Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 61 av 76 )
reste dit och såg på det. Det kunde ta med sig 50 kajutpassagerare. Wi ville nog köpa det och bjöd
2000 Pund , men de ville ej sälga under 2.500, hvarför det ej blef någon affär af. Sednare blef det
köpt till Sverige af Bror Bank.
Det låg ett annat fullriggskepp som vi voro och såg på "Hedvig " af Bremen, bygt i Bath, Amerika,
lastade 1175 d.w. Hade lossat bomull från Amerika. Efter långa underhandlingar köpte vi Skeppet
för 1900 Pund underkastad felfri bottenbesigtning och torrdockning. Tog fartyget genast i torrdocka
och som det var obetydlig fel afprutades 50 Pund och fick plåt i dockan och lappade kopparen. En
tiondel af köpet skulle genast erläggas och resten inom 1 månad.
Bredenberg skaffade för hvad jag behöfde i Liverpool hos en gammal Scotte Andrew Gibson och
Loyd Lowe erlade 10:e delen af köpet. Jag fick tag i några sjömän och börgade se efter rigg .m.m.
Tyska Kapten flyttade i land. Då det drog ut på tiden och inte pengar kom, så flyttade han ombord
igen och vi lågo på hvarsin soffa i kajutan. Tid efter annan fick jag bref från A. Brolin att pengar
blifvit för min räkning vore att lyfta hos Brolin Bennet i London, fölgakligen reste jag till London.
Hos BB fick jag det svar att pengar nog blifvit till dem remitterade , men ej för mig. Brolin Bennet
hade mycket större summor att fordra af A.B. och derför kunde jag ej erhålla några för dem. Jag
måste derför beväpna mig med tålamod, resa till Liverpool igen och logera tillsamman med Tyska
Kapten i Kajutan på hvarsin soffa.
Naturligt att jag tätt som oftast skref till vederbörande att betala skeppet, så jag kunde komma ur
denna obehagliga situation. Tysken låg ombord inväntande tiden för att öfverta skeppet med alla
våra förbättringar på detsamma. För min del i fartyget hade jag inbetalt innan jag reste ut och sedan
af Egna Medel betalt reseutgifter. De öfriga herrar tecknare drog sig från altsamman när de hört att
jag köpt fartyg för öfver dubbla beloppet af teckningen. Således blefvo vi endast 2 om fartyget. Jag
kunde ju ej göra något till att resa mera pengar. AB hade svårt att vara af med så stora summor i
synnerhet som Brolin Bennet lag embargo på de poster som sändts för Skeppets betalande. Sent
omsider kom C. Bredenberg från London ombord en förmiddag och överraskade mig med " kom
skola vi nu betala fartyget ". Den som blef glad var jag. Tysken fick sina pengar och flyttade från
fartyget.
Med de andra fordringsegare gjordes upp med Wexlar på Lloyd Lowe AB. I Söderhamn hade
träffat avtal med Lloyd Lowe för en del i Köpeshilling för fartyget.
Man kände sig något lättare till sinnes, när man ensam var kölherre för tillfället , största Fartyget
under Svensk flagga.
Med det ingår sista akten i min historia öfver mitt sjölif- indelad i 2 afdelningar .
Min hustru och sonen Nils, tillika med Första Styrman skulle bli, John Strömgren, hade gått som
passagerare med en Engelsk lastångare från S-hamn till London och derifrån åtfölgdes af min gamla
wänn och Navigationsskolkamrat Johansson firman Rydqvist London som skulle rusta ut fartyget.
Jag var ju mot dem till Järnvägs station och den första som rusade på mig var min hund Carup som
jag ej väntat, men som de ej kunnat lemna hemma. När så alt var klart i L-pol, så var Tugbåt bestäld
som tog oss till Cardiff, Penarth docka.
Fragt var slutad derifrån till Montevideo, 23/kol. När lasten var i det närmaste inne vi skulle haft ca
100 ton till , kommer Styrman , som tillfälligt varit när i lastrummet och talar om att han på ett
ställe hörde huru vattnet i en jämn ström rant ner mellan timren. Jag gick med honom, undersökte
förhållandena och fant att så var, så måste vi tiga dermed. Jag gick upp och stoppade lastning, fast
vi gerna kunnat tagit in resten af lasten utan större läcka då det endast var på ett ställe. Jag hade
beställt ångbåt som var färdig att dra fartyget på redden vid högt vatten på natten.