Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 1 av 76 ... - Nilsbob

Sjökapten Nils Theodor Forssbergs Berättelse® ( 36 av 76 )
någotsånär ordentligt och hålla winden något streck om Bbord. Wi hade en pressening öfver
skylightet på Kajuttaket , men fann att den var för dåligt surrad kring sidorna om detsamma, hvarför
styrman fick en förbrukad logglina för omsurrningen. Styrman höll på dermed, men behöfde någon
till hjälp dervid. Jag äntrade kajuttaket fick tag i surrningslinan, då jag såg en hög brottsjö, som
ovilkorligen skulle störta sig öfver oss, ropade till Styrman att han skulle hålla sig fast vid
Mesanmasten. Sjelf hade jag ej någonting annat än den bräckliga surrningslinan, den sprang när
sjön bröt öfver oss och spolade mig öfver kajuttaket och tanken for som en blixt genom mig, att det
var min sista stund och att jag nästa ögonblick skulle ligga i hafvet. Men jag kom genom Guds nåd
en fot längre förom fallrepsöppningen och kom med ryggen mot främsta fallrepsställen och ramlade
in på däcket.
När jag kommit till besinning igen , fant jag att fartyget var någotsånär i sin rätta kurs igen, gick
genom förkantdörrarne in i inre kajutan der vattnet forsade mot mig och alt löst låg och spolade i en
fots vatten. Min hustru stod på Styrbords soffa dit hon räddat sig. Skylightkappen hade sjön sprängt
opp och störtat ned i kajutan, jag måste genast ut och se efter förödelsen. Alt löst på däcket hade
spolats föröfver. Rorsmännen fans då qvar skyddade af det rundade sufletthuset, Skyleitet var ju
öppen, och måste genst surras. Stufverten med hjälp af några man ta i håll och få vattnet ur kajutan,
lycka var att provianten var oskadad. Förödelsen på däck var ej af någon större betydelse. Orsaken
att sjön kom in öfver Stb.låring var vårdslös styrning , när fartyget kom i kurs igen och de som
styrde voro påpassliga redde vi oss temligen bra. Under resan hade vi pumpat ut omkring 40 Tons
socker som pressats ut i form av Melass och gått genom garneringen och pumpats bort, så att
fartyget lättats betydligt.
Huru det var klarade vi oss för de värsta sjöarne, som dock en och annan gång gingo öfver rälingen
midskepps. Med olja klarades de flesta af brotten och dämpades.
Huru det var kommo dock ur storm och togo oss upp till Irland - och in till Qeenstown , fick order
till Greenoch och efter att få någon färsk proviant och en lots seglade af och kommo efter 5-6
dagars segling fram till lossningsplatsen 1879 i slutet af Januari.
Efter slutad lossning af Sockret, som förut anförts öfver 50 Tons bortpumpats, afslutade en kol-fragt
från en plats i närheten, Froon till Lissabon. Tog bogserbåt som släpade fartyget dit, var efter någon
vecka klar att afsegla från Scottland med mycket besvär att komma derifrån och måste resa både till
Glasgow och Ardrossan för klarering .
Det var stormigt den tiden på året och hade knappast kommit ut ur hamnen förr än jag hade full
storm. Försökte då att komma norr om Irland, men när jag utanför der fick Stormen rätt mot och en
hög sjö hvarföre var rådligt segla tillbaks och försöka Snt Georgs Channel men der var samma
förhållande. Efter några dagar seglande fram och åter var bäst att komma till hamn och sökte in på
en vik på ön Arran till Larnloch och kom dit utan lots.
Efter att ha liggat till ankars omkring 1 vecka blef vädret så pass bra att vi måste försöka igen. Wi
kommo väl ut och det börgade blåsa igen, men vi pressade oss ut ur Kanalen. Efter en ganska
stormig resa anlände vi till Lissabon i slutet af Mars lossade Kol-lasten. Derefter intog saltlast för
S-hamn. Jag minnes nu ej hvilka vi den resan voro i sälskap, men min hustru hade brådt att komma
hemöfver , ingen lägenhet fans derifrån, så hon måste fölga med. Wi seglade från Lissabon första
dagarna i Maj och den 27 anlände till Köpenhamn just i tid så hon hant komma i land till våra
dervarande slägtingar , ty dagen efter den 28 Maj 1879 föddes vår Son. Dagen derpå seglade jag
derifrån och kom till Söderhamn 2a Juni.
Efter ca 14 dagars förlopp sändes min Svägerska till Köpenhamn och hemtade Systern och barnet
hem.