinfrastrukturen har försämrats 

jämfört med andra länder. Till exempel har kvaliteten på väg- och järnvägsnätet har 

sjunkit i jämförelse med andra länder sedan mitten av 1990-talet 117 , och för järnvägsnätet 

har även den absoluta kvaliteten försämrats. Dessutom finns tecken på ökande 

kapacitetsproblem i både väg- och järnvägsnät, framförallt i storstadsregionerna 

och längs viktiga godstrafikstråk. Trafikverket föreslår i sin kapacitetsutredning våren 

2012 ökade satsningar inom underhåll och små kapacitetshöjande åtgärder för att 

komma tillrätta med problematiken, men det kommer att ta flera år att lösa situationen. 

Energipolitiken och elpriserna är ett annat ämne som debatteras intensivt. De 

svenska elpriserna har stigit under det senaste decenniet, bland annat beroende på 

handelssystemet med utsläppsrätter för växthusgaser som EU introducerade 2005, 

men också beroende på en mer ansträngd relation mellan utbud och efterfrågan på 

el och ett högre internationellt kolpris. Jämfört med Kontinentaleuropa har Sverige 

fortfarande lägre elpriser som ett genomsnitt över året, men konkurrensfördelen har 

minskat avsevärt. Jämfört med USA har Sverige gått från ett 16 procent lägre elpris år 

2000 till ett 37 procent högre pris 2010. Detta beror delvis på den svenska prisökningen, 

men också på de stora mängder skiffergas man börjat utvinna i USA. Detta har minskat 

priset på gas väsentligt, vilket i sin tur minskat priset på el. Sammantaget betyder detta 

att den konkurrensfördel som svensk industri historiskt sett haft från låga elpriser håller 

på att erodera bort. Sammantaget riskerar infrastrukturbegränsningar att skapa hinder 

för framtida tillväxt. 

111 SCB (2009) 

112Ett gasellbolag är ett snabbväxande bolag med fler än 10 anställda i början av 

mätperioden, och en årlig procentuell ökning av intäkter med över 20 procent under 

senaste 3-årsperioden. Sammanställning av gasellbolag har gjorts av OECD i rapporten 

”Entrepreneurship at a Glance 2011”. 

113 I en analys av de 100 bolagen med högst marknadskapitalisering i USA, Sverige, Tyskland 

och Holland, utgjorde bolag som var yngre än 40 år (och inte skapade av sammanslagning, 

uppköp eller utbrytning från existerande bolag) 22 procent av marknadskapitaliseringen i 

USA jämfört med 8 procent i Sverige. Den svenska siffran är dock i paritet med Holland (9 

procent) och Tyskland (8 procent). McKinsey-analys baserad på Bloomberg-data 

114 World Economic Forum placerar Sverige som nummer två i sin ranking av 

innovationsklimat: “World Economic Forum The Global Competiveness report 2011-2012” 

115 I Global Entrepreneurship Monitors undersökning från 2007 är det en dubbelt så stor andel 

av amerikaner som av svenskar som har startat ett eget företag eller har långt framskridna 

planer på att göra det. EU15 ligger också högre än Sverige. 

116 Henreksen, Johansson, Stenkula: “Den svenska företagsstrukturen – utvecklingen i de 

medelstora företagen efter 1990-talskrisen” (2012). 

117 Enligt World Economic Forum Global Competitive Index har Sverige gått från nummer 12 

inom järnväg och väg år 1996 till nummer 17 respektive nummer 23 år 2011.

Åtgärder för bibehållen tillväxt 

Den internationella sektorn har en god utgångsposition, men tydliga utmaningar finns 

som nödvändiggör ett ökat fokus på innovation för att hävda sig i en värld med allt 

starkare konkurrens. 

För att möjliggöra en fortsatt stark utveckling för den internationella sektorn krävs 

att Sverige kan dra nytta av den framväxande globala innovationsmiljön på samma 

sätt som vi tidigare effektivt ställt om till den globala produktionsmiljön. Sverige och 

svenska företag har nu möjlighet att leda utvecklingen av en global nätverksmodell för 

innovationsarbete och FoU; företagen kan dra nytta av den stora innovationskraft som 

finns hos leverantörer och i de snabbväxande ekonomierna, samtidigt som de stärker 

sin position som samordnare av FoU-värdekedjor och ägare av avancerad forskning. 

Kan Sverige upprepa framgångarna genom att bli en ledare inom innovationsproduktivitet 

samt ett av världens mest attraktiva länder för tillämpad forskning och innovationsinvesteringar? 

Vi tror det är möjligt om Sverige på ett ambitiöst sätt tar ytterligare steg 

inom tre områden: 

Undersök hur innovationsproduktiviteten i företag kan ökas ytterligare, till exempel 

genom att öka takten i omställningen till globala innovationsmodeller 

— Arbetet med att globalisera innovationsarbetet pågår just nu i många 

Svenska företag. Här krävs höga ambitioner för nästa våg av innovation, 

och ökat fokus på innovation i gränslandet mellan produkter, tjänster och 

affärsmodeller. Många företag lägger en allt större del av sin innovationskraft 

på servicekoncept och affärsmodeller som till exempel produktivitetskontrakt 

och systemlösningar, men omställningen går långsamt; utvecklingsprocesser, 

vokabulär och företagskulturer är fortsatt produktorienterade. 

Företagsledningar har ett viktigt jobb i att tydliggöra värdet i innovation runt 

produkten och att transformera företagens innovationssystem. Dessutom vore 

ett ytterligare fokus hos universitetens tekniska och ekonomiska fakulteter på 

att bygga kunskap runt affärsmodeller önskvärt. 

— Företagen bör också anpassa sin FoU-modell för att dra största möjliga 

nytta av förändringarna i det globala FoU-landskapet. De behöver också ta 

ställning till hur FoU ska drivas, och på vilket sätt de kan dra störst nytta av de 

förändringar i FoU-landskapet som sker. Detta kräver en tydligt definierad plan 

för vad som ska göras av företagen själva respektive av underleverantörer eller 

forskare anslutna via olika typer nätverk (genom till exempel akademin eller 

forskningsinstitut), samt hur företagsintern FoU bör fördelas globalt. Sverige var 

ledande i att möta den utmaning som globaliseringen av produktion innebar; 

man ökade produktiviteten och säkerställde därmed att produktion behölls i 

landet, samtidigt som man tydligt fokuserade på mer avancerade aktiviteter 

där Sverige hade fördelar och framgångsrikt flyttade mindre avancerade 

arbetsuppgifter till andra länder. På ett liknande sätt kan Sverige nu gå före 

i utvecklandet av en nätverksmodell för FoU; företagen bör dra nytta av den 

stora innovationskraft som växer fram i de snabbväxande ekonomierna, särskilt 

vad gäller mer rutinmässig FoU, samtidigt som vi stärker vår position som 

samordnare av värdekedjor och ägare av den mer avancerade forskningen. På 

detta sätt kan de svenska företagen stärka sin konkurrenskraft, samtidigt som 

87

88 

Sverige säkerställer en fortsatt ledande roll i global FoU, och fortsatt lokalisering av 

arbetstillfällen i Sverige. 

Gör Sverige till ett av världens mest attraktiva länder för investeringar i FoU och 

innovation – stärk grundförutsättningarna 

— Stärk incitament för företag att förlägga FoU-verksamhet i Sverige. En stor del av 

de svenska forsknings- och utvecklingsinvesteringarna görs av privata företag 118 . 

Flera studier, bland annat Ingenjörsvetenskapsakademins Innovationsplan 

Sverige 119 , pekar på att skattesatser och incitament för experter är viktiga redskap 

för att öka dessa investeringar. De intervjuer och fallstudier som genomförts inom 

ramen för denna studie stödjer dessa slutsatser. Det finns flera exempel på länder 

som vidtagit åtgärder för att stärka incitamenten. Den företagsskattekommitté 

som den svenska regeringen tillsatte 2011 har bland annat i uppdrag att se 

över skatteincitament. Viktigt är att incitament av denna typ har en bred politisk 

förankring för att vara stabila och få avsedd positiv effekt. 

