Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 10 av 76 )
Medan några bar vatten och fyllde faten i båten höllo andra på och högg ved. Detta tog tid så att vi
ej kommo åter till fartyget förr än straxt efter middagen då 2:e Styrman hade storbåten i ordning
och genast gaf sig af med densamme.
Efter vi hade fått någon mat i oss togo vi i håll med att lossa vår barlast och taga in båtarne, hifva in
det lösa af kätting gjorde loss och skotade seglen endast otåligt väntande på att sista båten skulla
vara snart ombord. Det dröjde länge nog. Malaycanoten hade återkommit med käppämnen och hade
all möda i världen att öfvertala Kapten att ligga qvar öfver natten, då det var nästan still och
strömmen mot och då på morgon både vind och ström skulle bli bättre, men väl var att det drog en
liten bris åt det håll vi skulle ut mellan öarne, och då ändligen sista båten kom långsidan hade vi
brådt att lossa sen få in båten på däck få opp ankaret sätta hvarända dragande klut och då börgade
skyma.
Brisen ökade lite efter hand, och vi fingo se hvad vi ej presis tänkt på, Kanoter i massvis
framstickande från hvarje udde. Mörkret inträdde snart alla ljus dåldes ombord, vi plockade fram alt
som kunde användas till försvar, men glada voro vi att slippa använda dem, då farten ökades så de
ej kunde hinna oss.
Wi seglade ner efter Malakka kusten utan att skönja densamma. Kapten hade börgat blifva sjuk och
som sjukdomen förvärrades, beslöto de att anlöpa Singapoor. Kapten kunde ju ej vara på däck
hvarför Navigeringen öfvertogs af 1:a Styrman och efter några dagars segling mellan öarna anlände
till Singapoor der Kapten kom under läkarvård.
Bland fartyg i hamnen träffade vi åter vår gamla bekant Briggen "Balder" från Göteborg och det var
ju trefligt för aktergardet för oss i skansen var det ej något nöje. Fartyget var under någon sorts
hafveri och besättningen var i callebussen i land för någon slags förnekande att arbeta. En ny
fockmast skulle briggen ha den gamla var väl bräckt i någon Tayfon som haft i China sjön ty de
hade gått med Rislasten på Chinakusten.
Den nya fockmasten skulle ju sättas in när den låg långsidan. Som besättningen var i land och
Styrman skulle också iland för tribunalet eller Konsulatet, anmodades vår första Styrman att lyfta in
masten hvarföre vi beordrades nära allesamman att vara behjälplig dervid. Masten kom nog dit den
skulle, men kom något fortare än beräknat var ty vid nerfirandet genom masthålet i däcket och
halfvägs nere gaf
Blocksurrningarna efter och masten slirade ner på botten i fartyget och hade så ner slagit ihjäl en af
de våra som höll på och tjärade mastspåret. Skadan var obetydlig.
Efter någon veckas vistande blef Capt. så pass återstäld till helsan att vi kunde lemna Singapoor.
Vistandet der hade gjordt oss alla godt då vi haft ombyte på föda. Huru lång tid det tog att segla till
Maduro minnes jag ej nu, (9:e gången linien), men kommo dit och lossade saltlasten i något
Holländskt fartyg igen, och när barlasten var intagen seglade till Surabaya och togo in 40 pipor
arrack som lades i botten. Der fick vi reda på att de flesta af de goda vännerna från Puli panjam
banjam 30 kanoter hade blifvit infångade der af ett hollänskt örlogsfartyg och voro redan
förpassade till de sälla jaktmarkerna för deras sjöröfverier.
Jag vet ej huru det var, men jag tror att vi gingo Söder om Java till Batavia. En dag lågo vi i stiltje
med 2 större Feluckor ej långt ifrån oss. Då vi ej kunde veta hvilka gynnare de voro, sattes de två
små kanoner vi hade på kajut taket och laddade den ena löst och den andra med skrot.
Det dröjde ej länge förrän 2 kanotter med malayer kommo till oss och då de nödvändigt ville
långsidan ehuru tecken gjordes att de skulle hålla sig akterom, fyrades af det lösa skottet mot dem,
och laddade sedan skarpt. Då de sågo att det var alvar höllo de sig akterom, och efter någon stunds