Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 21 av 76 )
före mig så att jag hade tid att få i mig någonting varmt innan det bar iväg över sältorna eller som
det kallades näringen. Den 25/10 mönstrade och antar att vi hade lasten inne vid den tiden och voro
destinerade till West Hartlepool. Hurudan öfverresan var minnes jag ej fullkomligt, men kommo väl
dit utan något anmärkningsvärt . Lossade vår trälast och intogo kol för Barcelona. Firade Julen som
jag tror i Hartlepool. Resan gick utan olyckor ut genom Engelska Kanalen och mot varmare och
bättre climat.
Komna in genom Gibraltar sund kommo Spanska fruktbåtar långsidan så vi köpte och böto oss till
frukt i synnerhet apelsiner. Då vi sednare träffade en Geflebark och kommo till tals med, kunde vi
roa oss med att kasta apelsiner till dem. Emellertid kommo vi till Barcelona och började vår
lossning. Den nämde staden är bland de oroligaste i Spanien. Illa var det att gå till staden och
derifrån sedan mörkret inbröt. De voro ej noga med att ge en ett dolkstick fast man aldrig förorättat
någon. Tjufvar och mördare fans det godt om. Wi förlorade en hop af Kol genom tjufvägning.
Vi gingo till Torrevittja och togo in salt och gick hem till Gefle, så vi voro der i medio af Maj 1871,
afmönstrade den 20. Sedan saltlasten var utlossad intogs trälast för West Hartlefood .
Capt. Fru skulle fölga med den resan då vi skulle, derifrån gå hem igen med Kol. Jag minnes hon
lagt sig till med en utmärkt fin hatt för att ståta med i England, men det skulle hon ej hafva gjordt.
Det fick hon erfara första gången hon begagnade den i land.
Folket der voro ej vana vid den sortens hattar, hvarför hon ådrog sig uppmärksamhet och förtret.
Små gatpojkar fölgde efter henne och gjorde spectacle af hufvudbonaden. Det tog väl en ända på
saken , ty det blef väl ej så mycket landgång af. När vi fått ut trälasten dröjde det ej förrän kollasten
kom in och så bar det iväg Homeworld bound.
Winden var Sydlig i Kattegatt så den ena godvindaren kom efter den andra, då vi måste kryssa. Det
var ljust nästan hela nätterna och en morgon lågo vi för BBhalsar då en Medelhafsbark kom
länsande och ville ej gå akter om oss. Jag hade vakten och trodde i det längsta att han skulle
observera oss, och gå akter om oss, men förgäfves, då kollision var nästan oundviklig, måste vi ropa
och ringa i klockan. Jag måste in i kajutan och få ut dem genast. Det var ej någon tid för dem att ta
några kläder på.
I sista ögonblicket vakna dom på det främmande fartyget och fick lägga om rodret, och klarade oss
så nära att nocken på hans klyfvarbom sprängde lofvart gaffelgärd och gjorde de ett hål vid aktra
Mesanliket , så vi sluppo undan med förskräckelsen (close shaved, sa engelsman).
Wi kommo hem till Gefle omkring den 19 Augusti, 2 månaders Resa.
Efter lossning af Kolen fick vi gå till Skutskär för lastning av trä för Palma (Mallorca). 1871 12/9
mönstrade, om jag mönstrat innan vi gingo till Skutskär minnes jag ej, men kommo vi ej derifrån
förrän början af October. Jag minnees ej mycket af sjelfva resan, men att vi kommo fram utan något
slags malör är nog säkert.
Jag var ej så mycket i land der så jag kan beskrifva hur det såg ut. Det var väl som de flesta
Medelhafsstäder, tog sig bäst ut på långt håll. En kväll var jag på Opran och den såg ej för fin ut.
Från Palma hade vi att segla till Frapani för att lasta salt för Bergen (Norge).
Ett Göteborgsfartyg låg der, jag gjorde bekantskp med Styrman der ombord och vi fölgdes åt i land
en afton. I en tobaksbod sågo vi ett sällskap af unga landsbor i Nationaldrägter. Vi sågo väl på dem
mer än de tyckte om förstår jag, vi kunde ju ej tilltala dem, hvarföre vi köpte några sigarrer och gaf
oss af och efter kommo de och gingo opp i en paralellgata med den vi spatserde opp genom. Båda
gatorna löpte ut på ett torg, så vi kommo fram ungefär samtidigt. Månen sken, så att vi kunde se de
stadnade. Vi fortsatte rakt fram , samspråkande, tills vi blefvo hejdade bakifrån af en kavaljer från
sälskapet med höjd blixtrande dolk. Hvad skulle vi göra, annat än vända oss om , tala med honom