— Intensifiera den pågående satsningen på ledande innovationsmiljöer med 

internationell spetskompetens. Ledande universitet och forskningsmiljöer är 

viktiga för att skapa ekonomisk tillväxt 120 . Ett land av Sveriges storlek har bara 

möjlighet att skapa ett fåtal sådana miljöer. Regeringen har uttalat som mål 

att satsa på världsledande forskning, vilket bland annat motiverat färre men 

större investeringar, till exempel i forskningsanläggningar inom naturvetenskap 

i Lund (MAX IV och ESS) och inom biomedicin i Stockholm och Uppsala. Från 

ett kvalitets- och tillväxtperspektiv menar vi att denna koncentration borde 

accelereras, även om regionalpolitiska konsekvenser också bör beaktas. Som en 

del i internationaliseringen av FoU bör även svenska satsningar kopplas tydligare 

mot framför allt EU:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling, och en 

aktiv roll tas i utformningen av EU:s forskningsinriktning. Det blir också viktigt 

att säkerställa inflödet av internationell spetskompetens. Som tidigare nämnts 

används de goda möjligheter till internationell rekrytering som möjliggörs av 

svensk lagstiftning i relativt liten omfattning, och när det används är det framför 

allt för lägre kvalificerad arbetskraft. Med tanke på att många svenska företag 

upplever brist på kvalificerad arbetskraft som ett problem 121 , bör de i högre grad 

dra nytta av den nya möjligheten att rekrytera internationell spetskompetens. 

Svenska företag skulle redan idag kunna utnyttja rekryteringsmöjligheterna 

mer, men politiker och myndigheter kan också underlätta; till exempel skulle 

man kunna tillsammans med näringslivet diskutera hur man kan underlätta för 

spetskompetens att flytta till Sverige. Internationell expertrekrytering underlättas 

av bra förutsättningar i samhället. Som exempel på möjliga åtgärder kan nämnas 

kortare handläggningstider för godkännande av expertskatt, bättre utbud 

av högkvalitativa engelskspråkiga skolor och minskad handläggningstid för 

permanent arbetstillstånd inom vissa kompetensgrupper. För identifierade 

målgrupper behöver man också tydliggöra hur attraktivt Sverige är att leva i och 

vilka karriärmöjligheter svenska bolag erbjuder. Som jämförelse kan nämnas 

118Omkring 70 procent år 2010 finansierades av privata företag 

119 Innovationsplan Sverige – ”Underlag för en svensk innovationsstrategi” (IVA 2011) 

120 Se bland annat “The Competitive Advantage of Nations”. New York: Free Press, 1990. 

(Republished with a new introduction, 1998.), Michael Porter 

121 Se till exempel ”Mismatch - Det ekonomiska läget mars 2011”, Svenskt Näringsliv (2011)

Australien, där man aktivt arbetar med att attrahera välutbildade individer genom 

att hålla mässor runt om i världen och göra individuella intervjuer med utvalda 

kandidater. För att ytterligare stimulera rekryteringen av spetskompetens till Sverige 

kan exempelvis utländsk rekrytering inkluderas som kriterium för basanslag till 

universitet och högskolor. Vetenskapsrådet föreslår till exempel att man utformar 

ett stöd som stimulerar internationell forskarrekrytering i form av kompletterande 

delfinansiering till forskningsmiljöer som lyckas rekrytera framstående 

internationella forskare. 

— Effektivisera samarbetet mellan akademi och industri. Överföring av idéer och erfarenhet 

mellan akademi och industri är en förutsättning för framgångsrik utveckling och 

kommersialisering av forskning. Ett antal åtgärder kan öka denna överföring: 

□ Öka personalrörlighet mellan industri, forskningsinstitut och akademi. Flera olika 

förslag i denna riktning diskuteras för närvarande. Bland förslagen ingår att vid 

resurstilldelning till högskolan ge meritvärdering som värderar samverkan mellan 

akademi och näringslivet (samtidigt som akademins överordnade oberoende 

och grundforskningens ställning värnas), eller att ge ökad meritvärdering av 

industrierfarenhet eller samverkan med industrin vid tjänstetillsättning samt löne- 

och karriärutveckling inom akademi. För att signalera betydelsen i samverkan för 

yngre forskare kan man också tänka sig att införa obligatoriska praktikmoment 

inom forskarutbildningen för kunskapsöverföring till näringslivet samt säkerställa 

system för att kanalisera medel till forskare från industrin utan akademiska 

meritportföljer (och yngre forskare). 

□ Stärk forskningsinstitutens roll genom ökad basfinansiering och 

förbättrad infrastruktur för industriforskning, till exempel databaser, 

experimentanläggningar, demonstratorer och testverksamhet. Det är också 

viktigt att öka interaktionerna mellan forskningsinstitut och små och medelstora 

företag. Dessa företag upplever det ofta som krångligt och osäkert att samverka 

med forskningsinstituten då man inte har etablerade relationer. I många 

europeiska länder försöker man stimulera företag att komma över denna initiala 

barriär genom ”innovationscheckar” som ger ekonomiskt bidrag för att köpa 

tjänster från exempelvis forskningsinstitut och högskolor. 

— Undersök om ökad offentlig-privat samverkan (”public private partnerships”) och andra 

typer av strategiska forskningssatsningar kan vara ett sätt att accelerera innovation 

inom specifikt intressanta områden.Staten har spelat en stor roll för framväxten av 

storföretag i många länder, genom att sätta standarder, vara en avancerad kund, eller 

finansiera forskning. GSM-standarden är ett exempel som ofta lyfts fram i Sverige. Flera 

av de största svenska industrierna står eventuellt inför stora teknikskiften, till exempel 

fordonsindustrin (elektrifiering), energibranschen (förnyelsebar energi), byggbranschen 

(energieffektivitet) och telekomindustrin (ökat fokus på mjukvara) – flera andra exempel 

finns. Det vore värdefullt att undersöka om det finns områden där offentlig-privat 

samverkan eller andra typer av strategiska forskningssatsningar skulle kunna hjälpa 

Sverige och svenska företag att dra nytta av dessa teknikskiften, på liknande sätt som 

Sverige drog nytta av GSM-teknologin. Samtidigt måste det säkerställas att offentliga 

FoU-resurser används försiktigt. Ett förslag har redan tagits fram av IVA på hur staten 

kan ta en mer aktiv roll och kan tjäna som utgångspunkt för en bred diskussion. Inte 

minst kan den offentliga upphandlingen – 480-580 miljarder kronor per år – användas 

89

90 

för att stimulera innovation. Till exempel arbetar Storbritannien och Holland med 

system för innovationsupphandling som bygger på en förkommersiell upphandling för 

ett identifierat behov, där olika företag får presentera konceptlösningar och vinnande 

koncept ges möjlighet till prototyputveckling innan den konkurrensutsatta slutliga 

upphandlingen sker. 

I tillägg till de viktiga åtgärderna för att främja innovation krävs satsningar för att behålla en 

hög nivå på nödvändiga grundförutsättningar för en konkurrenskraftig industri. 

Stora utmaningar ses redan idag vad gäller att säkerställa kvalificerad arbetskraft som 

kan hantera allt mer komplexa tjänster. Om Sverige kan höja kvaliteten i grundskolan, 

främja intresset för naturvetenskap och entreprenörskap hos unga, och bättre 

anpassa högre utbildning efter arbetsmarknadens behov för att garantera en god 

framtida tillgång på kvalificerad arbetskraft vore det gynnsamt för konkurrenskraften. 

Möjliga åtgärder för att stärka grundskolan beskrivs i avsnittet Prioriteter för att 

upprätthålla hög tillväxt; för den internationella sektorn är kvaliteten inom matematik 

och naturvetenskap av stor vikt. För att minska den förväntade framtida bristen på 

högskole- och gymnasieingenjörer kan man också överväga återinförandet av det 

fyråriga tekniska gymnasieprogrammet, samt ett ökat antal platser på civil- och 

högskoleingenjörsprogram. Detta kräver samtidigt att svenska ungdomar vill söka sig 

till tillverkningsindustrin; företagen har här en viktig uppgift att bättre marknadsföra sig 

för att visa vilka spännande globala karriärmöjligheter som erbjuds och forma en attityd 

där teknik ses som en spännande möjlighet att svara på framtidens utmaningar. 

En bra infrastruktur är nödvändig för fortsatt konkurrenskraft, och investeringar 

kommer att krävas för att säkerställa tillräcklig kapacitet för tillväxt. Som exempel kan 

nämnas Malmbanan, där ökad kapacitet kommer att vara nödvändigt för att möjliggöra 

transport av den ökade mängd järnmalm gruvbolagen har möjlighet att utvinna och 

sälja. Även storstadsområdena lider av en ansträngd kapacitetssituation som behöver 

förbättras för att möjliggöra fortsatt god tillväxt. Även vad gäller infrastruktur för 

elförsörjning bör Sverige säkerställa sin långsiktiga konkurrenskraft – den historiska 

konkurrensfördelen från låga elpriser håller på att erodera. I en tid då USA sänkt sina 

elpriser väsentligt på grund av utvinningen av skiffergas, och utvecklingen eventuellt 

kommer at gå samma väg i andra länder, är det viktigt för svensk industri att en 

konkurrenskraftig prisnivå för el säkerställs även i Sverige. 

