Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 26 av 76 )
och fast. ƒndar nedkastades och de af oss som voro för utarbetade blefvo halade ombord och de
flesta äntrade efter ändarne. Jag fick upp hunden som vi hade med oss.
När vi voro ombord, vår båt var då full af vatten, kastade jag loss den, sköt den från sidan och
klättrade sjelf ombord på ångaren som var en koljarbåt " Biddick" från Sunderland. Capt namn har
fallit mig ur minnet.
På dessa båtar håller hvar och en af besättningen sjelf med kosten. Det lagades till ThÈ åt oss så
fick vi loafs (bröd) och det smakade bättre än bästa kalasmat. Så fick vi värma oss och de hjälpte
hvad de kunde med torra kläder, och så fick vi kasta omkull oss hvar vi kunde och sof återstoden af
natten. ˜ngaren gick ej längre än till Baeckton ca l0 a¥12 mil från London. Morgon derpå skulle
Kapten på båten till London och jag skulle ju följa med i de kläder jag hade på mig vid
förlorningen.
Komna till London var för mig att söka Consulatet. Jag berättade der hvad som händt och de sände
mig till Assurance Agenten och der fick jag repitera om min berättele och sedan gå till konsulatet
igen då de hade ordnat om hvar besättningen skulle hamna. De skulle sända med mig, när jag var
färdig att resa från London, en man som skulle ta folket till Sailor Home. Jag begärde pengar på
Consulatet att få något till lifs men det hade de ej något att befatta sig med, utan hänvisade mig till
mäklaren, då jag ej var destinerad till London kunde jag ej ha någon der.
Då jag återkom till assuransagenten Mr Wendt blef jag ju ytterligare förhörd och han skulle
ombestyra att ta vraket med last från banken opp till London. Jag måste ju här framställa min
begäran om pengar till mat då jag ju ej kunde gå och svälta. De förklarade att det var Consulatets
sak , men då jag nämnde att jag intet fått något der fick jag gå till kassan och få ett par Pound och
gå ut och få något i mig. Under tiden jag tillfredstälde min hunger , skulle de ordna om bergningen.
När jag kom tillbaks var en man från ett Bogserbolag inne och det oppgjordes att en båt skulle
sändas till strandnings-stället och jag skulle ta 4 af manskapet med mig från Backton , gå till
Grenwich, proviantera och fölga bogserbåten till wraket, för detta arbete skulle de ha 20 Pund om
dygnet och om de bergade wraket till London i ett för alt 150 Pund. Wi begåfvo oss iväg i sällskap
med mannen som skulle ta hand om besättningen. Jag tog 4, de starkaste af dem med mig och satt af
till Grenwich. Programmet utfördes och så hade första dagen knapt gått till ända förrän vi voro på
väg till sjöss igen .Då det ej var högt vatten för än vid middagstiden dagen efter ankrade vi vid Nor
Fyrskepp några timmar och fortsatte resan på morgonsidan till Gunfleet. När vi kommo i närheten
af vraket syntes det vara folk ombord,som höllo på och bärgade en del av löst gods från fartyget.
Styrman Hedlund var också ombord han hade kommit dit från sin smack Nr 2 sedan en fiskarebåt
före dem var der och tagit wraket i besittning medan ej någon af besättningen fans ombord.
Styrman och fiskrarna fingo stora ögon, när de sågo, att jag och flera af besättningen fans ombord i
Bogserbåten.
De trodde naturligtvis att vi hade drunknat allesamman. Som det ej var högt vatten kunde Tuggen ej
gå i närheten utan efter mycket acorderande med fiskarena, som ansågo sig vara ägare af vraket ,
kunde en kabel föras från vraket till Tuggen och försök göras att få det från banken men efter ca 1
timmes strätande och då vattnet började falla måste vi uppge för den dagen. Nu voro goda råd dyra,
- att gå tillbaks till London var 20 Pund bortkastade. Lägga båten till ankars vid vraket kunde vi ej
då det blåste friskt och sjön blef hög, och misslyckades det så nästa dag att få vraket från banken
voro åter 20 Pund tillspillo. På ˜ngbåtsskepparens inrådan gingo vi opp under land vid Walton och
lågo snugga der till nästa dag . Då vi kommo till platsen var det toppen på högsta spring och då
fiskrarna hade kastat mesta af däckslasten i förväg flöt vraket sjelf af banken. Efter en stunds
acorderande med dem fick kabeln till tuggen så börgades bogseringen till Harwich , der vi ankrade
i mörkningen och Consuln fick ta hand om altsammans. Det blef rättegång sedan om bergarlönen .