Grönsöö park och trädgård 1820-1925 - Epsilon Open Archive - SLU

disputerade konsthistorikern och 1700-talsspecialisten Magnus Olausson med
avhandlingen Den engelska parken i Sverige under gustaviansk tid. Men av de
elva svenska avhandlingar som utkom mellan 1992 och 2005 i ämnena
trädgårds- och parkhistoria och landskapsarkitektur lades sex stycken fram
vid institutionen för landskapsplanering, SLU Alnarp. Två avhandlingar
gjordes inom konstvetenskap och de tre övriga inom språkvetenskap
(engelska), etnologi och arkitektur. 21
En förklaring till att forskningen numera pågår bland exempelvis
hortonomer, arkitekter, landskapsarkitekter, etnologer och idéhistoriker är
att den tidigare fokuseringen på praktanläggningarna har glidit över i en allt
bredare intressesfär. Forskningsfrågorna och metoderna förgrenar sig i en
mängd ämnen, däribland systematisk botanik, arkeologi, etnologi och
agrarhistoria.
1800-talet som gemensam nämnare
När konst- och arkitekturhistorikern Catharina Nolin år 1999 lade fram sin
avhandling Till stadsbornas nytta och förlustande: Den offentliga parken i Sverige
under 1800-talet, hade hon inledningsvis i arbetet konstaterat att mycket lite
var skrivet från norsk och dansk sida i ämnet offentliga parker under 1800talet.
För svenskt vidkommande var det också tunt med publikationer av
vetenskaplig karaktär, med undantag av landskapsarkitekten Eivor Buchts
avhandling Public Parks in Sweden 1860-1960, the planning and design discourse
(1997), vilken dock har fokus på tiden efter sekelskiftet 1900.
Catharina Nolin pekade också på den generella bristen på vetenskapliga
publikationer om 1800-talets trädgårdskonst i Sverige. Orsaken fanns i
konsthistorikerkårens ointresse för 1800-talets byggnads- och trädgårdsarkitektur,
vilken drogs med omdömen såsom dålig smak och ointressant
estetik. 22
Konsthistorikern Nils G. Wollin använde år 1946 ord som ”parodiskt”
och ”andlig fattigdom” för att karaktärisera 1800-talets trädgårdskonst. Den
tyskinfluerade stilen med allehanda rabatter utplacerade i olika former som
vann anhängare i Sverige kring 1800-talets mitt betraktades av Wollin som
”trädgårdskonstens förnedring”. 23 Med detta illa sedda bagage var det inte
konstigt att 1800-talets trädgårdskonst förbisetts av konsthistoriker och andra
författare, som hellre grep sig an de föregående seklens rika arkitekturarv.
Grönsöö är med avseende på parkens historia inget undantag, men
21
Se Sunesons artikel ”Introducting Swedish Garden History” i Garden History. Journal of the
Garden History Society 2004, vol 32: 2, s. 147.
22
Nolin, 1999, s. 19ff.
23
Wollin i Erik Söderbergs Trädgårdsblommor 1946, s. 37-122, se särskilt s. 112ff.
31