* * * 

Den svenska internationella sektorn har i en era av kraftig globalisering lyckats betydligt 

bättre än många jämförbara länder. Detta förklaras av bra produkter, en effektiv global 

kommersiell expansion som ökat behovet av mer komplexa arbetsuppgifter i Sverige, samt 

effektivitetsökningar inom produktionen som säkerställt en fortsatt lokalisering i Sverige. 

Globaliseringen ändrar dock karaktär och ställer nya krav på en konkurrenskraftig svensk 

miljö, och konkurrenskraftiga svenska företag. Med rätt förutsättningar och satsningar har 

den internationella sektorn goda möjligheter att fortsätta vara tillväxtmotorn för den svenska 

ekonomin. Lyckligtvis är Sverige i en situation där både företagen och staten, i motsats till 

många andra länder, har råd att investera i framtida tillväxt.

Utmaningar 

och möjligheter 

Som beskrivits i tidigare kapitel har Sveriges ekonomi utvecklats mycket starkt under 

perioden 1993 till 2010, med hög tillväxt, goda offentliga finanser och en positiv 

bytesbalans. Mot bakgrund av denna starka utveckling är det motiverat att ställa frågan 

om Sverige behöver ändra något väsentligt i landets nuvarande ekonomiska inriktning, 

eller om drivkrafterna bakom de tidigare framgångarna är så starka att de kommer att 

skapa en god ekonomisk utveckling även i framtiden. 

Vår slutsats är att även om Sverige har ett gott ekonomiskt utgångsläge jämfört med 

många andra länder, så finns det ett antal utmaningar som måste åtgärdas om vi ska 

kunna bibehålla eller rentav överträffa den starka historiska utvecklingen. För det 

första finns det för närvarande bara en stark tillväxtmotor i den svenska ekonomin 

– den internationella sektorn. Övriga sektorer, som utgör väsentligt mer än hälften 

av den svenska ekonomin, utvecklas svagare. För det andra finns tre skäl till oro vad 

gäller Sveriges förutsättningar för långsiktig ekonomisk utveckling: resultaten i vårt 

utbildningssystem har försämrats avsevärt sedan mitten av 1990-talet, befolkningen 

åldras och svenska företag möter allt hårdare global konkurrens. 

Sverige har goda möjligheter att hantera dessa utmaningar, men det kommer att kräva 

en kraftsamling av liknande slag som den Sverige lyckades med efter 1990-talskrisen då 

många av förutsättningarna för dagens ekonomiska situation etablerades. 

Bara en stark tillväxtmotor 

Det är bara den internationella sektorn som haft en otvetydigt stark utveckling, med 

en årlig tillväxt av förädlingsvärdet på 4,3 procent per år under perioden 1993-2010. 

Denna sektor utgör bara ungefär en tredjedel av ekonomin, och en stor del av tillväxten 

inom sektorn kan direkt eller indirekt härledas till ett relativt litet antal framgångsrika 

storföretag. 

Lokala tjänster utgör ungefär 40 procent av den svenska ekonomin, och har ökat sitt 

förädlingsvärde med i genomsnitt 2,3 procent per år i genomsnitt 1993-2010. Den 

offentliga sektorn – ungefär 30 procent av ekonomin – har enligt tillgänglig statistik inte 

ökat sitt förädlingsvärde nämnvärt under samma period. Ungefär 70 procent av den 

svenska ekonomin har alltså haft en relativt blygsam ekonomisk tillväxt sedan 1993. 

Detta mönster – med bara en stark tillväxtmotor – innebär en hög sårbarhet för den 

svenska ekonomin, eftersom det inte är självklart att den internationella sektorn kommer 

att kunna fortsätta växa lika snabbt i framtiden som den gjort tidigare. 

Utmaningen i att upprepa framgångarna inom den internationella sektorn och samtidigt få 

övriga sektorer att leverera en högre tillväxttakt har vi valt att något förenklat sammanfatta 

som att gå från en till tre starka tillväxtmotorer i den svenska ekonomin. 

93

94 

Brister i de långsiktiga drivkrafterna för ekonomisk utveckling 

Bild 34 sammanfattar ett antal viktiga drivkrafter för långsiktig ekonomisk utveckling i 

Sverige. Den illustrerar de fyra viktiga drivkrafter bakom Sveriges historiska framgångar 

som diskuterades i kapitlet ”Historisk utveckling”, det vill säga en hög utbildningsnivå, 

de stora av- och omregleringar som genomfördes under perioden, den gynnsamma 

internationella marknadsutvecklingen samt det starka ekonomisk-politiska ramverk som 

etablerades. 

Vår analys identifierar tre anledningar till oro för den svenska ekonomins långsiktiga 

framtida utveckling: den medelmåttiga/svaga kvaliteten i svenska skolan, den 

hårdnande globala konkurrensen samt Sveriges åldrande befolkning och höga 

arbetslöshet i utsatta grupper. Dessutom finns tre andra områden där Sveriges 

förutsättningar ligger i linje med andra industriländer, men som samtidigt skulle kunna 

utgöra viktiga hävstänger för att förbättra vår långsiktiga ekonomiska utveckling: vidare 

av-/omregleringar för att öka konkurrensen, ökat entreprenörskap och nyföretagande 

samt ytterligare höjd resursproduktivitet/minskad miljöpåverkan. Dessa områden 

diskuteras och exemplifieras i sektorkapitlen tidigare i denna rapport. 

Bild 34 

Viktiga drivkrafter för ekonomisk utveckling i Sverige Styrka Skäl till oro 

Kvalificerad 

arbetskraft 

Regleringar och 

konkurrens 

Internationell 

marknadsutveckling 

Innovation 

och förnyelse 

Demografi och 

arbetsmarknad 

Politisk, ekonomisk, 

social stabilitet 

Resursproduktivitet 

och miljöpåverkan 

Bakåtblickande (1993–2010) 

Hög internationell skolkvalitet till mitten 

av 90-talet, därefter sjunkande 

▪ Plats 4 i TIMSS 2 -rankingen 1995 

Stora avregleringar, ökad konkurrens, och 

förbättrade incitament för arbete 

▪ Telekom, bank, el, detaljhandel. EU-inträde 1995 

”Västerländsk konkurrens” 

▪ Asien 34% av global tillväxt 1995 

▪ OECD har teknikförsprång 

Höga FoU investeringar, men lågt intresse för 

entreprenörskap och få nya storföretag 

▪ FoU: 3,5% av BNP 1997 (USA 2,6%, EU-15 1,8%) 

▪ 1 av topp 20 svenska företag

starkt 122 . Det är också ett område där det tar lång tid innan förändringar får genomslag. 

Detta område diskuteras utförligt i kapitlet om offentlig sektor tidigare i denna rapport. 

Åldrande befolkning och hög arbetslöshet bland ungdomar och utrikes födda 

Sveriges befolkningspyramid har de senaste decennierna varit relativt stabil. Den så 

kallade effektiva försörjningskvoten som mäter hur många icke-förvärvsarbetande 

människor varje människa i förvärvsarbete behöver försörja, låg under perioden 1993- 

2010 konstant kring 1,3 och var år 2010 1,32. I ett europeiskt perspektiv är detta en 

låg försörjningskvot 123 – genomsnittet för EU-15 samma år var 1,67 – vilket varit en 

konkurrensfördel för Sverige. Framför allt förklaras skillnaden av att kvinnor och äldre 

förvärvsarbetar i högre utsträckning i Sverige än i EU-15 i genomsnitt (bild 35). 

Blickar vi framåt förväntas den effektiva försörjningskvoten öka, från 1,32 år 2010 till 

1,49 år 2030, om inga väsentliga justeringar av arbetslivets längd görs. Den viktigaste 

drivkraften bakom denna utveckling är att den svenska befolkningen åldras; till exempel 

förväntas antalet personer äldre än 65 år öka med 35 procent fram till 2030. Att vi lever 

längre är i sig något positivt. Om inte arbetslivet förlängs i motsvarande grad kommer 

dock denna trend att innebära en minskning av den ekonomiska tillväxten med 

uppskattningsvis 0,4 procentenheter per år fram till 2030 (jämfört med en situation med 

konstant försörjningskvot 124 ). Detta är ett allvarligt ekonomiskt hot, även om situationen 

är än värre i EU-15 där försörjningskvoten i genomsnitt väntas öka till hela 1,95 år 2030 

om inte stora reformer genomförs. 

