Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 30 av 76 )
efter kol. Westliga vinden ökade litet efter hand så vi seglade rätt bra och sigtade land och fyrtornet
på Belle Isle och snart fick vi sigte på en lotsbåt, den hade svårt nog att segla opp oss, hvarföre vi
inväntade den och fick en lots ombord. Han ville ta en man till från lotsbåten men jag sa nej, dervid
blef det. Wi seglade på det viset till afton och vi voro nära redden utanför Palais (Belle Il) då vinden
mojnade ur och det blef stillt. Strömmen satte oss mot ön , vi hade att göra klart att ankra på 25 fmn
djup och det skulle varit en omöjlighet att sedan en gång få upp ankaret äfven om vi varit 3 gånger
det manskap vi var. Nu var för sent ångra att jag ej tagit hjälp när den var erbjuden. Wi hade just
gigat upp alla de segel vi hade, höllo på med undre Märsseglet då lotsen kommenderade att vi
skulle vänta dermed några minuter. Han wädrade vind igen, så fick vi skota hem och sätta våra
trasiga segel igen , och Briggen började skjuta fart igen, och innan kl 4 på morgon lågo vi till ankars
på redden. Ingen kunde vara gladare än jag, som med Guds bistånd fört fartyget, utan annan hjälp
än lotsen , i hamn.
Trött var jag nog och skulle sofva efter att ha vakat så länge , gick till kojs men kunde ej sofva för
tankar och tidigt på morgon kom en roddbåt långsidan och en ung mäklare kom ombord. Min tanke
var att gå till Snt Nazzair , men vid närmare samtal med mäklaren och då Briggen flöt in i hamnen
fick jag på Söndags fm ångbåt in dit. Telegraferade till Rederiet , men under hela följande vecka
fick ej svar, måste telegrafera igen med tydlig adress med ort och provincenamn. De hade tagit det
för Calais i stället för Palais, fick order att reparera. Då det ej fans spiror der måste sådana anskaffas
för mast och rundhult. Want och stag och dylikt segel m.m. gjordes på ön och så börgades
riggningen med de sjömän och timmermän och smed som fans der och det tog nog en ansenlig tid,
och svårt nog då jag ej kunde franska. Det var att ständigt gå med kritbiten eller penna och papper
och rita för dem huru det skulle vara.
Den Norska pojken, som ramlat ned från märsrån, var ute på benen dagarna förr än vi kommo in.
Det första jag hade att göra i hamn var ju att få honom på något sorts sjukhus, men som sådant ej
fans fick vi med nöd plats för honom i ett Nunnekloster. Den som ej ville dit var Pojken. Han var
tillräckligt frisk att vara med i arbete.
Så fortgick arbetet till slutet af Maj och jag fick Styrman och några man till besättning från Sverige.
Der var ett härligt klimat och fruktbärande och full sommar i Maj. En mönsteregendom besökte jag
inpå ön. Den egdes af General Mac Mahon. Cirka 300 Comunarder sutto inburade på Fästningen,
efter upproret i Paris 1871. Några af dessa hade jag före afresan som fylde vattenlaget. Enligt A.
Dumas roman De tre musketörerna skulle fästningen vara byggd af Porthos . En jagthund på katt
hade jag med ombord, och jag kunde ej hindra att han jagade kattorna in i butiker. Värst när jakten
pågick i porslins och lerkärls sådana och jag fick betala förödelsen.
Sardiniefisket var i full gång utanför hamnen, hvarje morgon inkom båtarne med fångsten, som
genast togs in på fabrikerna . Fisket bedrefs med en större håf och Sillrom begagnades att locka
Sardinierna i håfven. Norska sillrommen var temligen dyr 50 francs tunna och små fartyg förde den
dit.
Jag lemnade den sköna ön någon dag i Början af Juni Månad destination hem, då mitt fina
Certeparti blifvit kanselerat mot att Rederiet måste betala 140 Pund. Hela reparation hade kostat
9000 Kronor. Rigg, Segel, Timmerarbete & alt . Hamnutgifterna var nästan inga, så billigare hade
varit rent omöjligt på annan plats.
Kom hem afmönstrade 6 Juli 1874.
Omkring 15 ugusti gick jag åter till sjös på väg till Lisabon. Så vidt jag minnes var resan god. Kom
till Lisabon i slutet af September. Der var det sig likt och jag började bli som hemma der. När lasten
var lossad och annat småplock såldt, intogs salt för Bergen med 80 balar Kork åfvanpå. Omkring
den 24/10 ser det ut som jag var klar och började min resa, den 13/11 var jag vid Dover kan jag se
och måste ha haft något ruskigt väder efter som jag tog en sorts lots ombord och troligen kom in på
Down¥s och måhända låg för ankars der till vädret blef bättre och kunde fortsätta resan.