Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 9 av 76 )
staden. Wi sågo aldrig något af den då vi måste vara i båten och vakta den Förmodligen en större by
der holländare hade Kontor. Den Norska Kapt. var troligen gift med Redarens dotter, som var med
på resan och hade barn med sig och troligen lät det så, att han var gift både i Danmark och Norge.
Besättningen bestod af både kineser och siameser.
Hvilken dato eller månad vi anträdde vår andra resa till Bankock mins jag ej precis, torde vara i
början af Juli men den var ej så arbetsam och lång som den förste. (8:e gången linien)
Kom till Bankock och gjorde fast om jag mins rätt på samma ställe som förr. Det som hände denna
gång var att som det sades Konungens Syster som dött, skulle brännas på en plats i närheten vi lågo
och der stora tillredelser gjordes. Ett större tempel (pagod) uppbygdes af resverke och bomulsväf
med en hel del granlåter, i midten restes ett altare och sarkofagen eller kistan byggdes på detta upp
under taket, en hel del ved förgyldes och gjordes i beredskap. Platsen var belyst om aftnarna
äfvenså templet hvari befunno sig en hel hop gråterskor, under det en sorts musik utfördes utanför
och massor af folk kom ju dit.
Begrafningen skulle vara 3 a 4 dagar på dagarne uppfördes någon sorts skådespel på dertill
uppförda plattformar och sista dagen efter förbräningen af Kistan försig gått skulle en massa pengar
utdelas bland folket. Ridande härolder utdelades (kastades) från korgar fylda af mangosfrukter
dessa bland folket ty i en del af dessa frukter befans silfvertiealer instuckna, så de voro ganska
begärliga.
En eftermiddag företogo några af oss en vandring utefter en väg och vi hade ej gått serdeles långt
förr än vi funno döda meniskor liggande efter vägkanten och längre bort mötte oss en förfärlig stank
af brändt kött och kommo vi till en förbräningsplats för döda. Wi skyndade derifrån fortast möjligt
ombord igen.
När saltlasten var inne anträddes resan till Maduro igen.
I Siamgolfen ligger en ögrupp som kallas för Puli panjam banjam denna ögrupp är enligt (direction)
beskrifningen obebodd. Som vi voro i behof af friskt rent vatten och sådant skulle enligt åfvan
beskrifning finnas på en af öarna. Seglades in mellan öarna och ankrade en Lördagsafton vid ön
med vattnet. Så snart vi kunde se Söndagsmorgon purrades ut att göra i ordning för vattenfyllning
med giggen först för att söka vattnet.
Under tiden båten gjordes i ordning, berättade en af jungmännen, att han på sin vakt på
morgonsidan hört en tupp gala, hvilket ju ej gerna troddes af befälet då ju öarna voro obebodda.
Emellertid tog ju Kapten revolver med sig den enda som troligtvis fans ombord. Passageraren följde
med och satte de ju kurs på land som ej var längre bort än vi godt kunde följa och se dem tydligt.
Båten hade jämt hunnit landa på ett ställe förrän en kanot med 3 a 4 malayer kom fram bak en udde
och till vår båt. Wi sågo från fartyget huru de våra satte en hvit näsduk på en käpp och kanoten
besvarade signalen och landade.
Efter någon stunds under handling skulle malayerna hjelpa till att fylla vatten på faten i båten Det
var endast en liten bäck för grund för båten att gå upp till friskvattnet. När så båten kom åter till
Fartyget voro malayerna med sin canot med och fick något tobak och bröd och annat smått, en tupp
hade de med sig och den gick med i bytet. Som de i canoten hade, hvad vi förr i tiden kallade för
spanskrör att göra käppar af, underhandlades att de skulle skaffa ombord en hop af sådana.
Malayerna voro fullt beväpnade med långa knifvar, skjutvapen sågo vi ej hos dem, men de hade
nog gömda i kläderna.
Wi hade slupen i ordning med tomfat och gåfvo oss genast i väg under 1:a Styrmans comando så
snart Kapten var ombord. Wi skulle också hugga en del bränsle. Wi kommo till bäcken och börgade
vårt arbete utan något sälskap. Busksnåren voro ej långt från stranden, men voro ogenomträngliga
för lianer växande kors och tvärs.