Hur denna ekvation ska lösas debatteras redan intensivt i Sverige. Vi tror att ett brett 

politiskt initiativ som inkluderar arbetsmarknadens parter för att finna sätt att förlänga 

arbetslivet borde lanseras. I april 2011 beslutade regeringen att tillsätta en utredning 125 

med det övergripande syftet att analysera hur den genomsnittliga pensionsåldern 

kan höjas och ta fram konkreta förslag till åtgärder för att fler ska kunna arbeta längre. 

Utredningen ska slutredovisas den 1 april 2013. Möjliga komponenter kunde vara 

bland annat att som Danmark länka pensionsåldern till den förväntade livslängden. 

Pensionsåldern kommer där att öka gradvis från dagens 65 år till 67 år med ett halvt år 

per år under perioden 2019 till 2022, för att sedan indexeras mot livslängdens ökning. 

Andra komponenter kan vara att ge arbetstagare rätt till flexibla deltidslösningar när 

pensionsåldern närmar sig samt initiativ för ett mer hållbart arbetsliv som gör att fler 

orkar arbeta längre. En annan möjlighet som börjat diskuteras i flera länder är att 

tidigarelägga debutåldern i arbetslivet genom att förkorta utbildningar där så är möjligt. 

För att hålla försörjningskvoten konstant skulle arbetslivet behöva förlängas omkring 3 år 

fram till år 2030. 

122 Se till exempel ”The high cost of low educational performance”, Hanushek and 

Woessmann, OECD (2010) 

123Effektiv försörjningskvot definieras som antalet ej sysselsatta individer / antal sysselsatta 

(justerat för arbetstimmar för att få fram en årsarbetskraft) 

124 Andelen invånare i arbetsför ålder, 16-64 år, förväntas minska från 63,8 procent till 59,3 

procent från 2010 till 2030, vilket motsvarar en minskning med nära 0,4 procent per år 

125 Utredningen om översyn av pensionsrelaterade åldersgränser och möjligheter för ett längre 

arbetsliv (S 2011:05) 

95

96 

Bild 35 

Försörjningskvoten kommer att öka med 13% 2010-2030, 

på grund av en åldrande befolkning 

Effektiv försörjningskvot i Sverige 1, procentenheter 

2010 2030 

0,61 

0,31 

0,41 

X EU-15 

1,32 1,67 

1,49 

1 Antal ej förvärvsarbetande personer per förvärvsarbetande (årsarbetskrafter). Antar oförändrad sysselsättningsgrad (jämfört med 2010) 

KÄLLA: Förenta Nationernas befolkningsdatabas; OECD; Global Insight; McKinsey Global Institute 

Unga (< 24 år) 

Medelålders (25-64 år) 

Äldre (> 64 år) 

Samtidigt har Sverige en utmaning i den höga arbetslösheten. Den totala arbetslösheten 

var 8,4 procent år 2010. Detta är något lägre än genomsnittet för EU-15 (9,6 procent) 

men högt för Sverige i en historisk jämförelse. 

Särskilt oroande är att vissa grupper är utsatta: arbetslöshetssiffrorna är höga bland 

ungdomar och utrikes födda och långtidsarbetslösheten är hög bland utrikes födda och 

inrikes födda utan eftergymnasial utbildning (bild 36). 

En djupdykning i ungdomsarbetslösheten visar dock att den är inte är fullt så allvarlig 

som den officiella statistiken enligt EU:s definitioner i bild 3 antyder, och att den 

dessutom är starkt utbildningsrelaterad: av de 162 000 arbetslösa i åldern 15-24 år 

2010 var 73 500 heltidsstuderande som samtidigt sökte arbete, till exempel sommar- 

eller helgarbete. Exkluderas dessa från arbetslöshetsstatistiken är den kvarvarande 

ungdomsarbetslösheten 88 500 individer, eller ungefär 14 procent. Av dessa är det hela 

73 000 som inte har avslutat sin gymnasieutbildning (bild 37). 

0,64 

0,31 

0,55 

1,95

Bild 36 

Hög arbetslöshet bland ungdomar och utrikes födda 

2010 

Ungdomar 

(15-24 år) 

Utrikes födda 25-74 år 

Inrikes födda 25-74 år 

utan eftergymnasial utbildn. 

Inrikes födda 25-74 år 

med eftergymnasial utbildn. 

Total arbetslöshet 

(15-74 år) 

Bild 37 

Total arbetslöshet 

Tusental 

134 

28 162 

284 

56 

44 

Kortare arbetslöshet 

(

98 

Vilka metoder som är mest lämpliga för att minska ungdomsarbetslösheten debatteras 

intensivt. Denna rapport försöker inte ge något definitivt svar, utan stannar vid att bidra 

med internationell fakta på området. London School of Economics genomförde nyligen 

en studie där ungdomsarbetslösheten i olika OECD-länder och vad som karakteriserade 

länder med en låg ungdomsarbetslöshet analyserades 126 . Slutsatsen var att av de tio 

OECD-länderna med lägst ungdomsarbetslöshet hade fem (Australien, Nederländerna, 

Schweiz, Tyskland, Österrike) lärlingsprogram där 15-20 procent av alla ungdomar i åldern 

15-24 deltog. I dessa fem länder är de två främsta aktiviteterna för ungdomar i åldern 15-24 

år heltidsutbildning och lärlingsplatser. Omvänt återfanns också alla de fem länderna med 

ambitiösa lärlingsprogram bland de tio OECD-länderna med lägst ungdomsarbetslöshet. 

Se bild 38 för en jämförelse av ungdomsarbetslösheten inom EU-15. 

Lärlingssystem kan vara en intressant möjlighet för Sverige att undersöka. Det finns dock 

risker med dessa system, till exempel att ungdomar fastnar i låga löner, att lärlingssystemet 

får oönskade effekter på lönebildningen för vuxna, och att dörrarna till högre utbildning 

stängs för vissa grupper av ungdomar. En relevant fråga är därför om Sverige kan utveckla en 

lärlingsmodell som kombinerar de positiva effekterna som observerats i de länder som har 

ambitiösa lärlingssystem med den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det finns flera exempel 

där riskerna som nämns ovan har hanterats. I Nederländerna är till exempel ingångslönen för en 

lärling låg, men under lärlingstiden ökar lönen snabbt till en ”vuxenlön”. Andra mekanismer som 

länder framgångsrikt använder för att minska ungdomsarbetslösheten är individanpassade 

åtgärder för att förhindra att ungdomar lämnar gymnasieskolan före studentexamen. 

Ett intressant exempel från Sverige är det program Swedbank har utvecklat, där banken 

genom sitt lokala nätverk av företagskunder lyckats skapa ett stort antal praktikplatser och 

anställningar (se faktaruta). 

Bild 38 

Lärlingsprogram en viktig komponent hos många länder 

med låg ungdomsarbetslöshet 

EU-15 plus Schweiz, 2010 

Ungdomsarbetslöshet 

Ålder 15-24; % 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

Portugal 

Spanien 

Danmark 


Tyskland 

Österrike 

Schweiz 

Grekland 

Irland 

Italien 

Frankrike Sverige 

Belgien 

Finland 


Luxemburg 

0 

0 1 2 3 4 5 

Kvot mellan ungdomsarbetslöshet och total arbetslöshet 

KÄLLA: OECD; McKinsey 

Länder med 

ambitiösa 

lärlingsprogram 

126 Se “Apprenticeship: Remaking an Old Idea for a New Era” av Hillary Steedman, London 

School of Economics, i McKinsey on Society. http://voices.mckinseyonsociety.com

Initiativ för att minska ungdomsarbetslösheten 

Ett intressant exempel på hur näringslivet kan agera för att minska arbetslösheten 

bland ungdomar är Swedbanks initiativ Unga Jobb som syftar till att tillsammans 

med det lokala näringslivet erbjuda praktikplatser till arbetslösa ungdomar. Lokala 

bankkontor brukar med jämna mellanrum bjuda in sina företagskontakter för 

företagsträffar. Istället för att ha olika ekonomiska frågor som tema använder man 

träffen till att prata Unga Jobb. Före träffen samarbetar bankkontoret med den lokala 

arbetsförmedlingen för att skapa en bild av situationen bland unga i den aktuella 

kommunen. Träffen används sedan för att diskutera vad man kan göra för att erbjuda 

praktikplatser, samt att informera om vilka regler som gäller – det finns ofta en 

okunskap bland företagen om till exempel ersättningsnivåer för praktikplatserna, 

hur rekryteringen går till, etcetera. Swedbank erbjuder själva ett antal praktikplatser 

och engagerar genom träffen sina näringslivskontakter för att ebjuda ännu fler. Från 

starten 2009 har projektet resulterat i närmare 3000 praktikplatser till jobbsökande 

ungdomar i åldern 18-24 år, varav 300 har varit hos Swedbank och Sparbankerna 

själva. Praktikplatserna har också visat sig vara en viktig rekryteringskälla för de 

lokala bankkontoren – Swedbank har anställt ungefär hälften sina praktikanter efter 

praktikplatsen. Totalt har cirka sju av 10 fått någon form av anställning efter praktiken. 

