Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 6 av 76 )
Om jag minns rätt sigtade Madeira och in mellan Canarieöarna och såg den snöhöljda toppen af
Tenneriffa.
Det drog långt om innan vi kommo till Cape Town, 5:e gång linien, jag tror det var julafton och
fingo order för Algua Bay. Det dröjde ej länge att få vatten och den proviant ombord vi behöfde och
annandag jul voro vi vid sjelfva kapet ute i Atlanten och hade i det närmaste stillt. Aldrig före eller
sednare har jag sett så mycket springare på en gång, hafvet så långt man kunde se var uppfyldt.
1:a Styrman Doukan var en ifrig harpunerare så han högg väl någon så det blef stekande och
hackande till köttbullar för alla man. Mycket Capdufvor och Albatrosser fiskades och det var bara
slå ihjäl dem och plocka fjädern af dem och kasta kropparna åt hajarna. Nog försöktes att få
albatross stek men det gick ej de voro för traniga. Om några dagar voro vi i Port Elisabeth (Algoa
Bay). Det var ju midsommar der då och borde vara fint väder, men det var också tiden för Black
Southeasters, som de kallades, och dem fingo nog erfarenhet af, då vi hade flera sådana stormar att
rida ut. Hela hafvet och stormen låg på land omöjligt nästan att klara sig med att sticka från sig
ankrarne och pressa sig klar landet med segel.
Wi hade en sådan en dag och en natt. Kapten var i land och kunde ej komma ombord. Kättingarne
på tämjs. Ankarspelet brast sönder, måste ta Kabeln rund stormasten och bända fast den på
Kättingarne och förstärka med ginor. Der voro åtskilliga Svenska fartyg på Bayen. Briggen Balder
och Barken Thetes båda från Göteborg. Kaptenerna hade sina fruar med och det var ju festligt hos
hvarandra, så att det för oss var att lossa trä om dagarne och ligga i båtarne om nätterna..
. Det var nog en fest hos oss också en qväll, men det blåste opp till natten sälskapet måste stanna
qvar.
Efter hvarje sådan storm kom dyning så man ej kunde lossa dagen derpå och när till slut pråmar för
lasten kom långsidan var ej så lätt att lossa. Fartyget rullade pråmen också ofta mot hvaran än hade
vi pråmen högre än däcket än när under båtten af Fartyget. Jag var i land en gång med Kapten i
landbåten men besöket blef ej långvarigt några timmar blott då båten var färdig att segla ombord
med Kaptenerna igen. Någon dag med Kaptenerna igen.
Någon dag i slutet af Januari hade vi balasten ombord och seglade samtidigt med Balder till
Batavia. Wi kommo ned i de Westliga vindarna. Fartyget seglade bra då vi länsade undan ibland
med styfva 12 knop. Efter en seglats af ca 5 a 6 veckor kommo vi opp till Seinda Street och vid
inseglingen till Batavia kommo vi åter i Sälskap med Balder och ankrade samtidigt på Redden.
Då Wi voro en par månader försenade, vi skulle varit der 1:a Januari 1862 var certertpartiet
cancellerat, för socker och kolonialvaror till Europa. Nytt certepartie afslutades till nästkomande
Nyår och under tiden skulle göras 2 resor på Bangkock efter salt för Holländska Regeringens
räkning, och efter någon veckas vistande derstädes anträdde vi vår resa. Den blef både long och
arbetsam. Förmodlingen gingo vi genom Banka Street. Det var ett litet krångligt, men det gick
lyckligt mellan öarna och kommo upp efter Kusten af Malakka, dock utan att sigta land.(6 gången
linien)
Det kunde blåsa rätt friskt emellanåt, mest emot så vi hade att kryssa, men det hände att hvad wi
hade slagit oss fram Nord på 2 a 3 dagar kunde wi bli af strömmen satta tillbaks på en dag. Som det
ej var allvärst djupt var det att försöka ankra när tidvatten strömmen var emot.Strömankaretbändes
till en jigtross, ankaret fäldes och seglen gigades och gårdades och stundom fastgjordes för att efter
några timmar åter sättas och ankaret åter lyftas, så det var ett hårdt arbete. De korta stunder vi fingo
till hvila var att kasta sig ute mest på skanstaket i något segel eller under skeppsbåtarna, att tänka