Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 12 av 76 )
väg till Cagliari med en (Jack ass brigg) Skonarbrigg Delphin Capt. Aug. Linde. Redare voro
Engström och Luth. Den förra provianterade fartyget och Kött och Fläsk brukade köpas af Skutor
från Finland och ompackades i boktunnor. Intet kunde man beskylla dem för att det var prima Mess,
som vi sjöfolk fick till lifs, fast det stod i Kungl.Mjt. matordning att det skulle vara fritt från halsar,
skankar och läggar, så följde nog sådana med. Fick man så gammalt smör till Dahls klackar, som
rågknallarna kallades, så inte kunde man just få sockersjukan, for high life . En Tunna potatis och 6
kålrötter för 5 månader och 9 man. Nå, intet ledo vi någon nöd. ƒrter , Fläsk, Sluring och Kött
stående matsedel.Lördags e.m. kallades för Kungens namnsdag, då vägdes ut 1/2 skålpund smör,
3/4 dito socker per man för veckan. I tur och ordning hade en af manskapet att vara kung för veckan
och dela ut dessa rariteter och dessutom hvarje middag dela kött eller fläskrationerna. Det var ett
vigtigt ämbete så att ingen hade att klaga. När fördelning var verkstäld och delarna ännu lågo qvar
på den så kallade bytesbrädan, så skulle en af backs-laget vända sig bort och namnge-delge hvilken
den och den biten skulle tillfalla. Smör och sockret räckte för en som var hushållsam halfva veckan,
annars kunde det vara slut Söndagsafton för en del ungdomar.
Söndagsmiddagen bestods pudding av 1/2 skålpund Hvetemjöl pr man som rördes ihop med vatten
till en smet och hälldes i en Segeldukspåse, som kokades i det saltspad, som blef efter köttavkoket -
eller hälldes i en långpanna och gräddades i ugnen. På den tiden fans ju ej några särskildt bildade
kockar eller stufvertar, utan vanligtvis togs en pojke dertill , första resan till sjös. Kaffe på morgon
och till frukost. The till afton och hade man en fläsk eller köttbit kvar sedan middagen dertill och
bröd så var det bra. Några konserver började väl komma i bruket redan då, men få vore de och
dyra, så att det ej ens begagnades akterut i kajutan.
Något ombyte blef det när vi kommo fram till hamnen och lossade, färsk kött 2 ggr i veckan och
några gröna blad s.k. friska grönsaker i Köttsoppan. Frukt och Win bestod vi sjelf.
Efter lossningen af trälasten intogs saltlast och så var det att sträva ut ur Medelhafvet igen. I
mitden av October ankrade på Helsingörs redd, der vi fingo litet ombyte på vår Matsedel, med
färskt Kött och grönsaker, potatis .m.m. När vinden blef gynsam seglade derifrån. Kallt var det,
ondt i högra hand fick jag, badda med linfrögrötar skulle jag med i arbetet och seglingen skulle jag
vara och sköta min vakt, kom så in i närheten till Svartklubbens fyrtorn, lotsbåten var några kabellängder
från oss. En snöstorm kom öfver oss , land lotsbåt alt försvan i snöyran. De flesta segel
voro bergade något i förväg hvarenda segellapp måste göras fast så när som ett par stormsegel och
sedan var det att öfverlemna sig åt Guds försyn. Vattnet spolades öfver fartyg och oss - som
tillsammans med snöyran frös till is, så folket blef som isstoder och Fartyget en isklump. Ej en
brass eller ända kunde röras, block och roder fastfrysna.
Ratten var fastsurrad då man ändå ej hade någon styrmakt på fartyget så fortgick det natten igenom.
Wanten fröso ihop äfven skärträna till ett isblock. Omkring midnatt, stagfocken var då styf av is
som ett bräde bröts skotet af mer än det slets af. Seglet stod som det var en par minuter i stormen
till det började brytas, då det bar av som ett skott och trasorna af seglet yrde ut öfver hafvet.
Morgon derpå som var Söndag hade vi utan sett något, klarat både Söderarmen och Lågskär.
Kommo ut i östersjön hade en par fot is på däck och stormen lade sig något.
Hela besättningen fick göra med att klara bort densamma. Salt som vi hade till last knusslades ej
med, vräktes ned i pumpar och rortrumma och på däcket så vi hade lättare arbete. Innan stormen
bedarrat så pass att segel kunde sättas att motstå afdriften voro vi i närheten af Gottska Sandön.
Sedan var det att försöka slå sig upp igen. En natt höll jag på min vakt att sätta focken då jag
skymta land rätt förut nära. Som vi lågo för Styrbords-halsar. Ropade åt rorsman opp med rodret då
fartyget föll undan vind. Jag hade att springa ner under däck att få Kapten opp .
Ner vi kommo opp var landet försvunnet och han påstod att jag sett orätt, men som rorsman hade
lagt opp rodret fartyget fallit af undan vind hade vi landet rätt akter. Wilket var Rogskären. På den