Exemplet visar på ett intressant sätt hur näringslivet kan ta initiativ för att minska 

arbetslösheten bland unga, och att det kan finnas en strikt företagsekonomisk logik 

för att göra det genom att man får en bra källa till rekrytering. 

Global konkurrens och ökad innovationstakt 

Världsekonomins tyngdpunkt förskjuts snabbt från västvärlden till utvecklingsländerna, 

framför allt i Asien (som till exempel stod för 28 procent av den globala ekonomin och 

47 procent av tillväxten år 2010, jämfört med 24 procent av ekonomin och 34 procent 

av tillväxten år 1995). Detta är i sig inte ett problem: Sverige drar nytta av att Asien växer 

snabbt och många svenska företag är framgångsrika i Asien. Till exempel hade de tio 

största svenska börsbolagen omkring 18 procent av sin omsättning i Asien 2008. Samtidigt 

håller den fördel som västerländska bolag tidigare hade av en teknologiskt ledande 

hemmamarknad på att vändas till en nackdel. I flera industrier ses mönstret att lokala 

asiatiska aktörer först i snabb takt vinner marknadsandelar på sin stora hemmamarknad 

– ibland aktivt understödda av sin regering – för att därefter använda sin volym- och 

teknikfördel globalt. Inom telekom gick exempelvis kinesiska Huawei från 28:e plats på 

världsmarknaden 2001 till 3:e plats 2010. Detta hot från asiatiska aktörer, och vad Sverige 

kan göra för att bemöta det, diskuteras djupare i kapitlet om den internationella sektorn. 

* * * 

De nämnda utmaningarna måste hanteras för att skapa en lika stark ekonomisk 

utveckling i Sverige i framtiden som den vi har sett tidigare. Sverige har ett gyllene tillfälle 

att göra detta under de närmaste åren, medan många andra länder måste fokusera på 

att lösa akuta ekonomiska och statsfinansiella problem. 

99

100

Prioriterade områden för 

att skapa hög tillväxt 

Sverige har med sitt starka ekonomiska utgångsläge en gyllene chans att de närmaste 

åren investera tid och resurser i att ytterligare förbättra förutsättningarna för en 

långsiktigt god ekonomisk utveckling. Denna studie har identifierat två övergripande 

förbättringsteman: att gå från en till tre starka tillväxtmotorer i den svenska ekonomin 

och att förbättra det långsiktiga utbudet av kvalificerad arbetskraft. Inom dessa teman 

finns fem prioriterade områden som sammanfattas i detta kapitel samt beskrivs och 

motiveras i de tidigare djupdykningskapitlen. Varje område kommer att kräva mycket 

arbete, men jämfört med de utmaningar som många andra länder står inför verkar det 

inte omöjligt för Sverige att lyckas genomföra dessa förbättringar under de närmaste 

åren. I så fall finns goda möjligheter att uppnå en lika hög eller högre tillväxt i framtiden 

som under de senaste 15-20 åren (Bild 39). 

Bild 39 

Prioriterade områden för hög framtida tillväxt 

6 

4 

2 

0 

3 

4 

KÄLLA: McKinsey 

Internationella sektorn: 

Upprepa framgångarna 

genom förbättrad 

innovationsproduktivitet 





2 

Transport 

och förvaring 

Gör Sverige till en 

världsledande utbildningsnation 

Lokala tjänster: 

Genomför en 

andra våg av omoch 

avregleringar 

Övriga 

lokala 

tjänster 

Öka utbudet av arbetskraft 

1. Offentlig sektor: Öka produktiviteten med bibehållen eller höjd kvalitet 

Byggindustri 

Produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn är ofta svår att mäta. Till exempel 

är det inom sjukvården ofta svårt att värdera olika vårdinsatser. Dock tyder de 

undersökningar som gjorts på en produktivitetsutveckling nära noll för den offentliga 

sektorn totalt 127 . Samtidigt finns många positiva exempel, bland andra Migrationsverket 

och Skatteverket, som visar att produktivitetsvinster i storleksordningen 25-30 procent 

kan åstadkommas på endast ett par år med bibehållen eller förbättrad servicekvalitet. 

127 Produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor är svår att mäta då tjänsterna ej prissätts som i 

privat företagande. 

5 

Råvaror 

1 

Offentlig sektor: 

Höj produktiviteten 

genom ökad 

transparens och mer 

konkurrensliknande 

mekanismer 


101

102 

Mot denna bakgrund tror vi att det finns en stor potential för att på bred front höja 

produktiviteten i den offentliga sektorn. Baserat på de exempel och studier som 

redovisas i denna rapports kapitel om offentlig sektor uppskattar vi att det på 10 år i 

genomsnitt är möjligt att nå 25-30 procent högre produktivitet (betydligt större effekt 

i enskilda verksamheter), och därefter åstadkomma en årlig produktivitetsökning i 

linje med den privata tjänstesektorn. En sådan höjning skulle kunna ge ökad tillgång 

på välfärdstjänster motsvarande 140-170 miljarder kronor år 2030, alternativt frigöra 

samma resurser för andra ändamål. Produktivitetsförbättringar kan alltså lika gärna 

användas till kvalitetshöjningar som till kostnadsbesparingar. 

För att förverkliga denna potential behöver fyra konkreta åtgärder vidtas: 

Huvudmännen bör förbättra sin styrning av verksamheten, genom att bättre 

efterlikna de förbättringsmekanismer som finns i det privata näringslivet. 

— Tydligare mål och ökad transparens. Genom öka transparensen runt resultat och 

produktivitet kan huvudmännen väsentligt öka förändringstrycket i den offentliga 

sektorn. Transparensen är idag låg kring hur effektivt olika kommuner, landsting 

och myndigheter utför sina uppdrag, även om vissa kvalitetsjämförelser görs, 

till exempel Socialstyrelsens ”Öppna jämförelser” i samarbete med Sveriges 

Kommuner och Landsting (SKL). Återkommande publicering av högkvalitativa 

och överskådliga jämförelser av produktivitet och kvalitet, till exempel av 

Statskontoret eller Riksrevisionen, skulle kunna öka uppmärksamheten och 

förbättringstrycket avsevärt. 

— Skapa förbättrade konkurrensliknande mekanismer. Diskussionen om huruvida 

privata eller offentliga utförare är att föredra handlar alltför ofta om fel saker: 

det avgörande är inte vilken ägarform utföraren har, utan att det finns en tydlig 

definition av vad utförarna skall leverera, ett förändringstryck och en konstruktiv 

relation mellan beställare och utförare. Huvudmännen bör därför renodla sin roll 

som beställare, noggrant följa upp kontrakt och överenskommelser, samt ha 

en pragmatisk syn på konsekvenshantering. Till exempel måste det finnas en 

beredskap att snabbt stänga (eller dra tillbaka tillståndet för) både offentligt och 

privat ägda verksamheter som inte levererar resultat 

Utveckla och genomför specifika planer för att förbättra produktiviteten 

för var och en av de största offentliga verksamheterna. För varje offentligt 

verksamhetsområde bör en produktivitets-förbättringsplan utvecklas. En 

viktig komponent för många verksamheter kommer antagligen att vara en höjd 

ambitionsnivå vad gäller produktivitet i regeringens regleringsbrev. Andra viktiga 

komponenter kommer att vara tydliga och relevanta mätetal, uppföljning av resultat 

samt höjda krav på myndighetschefer att uppnå överenskomna målsättningar. Idag 

arbetar Statskontoret i viss utsträckning med att bevaka utveckling och kvalitet 

inom den offentliga sektorn. För att realisera potentialen som beskrivs ovan är 

den offentliga sektorn dock i behov av mer ambitiösa och storskaliga åtgärder, till 

exempel genom ett nyetablerat organ med ansvar för förbättrad produktivitet i hela 

den offentliga sektorn eller genom ett ökat mandat för en existerande organisation. 

Ett flertal andra länder har skapat liknande grupper. I USA har till exempel en ”Chief 

Performance Officer” tillsatts för att leda arbetet med att höja produktiviteten den 

verksamhet som finansieras av den federala budgeten. I Storbritannien tillsattes

2010 ”The Efficiency and Reform Group” med huvuduppgift att öka effektiviteten i 

statsapparaten 

Etablera ett nationellt kompetenscentrum för offentlig upphandling. Det 

finns en stor potential i att förbättra upphandlingen av externa varor och tjänster. 

