FN:s barnkonvention angår högskolan FN:s ... - Högskoleverket

ska vi förstå sambandet mellan barnets rättigheter enligt artikelns första
stycke, där det stadgas att barnet har rätt till just tankefrihet, samvetsfrihet
och religionsfrihet, och artikelns andra stycke vilket stadgar att:
”Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och, i förekommande
fall, vårdnadshavarnas rättigheter och skyldigheter att, på ett sätt som är
förenligt med barnets fortlöpande utveckling, ge barnet ledning då det
utövar sin rätt”? Och hur ska vi tolka artikelns tredje stycke: ”Friheten att
utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar
som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna
säkerheten, ordningen, folkhälsan eller den allmänna sedligheten
eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter”?
Här blir barnkonventionens betydelse i juristutbildningen snarast att
visa på barnrättens komplexitet och vilken grannlaga uppgift det är att
balansera makt och rätt i ett demokratiskt samhälle. Barnkonventionen
pekar vidare på ett behov av att diskutera grundläggande värderingar i
utbildningen – och att ge studenterna verktyg för att hantera sådana värderingar
i sin senare yrkesutövning. Här kan barnkonventionen också ses
som en väckarklocka som påminner om att rättsordningens uppgift är att
tillhandahålla regler anpassade för alla – stora som små, män som kvinnor,
rika som fattiga etc. Studenternas reaktion varierar från student till
student. I de fl esta fall reagerar de med intresse och uppskattar det ”bredare”
angreppssätt som barnkonventionen möjliggör.
Utopia
I ett något annorlunda perspektiv illustrerar barnkonventionen Costas
Douzinas tes om mänskliga rättigheter som ett uttryck för en utopisk
längtan efter ett samhälle där ingen är förnedrad eller ringaktad. 23 Som
Douzinas konstaterar har idén om mänskliga rättigheter – för barn och
vuxna – triumferat som en princip för mänsklig samvaro under det sista
århundradet. Men parallellt med att principen om mänskliga rättigheter
för alla har vunnit ett globalt erkännande ökar övergreppen mot människor.
En förklaring till denna paradoxala utveckling är att den ursprungliga
drömmen om det goda samhället, som kravet på mänskliga rättigheter
står för, har gått upp i rök. Drömmen har förhandlats, dokumenterats och
byråkratiserats och förlorat mening och innebörd. Drömmaren själv har
vaknat upp till en ny värld, en värld där drömmar förvandlats till krav på
38