Grönsöö park och trädgård 1820-1925 - Epsilon Open Archive - SLU
Grönsöö park och trädgård 1820-1925 - Epsilon Open Archive - SLU
Grönsöö park och trädgård 1820-1925 - Epsilon Open Archive - SLU
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
26<br />
till handa med sömnad <strong>och</strong> barnavård. Slottfrun står inför den paradoxala<br />
uppgiften att själv klara det mesta av åtminstone det lättare hushållsarbetet,<br />
medan de sista kvarlevande trotjänarna åldras <strong>och</strong> tacklar av – med oro såg<br />
hon dem i våras sitta uppklivna på höga, rankiga stegar för att klippa<br />
lönnkronorna på sjöterrasserna. Härnäst blir det kanske nödvändigt att leja en<br />
karl som sköter saxen från en svävande autogiro! Trots dessa svårigheter –<br />
desamma för hela vårt herrgårdsväsen – står Grönsö minst lika fejat <strong>och</strong><br />
pyntat som på grundaren, riksrådet Johan Skyttes tid. De flinka damerna<br />
följer oss på husesyn genom trapphallar, salar, kabinett <strong>och</strong> gästrum. Vi får<br />
känning med det pompösa <strong>och</strong> med det intima, det som vetter mot gästabud<br />
<strong>och</strong> ståt <strong>och</strong> det som smyger kring lågmält hemliv. Och genom fönstren<br />
sköljer Mälarlandskapet in med åkrar <strong>och</strong> ängar, skogar <strong>och</strong> hagar <strong>och</strong><br />
vattenglitter – hela den skenbart arkadiska värld, som är Ehrenheimarnas på<br />
Grönsö.<br />
Slottsfrun som omnämns i Gustaf Näsströms skildring var Carl Gustafs mor,<br />
Tilli von Ehrenheim, f. Pahlén. Hennes företrädare som <strong>Grönsöö</strong>s husfru var<br />
således Alice von Ehrenheim. Skillnaden mellan dessa bägge generationer<br />
blev uppenbar för de gästande antikvarierna. Sigurd Wallin hade under lång<br />
tid haft ett nära samarbete med Alice von Ehrenheim, men hade ännu inte<br />
publicerat Grönsö-boken. Vid utfärden 1949 fick antikvarierna känslan av<br />
att platser som <strong>Grönsöö</strong>, vilka ännu var fulla av liv, redan i nästa mansålder<br />
skulle ”vara helt förflyttat till museernas värld”. Sigurd Wallins medresenärer<br />
gav honom därför efter <strong>Grönsöö</strong>besöket ”infama påminnelser om att<br />
äntligen skriva färdig sin länge beramade monografi över slottet”. Det av<br />
Gustaf Näsström beskrivna skenbart arkadiska, ännu så länge upprätthållet av<br />
familjens vård, förväntades snart vara över. Näsström förnam detta tydligt när<br />
m/y Toreid lämnade <strong>Grönsöö</strong>: ”Vårt avsked till Grönsö känns för oss snarare<br />
som ett adieu än som ett au revoir /…/”<br />
Carl Gustaf von Ehrenheim, då i 20-årsåldern, hade inte varit hemma vid<br />
kulturhistorikernas besök, men läste lite senare Gustaf Näsströms artikel.<br />
Dennes passus om adieu <strong>och</strong> au revoir fungerade som bränsle för Carl Gustaf,<br />
som beslöt att arbeta för att profetian inte skulle bli uppfylld. 12 Det blev<br />
starten på ett livslångt arbete för att behålla <strong>Grönsöö</strong>.<br />
<strong>Grönsöö</strong> som kombination av kulturhistoriskt objekt <strong>och</strong> hem<br />
<strong>Grönsöö</strong> drivs idag som ett ekonomiskt företag men är likväl en privat sfär,<br />
med tre generationer permanent boende på gården. För en utomstående är<br />
12 Ehrenheim, Carl Gustaf von, samtal på <strong>Grönsöö</strong> 12 november 2004.
Change language