Upphandlingsutredningen128 beräknar den offentliga upphandlingen till mellan 

480 och 580 miljarder kronor per år, och identifierar ett antal problem, till exempel 

upphandlingskompetensen inte ledande i alla kommuner och landsting, många 

upphandlare är osäkra på i vilken utsträckning de får ta hänsyn till andra kriterier 

än kostnad och uppföljningen är i många fall bristfällig. Detta i kombination med att 

offentlig upphandling ofta sker inom svåra upphandlingsområden (till exempel skola, 

omvårdnad, infrastrukturprojekt) gör att det är svårt att tro att svenska skattebetalare 

får bästa möjliga valuta för sina pengar. Vi tror att en nationell enhet med uppgift 

att stödja kommuner och landsting i offentlig upphandling skulle kunna förbättra 

upphandlingen avsevärt. 

Konsolidera förvaltningsstrukturen och öka samarbetet mellan offentliga 

verksamheter. Det finns idag i Sverige 290 kommuner, 21 länsstyrelser och 20 

landsting. Därtill har vissa landsting utökade uppdrag och kallas regioner, det finns 

samarbetsformer inom ett 90-tal kommunalförbund, 6 sjukvårdsregioner etcetera. 

Flera problem uppstår på grund av dessa strukturer. Till exempel får funktioner 

ofta en för liten skala vilket hämmar innovation och förbättringsarbete, försvårar 

rationaliseringar samt gör det svårt att upprätthålla kompetens inom nödvändiga 

områden. Resultatet blir att servicen till skattebetalarna blir mindre effektiv än 

den skulle kunna vara. Arbete pågår för att förbättra situationen, till exempel den 

utredning om den statliga regionala förvaltningen vars resultat ska presenteras i 

slutet av 2012. Syftet med utredningen är att ge förslag på hur den statliga regionala 

förvaltningens utformning kan förbättras. Dock berörs inte kommunstrukturen, 

varför problemet med alltför liten skala på detta område kvarstår. En inspirationskälla 

kan vara den danska kommunreformen som år 2007 minskade antalet kommuner 

från 270 till 98 stycken, samtidigt som de 13 länen (”amt”) reducerades till fem 

regioner. Förändringen ledde till att medianstorleken på en dansk kommun ökade 

från 10 700 invånare till 43 000. Som jämförelse kan nämnas att medianstorleken 

på en kommun i Sverige ligger strax över 15 000 invånare. Ett annat sätt att 

åstadkomma ökad effektivitet är samarbete mellan offentliga verksamheter. Ett 

lovande exempel på detta är det statliga servicecenter som ska starta under 

sommaren 2012 och som mot en avgift ska erbjuda alla andra statliga myndigheter 

tjänster inom ekonomi- och personaladministration, t.ex. löneutbetalningar och 

fakturahantering. 

2. Lokala tjänster: Genomför en ”andra våg” av omoch avregleringar och 

effektivisera tillämpningen genom ökad transparens 

Förädlingsvärdet inom lokala tjänster ökade med 2,3 procent per år 1993-2010, till följd 

av en årlig produktivitetstillväxt på 1,6 procent, och en sysselsättningstillväxt på 0,8 

procent per år. Den svenska produktivitetstillväxten är i linje med genomsnittet för EU-15 

128 Se till exempel ”Dålig upphandling leder till skandaler i äldreomsorgen” på DN Debatt 

111121. av Upphandlingsutredningens särskilde utredare Anders Wijkman och 

huvudsekreterare Åsa Edman 

103

104 

över hela perioden, men med en sjunkande trend (0,9 procent per år 2000-2010 jämfört 

med 2,3 procent per år 1993-2000). 

Flera branscher inom lokala tjänster genomgick avregleringar under 1980-talet 

och 1990-talet, vilket var en viktig orsak till ökande produktivitet. Till exempel 

ändrades plan- och bygglagen för att förenkla nyetablering av butiker, post- 

och telekommunikationsbranschen öppnades för konkurrens och delar av 

transportbranschen avreglerades. Effekten av dessa avregleringar har uppskattats till 

0,4 procentenheter av den årliga produktivitetstillväxten 129 . Efter den initiala effekten 

verkar dock produktivitetstillväxten ha sjunkit. Skillnaderna är också stora mellan olika 

branscher; utvecklingen har varit svagast inom byggbranschen, transport/förvaring, 

energi/vatten och fastigheter. 

Trots att många branscher i Sverige redan har välfungerande produktmarknader 

finns möjlighet att fortsätta att använda av- och omregleringsverktyget och ta bort de 

tillväxthämmande regleringar som fortfarande finns kvar. Mer konkret tror vi att två 

initiativ vore värdefulla: 

Gör en systematisk genomgång av de branscher (byggindustrin, 

fastighetstjänster, transport/förvaring, och energi/vatten) som haft en 

genomsnittlig eller svag tillväxt jämfört med EU-15, och vidta åtgärder mot 

regleringar, normer och avtal som hämmar tillväxten. En sådan genomgång 

skulle kunna initieras från politiskt håll, och ha formen av ett samarbete mellan 

politiker, branschorganisationer, arbetsgivare och fackföreningar. Förbättrade 

regleringar och normer på detta område borde kunna innebära att Sverige lyfter sig 

från en svag/genomsnittlig tillväxt jämfört med EU-15 till en stark position. 

— Byggbranschen: Den svenska byggbranschens produktivitetstillväxt har varit 

blygsamma 0,1 procent per år 1993-2010, medan exempelvis Storbritanniens 

byggsektor haft en årlig produktivitetstillväxt på 0,7 procent. McKinseys 

förra rapport om den svenska ekonomin 130 visade att den blygsamma 

produktivitetstillväxten till stor del kan förklaras av de många detaljregleringar 

och industrinormer som fortfarande existerar i Sverige samt en brist på 

gemensamma EU-regler på flera områden. Till exempel har onödiga förluster 

(”slöseri”) uppskattats till 20-30 procent av de totala byggnadskostnaderna 131 . 

Dessutom har i varierande grad den så kallade informella sektorn ett fotfäste i 

byggindustrin, vilket drabbar innovationskraften och minskar incitamenten för 

produktivitetstillväxt. Till prioriteterna inom byggbranschen hör: 

□ Ett omfattande skifte från detaljregleringar till funktionsregleringar (det vill 

säga att byggnormerna specificerar en funktion istället för ett föreskrivet 

arbetssätt) 

129 OECD “How Regulatory Reforms in Sweden have boosted Productivity” (2007) 

130 McKinsey & Company, ”Sveriges ekonomiska välstånd – Utveckling, nuläge och 

prioriteringar inför framtiden” (2006) 

131 Se till exempel Hindersson, Per (2009), ”Chalmersstudie : ’Så här halverar ni kostnaderna’”. 

Bygggindustrin, 3 juni, www.byggindustrin.com/nyheter/chalmersstudie-sa-har-halverar-nikostna__6550

□ Analys av kostnader för olika funktionskrav i byggnormerna för att 

möjliggöra en flexibilitet kring vilka krav som ställs i alla byggnader. Krav som 

bullernormer, handikappsanpassning och så vidare är nödvändiga, men 

orsakar extra kostnader. Man kan överväga en mer differentierad tillämpning 

av normerna (exempelvis mindre stränga bullernormer för studentlägenheter 

där man bor en begränsad tid av sitt liv) för att sänka medelkostnaden för 

byggnader. 

□ En mer produktivitetsinriktad upphandlingsprocess. Den offentliga 

sektorn står för en stor del av alla bygginvesteringar i Sverige. Genom 

att mer explicit ställa krav på innovation och produktivitetsutveckling i 

upphandlingar, samt tillåta alternativa anbud kan man bidra till en ökad 

effektivitet inom byggbranschen 132 . Detta kan till exempel göras via så kallade 

funktionsentreprenader, eller vinstdelningsmekanismer där besparingar 

under byggprocessen delas mellan beställare och utförare. 

□ Ett fortsatt kraftfullt agerande mot den informella sektorn genom ökade 

kontroller. 

— Parti- och detaljhandel. Inom detaljhandeln skulle ett stort antal nya 

arbetstillfällen troligen kunna skapas om reglerna kring övertidsersättningar 

ändrades så att en högre servicegrad skulle möjliggöras på kvällar och helger. 

McKinseys förra Sverigerapport uppskattade att om andelen sysselsatta inom 

handeln i Sverige skulle vara lika stor som i Storbritannien skulle det motsvara 

180 000 fler jobb (inklusive grossistledet), och reglerna har inte väsentligt 

förändrats sedan den tidigare rapportens publicering år 2006. Inom livsmedel 

är detaljhandeln i Sverige dessutom fortfarande koncentrerad till ett relativt litet 

antal aktörer. En effektivisering av processen runt detaljplaner och bygglov skulle 

troligen bidra till ökad konkurrens inom branschen. 

