Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 54 av 76 )
De hemvändande Tyskarna voro trefliga och gemytliga och fördrefvo tiden på bästa sätt . Der voro
Cowboys, Fabrikanter och annat godt folk, som haft tur med sig, voro ej blyga att visa sina
diamanter och smycken.
Musik gjordes 3 ggr om dagen. Hornorkester 11 f.m. 1:a klassens promenad-däck. Taffelmusik
Middagen kl. 4 em. Kl. 8-9 aftonunderhållning, stråkorkester i 2:a klass med ty åtföljande fri
servering, kakor, ost och sill m.m. öl togs in ett mindre fat derifrån fick man köpa sina seidlar och
kortspel, dam och schack roade sig tyskarne med under öldrickningen , dessemellan hela
församlingen stämde in med musiken vid mera bekanta stycken. Alla af dem voro sorglösa.
Två till 3 dygn gingo vi fullständig tjocka men med fulla maskiner eller obetydligt nedsatt fart.
Ingen af de resande brydde sig om det, Wi, min hustru och jag , lågo fullt påklädda de nätterna.
Befälet som jag talte vid uppsättningen af distanskortet, som sattes upp för passagerare hvarje
middag, visade ungefär 17 knop och det var litet då de brukade göra 20, 22 i timmen. De hade lika
godt kunnat gå med fulla farten, ty med 17 knop hade vi ränt igenom hvilket mötande eller
tvärsförliggande fartyg som helst. Hemskt att höra sirenerna (visslorna) gå dag och natt.
Vi anlöpte Southampton och efter ca 9 dygns resa voro vi i Bremerhafen. Då vi hade fri Järnväg till
Bremen följde vi dit, då det ej fans någon lägenhet hem öfver i Bremerhafen. Wi anlände till
Bremen med mörkret. Några af medresande skulle ta in på Hotell Hillman och vi fölgde med. Det
var dyrast och bästa i Bremen, men som jag var obekant, var bäst att komma på säkert ställe. Ingen
lägenhet der heller hvarföre jag på Söndags f.m. kilade iväg till Brake, men der fans ingen heller
hvarken för Christiania eller Göteborg. War upp Consulatet och fick en ung man som hjälpte mig
iväg till Tåget för Hamburg och Lybeck. I Hamburg fick vi sitta på station 1 timma, vänta på tåget
till Lybeck och kommo dit på morgon nästa dag, gick på Consulatet. Träffade der Generalkonsul
˜kerblom som vi förut voro bekanta med fr. Rio de Janeiro. Han hänvisade oss till ett gammalt
hotell der Hahne der vi fingo ett litet trefligt rum. Det första Nils visade sin Mamma på var
kakelugnen och kallade den Fyrtornet, han hade aldrig sett en sådan förr. Nästa dag voro vi ute och
sågo omkring i Staden och mot afton drogo vi ner mot Hamnen och gick ombord i gamla "Bore"
talade vid Kapten om öfverresa till Stockholm.
Det var alt bäst för oss att komma fortast möjligt hem i stället för att gå över Köpenhamn eller
Christiania. Wi togo 1:a klass hytter , men det låg liksom i luften att vi borde ha tagit 2:a. Kanhända
vi voro för dåligt ekiperade för 1:a Klass. Det var stelt från Kaptens sida. Troligtvis tyckte han sig
vara för mer på den båten än en förlorad Seglares Kapten, litet stoltare än dem vi haft att göra med
förut på Atlanten. Icke förty var jag in på 2:a Klass under resan en dag, der fick jag höra att min 1:e
Styrman rest hem med dem och då kunde jag förstå att det varit något förtal öfver oss och liksom en
aludering på att 2:a Klass kunnat dugt godt så bra för oss. Huru som helst var det blott 2:ne
passagera med oss, en Fröken Elmblad och en Utlänning. Den förstnämnda sällskapade rätt mycket
med oss och intresserade sig för Nils. Då vi kommo från Landsort låg vit snö på en del kobbar och
Nils som aldrig sett snö visade sin Mamma på sockret som låg på skären.
Kommen till Stockholm fick jag betala fullt för 1: Klass , ingen reduktion. Wi togo in på något
Skeppsbrohotell, och hvad jag hade först att göra var att vigga pengar hos N.C. Carlsson och det
gick nog så bra efter med-delande med Rederiet .
Sedan måste vi lägga oss till en del kläder och helsa på hos bekanta , så vistelsen i Stockholm
varade 3 dagar. På hemresan besökte vi Gefle och i början av Maj 1883. - Det gick någon tid att
göra reda för sig med räkenskaper. Men sedan hörde man till de arbetslösa. War Kapten Skutlös.
Jag hade den vilda ideen för att få ett ˜ngbåtsbolag till stånd, att skeppa trälaster från S-hamn till
England från bolagen här och returlaster kol för statens räkning. Jag fick straxt ett