Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob
Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob
Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Sjökapten</strong> <strong>Nils</strong> <strong>Theodor</strong> <strong>Forssbergs</strong> <strong>Berättelse®</strong> ( 30 <strong>av</strong> <strong>76</strong> )<br />
efter kol. Westliga vinden ökade litet efter hand så vi seglade rätt bra och sigtade land och fyrtornet<br />
på Belle Isle och snart fick vi sigte på en lotsbåt, den hade svårt nog att segla opp oss, hvarföre vi<br />
inväntade den och fick en lots ombord. Han ville ta en man till från lotsbåten men jag sa nej, dervid<br />
blef det. Wi seglade på det viset till afton och vi voro nära redden utanför Palais (Belle Il) då vinden<br />
mojnade ur och det blef stillt. Strömmen satte oss mot ön , vi hade att göra klart att ankra på 25 fmn<br />
djup och det skulle varit en omöjlighet att sedan en gång få upp ankaret äfven om vi varit 3 gånger<br />
det manskap vi var. Nu var för sent ångra att jag ej tagit hjälp när den var erbjuden. Wi hade just<br />
gigat upp alla de segel vi hade, höllo på med undre Märsseglet då lotsen kommenderade att vi<br />
skulle vänta dermed några minuter. Han wädrade vind igen, så fick vi skota hem och sätta våra<br />
trasiga segel igen , och Briggen började skjuta fart igen, och innan kl 4 på morgon lågo vi till ankars<br />
på redden. Ingen kunde vara gladare än jag, som med Guds bistånd fört fartyget, utan annan hjälp<br />
än lotsen , i hamn.<br />
Trött var jag nog och skulle sofva efter att ha vakat så länge , gick till kojs men kunde ej sofva för<br />
tankar och tidigt på morgon kom en roddbåt långsidan och en ung mäklare kom ombord. Min tanke<br />
var att gå till Snt Nazzair , men vid närmare samtal med mäklaren och då Briggen flöt in i hamnen<br />
fick jag på Söndags fm ångbåt in dit. Telegraferade till Rederiet , men under hela följande vecka<br />
fick ej svar, måste telegrafera igen med tydlig adress med ort och provincenamn. De hade tagit det<br />
för Calais i stället för Palais, fick order att reparera. Då det ej fans spiror der måste sådana anskaffas<br />
för mast och rundhult. Want och stag och dylikt segel m.m. gjordes på ön och så börgades<br />
riggningen med de sjömän och timmermän och smed som fans der och det tog nog en ansenlig tid,<br />
och svårt nog då jag ej kunde franska. Det var att ständigt gå med kritbiten eller penna och papper<br />
och rita för dem huru det skulle vara.<br />
Den Norska pojken, som ramlat ned från märsrån, var ute på benen dagarna förr än vi kommo in.<br />
Det första jag hade att göra i hamn var ju att få honom på något sorts sjukhus, men som sådant ej<br />
fans fick vi med nöd plats för honom i ett Nunnekloster. Den som ej ville dit var Pojken. Han var<br />
tillräckligt frisk att vara med i arbete.<br />
Så fortgick arbetet till slutet af Maj och jag fick Styrman och några man till besättning från Sverige.<br />
Der var ett härligt klimat och fruktbärande och full sommar i Maj. En mönsteregendom besökte jag<br />
inpå ön. Den egdes af General Mac Mahon. Cirka 300 Comunarder sutto inburade på Fästningen,<br />
efter upproret i Paris 1871. Några af dessa hade jag före afresan som fylde vattenlaget. Enligt A.<br />
Dumas roman De tre musketörerna skulle fästningen vara byggd af Porthos . En jagthund på katt<br />
hade jag med ombord, och jag kunde ej hindra att han jagade kattorna in i butiker. Värst när jakten<br />
pågick i porslins och lerkärls sådana och jag fick betala förödelsen.<br />
Sardiniefisket var i full gång utanför hamnen, hvarje morgon inkom båtarne med fångsten, som<br />
genast togs in på fabrikerna . Fisket bedrefs med en större håf och Sillrom begagnades att locka<br />
Sardinierna i håfven. Norska sillrommen var temligen dyr 50 francs tunna och små fartyg förde den<br />
dit.<br />
Jag lemnade den sköna ön någon dag i Början af Juni Månad destination hem, då mitt fina<br />
Certeparti blifvit kanselerat mot att Rederiet måste betala 140 Pund. Hela reparation hade kostat<br />
9000 Kronor. Rigg, Segel, Timmerarbete & alt . Hamnutgifterna var nästan inga, så billigare hade<br />
varit rent omöjligt på annan plats.<br />
Kom hem afmönstrade 6 Juli 1874.<br />
Omkring 15 ugusti gick jag åter till sjös på väg till Lisabon. Så vidt jag minnes var resan god. Kom<br />
till Lisabon i slutet af September. Der var det sig likt och jag började bli som hemma der. När lasten<br />
var lossad och annat småplock såldt, intogs salt för Bergen med 80 balar Kork åfvanpå. Omkring<br />
den 24/10 ser det ut som jag var klar och började min resa, den 13/11 var jag vid Dover kan jag se<br />
och måste ha haft något ruskigt väder efter som jag tog en sorts lots ombord och troligen kom in på<br />
Down¥s och måhända låg för ankars der till vädret blef bättre och kunde fortsätta resan.