Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 57 av 76 )
jag klar derifrån. För egen del hade jag haft bättre om jag lastat i Frankrike. Det var och blef sista
gången jag var der.
Då intet af någon minnesvärd händelse inträffade på hemresan anlände till Köpenhamn den 10 Maj
, var i land, fick något proviant hos Schierbeacks , besökte slägten och troligen seglade derifrån
dagen derpå.
Resan till Söderhamn tyckes vara lång genom östersjön då jag ej kom hem förr än den 22 Maj.
Besättningen tyckes ha varit ombord 8 mån. 29 dagar.
Nu skulle göras en sommarresa på Tyskland och som tullen der skulle höjas på bräder 1:a Juli blef
det att skynda på. Den 8 Juni var jag färdig att segla. Min hustru och son fölgde med så det blef
familjelif ombord. Enda tråkiga var att fartyget var väl rankt på trälast, så det fordrades försigtig
påpasslighet. Kommen ut i östersjön åt Gottland hade mycket Motvind, hade vi svårt att komma
fram och förlängdes resan deraf. Wi hade eljest i almänhet vackert väder . Sista dagarne af Juni
anlände till Wismar just inan tullförhöjningen inträdde.
Det var nog så trefligt der , ty flera af stadens innevånare förstod och talade god svenska och flera
seder och bruk voro kvar sedan svenska tiden. Det var meningen att köpa upp Murtegel, men som
det ej fans så mycket som en last köptes hvad som fans till barlast. Vi kunde ej vänta på tillverkning
. Seglade fr Wismar 16 Juli och var hemma d 20 samma månad.
Nu skulle vi göra en längre tur Pernambuco för order . Hvad som gjordes åt Briggen hemma om vi
kopprade vid Warfvet och lastade, efter vi ej kommo af förr än den 11 September 1885 . Wi hade
väl motigt i östersjön efter 15 dygns resa. Ankrade utanför Helsingborg , då vi hade bestämdt oss
för att proviantera denna gång på Svenska sidan i stället som förr på Danska.
Det kunde väl så vara, då Lund och Petterson voro oss förr bekanta sedan den tiden de seglade och
de hade egen bogserbåt som satte oss i land och ombord gick ut med proviant. Min hustru och Nils
voro med mig den resan. Sedan jag lämnat ifrån mig proviantlistan hade Capt. Lund hästar och
åkdon i ordning och hade en körtur ut till hans landtegendom någon timmes väg utanför staden.
Sedan vi besett alting der, återvände till Helsingborg igen, och hade supÈ och stadnade i land öfver
natten. Dagen efter var att göra uppköp af frukt och grönsaker för resan och få alt ombord och
undanstufvat.
Började vår resa från Helsingborg 2 October 1885. Detaljerna af resan mins jag ej så noga , men
det gick sin jämna gång genom pasaderna till vi ankrade på Pernambucos redd den 24 - 25
November. Som vi alla voro sjövana hade vi ej haft några obehag af resan. Jag hade nu att gå i land
och få fri praktika vid fyrstation och sedan träffa Consul H. Lundgren, der jag fick litet frisk
proviant och order för Rio de Janeiro, hvilket ej var så behagligt, då det var värsta tiden för (Yellow
Jack) Gula febern.
Kom ut på redden igen. Då vi skulle hyva upp ankaret, gick det ganska hög dyning och sjö,
hvarföre kättingen sprang och vi förlorade ankaret. Resan gick ju bra till Rio fastän något lång,
beroende af mycket stillt söder om pasaden. Wi voro i närheten af inloppet till Rio då vi fingo full
stiltje och drefvo med strömen i 3 dagar så vi knappast kunde sigta land. En eftermiddag hade vi
flera af de vackra fiskar omkring fartyget och vi hade väl ljustrat eller tagit någon på krok. Nils
skulle ju också ha en lina med krok och en vit trasa och skulle fiska på sitt vis. Han hade satt fast
linan akterut så att trasan och kroken just doppade i vattnet. Wi voro just inne och drack kaffe, då
rorsman ropade fisk på kroken. Wi voro ej sena att springa ut och hala opp linan och slänga in en
präktig delfin. Då blef det jubel af för Nils när han kunnat fiskat så bra. Delfinerna väga omkring 6
- 10 kg. Wi hade således några mål fisk för hela besättningen. Några påstå att fiskarne äro giftiga
och det skall pröfvas med blank silfverslant när de kokas, om slanten blir svart är fisken giftig. Jag