Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 42 av 76 )
Efterhand som vi kommo söderöfver aftog stormen och passagerarna kröpo fram här och hvar, litet
medtagna, men vid framkomsten till Madera voro hela sällskapet i farten och matfriska Som der
gjordes ett 6 timmars uppehåll för kompletering af kol och proviant tog en del passagerare en tripp i
land till Funchal som ligger terassvis opp efter höjden istället för att stadna ombord och se på huru
Maderapojkarna döko från sina båtar ned efter de slantar som passagerarna kastade i vattnet. De
flesta fiskade de upp men en och annan försvan i djupet och der på hafvets botten ligger massor af
pengar, ty samma trick utföres för hvarje ångare som kolar och provianterar der och det blir alt en
hvarje vecka för att inte säga en hvar dag. Som det ej finnes någon hamn eller landningsbrygga och
deras båtar flöto till några steg från land tog båtkarlarne oss på ryggen och buro oss i land.
Nå, det lutade uppför så det var rätt tröttsamt att koma till staden, om man ej vill åka i släde efter
oxe, släden är något större än en lappakja och snarlik en sådan. Wägarna äro belagda med små släta
stenar för detta sorts åkdon några andra sorts och hästar kunde jag ej märka. Några af passagerare
slogo oss tillsammans om en flaska Madeiravin, nog kunde det vara äkta men dubbelt dyrare än
hemma. Wi togo vägen upp till ett kloster, der jag af nunnorna tillhandlade mig en blå silkes schawl
för 20 shilling - klosterarbete. När tiden var inne gingo vi ombord , der kol, lefvande kreatur, får,
höns, ankor, kalkoner, ägg, frukt m.m. var i det närmaste intaget. Hvar och en som hade råd och
ville sitta bekvämt på öfverresan köpte sig en korgstol från båtarne. Innan skymning inbröt, var
ankaret uppe fortsatte vi vår resa och voro något dygn derefter vid Kanarierna och passerade det
snöglänsande Teneriffa. Fölgde sedan kusten af Africa utan att se land. Passerade Cap Verde
mycket nära och kommo så in i stiltjebältet der luften är mulen kvav och tryckande passerade
Equatorn och hade då renare och friskare luft i SOst passaden. För att fördrifva tiden tilläts
passagerane att ställa till bal och en afton röjdes stora salongen ut för Cabarettillställning. En
middag ringde Skeppsklockan och alla uppassare sprungo sin väg och vi fick sitta och vänta på
anrättningen. Det var öfvning för eldsvåda.
En gång stoppades maskin plötsligt , och vår nyfikenhet blef stillad då den straxt sattes i gång. En
racetjur hade sjelfdött och blef hyfvad öfverbord. Sednare en gång låg vi en par timmar still för
Maskinskada.
Omsider efter 26 dagar landade vi i Capstaden med en menniska mer än när vi gingo från England.
En tysk fru hade fött ett barn några dagar innan vi kommo fram och att det skulle uppkallas efter
fartyget Asiatic var ju aldeles gifvet.
Piren på hvilken vi landade var ej långt från der "Johan Brolin" lossade hvarför vi fingo våra saker
på kajen och marcherade ombord och fick några gastar från fartyget som buru dem ombord. Det var
naturligtvis som vi fallit från skyarna , ty ingen ej ens Capt Brolin viste att vi skulle komma. Nå när
förvåningen lagt sig och vi blifvit installerade så hade vi ej mycket att sysselsätta oss med annat än
göra bekantskaper och förnya sådana i land. Att jag ej var så särdeles välkommen för vissa personer
visade sig framdeles vid åtskilliga tillfällen.
I hamnen voro för tillfället åtskilliga svenska fartyg "Eko" fr Gefle, Jönsson hade sin fru med. "Nils
Magnus" Stockholm Pettersson med fru ombord m.fl. Det var ju att ställa till små bjudningar hos
hvarandra och i sällskap oppi Staden, förutom att Consul ˜kerberg bjöd oss, sin vana trogen, anhvar
Söndag Svenskar och Norrmän till Middag.
En Ingenör Carl Ram var med Johan Brolin som fri passagerare hemifrån eller som sällskap åt
Capt. Brolin. Zulukriget var slut och Kung Chitovajo var fången på Mowbray , en plats någon
timmes Järnväg från Captown. Någon föreslog att vi skulle fara och göra vår uppvaktning hos det
fallna Majestätet. Wi voro 8 personer vid framkomsten . Från stationen var ett godt stycke att gå
öfver några fält till vi kommo fram till huset, der hans Majestät vistades med sina 6 Fruar. Hett var
det, skoskaf hade jag ,till råga på altihop tröttnde gossen, som vi måste ha med oss, så jag måste
bära honom också. När vi kommo fram var Kungen utåt egorna på promenad. Wårt sälskap hade