— Exempel på barriärer i andra branscher. Restaurangbranschen omgärdas av 

många regleringar, till exempel vad avser utskänkningstillstånd (serveringstider, 

vakter, tillståndsansvarig, utbildning), krav på danstillstånd om gästerna ska få 

lov att dansa, olika livsmedelstillstånd, och så vidare. Många av regleringarna 

fyller ett stort syfte avseende hälsa och ordning, men röster har förts fram om 

att den sammantagna bilden blir krånglig och dyr. Vidare finns komplicerade 

regler kring till exempel momssatser (tex den lägre restaurangmomsen som inte 

gäller då mat ingår i konferenspaket), komplicerad momsredovisning vid import 

av varor från länder utanför EU (idag måste moms först redovisas till Tullverket, 

därefter till Skatteverket medan import från EU endast behöver redovisas i 

skattedeklarationen), eller så kallad gold-plating där svenska regler går längre än 

de EU-regler som ligger till grund (till exempel möjligheten till förenklad faktura vid 

små belopp enligt momslagen, eller vilka bolag som har möjlighet att välja bort 

revision). 

132Se exempelvis Trafikverkets arbete för att som beställare medverka till ökad produktivitet 

i bygg- och anläggningsbranschen: http://www.trafikverket.se/Foretag/Bygga-ochunderhalla/Okad-produktivitet--en-utmaning-for-branschen/ 

105

106 

Effektivisera den kommunala plan- och byggprocessen. En oflexibel plan- och 

bygglag samt en utdragen detaljplaneringsprocess försvårar för många branscher. 

Osäkerhet och långa handläggningstider gör att det blir dyrare att bygga, vilket 

också drabbar andra branscher som skulle gynnas av ett mer dynamiskt byggande, 

som till exempel detaljhandeln. En ny plan- och bygglag med syfte att korta 

väntetiderna trädde i kraft 2011, men mycket återstår att göra. Ett antal förslag finns 

i Konkurrensverkets rapport ”Åtgärder för bättre konkurrens”, till exempel att minska 

detaljeringsgraden i detaljplanerna, låta fler frågor endast prövas i bygglovsskedet, 

införa krav på kommunala markanvisningsföreskrifter, samt införa privat initiativrätt 

för bebyggelseprojekt. 

Effektivisera lokal tillämpning av regelverk genom att skapa transparens 

kring kommuners och länsstyrelsers effektivitet. Det finns möjlighet att 

förbättra den lokala tillämpningen av nationella regelverk. Handläggningstiderna 

för olika tillståndsprocesser - till exempel etablerings- och miljötillstånd - varierar 

kraftigt i olika delar av Sverige. Långa handläggningstider är negativt för det lokala 

företagsklimatet och i slutändan för den ekonomiska tillväxten 133 . En möjlighet är 

att till exempel Statskontoret får i uppgift att skapa transparens kring de viktigaste 

handläggningstiderna för varje kommun och länsstyrelse. I en andra fas kan ett 

sådant initiativ eventuellt kompletteras med incitament för effektiva kommuner. 

3. Den internationella sektorn: Upprepa tillväxtframgångarna genom att 

göra Sverige till en ledare inom innovationsproduktivitet och göra Sverige 

till ett av världens mest attraktiva länder för tillämpad forskning och 

innovationsinvesteringar 

Sveriges internationella sektor har haft en mycket god utveckling 1993-2010. Totalt 

har förädlingsvärdet vuxit med 4,3 procent per år, och sektorn har varit den starkaste 

tillväxtmotorn i Sverige. 

Som beskrivs i kapitlet om den internationella sektorn var en tidig globalisering av 

produktion och försäljning samt höga FoU-investeringar viktiga framgångsfaktorer. 

Framgent ändrar globaliseringen dock karaktär; konkurrensen från företag i 

utvecklingsvärlden ökar snabbt i många branscher och länder konkurrerar för att 

attrahera innovativa företag. Dessutom ökar innovationstakten (till exempel har antalet 

ingenjörer i världen dubblerats 1998-2008) och utvecklingen av nya erbjudanden sker 

allt mer i gränslandet mellan produkter, tjänster och affärsmodeller. 

För att möta dessa förändringar, och möjliggöra en fortsatt stark utveckling för den 

internationella sektorn, skulle det vara av stort värde om Sverige och svenska företag 

kunde hitta sätt att öka sin innovationsproduktivitet – mätt som värdeskapandet från nya 

produkter, tjänster och affärsmodeller jämfört med investeringarna i FoU – och på så vis 

dra än större nytta av Sveriges höga FoU investeringar. Kan Sverige och svenska bolag 

bli ledande inom innovationsproduktivitet på samma sätt som man i många branscher 

blivit ledande inom produktionseffektivitet? 

133 Se till exempel Svenskt Näringslivs undersökning av företagsklimatet i Sveriges kommuner. 

www.foretagsklimat.se.

En viktig komponent är troligen för företagen att i ökad utsträckning globalisera och 

effektivisera sin innovationsmodell, på samma sätt som man de senaste decennierna 

har globaliserat och effektiviserat produktion och försäljning. Företagen kan dra nytta 

av den stora innovationskraft som finns hos leverantörer och i de snabbväxande 

ekonomierna, samtidigt som de stärker sin position som samordnare av FoUvärdekedjor 

och ägare av avancerad forskning. 

Undersök hur innovationsproduktiviteten i företag kan ökas ytterligare, till 

exempel genom att öka takten i omställningen till globala innovationsmodeller. 

För att möta den ökade internationella konkurrensen krävs höga ambitioner för nästa 

våg av innovation, tillsammans med ökat fokus på innovation i gränslandet mellan 

produkter, tjänster och affärsmodeller. Enligt vår erfarenhet behöver många företag 

anpassa sin FoU-modell för att dra största möjliga nytta av förändringarna i det 

globala FoU-landskapet, och besvara frågor som till exempel vilken FoU som bäst 

görs av företagen själva respektive av underleverantörer eller externa forskare i olika 

former av nätverksmodeller, och hur företagsintern FoU bäst fördelas globalt. 

Gör Sverige till ett av världens mest attraktiva länder för investeringar i FoU 

och innovation – stärk grundförutsättningarna 

— Stärk incitamenten för företag att förlägga FoU-verksamhet i Sverige. En 

stor del av svenska forsknings- och utvecklingsinvesteringar görs av privata 

företag 134 . Flera studier, bland annat IVA:s Innovationsplan Sverige 135 , pekar på 

att skattesatser och incitament för experter är viktiga verktyg för att öka dessa 

investeringar. Flera länder har vidtagit åtgärder för att stärka incitamenten; 

till exempel har Frankrike och Singapore fördelaktiga skattevillkor för företag 

som investerar i FoU. Företagsskattekommittén arbetar just nu med att se över 

skatteincitamenten inom detta område. 

— Intensifiera den pågående satsningen på ledande innovationsmiljöer med 

internationell spetskompetens. Ledande universitet och forskningsmiljöer är 

viktiga för att skapa ekonomisk tillväxt 136 , och ett land av Sveriges storlek har 

bara möjlighet att skapa ett fåtal sådana miljöer. Regeringen har ett uttalat mål 

att satsa på världsledande forskning, vilket bland annat motiverat färre men 

större investeringar. Från ett kvalitets- och tillväxtperspektiv menar vi att denna 

koncentration bör accelereras, även om regionalpolitiska konsekvenser också 

bör beaktas. Dessutom behövs internationell spetskompetens. Sverige har 

sedan 2008 en av världens mest öppna arbetsmarknader, men möjligheterna 

att rekrytera internationellt har bara börjat utnyttjas. Om svenska bolag, 

forskningsinstitut och universitet i högre grad kan dra nytta av denna nya 

möjlighet att rekrytera internationell spetskompetens vore det fördelaktigt. 

— Effektivisera samarbetet mellan akademi och industri. Överföring av idéer och 

erfarenhet mellan akademi och industri är en förutsättning för framgångsrik 

utveckling och kommersialisering av forskning. Åtgärder för att öka 

134Omkring 70 procent år 2010 finansierades av privata företag 

135 ”Innovationsplan Sverige – underlag till en svensk innovationsstrategi” (2011) 

136 Se bland annat The Competitive Advantage of Nations. New York: Free Press, 1990. 

(Republished with a new introduction, 1998.), Michael Porter 

107

108 

personalrörligheten mellan industri, forskningsinstitut och akademi kommer vara 

värdefulla, samt åtgärder för att stärka forskningsinstitutens roll. 

