Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 34 av 76 )
par timmar kom 1:e Styrman och rapporterade att han var död. Nästa dag hade jag den sorgliga
pligten att jordfästa liket med den sand som han i lifvet sjelf fört ombord i Rio. Efter Jordfästningen
läto vi honom glida ner i djupet insydd i segelduk med jerntyngder vid fötterna. Dett var den 24
februari 1878.
Efter någon vecka anlände jag till Maceio en obetydlig plats i närheten af Pernambuco. Jag var
befragtad att lasta socker i säckar men det var mest malasses eller Sirup. Trapitzer var en sorts
magasin, bygda öfver strandvattnet af palmträ på pålar. Golfvet är af klyfvet palmträ eller någon
sort af Mahognu, men så otätt att när det blöta sockret i säckarne lakar af sig, så rinner Sirupen
genom golfvet ner i Salta sjön, så vattnet omkring är ständigt brunfärgat. När de sedan får ligga i
högar och pressa på de undre, så äro de mest tomma, men de får gå med så väl, som de, som äro
något uti.
Wid utlossningen i Europa är det mest tomsäckar man fört öfver och som tomsäckar äro fraktfria
blir det en stor reduktion på fragten. Om jag minnes rätt så fick jag vara ensam der i hamnen nästan
hela tiden. Till sist kom en svensk Barque som skulle lasta bomull i halfpressade balar.
1878 Mars 28 afseglade från Maecio till Liverpool.
Jag minnes ej något serskildt från den resan men kom fram 27 Maj. Lossade Sockret och afslutade
fragt för Styckegods till Pernambuco. Min hustru reste i Juni månad fr. Söderhamn, Göteborg, Hull
der jag var henne till mötes och kom ombord i Liverpool och var sedan med mig på resan. Vi lågo
en längre tid der för intagande styckegodslasten. Ibland alla sorters varor, som intogs var lådor och
tunnor med åtskilliga dricksvaror. Jag måste hålla 2 styrmänner nere bland stufrarna i rummet för
att ständigt tillse dessa att de ej uttogs och consumerades af de sistnämnda. 5 st större ångpannor,
med större svårighet att få dem in i rummet genom luckan .
Till sist när fartyget var närlastat till märkena kommo de med en större ångpanna, som jag efter
mycket om och men fick placerad öfver storluckan.
Omkring 10 Juli 1878. Afgick från Liverpool och utan några nämnvärda händelser förutom de
vanliga upptågen vid passerande af Euqvatorn, så de som ej passerat förut skola gå igenom
ceremonierna , som ofta är beskrifna. Min hustru som första gången var med slapp då lindrigt undan
med att bestå någon extra grogg överlag, så blef hon antecknad och upptagen i Neptuniorden. Sista
dagarna i Augusti kommo vi in till Pernambuco och förtöjde innanför refvet der vi hade godt och
friskt, när SO passaden satte in. Som man ligger med Bb-sida mot refvet som bildar hamnen så
sveper passaden öfver fartyget i hela dess längd. Som vi lågo närmast refvet hade vi en Sundsvalls
Brigg "Adele Marie", Capt. Gröndal utanpå oss åt staden till och hade vi en god hjelp af honom att
få ut de tyngre pjeserna som vi hade till last. Med styckegodslaster tar det en rundlig tid och söker
Köpmännen att få betalt för alt skadat gods. Jag hade obetydligt sådant, så det betalade sig att hålla
god vakt på Stufrarna vid inlastningen.
Det var ju många landsmän som kommo och gingo under den tid vi låg der. Bland andra Barque
"Adolf Fredholm" Capt Fredholm , Stockholm. Han lyckades få en god fragt der
Fortsättning i bok 2.
med att ta in ett fyrtorn som skulle sättas uppå ett stort ref i Atlanten i närheten af Brasilianska
kusten "Roccas" och är serdeles farlig för sjöfarten. En hop fartyg ha under årens lopp gått i land
der. Strömmen är ganska stark, den sätter Wester öfver , om man kommer i närheten öster om, så är
det svårt att klara sig med segelfartyg. Han "Adolf Fredholm" skulle åtföljas af ett Brasilianskt
örlogsfartyg med manskap och atiralg för uppsättning. örefvet är lågt möjligen 10 fot öfver vattnet
med en lagun inom detsamma, fiskrik och massor av wrakgods kring stränderna. Som jag sedan
hörde lär han ha haft flera äfventyr och svårigheter att få fyrtornet landat der, och troligen blef det