Att uppleva >|< utanförskap - FAS

m a t s f a h l g r e n 35 | <
rorna är osäkra, men uppemot 1 500 barn per år tvingas alltså
vara med om att familjen vräks från sin bostad. Förutom den
hemska upplevelsen att köras bort från sitt hem och att leva
otryggt ”i kappsäck” under lång tid, drar barnen på sig känslor
av skuld och skam och hamnar utanför på många sätt.
– I våra intervjuer med barnen märkte vi att det ofta var en
mycket traumatisk upplevelse att bli vräkt. En del barn tyckte
till och med att det var deras fel: ”Om vi inte hade skrikit och
bråkat så mycket hade vi inte blivit vräkta.”
– Många blir utanför också i skolan, de vågar inte berätta
hur de bor för kamraterna. Och de hamnar utanför en viktig
social gemenskap när de bor i kategoribostäder, ihop med
människor med liknande bekymmer, säger Hans Swärd.
Tonåringar som intervjuats – några av dem har väntat på
ett riktigt hem i fem år – vittnar om trångboddhet som gör det
svårt att läsa läxor, att det är pinsamt, de skäms, bjuder aldrig
hem kamrater, berättar inte att de bor i ”socialens lägenhet”
i ett otryggt område. De känner sig utanför och vill vara som
en ”vanlig” familj – ha ett hem.
”Fattigdomen gör sig påmind. Organiserade fritidsaktiviteter
var det inte tal om. Det fanns de som mådde mycket
dåligt, hade varit deprimerade, haft självmordstankar, hade
druckit alltför mycket, hade kommit in i kriminalitet”, skriver
Hans Swärd och Gunvor Andersson.
Deras forskning var ett pionjärarbete, dittills hade inga
svenska forskare intresserat sig för hur de hemlösa barnens
utanförskap såg ut. Deras rapport ledde till att barnen synliggjordes
och till att Socialstyrelsen i sina återkommande mätningar
av hemlösheten numera även räknar in barnen.
Socialstyrelsens senaste undersökning (2005) uppskattar att