Undersök om ökad offentlig-privat samverkan (”public private partnerships”) 

och andra typer av strategiska forskningssatsningar kan vara ett sätt 

att accelerera innovation inom specifikt intressanta områden. Staten har 

spelat en stor roll för framväxten av storföretag i många länder, genom att sätta 

standarder, vara en avancerad kund, eller finansiera forskning. GSM-standarden 

är ett exempel som ofta lyfts fram i Sverige. Flera av de största svenska industrierna 

står eventuellt inför stora teknikskiften, till exempel fordonsindustrin (elektrifiering), 

energibranschen (förnyelsebar energi), byggbranschen (energieffektivitet) och 

telekomindustrin (ökat fokus på mjukvara). Det vore värdefullt att undersöka om 

det finns områden där offentlig-privat samverkan eller andra typer av strategiska 

forskningssatsningar skulle kunna hjälpa Sverige och svenska företag att dra nytta 

av dessa teknikskiften, på samma sätt som Sverige drog nytta av GSM-teknologin. 

Samtidigt måste det säkerställas att offentliga FoU-resurser används försiktigt. 

Ett förslag på hur staten kan ta en mer aktiv roll har redan tagits fram av IVA 137 och 

kan tjäna som utgångspunkt för en bred diskussion. Inte minst kan den offentliga 

upphandlingen – 480-580 miljarder kronor per år – användas för att stimulera 

innovation. 

4. Gör Sverige till en världsledande utbildningsnation: Förbättra kvaliteten 

i svenska skolan samt anpassa utbudet av högre utbildning bättre till 

arbetsmarknadens efterfrågan 

Kunskapsnivån i den svenska grundskolan har sjunkit de senaste 15 åren, både i 

absoluta termer och i jämförelse med andra OECD-länder. Detta är väl känt i den 

svenska debatten och både regering och opposition ser en förbättring av skolan som en 

prioritet för Sverige. 

McKinseys globala undersökning av 25 olika skolsystem 2007 drog slutsatsen att 

lärarnas kompetens 138 är den viktigaste förklaringen till varför vissa skolsystem 

presterar särskilt goda resultat. McKinsey Sverige tillämpade 2010 samma 

undersökningsmetodik på den svenska skolan. Den viktigaste slutsatsen var att Sverige 

måste göra väsentligt bättre ifrån sig inom fyra områden för att den svenska skolan ska 

kunna hävda sig internationellt: 

Höj kompetensen hos nuvarande lärare och rektorer genom lärarcoacher och 

systematisk vidareutbildning. Flera av de länder som presterar bäst i McKinseys 

globala jämförelse av skolsystem har infört formella system där erkänt duktiga och 

erfarna lärare får i uppgift att handleda och utveckla yngre kollegor. I exempelvis 

Singapore är vissa lärare på varje skola ansvariga för intern coachning och utveckling 

och undervisar mindre själva, och både Finland och Storbritannien har infört 

liknande system. I Sverige har första steg tagits i denna riktning. Exempelvis har 

Skolverket fått i uppdrag att starta en satsning på coacher i utsatta områden, och 

Stockholms stad har, oberoende av detta, inlett ett program med lärarcoacher i vissa 

137 Innovationsplan Sverige – ”Underlag för en svensk innovationsstrategi” (IVA 2011) 

138http://mckinseyonsociety.com/downloads/reports/Education/Worlds_School_Systems_ 

Final.pdf

ämnen. Vi tror att svenska skolan skulle tjäna på att gå väsentligt längre vad gäller 

lärarcoacher och etablera systemet i hela landet. 

Öka kompetensen bland blivande lärare och rektorer genom att höja 

yrkets attraktivitet och status och öka på så sätt antalet sökande till 

lärarutbildningen. Detta kan till exempel ske genom att skapa verktyg för lärare och 

skolledare att etablera en bättre arbetsmiljö, högre löner, längre sommarledighet, 

tydligare karriärvägar med transparenta kvalifikationskrav och lönesteg samt genom 

att marknadsföra läraryrket. I Sverige har en lärarlegitimation införts under 2011 

och det ligger ett förslag om att återinföra lektorstjänster för att höja yrkets status 

och tydliggöra karriärvägar. Sverige skulle behöva tre till fem gånger fler sökande till 

lärarutbildningar för att få samma stora urval av sökande som i Finland. 

Kvalitetssäkra jämförelser av skolornas resultat. Svensk skola har en hög 

grad av transparens när det gäller skolornas utbildningsresultat. Publiceringen av 

resultat från nationella prov och andra jämförelser bidrar till ett ökat prestationstryck. 

Samtidigt finns i det svenska skolsystemet med skolpeng och skolval ett starkt tryck 

från såväl huvudmän som föräldrar att sätta höga betyg och rätta nationella prov 

generöst. Under de närmaste åren kommer nationella prov införas i fler årskurser och 

ämnen. För att främja en rättvis bedömning och öka jämförbarheten i resultaten bör 

dessa prov rättas centralt, vilket Skolinspektionens omrättning under hösten 2011 

visade 139 . Huvudmännen bör också starta riktade insatsprogram för skolor med 

svaga resultat. 

Med tanke på den svenska skolans decentraliserade struktur måste riksdag och 

regering samt de relevanta statliga myndigheterna - Skolverket, Skolinspektionen och 

Högskoleverket – ta en starkt drivande roll för att åstadkomma dessa förändringar inom 

en rimlig tidsram. 

5. Öka utbudet av arbetskraft: minska arbetslösheten genom att undersöka en 

svensk lärlingsmodell, och hitta sätt att förlänga arbetslivet 

Sveriges åldrande befolkning gör att den effektiva försörjningskvoten kommer att öka 

från 1,32 till 1,49 fram till 2030 om inga åtgärder vidtas, och om arbetslösheten ligger 

kvar på dagens nivå. Allt annat lika kommer detta att innebära en negativ påverkan 

på den ekonomiska tillväxten med uppskattningsvis 0,4 procentenheter per år fram 

till 2030. För att bemöta denna utveckling, och säkra att en tillräckligt stor andel av 

befolkningen är i arbete, tror vi att Sverige borde undersöka två möjligheter: 

Undersök en svensk lärlingsmodell. De tre EU-15-länder som har lägst 

ungdomsarbetslöshet har alla ambitiösa lärlingsprogram som sysselsätter upp 

till 15-20 procent av alla ungdomar mellan 15 och 24 år, och omvänt ligger alla 

EU-länder med ambitiösa lärlingsprogram väl till i internationella undersökningar av 

ungdomsarbetslöshet. Dock har lärlingsprogram ibland oönskade negativa effekter 

på lönebildningen för vuxna, samt skapar ibland inlåsningseffekter för ungdomarna. 

Därför tror vi det vore intressant för Sverige att undersöka om det går att arbeta 

fram en svensk lärlingsmodell som skapar ett effektivt sätt för ungdomar och andra 

139Omrättning ledde till kraftiga betygssänkningar i ett flertal fall 

109

110 

utsatta grupper att komma in på arbetsmarknaden men samtidigt undviker de 

negativa effekterna som nämns ovan. 

Lansera ett brett politiskt initiativ som inkluderar arbetsmarknadens 

parter för att finna sätt att öka den faktiska pensionsåldern. På samma 

sätt som när pensionsreformen genomfördes under 1990-talet tror vi ett brett 

politiskt initiativ, i samråd med arbetsmarknadens parter, behövs för att öka den 

faktiska pensionsåldern. Möjliga komponenter är bland andra en koppling av 

pensionsåldern till den förväntade livslängden, på samma sätt som i Danmark där 

pensionsåldern gradvis ökar från 65 till 67 år fram till 2023 och därefter kopplas till 

den förväntade livslängden. Andra komponenter kan vara flexibla deltidslösningar 

när pensionsåldern närmar sig samt initiativ för ett mer hållbart arbetsliv som gör 

att fler orkar arbeta längre. För att hålla försörjningskvoten konstant skulle den 

genomsnittliga faktiska pensionsåldern behöva höjas 2-4 år fram till 2030. Sverige 

var ett föregångsland vad gäller både kvinnligt förvärvsarbete och förvärvsarbete i 

åldern 55 till 64 år. Det vore värdefullt om vi återigen kan gå före genom att utveckla 

en modell som gör att fler kan och vill arbeta längre.

McKinsey Sverige i samarbete med McKinsey Global Institute 

Maj 2012, version 1.1 

Design: Visual Media Europe 

Copyright © McKinsey & Company 

www.mckinsey.se

Sverigerapporten_2012

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?