Att uppleva >|< utanförskap - FAS

m a t s f a h l g r e n 19 | <
Utanförskapets glidande skala
I procent låter det inte mycket, men det blir trots allt cirka
100 000 personer som är ”politiskt apatiska.” Är det för
många? Var går gränsen för utanförskap? När står man utanför
demokratin? Här är vi inne på en glidande skala, där det
är svårt att säga vad som är mycket eller lite. (I Folkpartiets
rapporter Utanförskapets karta är ett av kriterierna ”mindre
än 70 procents valdeltagande”. Om det tillämpades i USA,
skulle hela nationen bli ett utanförskapsområde).
– Om vi kallar det utanförskap, halkar man lätt in på en
relativ – inte en absolut – definition. Så om man konkret ska
forska om politiskt utanförskap bör man skilja mellan faktiska
aktiviteter och passiv delaktighet, säger Per Strömblad.
Aktiviteterna är till exempel att rösta i allmänna val samt
olika politiska aktiviteter mellan valen, som att delta i demonstrationer,
konsumentbojkotter eller skriva på upprop.
Alla utnyttjar inte demokratin för att försöka påverka samhällsordningen,
även om de har goda möjligheter. Massor av
resursstarka personer går aldrig med i demonstrationer eller
överklagar beslut. Inte för att de inte kan, utan för att de inte
anser sig behöva det. Men det betyder inte att de befinner sig i
politiskt utanförskap.
– Därför finns det en poäng i att också ha ett passivt delaktighetsbegrepp,
som har med politiskt intresse och självförtroende
att göra, synen på den egna förmågan att vara delaktig i
samhället, säger Per Strömblad och tar ett konkret exempel:
Högutbildade småbarnsföräldrar som är ganska nöjda
med skolan, men så snart det blir problem, raskt ringer upp
rektorn och klagar välformulerat. Eller drar igång ett upprop
eller arrangerar en manifestation.